Recension: Foo Fighters "Wasting Light"

Det geniala är enkelheten.

I stort sett varenda låt på Foo Fighters återkomstplattan "Wasting Light" är så jävla självklart enkel och naturlig att jag undrar varför ingen skrivit just den här låten innan.

Den verkar ju bara ha funnits där att plocka.

Och det är väl det som Foo Fighters gör så bra.

Det enkla, och självklara.

Efter relativt tråkiga - men passande - öppningslåten "Burning Bridges" öppnar nämligen Dave Grohl och kompani på magilådan och plockar fram ett par helt fantastiska kompositioner som kommer att garantera bandet en position som arenaband under överskådlig framtid.

"Rope" drivs av ett helt genialiskt riff, och är på samma sätt som "Dear Rosemary" och "Aralndria" en refräng som är självskriven för allsång och totalt lyckorus.

"White Limo" bjuder på stökig distad sång, och är nog den låt på plattan som jag har svårast för.

Inte för att den är dålig, utan helt enkelt för att jag gillar mitt Foo Fighters när det snarare angränsar mot pop och rock än mot distad grunge.

Smaksak, antar jag, men delar man min smak så har man mycket godis att se fram emot på denna giv.

"Wasting Light" har rätt olika låtar, men samtliga står på helt egna ben, och varenda en av dem har sitt existensberättigande. Själva känslan för skivan påminner mig faktiskt en hel del om de jag fick för Pearl Jams "Backspacer", och jag undrar om det nog är så att "Wasting Light" är årets bästa rockplatta. Trots att det är ganska många månader kvar på året!

Ljudet är jäkligt bra på den här skivan också, och det kanske är en illusion att snacket om att de spelat in på gamla rullband gör att det känns organiskt, men dte spelar mig mindre roll. Jag gillar mixningen skarpt, och tycker att det lyfter spår som "Walk" (en låt som förövrigt verkar vara skriven som peppning big time) samt "Miss The Misery" (som istället verkar vara skriven för att spela på en bilstereo, rullandes på en landsväg mitt i sommarnatten).

Lite kul är dte också att man får med en liten bit tejp i konvolutet, i alla fall på mitt digipack-ex...

Nå.

Som du fattar är detta riktigt bra, och bara att plocka upp.

Betygsmässigt har jag dividerat lite fram och tillbaka. Stark fyra, svag femma? Till slut är det inte så mycket att fundera på egentligen. Här finns i stort sett inga svaga spår, och dessutom har jag ju proklamerat att Dave Grohl skulle vara mitt val om jag var tvungen att ligga med en man, så då duger det liksom inte att fälla. Då måste man fria!

Bästa spår då? Otroligt svårt, men just nu säger jag nog "Arlandra", trots dte briljanta riffet i "Rope". Och känslan i "Walk". Och.... ja, vi slutar där. Vi säger "Arlandria", kort och gott!

Foo Fighters "Wasting Light" - 5