Veckans Tips: JESS AND THE ANCIENT ONES "S/t"

En aning sent - söndag idag - men Tipset har förstås legat ute sen i torsdags på Heavy Metale. Denna gång snackar vi ockult rock från Finland då det är fullängdsdebuten från JESS AND THE ANCIENT ONES som står i fokus. En ruggigt bra platta - läs om den här!

EP: Jess And The Ancient Ones "Astral Sabbat"

Finska Jess And The Ancient Ones är relativt nya på scenen. Den självbetitlade debuten kom förra året, och bandets lite svävande och stundtals drömlika rock träffade mig då på helt rätt sätt. 
Jag föll hårt för känslan i musiken, och den där lite abstrakta uppbyggnaden av låtarna där man inte drog sig för att stanna kvar om man hittat ett bra flyt, oavsett om resultatet blev en lång låt.
Nya EP:n "Astral Sabbat" består av tre låtar varav en är en cover på holländska Shocking Blue "Long And Lonesome Road". Jag kan förstå att man döper EP'n efter öppningslåten "Astral Sabbat", då det är den låt som mest håller sig inom normala ramar tidsmässigt av det egna materialet. Låten i sig drivs av ett lite spöklikt riff, och är väl okej i sig - men det är plattans sista spår som enligt min mening är hela behållningen. Närapå 15 minuter långa "More Than Living" fångar essensen med bandet, och lyckas med konststycket att hålla uppe intresset och känslan precis hela vägen.
Det är inte helt enkelt gjort, och jag lyfter på hatten för den prestationen!

Som med debuten är det Tore Stjerna som producerat, i finska studion Studio 33, och man gör det bra. Gitarrspelet signerat Thomas Corpse, Thomas Fiend och Von Stroh (humor på de namnen!) är fint framlyft, och frontflickan (för det är väl så, hon kan inte vara gammal...) Jess har en röst som jag tycker passar väldigt väl in i musiken. Den saknar visserligen spännvidd och en del djup, men det är passande. 
Omslaget vecklar ut sig till en fin bild såväl på ytter- som innersida, och denna gång ska jag inte klaga på formatet (det gjorde jag med debuten, en sak som fortfarande stör mig och kommer att dokumenteras i detalj när det är dags att titta på bokstaven "J" i serien Record Madness).
Jag nöjer mig istället med att konstatera att Jess And The Ancient Ones fortsätter sin resa på samma väg man slog in på redan förra året, och hoppas att det finns mer i kistan man verkar ösa från. Jag gillar't!

"Astral Sabbat" finns här på Spotify, så kan du bilda dig en egen uppfattning. Gör det!

Recensionsbonanza! Först: Bullet For My Valentine

Ny vecka, nya möjligheter - och denna vecka kommer i huvudsak att vikas för skrivande av recensioner.
En ren recensionsbonanza, typ!
I pipen ligger bland annat en titt på Whitesnake "Made In Japan", The Crystal Caravan "With Them You Walk Alone", Egonaut "Mount Egonaut", Tribulation "The Formulas Of Death" (om jag hinner fatta den skivan, det är långt från säkert...), Syron Vanes "Evil Redux", Grift "Fyra Elegier" och Jess And The Ancient Ones "Astral Sabbat".
Inte så lite, alltså, och för att sparka igång det hela använder jag mig av två saker.

Först - mitt-i-månaden-recensionerna på Werock som publicerades i slutet av förra veckan.
Mitt bidrag var skivan på bilden ovan, Bullet For My Valentine "Temper Temper".
Det är en skiva som inte är speciellt bra, faktiskt. 
Den är heller inte dålig, men ändå det sämsta bandet lyckats prestera.
Recensionen fins här, och vill du ändå handla skivan så rekommenderar jag Bengas på söndag den 24/3 då bandet kommer att signera plattor innan man går på scen så småningom på kvällen (Tyrol, Stockholm är platsen för det giget).
Dessutom har kollega Martin visat vad han anser är pappaledighet från Werock, genom att slå rekord i antalet recensioner, typ.
Clutch är väl den som drar mest intresse, men generellt är det som vanligt - högt och lågt. Kolla in alla recensioner för mars här!

