Veckans Tips: Soreption "Deterioration Of Minds"

Långfredag, och idag ska vi göra nedslag i musik av hårdare slag.
"Soreption är absolut världselit inom teknisk dödsmetall, och är live, förstås, tajtare än gaffatejp".
Orden kommer - mer eller mindre ordagrant, jag skriver från minnet här - från Werocks chefsredaktör Martin Bensch, tillika den ursprungliga Metallbibliotekarien.
Och det ska ni ha jävligt klart för er: när en sådan förebild och kännare på området uttalar sig i sådana ordalag, då är det  bäst att man lyder vinken och ser vad det är man missat.
Jag kan inte säga något huruvida bandet klarar sig väl i duell med gaffatejp avseende tajthet live, men jag kan säga att man på skiva sparkar stjärt å det grövsta, och rätt och slätt gör själ för de superlativ herr Bensch strör runt sig.
"Deterioration Of Minds" från 2010 är helt enkelt en överkörning och en lektion i hur den här typen av musik ska levereras. Herrar Anton Svedin (gitarr), ony Westermark (trummor), Rickard Persson (bas) samt Fredrik Söderberg (sång) må se rätt alldagliga ut på bilderna i den med CD'n följande bookleten, men de har minsann repat tills kroppen inte klarar mer, och eftersom man parar det med talang och en förmåga att skriva låtar så är skivan en njutning. I skrivande stund (detta skrivs i juli 2013) så talar spår som "The Hypocrite, Undying", "...A Wolf Among Men", titelspåret och framförallt avslutande "March Of The Tyrants" (vars inledning är av sorten som får rysningar av välbehag att löpa över hela kroppen) för att just Soreption finns med när Rebellängeln presenterar sin skiva med godsaker på Hårdrockskvällen i början av 2014 (Vilket alltså är rätt långt innan du läser det här, och därmed finns facit redan. En aning förvirrande men om du inte fattar får du fråga i kommentarsfältet så ska vi se om vi inte kan reda ut det hela).
Det som däremot talar lite mot är att skivan som helhet är halva grejen.
Produktionen är vackert knastertorr, där detaljerna framträder med kuslig tydlighet, och eftersom skivans 8 låtar passar så fint ihop utan svaghet så är halva behållningen just... skivan.
Som helhet.
Det känns närapå lite respektlöst att karva ut en av dessa pärlor från tablån och presentera den mol alena....

Lyssna själv på plattan, så förstår du nog vad jag menar.
Och vad herr Bensch menar. 
Tajtare än gaffatejp...!