Varg Vikernes

Aftonbladet rapporterar att Burzum-kände Varg Vikernes har gripits i sitt nuvarande hemland Frankrike. Han ska, enligt utsago, ha gjort sig skyldig till det fasansfulla brottet att ha kamouflagemålat sina bilar och bett sin hustru att, med giltig licens, köpa fyra stycken handeldvapen av liten kaliber.
Man har gripit honom eftersom man är rädd att han ska ställa till med en massaker, och när det gäller terrorism så "måste man agera i förväg".
Fascinerande.
Det är alltså dags att gripa halva USA, om detta är kriterierna.

Förstå mig rätt - Varg Vikernes är rätt långt från your ordinary man.
Han är extermhöger och en dömd mördare.
Personligen har jag inte fastnat för hans musik (vilket väl kanske kan bero lika mycket på att jag nog inte gett Burzum den där odelade uppmärksamheten som kanske behövs, "Filosofem" dyker ju upp titt som tätt på listan över de där skivorna som egentligen måste finnas i en skivhylla...), men man kan inte neka till att kar'ln är ett exemplar med mångfacetterad yta.
Ändå.

Jag kan inte förlika mig med att människor ska gripas så pass lätt.

Nej, jag har förstås inte alla fakta i målet, men... några varningsklockor ringer, tycker jag.
Fråga dig själv om en kamouflagemålad bil sticker ut MER eller MINDRE i en stad, till exempel.
Eller om du skulle köpa ett knippe gevär av kaliber .22 om du ville åstadkomma en massaker.
Eller om en person som mottagit ett av Breviks manifest men uttalat att man var mot det och hatar den mannen för vad han gjorde mot det norska folket, samtidigt som du inte direkt är känd för att ljuga eller skräda orden om du blir tillfrågad om dina åsikter via en av pressens representanter.

Jag vet inte jag.
Det verkar lite skumt.

Om jag nu vore en galning som ville åsamka skada så skulle jag hålla låg profil.
Skapa någon form av massförstörelsevapen i form av en bomb eller liknande.
"kamouflera" mina fordon som en alldeles vanlig jäkla Volvo (eller Renault, antar jag, om man är i Frankrike).
Köpa mina vapen på svarta marknaden.

EDIT: nu rapporterar såväl Aftonbladet som Expressen att Varg har släppts. Han kommer (med rätta) att åtalas för hets mot folkgrupp för det han skrivit och uttryckt, men eftersom han köpt alla vapen legalt kan man ju helt enkelt inte göra något.
Man undrar ju vilka rättigheter man har som medborgare egentligen.
Jasså, du ville köpa vapen med din vapenlicens? Då tar vi dig! Dumheter..
Våga vägra att ge ut själva licensen då, om det nu är en skum person... Hur som, det var det på den här bloggen. Nu lägger jag ner kollen på Varg Vikernes, om inget märkvärdigt händer!

Nåväl - med det sagt, låt oss prata lite om musik.
Vilket är egentligen det bästa franska bandet just nu?
Alcest, Deathspell Omega eller Gojira?

Veckans Tips: Deathspell Omega "Si Monumentum Requires, Circumspice"

Långfredag, och det finns väl ingen anledning att bryta den upparbetade traditionen om att leverera ett Veckans Tips med någon form av blasfemisk koppling. Vi har haft Rotting Christ och Dissection som exempel tidigare, och denna gång är det dags för en riktig klassiker inom black metal-kretsar.

Ja, vi pratar om Deathspell Omega, den franska gruppen som håller en mycket låg profil och egentligen enbart talar till omvärlden via sina verk, och skivan "Si Minumentum Requires, Circumspice"från 2004, den första delen i trilogin som behandlar framförallt den Gud och Satan fins i oss alla och i vår värld runtom oss (de övriga är "Fas - Ite, Maledicti, In ignem Aeturnum" från 2007 samt "Pracletus" från 2010).

Musiken som presenteras på albumet låter egentligen precis som konvolutet ser ut.

Svart, ondskefullt och förvridet, men med ett drag som gör att man måste titta och lyssna.

Innerkonvolutet pryds av följande text:

"...rejecting the law as a thing of no use under the gospel dispensation: He says good works do not further nor evil works hinder salvation: that the child of God cannot sin, that God never chastiseth him, that murder, drunkness etc are sins of the wicked but not in him, that the child of grace, being once assured of salvation, afterwards never doubtheth..."

Det där kan du ju läsa mer än en gång, men min tolkning är helt enkelt att det inte spelar roll om du gör gott eller ont för att sedan få frälsning, och att för de frälsta så räknas inte synder som synder - ett faktum som tillåter mycket utan ifrågasättande.

Det är sättningen för denna skiva, och det är förstås mycket intressant.

Skivan är indelad i 13 stycken, där vi får "Prayer 1-3" som vattenavgränsare och instrumentala stycken av olika sort. Däremellan serveras allt från ruggigt smittande och svängig black metal (som faktiskt nästan bäst kan sägas vara lättillgänglig, otroligt nog) i "Sola Fide I" och även till viss del i systersången "Sola Fide II", samt rätt stökig och arg black metal i exempelvis "Blessed Are The Dead Whiche Dye In The Lorde".