Det andra jag har gjort för att ladda för veckans kommande recensionsrace är att spela gammal musik. 
Mycket sådan.

Helgen har alltså inneburit att jag luftat bland annat KISS "Animalize", Whitesnake "Live In The Heart Of The City" och "Saints And Sinners", W.A.S.P "The Best Of The Best" (det är för övrigt helt sjukt vad mycket bra låtar det bandet levererat genom åren, om man nu får allt uppradat sådär på en samlingsplatta...), Talismans första självbetitlade giv, Motörhead "1916" (kan var det snyggaste omslaget dte bandet klämt ur sig) och sen en hel del Iron Maiden.
Bra så va? Så ser vi hur mycket som hinner levereras i verkliga livet...

Recensioner Kongh, Faith, Soilwork, Vreid, Snakeskin Angels...

Månadsskifte innebär recensioner på Werock - och låt oss börja med en skiva som undertecknad kastar superlativ på. 
Kongh "Sole Creation" är inte bara den första plattan som bandet vågar sätta en stor gorilla på omslaget till, det är även den första plattan som man lyckas göra lättillgänglig och närapå "poppig" i sitt anslag utan att för den skull tumme en enda millimeter på tyngden och riffandet.
Det är, kort sagt, en given plattan för Årsbästalistan 2013.
"The Portals" är årets bästa låt såhär långt, och jag är nöjd över det betyg jag delar ut: 9/10.
Det tillhör inte vanligheterna, men i detta fall är det klockrent, vill jag påstå.
Recension här! (och, på tal om Kongh, du kanske borde läsa intervjun med David Johansson innan du läser recensionen, den behandlar nämligen hur bandet skapar låtar och ger kanske ännu en dimension i lyssnandet när man vet hur de arbetat fram sina långa låtar)

Det andra alstret jag recenserat är också det svenskt, doom från Skåne i form av Faith.
Skivan är en sån där som växer kraftigt, och som klarar av att kombinera doom med folkviseinslag utan att det blir ostigt. Sångaren låter dessutom inte så lite som Mats Levén i sitt uttryck, givetvis ett plus. 7/10 hamnade recensionen på!

Kollegorna har som vanligt också knackat ner en massa text.
Intressanta saker som jag plockar upp är dessa ovanstående. Soilwork, Snakeskin Angels och Vreid.
Två helt olika typer av skapelser, förstås, men ändå intressanta. På olika sätt.
Snakeskin Angels platta "Follow The Snake To The Core" verkar mycket ojämn, men jag lockas av topparna som beskrivs förtjänstfullt av kollega Fredrik (som även bidrar med recension på Envinya, en platta han håller högt).
Ändå är väl Vreid och Soilwork helt andra saker. Det är, förstås, BiblioteKarin som står för recensionen av norrmännens skiva, och även henne jag har att tacka för att hon satt förra given "V" i öronen på mig, och jag är mycket spänd på var bandet tar vägen med nya "Welcome Farewell". Den spänningen har inte direkt avtagit efter recensionen...
Till det är det lika förstås Martin som står för skåningarnas recension. Dubbelalbum, och faktum är att båda dessa alster drar hem 9/10 från mina kollegor.
Tre stycken recensioner med betyget 9/10 vid samma månadsskifte.
Undrar när det hände sist...

Det kommer en egen recension av just "Welcome Farewell" och "The Living Infinitte" på den här bloggen vad det lider. Har just fått leverans av de plattorna tillsammans med Bullet For My Valentine "Temper Temper" och Jess And The Ancient Ones "Astral Sabbat". Det blir något det!

Skivåret 2013. Nu drar det igång!

 

  

Kanske undrar du mest över vad som hände med sammanfattningen av 2012, i den lilla serien "Rebellängeln gör upp med 2012"?

Lugn. Det kommer.

