Metalbloggens samarbetspartner:

söndag 8 maj 2011

Remasters: Mercyful Fate "Don't Break The Oath"


Somliga skivor borde man egentligen ha bara för omslaget. Gärna på vinyl, eller kanske rentav som en gigantisk väggmålning.
Danska Mercyful Fates klassiska "Don't Break The Oath" från 1984 är ju förstås en sån, och inte helt oväntat finns den med bland mina favoritomslag!
Som tur är så innehåller dne här skivan en hel del mer än bara den snygga förpackningen, så att rekommendera den remastrade versionen bereder mig inga som helst skrupler eller samvetskval.
Personligen missade jag tåget med Mercyful Fate fullständigt när det begav sig. Jag var nog inte mogen för att ta in stilen då, men som tur är så har det rett ut sig på senare år.
Danskarna var ju i stort sett först ut att skapa liksminkning, och de har nog haft en stark påverkan på hela den framväxande black metal-scenen med sin starkt satanistiska framtoning.
Grejen är dessutom den att bandet består av riktigt bra musiker, så när man lyssnar på "Don't Break The Oath" idag så hör man progressiva inslag, power metal, klassisk metal och en egensinnig black metal i en alldeles egen mix - och rubbet är välspelat och tajt!
Mina personliga favoriter på den här plattan ligger faktiskt från halva skivan och framåt. Visst, inledningen med låtar som "A Dangerous Meeting", "Night Of The Unborn" och "Desecretion Of Souls" är inte dålig, men det riktiga lyftet kommer från "The Oath" och framåt.
Herrejävlar, vilka låtar!
"The Oath" är dryga 7 minuter svartmässa med King Diamonds säregna sätt att sjunga som kryddan på toppen av det, och sen får man "Gypsy" och "Welcome Princess Of Hell". Sist men absolut inte minst ligger plattans bästa låt "Come To The Sabbath"!
Fantastiskt!
Extramaterialet består av demon på låten "Death Kiss", men den kan man liksom både ha och missta. Spelar mindre roll, i alla fall för mig som inte följt bandet slaviskt sen den tiden.
King Diamond har ju medverkat i Remastersserien förr, och tillsammans med just Mercyful Fate är detta en skatt som jag i efterhand har sjunkit djupare och djupare ner i. Sitter du i samma sits som jag tidigare gjorde, och är nyfiken på dessa akter så är just denna skönhet till platta ett mycket bra sätt att börja din efterforskning.
Bryt inte pakten!

1 kommentar:

  1. fruktansvärt coolt omslag!! Jag tokdyrkade MF då på 80-talet och köpte givetvis den här LP:n direkt då den släpptes 1984. Den här vinylen har snurrat så många gånger på mitt "Death Dekk" (uttryck från Kerrrang) att det fattar du inte. KLASSIKER.

    SvaraRadera