Totalt sett är det ett episkt verk som du kan lyssna på vansinnigt många gånger.

Det håller.

Både avseende låtmaterialet, men även hela konceptet.

Bandmedlemmarna går under namnen Hasjarl (gitarr), Mikko Aspa (sång) och Khaos (bas) enligt Wikipedia, men det saknas information om trummorna samt, kanske det viktigaste, vilka medlemmarna egentligen är - detta trots att "Si Monumentum Requires, Circumspice" från 2004 faktiskt är gruppens tredje alster.

Där har Ghost en del att lära om sann hängivenhet, vill jag påstå!

Ändå finns faktiskt detta på Spotify.

Mycket nöje, såhär i påsktider!

25 Black Metal-skivor du måste höra innan du dör.

Lars Martinsson är Sveriges bästa skribent när det kommer till black metal.
Anser jag.
Han skriver för Close-Up Magazine, och han har inte bara koll på de stora akterna och all historia, han har också en osviklig förmåga att sålla bland geggan i denna genre och hitta de riktiga guldkornen. Ibland har jag och han lite olika smak vad det gäller musiken (han har lite smak för det kaotiska än jag stundtals klarar av), men mången gång är dte hans tips som leder mig till alla dessa mörka pärlor. Hans årsbästalistor är ALLTID en anledning till glädje och utforskande (yes, snart dags igen!). I det senaste numret av Close-Up bjuder han så på riktigt matig läsning. 
25 Black Metal-skivor du måste höra innan du dör, och just för att han är Lars Martinsson så är det av intresse.

Överst ligger skivan som avbildas längst upp här. Abigor "Opus IV", och eftersom jag inte hört den är det inte mycket att fundera på. Det är bara att beställa. Genast.
I övrigt ser toppen ut så här:

1) Abigor "Opus IV"
2) Mayhem "De Mysteriis Dom Sathanas"
3) Dissection "Storm Of The Lights Bane"
4) Deathspell Omega "Si Monumentum Requires, Circumspice"
5) Emperor "In The Nightside Eclipse"
6) Sarcófago "I.N.R.I"
7) Katharsis "Kruzifixxion"
8) Bathory "The Return..."
9) Funeral Mist "Salvation"
10) Blasphemy "Fallen Angel Angel Of Doom..."
11) Dodsheimsgard "666 International"
12) Xasthur "Nocturnal Poisoning"

.....rätt spännande va? Några har tagits upp sen förr på bloggen, andra lovar jag kommer (bland annat kan jag utlova en fortsättning på traditionen om en speciell black metal-skiva på just Långfredag, och denna gång blir det Deathspell Omegas mästerverk...om du nu orkar vara med så länge!).
De andra 13 plattorna?
Köp tidningen, snåljåp!

Det du kan få är plats 26-50 som finns på Close-Up Magazines web, men rent krasst borde du bara gå till Sjuelva eller Presbyrån och handla.
Detta är bra!
Du får text om alla skivor, lite intervjuer och Lars Martinssons insikt.
You gotta love it, in a black metal world.
Dessutom är det ju minst sagt fog för köplistan.....

Sökes: Bra black metal

Jag vete fasen om jag missat något, men inte har väl det här året såhär lånt bjudit på speciellt mycket bra black metal?

Jag kan nog fasen inte påminna mig ett enda "måste-ha"-släpp i år?

Förra året fick vi ju både stora akter som Watain och Dimmu Borgir, likväl som mindre kända saker som Abigail Williams och Winterfylleth med starka skivor (bilderna ovan är klickbara, du kommer till recensionen av respektive skiva om du bemödar dig att flytta muspekaren dit och klicka...).

Dessutom föll jag fullständigt för den här given, trots att den kom 2009.

Den bilden länkar till en Tvekamp, om du vill ha mycket läsning.

Den stora frågan är dock... har jag missat något, eller är det ett mellanår för black metal i år?

Jag har recenserat och har lite koll på Vreid och Rev 16:8, men visst är det fortfarande lite tunnt?

Och det görs garanterat bra black metal fortfarande.

Alltså är det väl jag som är ute och vevar i tomrummet utan att träffa rätt.

Precis det vill jag gärna råda bot på.

Jag gillar black metal som har ett inslag av illasinnat sväng i sig, snarare än fullt rens hela tiden. Jag tycker till exempel att Marduk är som bäst när de lyckas blanda dessa element (som i exempelvis "Rom 5:12"), och ett band som franska Glorior Belli var råbra på "Manifesting The Raging Beast".. men inte alls så bra på efterföljande "Meet Us At The Southern Sign".

Kanske är det dags att på allvar ge sig på hela Deathspell Omega. Jag besitter "Si Monumentum Requires, Circumspice", men den har snurrat högst sporadiskt.