Jag väntar dock in leverans av ett par plattor för att kunna färdigställa den serien, och som det ser ut blir det enda mastodontsmackande med de skivor som finns på slutet.

Låt oss i stället se framåt. Mot 2013.

Nu kan man nämligen börja planera för hur man enklast blir av med pengar, och sakta men säkert lägga in förslag om "en lördag på stan" med familjen så att man kan besöka Sound Pollution, likaväl som det är läge att hänga på Record Heaven frekvent.

Varsegod, en del av skivfloden den första tiden 2013 som man kan se fram mot!  

Okej, vi tar en lite paus där för att se på vad som bjuds. 
Kvelertak ska följa upp sin debut med plattan "Meir", och alla rapporter talar om en naturlig fortsättning i samma stil. Det blir förstås bra, vill jag tro, speciellt efter smakprovet.
Soilwork kommer med en dubbelgiv, och det blir ju spännande. Håller det på en dubbelgiv, verkligen?
Vreid och Kongh då. Det är ju två skivor som jag verkligen förväntar mig stordåd från, inte minst sen rapporterna talar om ett lite mer lättillgängligt Kongh och ett vasst Vreid. Jag väntar leverans av gorillaskivan, men den andra har väl inte kommit än. Riktigt.
Tribulationbilden vet jag faktiskt inte om det är den riktiga omslaget, det är taget från reklamen om deras releasefest som hanteras av Püssy A Go Go.
Kommer i mars.
Förväntningarna uppskruvade till elva!
Mer då? Visst... Vad sägs om:

 

Bring Me The Horizon har i o f s rätt länge kvar innan de släpper lös "Sempiternal", det är väl april som gäller eller så, men i alla fall. Det blir något att se fram mot, jag tycker ändå att de unga britterna är en av de intressantare akterna inom den hårda musiken, och jag vill se var de tar vägen efter förra plattan. Bullet For My Valentine, Amorphis och W.E.T lär däremot inte överraska nämnvärt, det blir nog mer av samma sort som innan och det är väl mest för att jag är svag för alla tre som jag kommer att köpa dem.
Jess And The Ancient Ones kommer med sin miniplatta "Astral Sabbat", och eftersom jag verkligen gillade den självbetitlade debuten är det inte mycket att fundera över.
Köporder på gång, helt enkelt.
Ghost är mest mystiska i den här högen. Skivomslaget till "Infestissumam" är hemligt, och man gör väl sitt bästa för bibehålla och driva hypen.
Blir kul att se om de klarar att följa upp debuten, och visst spelar de i Stockholm runt påsk?
Det vore nog en spännande spelning. Tyrol, har jag för mig...

Det finns faktiskt än fler plattor också. Tro't eller ej...

Death Wolf är från Norrköping, Necrowretch från Frankrike och Saxon från forntiden men alla är intressanta, tycker jag, och helt olika.
Saxon uppvisar fin form på ålderns höst, och med tanke på lovorden som slynglarna i Necrowretch får östa över sig så måste det kollas upp. Förstås. 

Kort sagt - det finns anledning att tro att det går åt helsicke i år igen.
Det finns liksom liiiiite för mycket bra musik för att hålla sig under 100 skivor på ett år...

Musikåret 2012: Rock'n'roll-plattorna

Jaha, nu närmar vi oss. Alltså, det här året drar sig mot sitt slut. December är här (och, om man ska tro en del partypajjare så tar det ju allt slut den 21/12 i år, i alla fall slutar Mayakalendern då), och det börjar vara dags att spika fast den klassiska Årsbästalistan.

Vad har varit bra, och vad har inte det?

Vilka skivor återfinns på Topp 10, och vilka missar?

Förhoppningsvis orkar jag med en sammanställning likt förra året, med "Årets..." som sedan gör nedslag i allehanda grejor (öl, snacks, blog, rock, liveskiva och annat. Du har del ett, två och tre på länkarna), men det får vi se om.

man vill ju inte gärna skriva en sån sak nu för publicering i mellandagarna, och så blir det inga mellandagar för att världen går under.

