Veckans Tips: PLECTOR "Punishment Day"

Torsdag, mitt i SM-slutspelet i ishockey.
Och det är klart det finns ett Tips! Fattas bara annat!
Dödsthrash från Norrland, för att vara exakt, och en avskedsskiva to boot.
Kolla in PLECTOR och deras "Punishment Day" här!

Recension: Crowburn "Ignition"

Ni vet hur det är - vissa skivor måste man helt enkelt leva med ett tag. Som man inte blir riktigt klok på, varken första, andra eller tionde varvet.
Umeåbandet Crowdburn och deras debut "Ignition" är en sån platta, och den har snurrat av och till under ett par veckors tid nu.
Musiken är modern metal som blandar såväl thrash- och hardcoreinfluenser som stänk av groove metal (det har nog spelats en del Pantera i replokalen eller i samband med bandfester...), men det är i refrängerna som bandet verkligen släpper sargen och går all in för att maxa lyssnarupplevelsen...ibland faktiskt en aning på bekostnad av resterande dela av låten. Lyssna på "Stars" så har du ett fint exempel, där ingången till och sedan själva refrängen är av en sån sort att det är närapå omöjligt att sitta still eller vara tyst. Man vill spela luftgitarr, lufttrummor och sjunga med, Resten av låten minns man däremot inte mycket av, helt enkelt för att det mest är en transportsträcka för att ta sig till den där refrängen.
Med den aggression som uppvisas i vissa av spåren så löper ett sånt här projekt uppenbar risk att bli enformigt, men det klarar man sig ifrån genom att installera kontraster i spår som "Sign Away Your Life" (det spår som nog är enklast att ta till sig på plattan, den refrängen sitter som ett klistermärke), smittande "Burning Crowd" och svängiga "Spiders Nest".
I sina bästa stunder är "Ignition" en skiva som verkligen lever upp till sitt namn - det tänder verkligen till och startar något. i sina svaga stunder ("Fire In The Hole" och till viss del "Pray") går det lite på tomgång och försöker kompensera det med attityd.
Bandet själva har filmat en video till låten "Confronted", och låten "Alligator" ligger först i spellistan på bandets hemsida - något som får mig att gissa att dessa spår är de man helst lyfter fram. De är dessutom ganska lika, och ligger någonstans mitt emellan de mest arga insatserna och de mest lättsjungna refrängerna på skivan.
Oaktat så är det en väldigt intressant debut, och jag är övertygad om ett par saker.
För det första att detta är musik som egentligen ska upplevas live, där energin kan släppas helt fritt.
För det andra att bandet kommer att fortsätta utvecklas. Man bildades 2010 (även om medlemmarna inte är några duvungar och har en bakgrund i bland annat Apostasy och Plector) , och att man ligger på Discouraged Records är dessutom en god grund för fortsatt växande då det bolaget som bekant inte släpper dåliga akter, och dessutom driver sin egen festival med möjlighet att möta publik i bra sammanhang.

Killarna i bandet är en kvintett bestående av:
Aron Andersson - Vocals
Christoffer Lindmark - Guitar(Lead Guitarist)
Patrik Wall - Guitars
Jonathan Holmgren - Bass
Andreas Grehn - Drums
...och det som verkligen sticker ut är väl just sånginsatsen, där Aron Andersson sjunger, skriker, growlar på ett väldigt diverserat och mångfacetterat sätt (om jag inte har helt fel så har översteskrikare Aron vunnit pris på den här bloggen någon gång. Vill i alla fall minnas att jag skickat något ditåt någon gång).
Hela gänget gör i alla fall ett bra jobb, det är drivet och snyggt levererat.