Kanske är jag mottaglig nu?

Det känns som musik som kräver lite av sin lyssnare, och jag är laddad för en ny kärleksaffär med en black metalskiva, så läget är kanske rätt.

Men. Vad säger du?

Sitter du inne med något stalltips på bra black metal - och har jag missat något i år?

Recension: Krieg "The Isolationist"

Ahhhhhhhh!

Månadsskifte - och det innebär i vanlig ordning att du hittar nya spännande recensioner på Werock.

För egen del har jag satt tänderna i ett stycke amerikansk black metal av en helt vansinnig sort. Krieg levererar en platta som stundtals får mig att applådera, stundtals ta fram stora motorsågen!

Du hittar den recensionen här, och dessutom finns fin läsning om band som Deathspell Omega, Bullet, Vreit och Intronaut. Årets första fullpoängare delas ut också.

Till Dreamshade!

De två sista kvalgrupperna!

2 grupper till ska ju vaskas fram till Hårdrocks-VM, och detta kommer att ske i 2 stycken kvalgrupper, där vardera artist representerar sitt land.
Det blir, med andra ord, en salig röra!

Jag har lottat vilka grupper som ska hamna i Kvalgrupp 1 och 2, och dina val blir som nedan...

Kvalgrupp 1
Moonspell, Portugal
Bullet For My Valentine, Wales
Primordial, Irland
Volbeat, Danmark
Lacuna Coil, Italien
Triptykon/Celtic Frost, Schweiz
Dir En Grey, Japan

Kvalgrupp 2
Behemoth, Polen
Annihilator, Kanada
Deathspell Omega, Frankrike
Rotting Christ, Grekland
AC/DC, Australien
Sepultura, Brasilien
Belphegor, Österrike

Stenhårda fajter för de grupper som ska ta sig vidare, och det är bara att kasta sig röstknappen!

Veckans Tips: Glorior Belli "Manifesting The Raging Beast"

Black Metal från Frankrike brukar för de flesta vara synonymt med giganterna Deathspell Omega, men uppenbarligen finns det mer att hämta från det landet. Glorior Belli gör black metal som tilltalar oss som gillar band som Watain och Dissection, även om fransmännen känns lite mer ruffiga. Gemensamt med de svenska stornamnen har de dock tempoväxlingarna och blandningen av rens och stämningsfulla partier, samt att flertalet av låtarna drivs av riff som är mer eller mindre briljanta.

Veckans Tips "Manifesting The Raging Beast" från 2007 är bandets andra fullängdare, ett riktigt epos.

Inledande "From Darkness there Spring Light" känns egentligen som en ganska lång stämningsfull inledning på skivan, och personligen anser jag att det kanske är skivans svagaste spår - ganska märkligt att placera det först?! Dock, väl förbi detta så visar det sig att det var värt väntan. Efterföljande "Deadly Sparks" är inledningen på en kavalkad av fantastiska kompositioner.
"Severed From The Self", "Said Lucifer In Twillight" och titelspåret tillhör de absoluta topparna, men det mest imponerande med skivan är nog att det knappt finns några dalar alls.
Stämningsfull, svängig black metal med en produktion som är precis lagom "skitig" i ljudet!

Du hittar mer om bandet på dess hemsida, eller på MySpace.
Gillar du black metal och några av de akter som tidigare nämnts i denna artikel så ska du absolut kolla in Glorior Belli. Du kommer inte att ångra dig...

2004

2004 var för min del ett hårt år. Mycket privata krångel, och det avspeglar sig till stor del i musiken som letade sig in i mitt hjärta det året.

Bäst var Mastodons "Leviathan", ett verk som golvade mig så hårt att jag ibland undrar om jag rest mig än - kanske bedömmer jag just det bandets plattor lite annorlunda och fortfarande i skimret av "Leviathan" och de känslor den skivan släppte fram...

Sen ligger de tätt efter, som en svärm elaka arga bålgetingar. Behemoth "Demigod", The Haunted "rEVOLEr", Bloodbath "Nightmares Made Flesh", Bolt Thrower "Those Once Loyal" var alla grymma verk av de hårdare slaget. Dessutom släppte In Flames "Soundtrack To Your Escape", Killswitch Engage sitt starkaste verk "The End Of Heartache" och Death Angel "The Art Of Dying", alla riktigt bra plattor.

Som kuriosa kan också nämnas att jag numera inte klarar av att lyssna på Nightwish "Once", efter att ha haft den i bilen varenda gång jag var på väg till ett av de där jobbiga privata tillfällena. Så det kan bli!

Bästa rock: Velvet Revolver "Contraband". Jävulen, vad den plattan svängde!

Bästa döds: Behemoth, men det gavs ut grymt bra döds det året. Bolt Thrower & Bloodbath, till exempel.

Bästa black: Deathspell Omega "Si Monumentum Requieres, Circumspice". Fast det upptäckte jag inte förrän ett par år senare, om jag ska vara ärlig. Är lite trög ibland...