Jobba i onödan. Det vore verkligen en förlust. 

Fast å andra sidan, det har jag ju redan gjort. Med serien som jag nu mer eller mindre bestämt kommer att heta "Besatt", och starta söndagen den 13:e januari, så det kanske bara är att ta chansen/risken och börja formulera det?

Hur som helst, det är dags att starta sin egen sammanställning. Deadline för Werockskribenterna är i sedvanlig ordning julafton, så det är bara att börja ställa upp de potentiella plattorna och mangla igenom dem.

Detta år tänkte jag mig försöka ta dem per "klump" som jag har i mitt huvud, och först ut är de skivor jag tänker på som rock'n'roll-plattor.

Jag vill peka på 8 stycken som är värda att lyftas fram (ja, om jag nu inte som vanligt missar någon, den risken finns ju hela tiden...). De är, i bokstavsordning efter gruppens namn, följande:

 

För att göra det hela lite intressantare så tänkte jag här och nu avslöja mina tankar om skivorna i just denna smet, och hur de ligger till för att knipa en placering på den sammanställda Årsbästalistan. Alltså, från toppen enligt alfabetet:

Captain Crimson "Dancing Madly Backwards"
När den här skivan kom gillade jag den som fan. Den är fortfarande bra och jag kan nästan lova att den så småningom kommer som Veckans Tips, men den räcker inte riktigt ända fram ändå i år. Inte till Topp 10, inte till Årets Rockplatta.

Graveyard "Lights Out"
Jo. Göteborgarna levererar, även om det inte är samma magiska sprakande föreställning som på föregångaren. Detta är annorlunda, mörkare och mer mångbottnat, och banne mig om de inte gör det igen. Just nu är det nog tanken, att detta är Årets Rockplatta. Tycker jag. Däremot tycker jag inte att det är årets bästa platta, inte ens den övre halvan av Topp tio. Just nu. Det kan ju ändra sig innan det är skrivet i sten....

Jess And The Ancient Ones "S/t"
Rätt märklig platta, slätstruken och briljant på samma gång. Låten "Sulphur Giants" är fortfarande helt jävla fenomenal, och skivan är verkligen trevlig. Helt klart värd att nämnas i denna klump av rockplattor, men jag kan faktiskt ändå inte se mig placerade den på Topp Tio. Inte i år. Så bra är den inte.

Lord Fowl "Moon Queen"
En fullkomlig överraskning för mig, den landade i brevlådan utan att jag ens visste att den var på väg. Bra jäkla platta, skänt sväng och en trevlig ny bekantskap. Till syvende och sist håller jag nog ändå den här skivan i lite samma stil som "Dancing Madly Backwards", alltså att den är riktigt bra och kommer att dyka upp som Veckans Tips vad det lider - men inte riktigt på Topp Tio.

Royal Thunder "CVI"
Den här plattan är skitbra, på ren svenska. Låtarna är såna där som välter träd och kastar sten runt sig - brottartunga och smittande och alldeles ruggigt bra för det mesta. Skivan är dessutom något så ovanligt som en rockplatta med rejält djup, och som tar lite tid innan den fastnar. Helt klart en stark utmanare till en av årets Topp tio!

Spiders "Flash Point"
Här gäller faktiskt lite av det omvända mot ovanstående giv. Detta är låtar som INTE kräver att man lyssnat massor på dem innan, och som svänger skönt i alla lägen. En stabil platta som jag nog vill hissa lite, men ändå håller lite för svag för att knipa en Topp tio i årets konkurrens.

Rival Sons "Head Down"
Njaejo. Alltså, av alla skivor som kommit i år är det fasen svårast att bestämma hur det här landar. Det är inte dåligt, inte dåligt alls, det är rätt bra, men... alltså... inte så bra som förra given. Eller jag vill att det ska vara. Värd att nämna, men i år kommer inte Sönerna att besitta någon topp tio-placering för undertecknads del.

