Metalbloggens samarbetspartner:

Visar inlägg med etikett Masterplan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Masterplan. Visa alla inlägg

lördag 5 juli 2014

Lördagslyx: Tyskland- hårdrock och öl!

Lördagslyx.
En serie som verkligen legat i träda under lång tid på den här bloggen, men som jag har planer på att återuppliva lite sporadiskt. Grundtanken bakom serien är relativt enkel, och bygger på att undertecknad tar ett valfritt ämne och orerar om under en rätt lång tid.
Detta långa inlägg publiceras en lördagkväll, och med ett passande dryckestips så att du som läsare - om det passar - kan slå dig ned i soffan med ett glas och läsa lite meningslöst svammel sådär på kvällskvisten.
Hur det blir denna gång vet jag inte, det är lördag när detta publiceras men eftersom det är sommar nu så kanske du inte kollar den här bloggen speciellt ofta. Kanske är det måndag eller torsdag när just DU läser det här. I så fall får du köpa det, och istället bara tänka dig lördagskänslan. Lyxen.
Den här gången ska vi prata om Tyskland, hårdrock och öl.
Dryckesförslaget är alltså synnerligen enkelt: malt från Germania.
Det finns förstås en bredd däri, allt från enkla pilsner till veteöl, och du får själv finna din lisa för själen och vad som passar din smak.

Tyskland. Detta land som gjort sånt avtryck i historien. Fotbollsspelande, korvätande, läderbyxeklädda besserwissers med en magisk förmåga för organisation, mekanik, uppfinningsrikedom. Min hustru är född i landet, jag besöker det med jämna mellanrum och trivs där. Språket fungerar, jag förstår det mesta men pratar inte flytande (...stigande självförtroende i samband med en öl innanför västen ger dock rätt bra resultat på det linguistiska planet, och jag har oftast inga problem med att föra samtal med släkten där nere). "Snowroller" tillsammans med skoltyska tar en ganska långt.
Den här lördagen ska vi dock ge oss på vad Tyskland egentligen symboliserar för min del.
Hårdrock.
Öl.
Och vi ska kombinera det på mer eller mindre bisarra sätt.
Jag tänkte ge mig ut på en tunn gren genom att helt enkelt gräva djupt i min egen skivhylla såväl som i olika sorters öl, och stapla jämförelser och amatörmässiga noteringar om än det ena och än det andra. Förhoppningen är att du som läser och som har intresset i såväl hårdrock som öl kan hitta lite roliga kopplingar och/eller ett och annat tips.
Vi börjar dock enkelt. Standardiserat. Välkänt.
Du har sett dem. Du har hört dem och smakat dem.
De klassiska tyska ölsorterna som säljs ganska billigt, smakar helt okej och bygger på den enklaste av tekniker. Malt. Humle. Jäst. Rent vatten. Brygg öl.
Förvånar mig inte ett smack om du har mer eller mindre nostalgiska minnen från fordom när du var ung och drack öl med vännerna fast det kanske inte var helt okej.
Utomhus, på högtider som Valborg. Inomhus på Lucia, inte sällan med resultatet att du blev alldeles för full och inte riktigt kunde kontrollera allt (allt det där har i alla fall hänt mig, och rätt många av mina vänner och bekanta, så jag chansar lite här när jag drar er alla över en kam).
Smaken kanske bäst kan beskrivas som neutral, om man ska prata jämförelser med annan form av öl, och det är öl som faktiskt funkar rätt så okej till nästan vilket tillfälle som helst.
Grilla? Ta en DAB till. Fest? Löwenbrau funkar.
Det är också kopplingen till de skivor - eller, representanter för de grupper vars skivor - du ser på bilden. Jag hade tänkte ta fler, men det blev meckigt att stapla.
Helloween, Gamma Ray, Running Wild.
De flesta av oss rockers har någon form av förhållande till dessa grupper, och inte sällan är det från förr. Det kanske inte är det vanligaste som spelas nu när smaken och utbudet blivit aningen mer raffinerat och varierande, men det är faktiskt aldrig heller fel.
Som ölen på bilden.
Skivorna är "Heading For The Future" med Gamma Ray längst nere till vänster, sen Helloweens svit med "Keeper"-skivorna samt "Walls Of Jericho" innan högra kanten utgörs av Running Wild "Under Jolly Roger" och bandets överlägset bästa giv "Death Or Glory".
Det hade kunnat vara fler skivor här, och ett namn som Blind Guardian kommer förstås att vara nära till hands (fast det visar sig att jag faktiskt inte har något fysiskt ex med just dem, så det faller lite...), men gemensamt är att de liksom var hetare förr, när man (jag) var yngre.
Jag tycker matchningen med öl av den här sorten är alldeles utmärkt.
Som nästa bild också.
Om det i förra bilden fanns musik som ändå har en viss kant som möjligtvis inte tilltalar alla så är det på den här bilden musik som liksom inte går att ogilla. ja, det skulle vara Accept då, eftersom Udos stämma är lite speciell, men ändå. 
Du kan fasen få vem som helst att gilla det här, alldeles oavsett om man gillar hårdrock eller inte, speciellt om man adderar balladgiganterna Scorpions till mixen.
Accept, Scorpions och MSG (som är till höger) skrämmer liksom inte bort någon.
Precis som de två representaterna för lättdrucken tysk öl, Bitburger och Becks.
Det är öl som folk som inte gillar öl dricker.
En varm solig sommardag.
Svalkande.
"Bitte ein Bit", som det heter.
Det slinker ner, det funkar, det är verkligen den tyska motsvarigheten till en amerikansk masstillverkad Budweiser. Typ. Fast lite godare.
Jag dricker faktiskt inte den här typen av öl speciellt ofta. Lyssnar oftare på musiken, men jag gillar kopplingen ändå. Det där att det är lätt att tillgodogöra sig.
Så här långt har väl kanske varken dryckerna eller musiken chockerat dig eller stuckit ut speciellt mycket, men man kan inte ha ett inlägg om tysk öl och tysk musik som inte har med de här grupperna eller öltyperna.
Det blir ofullständigt.
Låt oss istället titta lite djupare ner i faunan!
På den här bilden finns en öl, fyra skivor.
Ölsorten är ett steg mot det mer genuina tyska, med mer fyllighet och smak.
Münchener, hovbryggeriet, levererar öl i en flaska som ser lite speciell ut, som smakar lite speciellt om man jämför med vad vi tittat på tidigare.
Jag gillar det.
Det är enkelt att få tag i (ordinarie sortiment på Systembolaget), men är en lite udda fågel.
Och för mig känns det här väldigt "äkta" tyskt.
Serveras med fördel i ett högt glas, skummande, och ger eftersmak av hur det känns om man är på plats i Tyskland och får en öl på en utomhusservering.
Skivorna är lite mer obskyrt även de.
Till vänster har du Wight med plattan "Wight Weedy Wight" och Voodoo Shock, två skivor som nästan varit Veckans Tips men ännu inte riktigt.
Die Knappen och Exumer har varit det, och jag tycker ändå att gemensamt för samtliga dessa tycker jag ändå är att det är ett steg bort från det mest uppenbara som man utanför Tyskland anser vara tysk musik.
Det är inte okända skivor, men ändå - hand upp alla som hört dem eller ens har koll på dem innan?
Hand upp alla som väljer Münchener när du plockar på dig saker på Systembolaget?
Jag gillar alla fyra skivorna också, precis som med ölen, och tycker det är ett bra steg in i den tyska myllan på något sätt...