Betyget är däremot väldigt lurigt, och en av anledningarna till att jag sugit på den här karamellen ett tag. Jag vacklar mellan tre och fyra, och egentligen skulle jag vilja lägga ut en öppen fråga - vad tycker ni?
Skivan finns för avlyssning på Spotify från igår (den släpptes väl just igår?)
Ska jag i detta skede själv sätta ner fötterna så är jag väl på en stark trea, men det är så löjligt nära det högre betyget att jag redan är nästan är säker på att jag kommer att revidera det uppåt vad det lider. Anledningen till att jag slutligen väljer att inte kliva över strecket är ändå att skivan som sådan är bra, men slår inte ut i stort sett alla andra skivor som ligger för avlyssning. I de fall en skiva verkligen biter sig fast hos mig och får mig att närapå aktivt försöka lyssna på annat som ska recenseras eller kollas bara för att sedan återvända så fort jag kan - då är det verkligen fall för de högre betygsgraderna.
Men. Som sagt. Jag velar. (mer om våndan att sätta betyg här, förresten).
Hjälp mig!

Crowdburn "Ignition" - 3

Det regnar in tips. Benevolent, Plector, Supralunar, Jack's Residence, Bottlecap, Madness Of The Night och Overworld!

Oj.
Vissa tidpunkter i bloggens liv är det som att det kommer i skurar.
Tipsen alltså, rekommendationer och förfrågningar om åsikter avseende ny musik. Ibland händer inget, ibland ramlar det in hur mycket som helst - och just nu är vi inne i en sådan sak.
Det har de senaste veckorna rasat in en massa härliga tips, och det tackar undertecknad allra ödmjukast för.
Visst, jag har inte hunnit lyssna och ge feedback på allt, men ändå. Det är otroligt kul - och låter alla läsare vara med på spåret i detta inlägg så gott det bara går.
Häng på!

Vi börjar med Plector. Nedlagda, men mer aktiva än någonsin, typ. Recension av svanesången "Punishment Day" gavs på Werock (hey, där har du en skiva som antagligen kommer att dyka upp som ett Veckans Tips vad det lider), och från den skivan har följande video hämtats. Riktigt färska ""Overthrown"!


Sen då? Ja,vi kan väl ta Overworld. Elvira tipsar om dem, och nämner bland annat att deras debut-EP klöste sig in på iTunes Topp5 när det släpptes, samt att det växer kraftigt runt bandet. För egen del kan jag tycka att det är lite som med Stone Sour för min del. Det är rätt bra men fäster liksom inte.
Du kollar in dem enklast via Spotify (Overworld – Perfect Anomaly), och personligen anser jag förstås att det är ett av de bättre namnen jag sett på en ny rockgrupp på ett tag. 
Till den kategorin här väl också Madness Of The Night, tycker jag.
Skön vibb på det namnet, och jag måste säga att jag faktiskt gillar den udda korsningen och egenheten i bandets sound rätt bra också. Rätt spännande, och visst finns även debuten ""Voices Of The People" på Spotify.

Mer då?
Ja men vad sägs om akter som Benevolent, Supralunar, Bottlecap och Jack's Residence?
Vilka, säger du då kanske.
Precis. Det är ju det som är grejen, att man inte vet. Låt oss börja mitt i högen.

Supralunar beskrivs som en "blandning av Foo Fighers och Sweet" eller "som Beatles fast hårt". Lovande referensramar förstås, och debutEP "Unzip To Rock" finns på Spotify. Titeln på EP'n är rätt kul i dessa dagar, och själva musiken bjuder på ganska snyggt producerad smart rock som verkligen låter så som beskrivits. Kul!

Vill man smaka på det kommande musikåret 2013 så kan man få det med. Benevolent heter Göteborgsbandet som signat med Gains dotterbolag Rambo Music (som bland annat jobbat hårt för att skicka gratisskivor med en av de stora svenska rocktidningarna under det gångna året), och som släpper debuten "The Wave" i slutet av januari. Denna teaser skickar de som julhälsning.

...låter väl rätt intressant och bra det där? 
Ska faktiskt bli riktigt spännande att ta del av det slutgiltiga materialet, måste jag säga. Kul, igen!

Bottlecap (bilden på deras platta ovan!) har jag inte hunnit lyssna alls på tyvärr. De beskriver sin musik som ”mustig in-your-face-rock med en släng av ADHD”, men jag kan som sagt varken bekräfta eller dementera det. Du får lyssna själv istället och berätta för mig om det är sant eller inte. Det gäller tyvärr också Jack's Residence, vars EP man hade releasefest för så sent som för någon dryg vecka sen. 