Witchcraft "Legend"
Ooohhh... den här skivan är bra. Spelas ofta, och på hög volym. Det är en av de absolut bästa rockskivorna i år, strax efter Graveyard och kanske Royal Thunder, men huruvida det räcker till en plats på den trånga listan? Det vete fasen. Kanske just så pass, det får bli en sån där grej som avgörs nära inpå när jag lyssnar på de olika kandidaterna igen. Och igen. Och igen...

Sådärja. Det var rockskivorna. Läser man mellan raderna kan man ju börja ana hur en slutgiltig lista kommer att se ut, så den kan vi ju sakta mejsla fram tillsammans allt eftersom de olika klumparna av skivor navelskådas. Fortsättning följer!

Tjockt och svepande söndagsvammel

Okej - dags att gå i kyrkan. Det är söndag. We Celebrate Sundays. Eller för att vara mer exakt, hårdrockskyrkan. Det betyder INTE att jag ska tillbe Snickar'n. Det ligger liksom inte för mig.

Kyrkan på bilden är cool dock. Ligger i Reyjkjavik, Island. Brutal arkitektur, vackert land. Dyrt var det också när jag var där, men värt det. I alla fall en gång.

Och visst borde Island kunna levererar väldigt mycket grym black metal med den naturen och kargheten?

Hur som helst, det var inte det detta inlägg skulle handla om (även om jag tycker det är intressant, det där med platsens påverkan på musik, hur myllan som ett land eller en stad består av kan påverka hela det musikaliska uttrycket), utan en hel del annat.

Detta inlägg är nämligen av modellen "svepande svammel" och som sådant har det en tendens att blir långt. Gissar jag, redan innan jag skrivit klart.

Vi börjar i norr.

I Umeå.

Den första Discouraged Fest är nämligen på gång. Discouraged Records ligger bakom, och råkar du ha vägarna förbi eller bor inom en 15 mils radie (läs noga nu, 0910-bor!) så bör du finnas på plats. Schemat är nämligen ruggigt bra. 2 kvällar i September med tillgång till bar och ett helt knippe intressanta band på plats. Khoma på hemmaplan, Plector och Soldier One, Moloken (se där ett givet Veckans Tips om något) samt Terrortory. Bland annat.

Du fattar ju.

Det där måste du kolla in. Är du fortfarande tveksam så kollar du in nedanstående sekvens!

Och - på tal om video.
The Tube Film & Foto har smörat lite för Metalbloggen och kanske framförallt avdelningen demorecensioner.
De gillar't, tydligen, och vill därför att ordet om nedanstående tävling sprids:

Det är väl fint, möjligheten att vinna en video med ditt band?
Visst, det är en tidsgräns som kan vara bökig för många, men hey - vem sa att det skulle vara lätt?
Ja, förutom nya siten Rockis.se då?

Detta är en sajt som gett sig fanken på att samla ihop det som en rocker behöver (eller vill bli av med) på ett ställe enligt följande statement: Sveriges första köp och säljsajt för bara rockers har just nu lanserats. Rockis.se är numera det självklara valet för alla rockers som vill köpa eller sälja nya prylar. Men även för de som är i behov av en ny bandmedlem eller nytt band.

Låter ju bra det, eller hur? Siten finns här och givetvis har man en tjusig logga också.

Annars då?

Tja, det är hyggligt drag på Metalbloggen tycker jag. Sommaren går väl officiellt mot sitt slut (även om det varit en av de sämre ur ett väderprespektiv) och det innebär förstås ishockey.

I år mer osäkert än någonsin, med tanke på stundande NHL-lockout, och det är med bävan jag ser fram emot att snickra ihop det ständigt närvarande tipset inför Elitseriestarten.

Tror att det blir svårare än någonsin att förutspå vilka lag som blir svaga och starka, speciellt om det kommer in tillfälliga stjärnor lite hux flux, och utan tidsgarantier för hur länge de stannar.