Vidare!
Bilden ovan innehåller båda udda och vanliga saker.
Det är nästa steg under ytan om man jämför med de två första bilderna.
Musikaliskt bjuds du på typisk tysk musik som antagligen inte är okänd för dig som läser detta, men som kanske inte är vad gemene man har hört.
Kass bild blev det, men det kan jag inte göra något åt eftersom jag ju druckit upp ölen och inte kan skaffa nya (Veltins och Park Pilsner är gåvor från Stones efter att han turnerat i Tyskland)..
Det är i alla fall, nerifrån vänster och roterande klockvis:
  • Primal Fear
  • Axxis
  • At Vance
  • Masterplan
  • Rage
  • Warlock

Bra skivor alla, men kanske det minst intressanta i bilden.
Den här gången tycker jag att det är själva ölen som är intressantast.
I mitten en Störtebecker, kan köpas nästan var som helst i Sverige (och egentligen inte alls är i min smak, alldeles för söt). Den är flankerad av två stycken pilsner av klassisk tyskt snitt; Veltins och Park Pilsner.
Det är lite av grejen med Tyskland när det gäller öl - det finns liksom ingen hejd på hur många ölsorter det finns. Stort land, många bryggerier, lokala favoriter... men jäklar, vad alla har valt typ samma smak och stil?!
Lättdrucken pilsnertyp som vill vara Bitburger?
Check på det.
De ligger ofta på mellan 4 och 5%, och jag fotade för skoj skull baksidan på etiketterna på de två exemplaren ovan för att ge en typisk bild av dem (framsidan får du väl förstora bilden ovan och zooma för att se).
 
