Kallt ute, lite ljus kvar på vårhimlen men på väg att bli mörkt.
Med andra ord - inte alls som på bilden ovan.... men i alla fall samma aktivitet.
Jag skulle springa, och jag skulle springa fort.
Hade jag tänkt.
Siktar närmast på att göra milen på 45 minuter, vilket innebär att man måste hålla 4:30 per kilometer, och att man kan tänka i "kvartar", dvs att första kvarten måste man ha avverkat 3,33 km, efter en halvtimme måste man ha knäckt av 6,66 km.
Så.
Jag tryckte play på den här skivan:
Gick bra.
Gick faktiskt riktigt bra, trots att spåret stundtals är riktigt kuperat och innehåller ett helt knippe tuffa uppförslöpor så hade jag klart häng på det.
Efter ganska precis 30 minuter hade jag klämt av 6,75 km, och återstoden av rundan är egentligen ganska flack och lättsprungen. Dessutom kände jag mig inte urlakad, och med ett bra flyt.
Klart häng på den där tröskeln som är nästa jag ska över, med andra ord.
Vad jag däremot inte kom över var en rot som jag inte såg i ett lite mörkare parti av spåret.
JÄVLAR vad jag stöp!
Smällde alltså vänster fot rakt in i den här roten, med stortån först.
Du vet hur det känns, du har garanterat sparkat foten rakt in i en tröskel någon gång.
Tappade nycklarna, skrapade knät och låg lite som en trasdocka i mörkret.
Det tog förstås ett tag att plocka upp nycklar och kropp, men framförallt... så kändes det lite som om tån hade gått av.
Helt förjävligt.
Linkade till slut in på 48:30.
Så nära nästa nivå men ändå så långt ifrån.
Fredagen kändes tån märkligt nog ganska bra (marinerad i Voltaren), och jag tänker försöka jogga lite i helgen för att se.
Otroligt irriterande dock.
Jag hade verkligen häng på vad som för mig är en bra tid, och en mental spärr som jag vill förbi...
Inlägg
Fan vilken otur! Du hade ju bra chans på målet.
SvaraRaderaDock så ska du vara försiktig med tårna. Jag bröt lilltån som yngre och kunde inte stabilisera mig på över en månad. Vill minnas att jag kallade läkaren som förbjöd mig att spela hockey på tre veckor för idiot. Han sa att jag skulle spara ilskan till rinken och inte honom.
Haha!
RaderaJa, jag gjorde nåt liknande när jag bröt stårtån när jag var liten. Smet ut hemifrån för att spela fotboll...det var...smart.
Inte.
Hur som, det känns som sagt rätt okej ändå, och känslan är ju att jag har målet inom räckhåll.
Kanske nästa gång...
Jag har långt kvar innan jag kommer ner till dom tiderna. 56 har jag gjort flera gånger, dock på olika banor. Tror att jag kan minska det med några minuter nu när jag börjat trolla för längre lopp. Jävla plugget som kommer i vägen. Har sprungit 21 mil än så länge i år dock. Om fem veckor så borde jag ha passerat antalet mil på hela 2013!
SvaraRaderaAldrig kul att vurpa när man är ute på en löprunda, gjorde en ordentlig i en uppförsbacke (av alla ställen) för ett tag sen. Innan jag hann fatta vad som hände så blev jag starkt påmind om smärta i handleder och knän, bara gilla läget och springa vidare med blodet rinnande här och där. Synd på din runda men du klarar det snart.
SvaraRaderaSjälv tog jag en runda på 17 km idag,känns en del i båda mina knän ikväll, planen är väl en halvmara framöver, har inte sprungit så långt som idag så mycket men det kändes bra ändock, förutom knäna ikväll då.
Lycka till med milen!
Jarno -> Bra jobbat! Du kommer krossa Göteborgsvarvet, och det totala antalet km på ett år. Heja!
SvaraRaderaRexman69 -> Tack! Så långt som en halvmara har jag nog aldrig sprungit, men tricket om man vill förbättra sig är ju att varva långa löppass med intervall och tempo, så nästa steg är att börja lägga in pass på 15-20 km.
Skönt att det gick bra ändå när du ramlade - och välkommen till Metalbloggen!
Testade för övrigt en långsam 8:a idag. Kändes rätt okej, ingen smärta att prata om, men heller ingen kraft i frånskjutet med vänster fot.
Blir nog ändå ganska bra, jag tror jag hade tur...