Privat så är löpningen igång igen. Måste nog ner i tvåsiffrigt antal kilometer kvar innan kvartalet är slut för att klara målet... (nyårslöftet är alltså att springa 500 kilometer i år) men jag tror att det går. Första veckan i september är bokad till Spanienresa, men sen får man gnugga.

Rätt skönt också, då hinner man lyssna på massa musik under tiden!

Och, på tal om musik och drag på bloggen... Spiring tipsade om att den här plattan (och alla andra Stardogskivor) går att beställa direkt från A West Side Fabrications för ynka 80 pix.

Vaddå Stardog?

Jo, alltså, kolla in detta Veckans Tips så fattar du nog.

Det där är bra skit, för att prata slang som jag tror att slang ska pratas.

Förra veckan var det ju förresten lite av en recensionsbonanza på denna lilla site.

Testament, Jess And The Ancient Ones, Barren Earth, WhoCares och This Gift Is A Curse.

Puh!

Kvar i skivhögen och en platta som rullar på repeat är Gojira, så det kan du se fram emot.

Däremot blir det ingen recension med Vapenlicens, trots att det utlovades.

Anledningen är helt enkelt att det inte alls föll mig i smaken, och eftersom bandet ändå varit så proffsiga och trevliga att ha med att göra så frågade jag dem helt enkelt om de ville ha en recension i alla fall - eller om vi skulle hoppa över det.

De valde att jag skulle spara lite tid och energi och hoppa över det, samt att de slipper läsa en sågning. Okej, det kanske inte är snygg journalistik att styra undan en sån grej.. men... vafan. Jag är ju ingen journalist. Jag är ju för fasen IT-säljare, och knappar lite på den här bloggen på sidan av. Dessutom kan du ju få chansen att bedöma själv. Detta är bandet live från Rockbitch Boat 2011.

Inte min grej, helt enkelt.
Okej.
Ska vi säga så, så länge?

Leaders Of The Pack 2012

Eder ödmjuke ordbajsare fick en intressant kommentar från Kim igår, till recensionen av Testaments nya "Dark Roots Of Earth", och eftersom min plan med att avsluta sommarens serie med kopplingar mellan öl & hårdrocksskivor idag går i stöpet (min sista tanke och koppling hinner jag inte föreviga på bild och i text av olika orsaker, jag får istället samla ihop allt i ett kommande stort inlägg där serien också avrundas och kompletteras) så passar det väl väl att titta lite på vilka skivor som egentligen ligger där framme och drar, drygt halvvägs in på 2012?
Precis.
Jag orkar helt enkelt inte klikppa in bilder på allt - det blir ju världens längsta inlägg! - men har försökt peta in lite länkar i alla fall. För att inte avslöja allt till kommande årsbästalista så blir det ingen inbördes ranking mer än klumpvis.
Lev med det!

Längst fram
Det finns, tycker jag, ett knippe skivor som har näsan före de andra.
Jag har inte riktigt satt ner foten om hur de ska placeras sinsemellan, men följande skivor anser jag vara där och nosa på tätplaceringarna så här långt:

Alcest "Les Voyages De L’Âme" Fransmännens fina melankoliska shoegazing har helt enkelt tagit ett ruggigt hårt fäste hos undertecknad.
Nekromantheon "Rise, Vulcan Spectre". Knäckande bra dödsthrash från Norge. Kommer till Sthlm för spelning i september!
Soen "Cognitive". Enkelt och svårt på samma gång. Loggar vansinnigt mycket speltid hos mig...
Black Breath "Sentenced To Life". Årets bästa döds. Sen kommer ingenting, sen kommer Asphyx. Typ. Och Dying Fetus.
Ne Obliviscaris "Portal Of I". Episkt, vackert, hårt, mjukt i en enda röra.
Baroness "Yellow & Green". Växer... och växer... och växer!