Klassisk "rehetslagarna", och förpackad i flaska.
Man får tacka Stones för gåvan, det var trevligt, och man kan konstatera att det här inlägget blev rikare med dessas bidrag, trots att det smakmässigt inte var sådär vansinnigt spännande.
Det gäller faktiskt lite men inte alls för nästa bild också.
Den alkoholfria.
För det är så här: alkoholfri öl är egentligen inte rolig, och att det finns så mycket sådan i Tyskland känns rätt märkligt (jag förknippar inte det landet och dess innevånare med alkoholfritt intag av just öl, utan tycker snarare att de väljer annan dryck i så fall).
MEN.
Ska du dricka sådan ska du dricka tysk.
Den spöar sånt som Carlsberg och annat med hästlängder, tycker jag.
Mittenburken är en klassisk folköl, Burgenfels, som är riktigt bra. Toppenalternativ till grillen, faktiskt, som svärfar dessutom introducerat till undertecknad.
Till vänster Erdinger som du kan handla i Sverige, till höger en Gründel som du inte kan handla i Sverige eftersom den följde med Stones blandade ölkasse hem från vårt fokusland.


Musiken är dessutom rätt okarakteristiskt tysk, i alla fall är svängig och hårt bluesbaserad rock inte direkt min spontana referenstanke när jag tänker på Tyskland.
Det är dock vad man får, i båda fallen.
De undre skivorna både till höger och vänster är Zodiac, och de övre är Kadavars två plattor. Zodiac har mer häng modell Free, Eagles och liknande i sin rock medan Kadavar uppenbarligen gett Black Sabbath en hel del timmar - men oavsett, samtliga dessa skivor är riktigt riktigt bra.
Men. Som sagt.
Kanske inte vad man spontant tänker när man tänker Tyskland.
Då är det snarare det här som kommer till sinnes...
Weissbier och thrash, eller hur?
Önskar att jag hade tagit en bättre bild, men det går ju nu inte. 
Ölen är uppdrucken, och faktum är att... jag gillar ju inte weissbier speciellt mycket, så jag vill inte göra om det!
Paulaner och Erdinger, rätt stora märken - men det finns ju så sjukt mycket olika veteöl i just Tyskland. Jag dricker dem inte så mycket, som sagt, men förstår att det är stora varumärken med stor spridning.
Lite som thrash.
De stora tre i tyskland är väl Kreator, Sodom och Destruction (Tankard också, kanske..) - jag har plattor med de första två. Gillar dem, framförallt Kreator som jag verkligen kärat ner mig lite i senare i livet, men Tyskland är så mycket mer.
Så väldigt mycket mer när det gäller thrash.
På bilden har du Deathrow nere till vänster, och Protector nere till höger.
Klassisk tysk thrash, och rullar du tillbaka uppåt kan du addera Exumer till den skaran av lite äldre musik i den genren. Deathrow är bättre än Protector (även om de senare ger sköna Slayer-vibbar), och skivan "Satan's Gift" skulle egentligen kunna dyka som såväl Veckans Tips som en nystart på serien Remasters om det någon blir aktuellt).
Det är nog ändå att bara skrapa på ytan.
Sannolikt skulle man kunna skriva en mer eller mindre evighetslång serie om lite mindre känd och internationellt framgångsrik thrash från Tyskland.
Men... jag kan inte så mycket om det.
Är helt övertygad om att det finns väldigt många andra som är bättre lämpade att skriva insiktsfullt om det, framförallt eftersom man i så fall vill veta mer om ursprung, bakgrund och historia.
Istället ska vi gå vidare, och det med något udda.
I Europa i stort är det ju inte så ovanligt med öl som smakar annat än öl.
Belgien har en massa fruktsmakande öl, och man blandar gärna öl med läsk.
Shandy heter det i England.
Det rätta ordet borde vara abomination. Styggelse.
Kolla in detta...

Som en ohelig blandning som vagt minner om julmust finns denna öl/cola, och det smakar precis som du kan tänka dig.
Vedervärdigt.
Veltins är ölsorten, den ligger på 2%, men det finns hur många som helst sådana här i Tyskland, med alla sorters läsk. Tack, Stones, för att du tog hem den här till undertecknad. Verkligen. 
På bilden hittar du som sällskap till denna skapelse en grupp vars alster jag inte riktigt vet hur jag ska klassa.
Rawhead Rexx, som barndomsvännen Nicke introducerade en gång i tiden.
Det är en salig blandning av thrash och power metal som luktar lite Running Wild - men med riktigt bra sång.
Faktum är att det är rätt bra, men det faller liksom utanför det mesta annat. Debutskivan, den självbetitlade, tycker jag är bättre - men uppföljaren "Diary In Black" har ett klassiskt ostigt omslag där plasten är sådär 3D-räfflad att bilden ser lite olika ut beroende på vilket håll man tittar ifrån, och där alla låtar har en titel och dessutom - för säkerhets skull - avslutas med att det är "Chapter I" och så vidare.
Rawhead Rexx ska jag nog också ha som Veckans Tips någon gång på den här bloggen.
Veltins+ ska jag inte ha som tips till någon.
Så elak kan man inte vara...