Var du där?
Var det bra?

Och, förresten, på tal om bra...
Det är ju omröstningarna på Werock, de om den bästa debuten. Så småningom ska det röstas om bästa svenska debut, men för tillfället kan du säga ditt om bästa nordiska (som till slut mynnade ut i en uppgörelse mellan Norge och Finland eftersom de länderna sopåade rent i samband med nomineringarna) debut.
Och ja, det finns lite höjdare där.
Lakei, God Seed, Nettlecarrier och Hellish Outcast till exempel.

In och rösta. Nu!

Recensioner: Royal Republic och Plector. Med fler!

Månadsskifte (jaja, igår, men ändå), och det innebär ju som vanligt att Werock dominerar. 2 stycken recensioner från mig denna månad, det är Royal Republic samt Plector. Heöt olika skivor, där den första är fullkomligt meningslös och den andra är stabil som fan. Hade tankt hinna med även Peter Dolvings sologiv "Thieves And Liars" (han är verkligen inte glad på sina forna vänner i The Haunted, herreminje!), men det kom annat i vägen.
Katatonia och Lord Fowl (recension av i alla fall den senare till helgen, tror jag behöver mer tid för den förra...som vanligt då, med just Katatonia). Men även den här plattan:

"Hej. Vi heter Kadavar och spelar tror att vi är Black Sabbaths reinkarnation från 70-talet".

Löjligt bra produktion på den här skivan, som gjord för stora muskliga riktiga högtalare. Organisk. Och, förstås, bra låtar. Har man inte det kan man inte luras, men det har denna tyska trio. Man kan faktiskt tro att Kadavar nästan har rätt i sin tanke, de kanske ÄR Black Sabbath reinkarnerade?

 Nåväl. Recensioner var det. Massor av dem. Bland annat tar Katatonia full pott... På Werock.se!

Recensioner The Brimstone Days, Eclipse, Danko Jones...

 Mitt i månaden på Werock, och det innebär en hel del läsning. För egen del har jag satt pennan i två plattor, The Brimstone Days "On A Monday Too Early To Tell" samt Eclipse "Bleed And Scream".
Den förstnämnda är solskensrock, medan den sistnämnda levererar melodiös hårdrock med ganska mjuka kanter. Recensionerna är gömda bakom dessa två bilder på skivomslagen!

 Övriga recensioner som är nya innefattar Danko Jones (ett band jag aldrig egentligen fattat storheten med), Grave och Devil Sold His Soul som får höga betyg av gästskribenten Sara.
Dessutom har Martin varit i USA.
Han är tillbaka nu, sitens chefsredaktör, vilket känns bra. Och med sig har han en purfärsk recension av Decrepit Birth live på andra sidan pölen, på Gramercy Theater i New York. Länken finns i bilden nedan, och jag lovar att han var nöjd...!

Gillar man Martins texter så ska man förstås inte heller missa intervjun med bandet Chine. Den finns här, och funkar alldeles utmärkt till morgonkaffet en tisdag i september.
Själv ska jag springa, hade jag tänkt. 
Måste putsa de där återstående kilometrarna, och med mig i spåret tar jag Plector, ett stycke välljudande dödsthrash!

Tjockt och svepande söndagsvammel

Okej - dags att gå i kyrkan. Det är söndag. We Celebrate Sundays. Eller för att vara mer exakt, hårdrockskyrkan. Det betyder INTE att jag ska tillbe Snickar'n. Det ligger liksom inte för mig.

Kyrkan på bilden är cool dock. Ligger i Reyjkjavik, Island. Brutal arkitektur, vackert land. Dyrt var det också när jag var där, men värt det. I alla fall en gång.

Och visst borde Island kunna levererar väldigt mycket grym black metal med den naturen och kargheten?

Hur som helst, det var inte det detta inlägg skulle handla om (även om jag tycker det är intressant, det där med platsens påverkan på musik, hur myllan som ett land eller en stad består av kan påverka hela det musikaliska uttrycket), utan en hel del annat.

Detta inlägg är nämligen av modellen "svepande svammel" och som sådant har det en tendens att blir långt. Gissar jag, redan innan jag skrivit klart.