De rutinerade
Jag tycker det kan vara värt att nämna att det är de gamla rävarna som levererat bra i år också. I kategorin jävligt stabila, bra skivor med oväntat mycket glöd för att ha varit i farten så länge skulle jag villja nämna:

Accept "Stalingrad"
Paradise Lost "Tragic Idol"
Candlemass "Psalms For The Dead"
Marduk "Serpent Sermon"
Kreator "Phantom Antichrist"
Testament "Dark Roots Of Earth"
High On Fire "De Vermis Mysteriis"

Inte mycket att säga om, egentligen, men kul.
Jag gillar när rutinerade akter kommer med bra plattor, inte trötta saker.

Rookiegängen
Såklart finns det några nya som spottat ur sig redigt bra skivor.
En del av dem återfinns ju längst upp, i tätklungan, men dessutom vill jag nog nämna dessa tre:

Captain Crimson "Dancing Madly Backwards"
Kill Devil Hill "S/t"
Jess And The Ancient Ones "S/t"

...och sen ett koppel av spännande akter som Odyssey och Lakei, och...
 ja. Det finns ju en hel uppsjö.

Dessutom har jag ovan inte kommenterat Gojira, Royal Thunder eller Katatonia, exempelvis. Och vi väntar på skivor från Tiamat, Rival Sons, Khoma och inte minst Graveyard.

Tha race is on!

Recension: Jess And The Ancient Ones "S/t"

"Sulfur Giants".
Den låten är fan inget annat än 12 minuters ren magi. Rå glädje, underbar refräng, smittande riff och en sån där låt som bara sitter från första gången man hör den. Visst, det börjar med en två minuters stämningsgrej, men sen är det ett enda brett leende hela vägen. Den låten är faktiskt ensam anledning till att den här plattan hamnade i min ägo, jag hade dissat Jess And The Ancient Ones som en finsk The Devil's Blood-wannabee när jag läst om dem till dess att Stones (som vanligt, han är skyldig till många av mina skivinköp...) hade låten som Tune Of The Day.
Dra mig baklänges - jag fastnade direkt, och när jag sprang på plattan hamnade den genast i inköpskorgen.
Totalt sett får man 7 spår av rätt tillbakalutad men ändå episk rock'n'roll. Omslaget, bildspråket och låtarnas namn vill ange ett ockult tema, men det märks inte speciellt mycket i musiken tycker jag, en sak som är av godo.
Det blir nämligen inte en kopia av just The Devil's Blood tycker jag. Här är det mer rock'n'roll kombinerat med en smålustig känsla av jazz och mindre försök att vara täckt i blod, liksom. Ändå heter spåren saker som "Prayer For Death And Fire", "Twilight Witchcraft" och "13 Breath Of The Zodiac".
Skivan öppnar också urstarkt.
De första tre-fyra spåren är en fröjd för örat både med en gång och med fler lyssningar. Så småningom tappar plattan lite av kvalitén, de två sista låtarna "The Devil In G-Minor" och "Come Crimson Death" är förstås inte dåliga... men inte heller av samma svindlande klass som exempelvis "Sulfur Giants". Just giganterna har fått mig att nynna på den refrängen så många gånger sen skivan kom i min ägo att jag inte blir förvånad om familj och grannar kan sjunga med numera. Jag kan liksom inte hjälpa det, den vägrar släppa taget om min skalle!

Det finns ändå en sak som irriterar mig.
Förpackningen.
Jag har den limiterade boxen (den enda som fanns att köpa, så man kan ju undra vilken utgåva som egentligen är limiterad...?), och jag gillar initiativ som utvecklar produkten totalt sett.
Men.
Om man nu ska tänka utanför boxen, så att säga, när det gäller CD-förpackningar så får man fan inte sluta med en box! Svart Records har skapat en kartong helt enkelt, en kartong som är helt fyrkantig. Den är för grund för att ha i hyllan och för hög för standardformatet för en CD-platta. Och det kan jag kanske leva med om man fick något i kartongen - men icket. Här ligger en bit papper so minnehåller själva disken, samt en ihopvikt affisch som föreställer det (iofs snygga) omslaget på ena sidan, samt information om bandet och låttexter på andra sidan.
Snyggt. Och så vansinnigt opraktiskt. Okej, kanske ändrar jag mig med tiden och hyllar detta eftersom jag ideligen plockar ut den felformaterade kartongen ur skivhyllan, men just nu är jag mest irriterad över den. Lite som med Pearl Jams senaste, faktiskt...