Förresten - på tal om udda saker.
När jag först hörde The Ocean (senaste given "Pelagial") så hade jag nog aldrig i hela världen kunnat gissa att det var musik från Tyskland.
Det låter verkligen inte tyskt.
Men det låter bra.
Förbannat bra.
Jag har börjat leta mig bakåt i deras diskografi, och här nedan ser du tvillingskivorna "Heliocentric" och "Anthropocentric" (båda släppta 2010) som gör Scheider Weisse Tap 6 sällskap.
Musikaliskt vete fanken hur man ska beskriva det där - progressiv sludge? - men det kliar mig helt rätt. Det kan man förvisso inte säga om ölen, men den har en sak gemensamt med The Ocean: den är svårbeskriven. Färsköl, grumlig, och i mitt tycke inte speciellt god.
Det här är alltså inte den "vanliga" Scheider Weise, den som du kanske sett på Systembolaget och som heter Tap 4.
Såhär ser denna best ut i mer detalj:

Som sagt - ingen favorit.
Påminner faktiskt en hel del om beligisk färsköl i sin känsla, och på så sätt kanske den har än mer med The Ocean att göra, det där att det inte känns typiskt tyskt. I alla fall inte för mina förutfattade meningar.

Så.
Jag inser nu att det är dags att avrunda det här.
Det finns ingen möjlighet att lägga fler taggar på inlägget (för många grupper har behandlats!), och jag har inte så många fler skivor eller flaskor i förrådet.
Det får bli ett uppsamlingsheat, typ!

Såhär ser det ut.
Så. Fortsatt kassa bilder, men det är skivor i form av Living Death, Darkened Nocturn Slaughtercult och Heaven Shall Burn. Riktigt bra och hårt (tack Christofer för tipset om "Necrovision" med just Darkened Nocturn Slaughtercult, det var ett stycke redig black metal det!), och en del av det känns inte helt klockrent tyskt.
Men bra, som sagt.
Ölen är Spaten (klassisk tysk öl från München som jag egentligen tycker är för söt och brödig och sällan/aldrig köper normalt sett, Morberg (klassisk lager som lika gärna skulle kunnat vara med i någon av de första 4 bilderna) samt  Scheider Weise Tap 4 (veteöl som är lättare att hantera än Tap 6 ovan, men ändå inte kan räknas til en favorit...).
Roligast tycker jag är Morberg, eftersom man tänker på Per Morberg, vettvillingen i köket.
Hur som haver - detta är slutet.
Uppsummeringen.
Inlägget har - som du säkert förstår - skrivits under hela våren/försommaren, och jag har så här i efterhand haft rätt lite eftertanke och planering.
Det har ramlat in skivor som Living Death, som kanske borde funnits med i thrash-samlingen, men det är inte mycket att göra något åt.
Dessutom saknas det - förstås - en hel del skivor. 
Och öl.
Det finns verkligen hur mycket öl som helst i det där landet (och faktum är att om allt har gått som det ska så är jag, just nu, i Tyskland på besök...!).

Någon kanske kommenterar att det inte finns någon Oktoberfest-öl. 
Eller någon Rammstein.
Nä. Det är riktigt.
Jag gillar inte Rammstein.
Oktoberfest-öl... kanske. Det kanske blir en uppföljare. Den som lever får se.
Det finns ett par andra Lördagslyx undertecknad ska försöka slutföra också.
En koll på merchandise ("Under The Sign Of The Black Merch", erkänn att det är ett bra namn på ett inlägg!), sammanfattningen av 70- och 80-talets skivförsäljning.

Till dess så rekommenderar jag arkivet för långa artiklar.
Där finns bland annat fler Lördagslyx!

fredag 6 september 2013

Veckans Tips: Ark "Burn The Sun"

