Den här skivan gillade jag som fanken när den kom.
Velvet Revolver "Contraband", där jag tycker att bandet verkligen lyckas vara ett band.
Dave Kushner och Slash hanterar gitarrerna, Matt Sorum trummorna, Duff McKagan basen och Scott Weiland sången. Kanske beror det på att det man ju i stort sett har kärnan från gamla Guns'N'Roses (förutom Kushner och Weiland) att luta sig mot, men jag tror inte att det är allt.
Jag tror det är lika viktigt att man får just Weiland att inrätta sig i helheten och verkligen vända in och ut på sig själv för låtens bästa, i kombination med att just låtmaterialet är starkt.
Det gör totalt sett att Velvet Revolver på debuten "Contraband" (2004) känns oerhört samspelta, tighta och fokuserade.
Låtar som "Sucker Train Blues", "Illegal I Song" och "Superhuman" svänger lika kraftigt som balladerna ""Fall To Pieces" och "You Got No Right" är självfulla.
Framförallt måste jag säga att Scott Weiland gör - om inte den bästa så en av de bästa - sånginsatserna i karriären på just "Fall To Pieces". Den gamle Stone Temple Pilots-sångaren lyfter den låten till något alldeles extra måste jag säga.
Och just nu spelas plattan här hemma igen.
Det har varit en sån skiva de senaste 10 åren, alltså en sån som legat i vila i ett år eller två för att sedan åka fram och intensivspelas under en period.
Snygg är den också, eller hur?
Jag måste säga att jag gillar looken de har på både omslag och själva skivan.
Passar både titelns på bandet och stilen på musiken.
På efterföljaren så lyckades man med att snickra ihop ett rätt tjusigt omslag också, men... jag tycker att musiken är helt ointressant i jämförelse med "Contraband".
På "Libertad" är magin, samhörigheten och fokuset borta.
Det är en produkt snarare än en skapelse.
Synd, och inte bara för att själva skivan i sig inte håller samma nivå, utan för att Weilands äventyr i drogträsket verkar ha satt resten av bandet i ett läge där man tappar sugen.
Det har väl ryktats om en uppsjö mer eller mindre spännande ersättare som sångare, men det än så länge har det väl runnit ut i sanden, och jag gissar att sagan är över.
Det blir spontana samarbeten istället, där man släpper skivor under eget namn eller med andra konstellationer (inte fel heller ibland, bl a är jag väldigt förtjust i Slash självbetitlade soloplatta från 2010).
Tyvärr.
För Velvet Revolver var en supergrupp som faktiskt kunde kännas som en riktig grupp, och som sådan träffade riktigt rätt med just "Contraband".
Spelas nu.
Now Playing.
NP.
Velvet Revolver "Contraband".
Fint så!
Visar inlägg med etikett Velvet Revolver. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Velvet Revolver. Visa alla inlägg
onsdag 30 juli 2014
onsdag 5 maj 2010
Recension Masterplan, Slash, Snakestorm



Andra omgången av skivor som Rebellängeln har recenserat på Werock detta månadsskifte innehåller ett par riktigt intressanta släpp. Minst sagt.
Masterplan måste förstås räknas till ett av de större släppen under våren, speciellt med tanke på att bandet återförenas med sångaren Jorn Lande. Plattan är bra, och den har fått gå ganska varm - hur bra den står sig jämfört med bandets tidigare skivor får du veta om du läser recensionen.
Slash är ju gitarristen från Guns'N'Roses och Velvet Revolver, och här pratar vi om en av årets största överraskningar, i alla fall så här långt. R2 gav mig en kopia som fick mig på kroken så pass hårt att jag handlade ett eget ex bara dagar senare!
Sist - och minst - i denna genomgång är svenska Snakestorm. Detta är ett band som hämtar kraft från gamla hjältar så som Accept, men mig föll det aldrig riktigt i smaken. Tyvärr.
Du hittar samtliga recensioner på länkarna som är kopplade till varje namn.
Mycket nöje!
Etiketter:
Accept,
Guns'N'Roses,
Masterplan,
Slash,
Snakestorm,
Velvet Revolver
lördag 23 januari 2010
Stone Temple Pilots närmar sig release..
Stone Temple Pilots är ett sånt där band som jag gillade som fanken ett tag.
Speciellt dunderskivan "Core", kanske en av de bästa debutalbumen någonsin.
Scott Weiland har dessutom en röst som tilltalar mig, även om han verkar rätt svår att jobba med.
Nu ser det i alla fall ut som om det närmar sig release, då mixningen av kommande plattan startar på måndag. Vill du läsa mer så kolla in den ganska fylliga intervjun på Spin!
För övrigt får det mig också att fundera lite.
Blir det något tredje kapitel med Velvet Revolver? Och vem står i så fall bakom micken?
Det går säkert att Googla fram, men jag provar såhär istället.
Nån av er som vet?
Speciellt dunderskivan "Core", kanske en av de bästa debutalbumen någonsin.
Scott Weiland har dessutom en röst som tilltalar mig, även om han verkar rätt svår att jobba med.
Nu ser det i alla fall ut som om det närmar sig release, då mixningen av kommande plattan startar på måndag. Vill du läsa mer så kolla in den ganska fylliga intervjun på Spin!
För övrigt får det mig också att fundera lite.
Blir det något tredje kapitel med Velvet Revolver? Och vem står i så fall bakom micken?
Det går säkert att Googla fram, men jag provar såhär istället.
Nån av er som vet?
Etiketter:
Stone Temple Pilots,
Velvet Revolver
lördag 19 december 2009
2004

2004 var för min del ett hårt år. Mycket privata krångel, och det avspeglar sig till stor del i musiken som letade sig in i mitt hjärta det året.
Bäst var Mastodons "Leviathan", ett verk som golvade mig så hårt att jag ibland undrar om jag rest mig än - kanske bedömmer jag just det bandets plattor lite annorlunda och fortfarande i skimret av "Leviathan" och de känslor den skivan släppte fram...
Sen ligger de tätt efter, som en svärm elaka arga bålgetingar. Behemoth "Demigod", The Haunted "rEVOLEr", Bloodbath "Nightmares Made Flesh", Bolt Thrower "Those Once Loyal" var alla grymma verk av de hårdare slaget. Dessutom släppte In Flames "Soundtrack To Your Escape", Killswitch Engage sitt starkaste verk "The End Of Heartache" och Death Angel "The Art Of Dying", alla riktigt bra plattor.
Som kuriosa kan också nämnas att jag numera inte klarar av att lyssna på Nightwish "Once", efter att ha haft den i bilen varenda gång jag var på väg till ett av de där jobbiga privata tillfällena. Så det kan bli!
Bästa rock: Velvet Revolver "Contraband". Jävulen, vad den plattan svängde!
Bästa döds: Behemoth, men det gavs ut grymt bra döds det året. Bolt Thrower & Bloodbath, till exempel.
Bästa black: Deathspell Omega "Si Monumentum Requieres, Circumspice". Fast det upptäckte jag inte förrän ett par år senare, om jag ska vara ärlig. Är lite trög ibland...
Etiketter:
Behemoth,
Bloodbath,
Bolt THrower,
Death Angel,
Deathspell Omega,
In Flames,
Killswith Engage,
Mastodon,
Nightwish,
The Haunted,
Velvet Revolver
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)