Nå, skivan är ändå riktigt bra, och det är just en sån där som växer.
Biter sig fast.
Tyvärr verkar skivna i skrivande stund inte finnas på Spotify, så du som vill lyssna får göra det via länken nästan längst upp i recensionen. Där får du å andra sidan just bästa låten "Sulfur Giants", så du borde inte klaga tycker jag.
Betyget då?
Stark fyra, vill jag påstå.
Detta är helt klart en utmanare till årsbästalistan - speciellt om det fortsätter att växa på det här sättet. Det som håller det hela från toppbetyget är väl att avslutningen är lite svagare, och min hangup med förpackningen...

Jess And The Ancient Ones "S/t" - 4

Metalbloggen 3 år!

Whoohaa!
Tro't eller ej, idag fyller Metalbloggen 3 år.
Märkligt. Tiden bara rasar på, samtidigt som det ibland känns som om man varit i farten längre än så.
Nåväl.

Än så länge har det blivit nästan 2 000 inlägg, närapå 200 000 sidvisningar, 117 Veckans Tips och fler recensioner än jag vågar tänka på. Massor av underbara kommentarer (nästan 4 500 publicerade kommentarer!) från läsare, kontakter med band och en hel skrälldus med plattor som flutit förbi. Vilken som är den absolut bästa skivan som kommit under dessa tre år? Nästan omöjligt att säga... men om jag spontant ska plocka en som sticker ut så får det nog bli den här:

Den har spelats om och om igen, i alla möjliga sammanhang och håller ändå. Graveyard "Hisingen Blues" kommer att stå ut som en klassiker när det ska sammanfattas om tiotalet år (du har väl förresten inte missat att bandet kommer med uppföljaren "Lights Out" i slutet av oktober?).

Men - kandidaterna är många. Det har varit många fantastiska skivor - och det kommer fler, det kan man vara säker på.

Ett tag tänkte jag fira storstilat denna treårsdag. Skriva mycket och ta in gästbloggare men allt det rann ut i sanden. Det gick helt enkelt för fort att ta sig hit, till denna dag, och det är inte utan att jag är lite överrumplad själv. Det enda jag kan göra är att tacka ödmjukast för att ni varit med så långt, och utlova en del läsning framöver också. Till veckan kommer exempelvis recensioner av bland annat nya Testament samt Jess And The Ancient Ones, så det finns all anledning att fortsätta kika in är även framöver!

Metalbloggen, var god dröj...

...just nu är det extremt mycket som ligger i pipen för bedömning och recension. Kul, men det innebär också att alla ni som hör av er och vill ha era plattor och demos recenserade kommer lite i kläm, tyvärr. Värst ute är just nu Vapenlicens, som väntat länge på att få plattan "Hat 101" bedömd, men jag får mana till lite fortsatt tålamod.
Den som väntar på något gott gör det bäst någon annanstans, den som orkar hänga kvar kommer att få recensioner av:

Kreator "Phantom Antichrist"
Testament "Dark Roots Of Earth"
Gojira "L'Enfant Sauvage"
Barren Earth "The Devil's Resolve"
Vapenlicens "Hat 101"
The Wiped Out Generation demo
Jess And The Ancient Ones - och, dessutom, på Werock: This Gift Is A Curse samt Ian Gillan & Tony Iommi "WhoCares" samt - om promotjejen håller vad hon lovat - Eclipse nya platta.
Bland annat. Bilden ovan är ett exempel på vad som kan hända en vanlig dag på stan, och då fattar ni ju hur det blir med efterverkningar!

Imorgon återgår jag dessutom till jobbet, så just ikväll får ni vara lite snälla med mig och visa extra tålamod...