Det här bandet upptäckte jag i samband med att jag läste Anders Tegners utmärkta bok "Yngwie J Malmsteen - Så Som I Himmelen, Så Ock På Jorden". Där beskrivs hur i stort sett hela Yngwie Malmsteens kompband (kan man säga så om det även innefattar sångaren?) har ett eget äventyr på sidan av. Ark innehåller Jorn Lande på sång, John Malacuso på trummor, Randy Coven på bas, Mats Olausson på keyboards samt Tore østby som gitarrist istället för nämnde Yngwie. Jorn har ju medverkat ofta förr som Veckans Tips (Allen/Lande, Jorn, Masterplan och Nikolo Kotsev's Nostradamus), men jag har aldrig förr hört honom sjunga på det sätt som uppvisas här. Musiken som levereras är progressiv och utforskande hårdrock, och det innehåller en hel del jazzelement. Grabbarna har helt enkelt kastat alla regler överbord och plitat ihop en skiva som är rolig att spela, antagligen både för dem vid inspelningstillfället, och för oss som lyssnare. Det betyder att vi får höra en sångare som Jorn anstränga sig för att leverera, och han klarar att låta både som isländska Björk och en calypsoinfluerad version av Seal (!) i spåren "Absolute Zero" respektive "Just A Little". Mycket märkligt, och ändå bra.
Bäst är nog spåren "Torn", "Noose" och inledande stökiga "Heal The Waters", men hela plattan är riktigt spännande. Man vet helt enkelt inte alls vad som väntar, och avslutningen är dryga 9 minuter musiker som vill briljera. Jag förstår att det var lite jobbigt för Yngwie Malmsteen, det där att bandet verkade ha så kul och vågade exprimentera så mycket i en konstellation som innehöll hela gänget utom honom, men för oss som tar del av resultatet är det bara att njuta.

2001 släpptes skivan "Burn The Sun", och har du inte upptäckt Ark innan så är det väl dags nu, speciellt om du gillar referensramarna som rabblats upp. Öppna Spotify och njut, helt enkelt, så kan du dessutom läsa min intervju med Jörn på Werock. Fin fredagsunderhållning!

torsdag 1 augusti 2013

Recensioner Masterplan, King Kobra & Nymf



Envishet.
Pålitlighet.
Stabilitet.
Alla tre egenskaper kan faktiskt tillskrivas Werock och skribenterna, för trots att det ör mitt i sommaren så går tiden, vi passerar ett månadsskifte - och visst faaaan har man levererat ett knippe recensioner.
Som vanligt, oavsett förutsättningar.
Det gör mig lite stolt att vara en del av, faktiskt, och vill du också medverka så går det bra.
Vi gör allt på egen tid, av eget intresse och utan någon som helst ersättning.
Vi gör det för att vi älskar hårdrock, och vill hitta nästa stora skivkärlek, och vi kan erbjuda tillgång till promoskivor och goda möjligheter till liverecensioner och intervjuer om du vill ta för dig.
Tills vidare får du dock nöja dig med det som finns där idag.
Personligen har jag bidragit med 3 stycken helt olika recensioner.
Masterplans försök att - ännu en gång - starta om utan Jörn Lande föll mig väl sådär i smaken, även om bilskoleläraren Rick Asti sjunger jävligt bra.
King Kobra var oväsentliga då, men verkar skita i det nu. Bättre än jag trodde!
Svensk doom i form av Nymf är bästa given av de tre, och skivomslaget är ju elakt som bara fanken. Lyssna på det här och försök låta bli att a) digga samt b) tänka på Candlemass.
I dare you.


Det spelar med andra ord ingen större roll att jag inte är i landet va?
Du har fullmatad läsning här, resultatet av envishet, pålitlighet och stabilitet. Och en inte så liten gnutta nyfikenhet...!

tisdag 2 juli 2013

Rebelängeln: 1 Lemmy: 0

Hemma igen från Tyskland läser jag att Lemmy inte släpps iväg från landets sjukhus.
Rebellängeln: 1
Lemmy: 0

Nä, egentligen. Det var lågt, och mest ett rätt löjligt försök att skaffa enkla poäng på en rubrik. Inte okej på andras olycka riktigt, speciellt som jag ju verkligen gillar Lemmy och hans Motörhead. Dessutom lider jag en del med alla som sett fram mot att se bandet i sommar (närmast på Metal Town va?), och hoppas att konvalescensen blir kortvarig. Tyvärr finns väl risken att en äldre man som inte kan röra sig riktigt åker på en del proppar och annat. Bara att hoppas att hans blod är så förtunnat att det inte riktigt gäller just Lemmy. Killed By Death, gaddämnit, det är inte dags för det än!

Nå. Det om detta. Nu - sammanfattning av min egna resa till Tyskland, och den går faktiskt också lite i sjukhussvängen. Hustrun startade nämligen resan med feber i kroppen, vilket eskalerade kraftigt när vi väl var på plats, och slutade med att hon var en hårsmån från at bli inlagd (och TÄNK OM hon hade hamnat bredvid Lemmy!!!). Hon klarade sig och fick åka "hem", veväpnad med morfintabletter och med hot om lunginflammation.
Sådär bra va?
Men, envis som man är, så tog jag mina två grabbar - numera 4och ett halvt samt 2 år gamla - på bröllop. På tyska. Lillkillen somnade direkt vi kom in i kyrkan. I farsans knä. Rätt inställning.
I övrigt skötte de sig utmärkt. Fattade väl att farsan behövde lite extra stöd och hjälp.
Och, som väntat, klämde jag av lite bilder på resans gång.
Häng på.
Det kommer, inte helt oväntat, att handla en del om musik.
Och öl.
Kanske mest om öl, då detta nog får klassificeras som i alla fall en tre-kilosresa...