Vi börjar i norr.

I Umeå.

Den första Discouraged Fest är nämligen på gång. Discouraged Records ligger bakom, och råkar du ha vägarna förbi eller bor inom en 15 mils radie (läs noga nu, 0910-bor!) så bör du finnas på plats. Schemat är nämligen ruggigt bra. 2 kvällar i September med tillgång till bar och ett helt knippe intressanta band på plats. Khoma på hemmaplan, Plector och Soldier One, Moloken (se där ett givet Veckans Tips om något) samt Terrortory. Bland annat.

Du fattar ju.

Det där måste du kolla in. Är du fortfarande tveksam så kollar du in nedanstående sekvens!

Och - på tal om video.
The Tube Film & Foto har smörat lite för Metalbloggen och kanske framförallt avdelningen demorecensioner.
De gillar't, tydligen, och vill därför att ordet om nedanstående tävling sprids:

Det är väl fint, möjligheten att vinna en video med ditt band?
Visst, det är en tidsgräns som kan vara bökig för många, men hey - vem sa att det skulle vara lätt?
Ja, förutom nya siten Rockis.se då?

Detta är en sajt som gett sig fanken på att samla ihop det som en rocker behöver (eller vill bli av med) på ett ställe enligt följande statement: Sveriges första köp och säljsajt för bara rockers har just nu lanserats. Rockis.se är numera det självklara valet för alla rockers som vill köpa eller sälja nya prylar. Men även för de som är i behov av en ny bandmedlem eller nytt band.

Låter ju bra det, eller hur? Siten finns här och givetvis har man en tjusig logga också.

Annars då?

Tja, det är hyggligt drag på Metalbloggen tycker jag. Sommaren går väl officiellt mot sitt slut (även om det varit en av de sämre ur ett väderprespektiv) och det innebär förstås ishockey.

I år mer osäkert än någonsin, med tanke på stundande NHL-lockout, och det är med bävan jag ser fram emot att snickra ihop det ständigt närvarande tipset inför Elitseriestarten.

Tror att det blir svårare än någonsin att förutspå vilka lag som blir svaga och starka, speciellt om det kommer in tillfälliga stjärnor lite hux flux, och utan tidsgarantier för hur länge de stannar.

Privat så är löpningen igång igen. Måste nog ner i tvåsiffrigt antal kilometer kvar innan kvartalet är slut för att klara målet... (nyårslöftet är alltså att springa 500 kilometer i år) men jag tror att det går. Första veckan i september är bokad till Spanienresa, men sen får man gnugga.

Rätt skönt också, då hinner man lyssna på massa musik under tiden!

Och, på tal om musik och drag på bloggen... Spiring tipsade om att den här plattan (och alla andra Stardogskivor) går att beställa direkt från A West Side Fabrications för ynka 80 pix.

Vaddå Stardog?

Jo, alltså, kolla in detta Veckans Tips så fattar du nog.

Det där är bra skit, för att prata slang som jag tror att slang ska pratas.

Förra veckan var det ju förresten lite av en recensionsbonanza på denna lilla site.

Testament, Jess And The Ancient Ones, Barren Earth, WhoCares och This Gift Is A Curse.

Puh!

Kvar i skivhögen och en platta som rullar på repeat är Gojira, så det kan du se fram emot.

Däremot blir det ingen recension med Vapenlicens, trots att det utlovades.

Anledningen är helt enkelt att det inte alls föll mig i smaken, och eftersom bandet ändå varit så proffsiga och trevliga att ha med att göra så frågade jag dem helt enkelt om de ville ha en recension i alla fall - eller om vi skulle hoppa över det.

De valde att jag skulle spara lite tid och energi och hoppa över det, samt att de slipper läsa en sågning. Okej, det kanske inte är snygg journalistik att styra undan en sån grej.. men... vafan. Jag är ju ingen journalist. Jag är ju för fasen IT-säljare, och knappar lite på den här bloggen på sidan av. Dessutom kan du ju få chansen att bedöma själv. Detta är bandet live från Rockbitch Boat 2011.

Inte min grej, helt enkelt.
Okej.
Ska vi säga så, så länge?