Först . hyrbilshallen. Började bra, tänkte jag...

 
 ...men nej. Det var tydligen ingen Aston Martin vi hyrt (men ändå, man blir ju lite sugen, priset var nätta 169 euro om dagen i minst en vecka... det är pengar men inte såååå jävla mycket om man delar på två?), utan den undra bilen.
En Ford.
Trött som fan, men det spelade kanske mindre roll. Via Autobahn 5 från Frankfurt till målet. Bad Homburg. Väl där mötte släkten upp och man fick en bärs. En Pfungstädter.
En gång i tiden fanns en Maltblogg också, med en hel sektion om tyska öler - bland annat denna.
Nu kan jag inte för mitt liv minnas vad den smakade, efter den resan.
Kallt, typ. Tyskt.
Hur som helst, då var vi där.
Och spenderade lite dagar socialt med familjegrillmiddag hos "den andra familjen" som var med på bröllopet. Det var min hustrus kusin som gifte sig, och hans bruds familj bjöd. Trevligt, förutom på tre detaljer:
1) Det ösregnade. Grillfester blir... sådär i såna förhållanden.
2) Alla i Tyskland röker. Hela tiden.
3) Svärmoderns syster hade ett liiiiite för gott öga till undertecknad för att det skulle kännas bekvämt!

Nå. Med fest och efterföljande handling kan man sammanfatta på följande sätt:

 
 
 Överst: det finns mycket öl i Tysklands motsvarighet till ICA, men det där med pantsystemet har jag fan inte kläm på. Fel varenda gång jag ville kassera/panta en tom flaska.

Sen då... en blandning mellan weissbier och grapefrukt. Jävla märkligt, inte ens som en "riktig" radler eller shandy så man blandar öl och lösk, utan som... ja... nåt hittepå. Gott i ungefär tre slurkar, sen bara trist.

Bitte ein Bit! Enkel, men hygglig i längden.

Sist, men inte minst - offren från mitt besök i skivaffären. Jag hade bra många fler i handen, men lade bort dem i slutet. Kan fan inte tokhandla nu, så det blev två skivor med tyskt anslag (Rainbow "Live In Münich 1977" samt nya Masterplan), och en chansing i form av Orphaned Land.
Spännande!

Annars var väl nätterna nästan bäst.
Ägnades åt detta:


Välling till grabben, Carl Linneus bok om KISS till mig.
Samt musik.
Mest spelade låt: Kreator "From Flood Into Fire", en helt makalös låt som gör att jag inte tycker jag behöver besvara på om Tyskland är thrash eller power metal, eftersom detta är nästan båda. Episk thrash?
Mest spelade skiva: Amon Amarth "Deciever Of The Gods". Mer heavy metal än nånsin förr, och annorlunda produktion, men hur står den sig mot ex förra "Surtur Rising"? Recension snart...
Dessutom skulle jag vilja säga att Deep Purples "Come Taste The Band" fått ett helt knippe varv, lite oväntat...!

Så, avslutningsvis - blandade bilder...

Snickarjäveln dog i Tyskland med!

 ...här är jag på bröllopet.
Tycker du att jag ser förvånad ut?
Det är jag också.
Min 4-åring har stulit telefonen och leker kändisfotograf, typ. 
Det jobbiga är att hans bilder är bättre än mina...

...så jag tog dem till ett fantastiskt ställe och söp ner dem. Typ.

Eller, inte. Förstås. 
Detta är ett världshus som en gång i tiden var parkeringsplats för gamla zeppelinare. 
Förstås hur coolt som helst.
Schnitzel, öl i sejdlar. Är man barn får man äppelsaft i sejdel, så att man tidigt ska lära sig att hålla glaset som en blivande alkoholist.
Bra väder blev det också!

Och så brygger de sitt eget öl där.
I tankar mitt i restaurangen.
Jävligt fränt, faktiskt.


Mindre fränt är dock detta.
På herrarnas.
Ja - har du hängt i åratal p ådenna blogg har du sett det förr, men jag kan inte annat än förundras ändå.
Första bilden - en automat för kondomer. Inget konstigt egentligen, men kolla in bilden på vad som egentligen säljs. Den undre.

Exakt.
"jo, men nu har jag ju klämt i mig en schitzel här på världshuset, samt provat igenom deras egna öl. Om man skulle ta och köpa sig en lös-vagina och göra det till en heldag då?"
Allvarligt?

Rätt osmakligt, faktiskt.
Och kanske också det optimala sättet att avsluta ett inlägg som detta.
Sens moralen är alltså: 
1) Lemmy kommer nog snart loss, tyskarna har annat för sig än att hålla kvar honom.
2) Nästa gång du tycker det är ofräscht på en toalett, betänk att det kunde varit värre (för, tänk nu, vad gör det EFTER att du nu köpt och begagnat dig av denna lösvagina på ett ställe som detta...?)

Vi hoppas väl att det kvitteras snart?
Rebellängeln: 1
Lemmy: 1

Till dess säger vi... Home Sweet Home!

lördag 28 april 2012

I'm not here

 Hello. You've reached the Metalbloggen. Jag är inte inne, leave a message.
Jag är nämligen på äventyr. I Tyskland, av alla ställen.
Skönt. Jag hoppas det blir lika bra väder som förra svängen (bilen nedan är alltså tagi i november (!), och visar svägerskan till vänster och hustrun till höger... mer bilder från den resan här, om du är nyfiken...), så att man kan få dricka en öl eller två i solen.
Och lyssna på musik.
Det blir väl som vanligt när jag åker dit. Fokus på tysk musik (nya Accept ligger väl bra till när det gäller spelningar), men jag ska också se om jag kan snappa upp något annat kul på plats. Lite sugen på någon gammal Sodom-platta eller så. Om man inte kan få ett för-ex av kommande Kreator, den tror jag blir bra.

Annars har jag finkammat Remaster, Veckans Tips och Live-serierna efter lite tyska inslag. Du hittar die Deutche nedan:

Veckans Tips:
At Vance "Chained"
Axxis "II"
Masterplan "S/t"

Live!
Running Wild "Ready For Boarding"
Accept "Staying A Life"
Scorpions "World Wide Live"

RemastersAccept "Metal Heart"
Running Wild "Death Or Glory"
Accept "Russian Roulette"

Tvekamper
Accept
Helloween

...inte speciellt mycket faktiskt, med tanke på hur långa dessa serier är. Kan bli lite mer Tysklandsfokus under våren. Kanske en fokusvecka?
Det återstår att se. Just nu har jag annat för mig. Vi hörs!

söndag 19 juni 2011

I Backspegeln: Masterplan




Det var ju inte direkt oväntat.


Efter att ha botaniserat lite i hyllan förra veckan så hamnade ju bland annat bokstaven "M" i skottgluggen, och där var jag ju sen tvungen att börja plocka lite. En av skivorna som loggat en hel del speltid efter det inlägget är senaste given från tyska Masterplan, med en inte helt okänd herre vid namn Jorn Lande vid mikrofonen.


För inte allt för länge sen recenserade jag skivan för Werocks räkning, och landade då på ett betyg som sa 7/10.


Nu då?


Jo, detta är faktiskt en av de recensioner som jag är riktigt nöjd med, poängmässigt. Texten kanske hade kunnat bli bättre, men jag tycker att betyget 7/10, eller en stark 3/5 är precis rätt.


Ska man lyssna på Masterplan så rekommenderar jag debuten istället, men detta är inte oävet. Och detaljen med strängglidningen som kommer runt 2:45 in på "Far From The End Of The World" är sinnessjukt snygg!

tisdag 7 juni 2011

Skivhylla, min sköna!

Natten gick som sagt i vankandets tecken.
Mitt i alltihop kom jag på att jag egentligen är lite kär i min skivhylla.
Jag fattar bara inte hur jag ska hinna lyssna på alla dessa fantastiska plattor som bara väntar på att släppas fria. Alla pärlor med fantastisk musik som förtjänar att spridas i luften.
Ovan ett nedslag i bokstaven M. Marduk, Bob Marley, Masterplan, Mastodon och Mayhem.
Vilken röra, egentligen.
Samtidigt är det skönt med en grej som den här bloggen.
Då vilar man ju inte direkt på hanen när det gäller musik.

Dessutom kom jag nog fram till (jajamen, det finns goda möjligheter att lösa världsproblemen när man vankar av och an på nätterna och försöker förklara saker och ting för en fyra veckorsbebis) att ett av kriterierna vid ett eventuellt nytt boende är att det finns ett eget rum för pappan i familjen.
Där skivorna, stereon och den vansinniga besattheten av musik kan få breda ut sig.
Ska bara sälja in den tanken till resten av fmailjen....

onsdag 5 maj 2010

Recension Masterplan, Slash, Snakestorm







Andra omgången av skivor som Rebellängeln har recenserat på Werock detta månadsskifte innehåller ett par riktigt intressanta släpp. Minst sagt.
Masterplan måste förstås räknas till ett av de större släppen under våren, speciellt med tanke på att bandet återförenas med sångaren Jorn Lande. Plattan är bra, och den har fått gå ganska varm - hur bra den står sig jämfört med bandets tidigare skivor får du veta om du läser recensionen.
Slash är ju gitarristen från Guns'N'Roses och Velvet Revolver, och här pratar vi om en av årets största överraskningar, i alla fall så här långt. R2 gav mig en kopia som fick mig på kroken så pass hårt att jag handlade ett eget ex bara dagar senare!
Sist - och minst - i denna genomgång är svenska Snakestorm. Detta är ett band som hämtar kraft från gamla hjältar så som Accept, men mig föll det aldrig riktigt i smaken. Tyvärr.
Du hittar samtliga recensioner på länkarna som är kopplade till varje namn.
Mycket nöje!

tisdag 20 april 2010

VM i Hårdrock - Kvalgrupperna Finland & Tyskland...

...släpper vi på nu.
Som vanligt får du ett helt gäng band att rösta på, och rätt få dagar att göra det på.
Tidigare har vi sett en riktig skräll i Norge-kvalet, så det är helt klart möjligt att påverka utkomsten av kvalet om du brinner extra starkt för någon grupp.
Dina val är som följer:

TYSKLAND
Rammstein
Helloween
Edguy
Kreator
Masterplan
Gamma Ray
Scorpions

FINLAND
Amorphis
HIM
Nightwish
Children Of Bodom
Finntroll
Sonata Artica
Apocalyptica
The 69 Eyes

onsdag 14 april 2010

Masterplanrelease!

Såhär ser det ut, nya Masterplanskivan. Visst ger den lite vibbar av Running Wild?
Singeln "Far From The End Of The World" kommer att släppas den 16/4 i Tyskland och 19/4 i resten av världen medan albumet i sin helhet hamnar i slutet av maj. Du hittar mer info på bandets hemsida, och nu får vi snart veta hur det låter när Jorn är tillbaka...!

onsdag 24 mars 2010

Nytt album med Spiritual Beggars på g...

...och nu kan man läsa lite om studioarbetet här. Lovar gott, tycker jag, speciellt att de fortsätter resan som påbörjades med "Demons" - en platta som var så pass bra att den var självskriven som ett av Veckans Tips under hösten!

Det står inget om det är JB som fortsatt står för de vokala insatserna, men det väcker ju oavsett en intressant fråga: hur ska karl'n få ihop det tidsmässigt i så fall?
Huvudsysslan Grand Magus är som sagt på väg med sin nya platta "Hammer of the North", och det lär väl ta lite tid i anspråk, minst sagt?

Hur som helst - skivåret 2010 artar sig verkligen som ett de mest lovande någonsin. Watain, Grand Magus, Khoma, Iron Maiden, Masterplan och nu Spiritual Beggars kommer med nytt material - och då har vi inte ens rabblat upp alla överraskningar man kommer att stöta på!

lördag 20 mars 2010

Minikrönika: Live!

Hårdrock och liveplattor går hand i hand!
Det finns saker som vi hårdrockare uppskattar mer än våra medmänniskor som ännu inte sett ljuset än. En av dem måste absolut liveskivor räknas som, för i ingen annan genre är intresset lika stort för just detta fenomen. Både artisterna i fråga och de skivköpande fansen verkar ha ett gott öga till detta, och idag kan man nästan säga att ett bands disokgrafi inte är komplett utan att innefatta en utgåva av artisten live - antingen i form av den klassiska skivan, eller som inspelad DVD.
Metalbloggen har en pågående artikelserie där varannan söndag ägnas åt att kasta ljus på just liveskivor. Här kan du följa allt från de klassiska tagningarna som bör ingå i varje skivsamling med självaktning till de lite mindre kända pärlorna som bjuder på det där lilla extra.
Du hittar dessutom numera alla gamla liveskivor som beskrivits i arkivet, så att du lätt kan leta dig bakåt bland alstren, och redan imorgon fortsätter serien med ännu en köpvärd utgåva.

Varför live?
Jag har alltid haft ett gott öga till liveskivor, ända sin min riktigt första förälskelse "Live After Death" med Iron Maiden (som förstås också var den allra första skivan i serien..). Den öppnade mina ögon - och öron - för fenomenet, och sedan dess har massor av fantastiska ögonblick som fästs på tape passerat. Men varför? Vad är det som lockar?
För min del ger en riktigt bra liveskiva en känsla av närvaro. När det är som bäst så är jag nästan där, på plats i alla de stora arenorna, framför scen. Att få vara med på sådana klassiska platser som Hammersmith Odeon, Longbeach Arena eller för all del Fryshuset när just detta spelades in är riktigt häftigt. Lägger man dessutom till att en liveskiva nästan utgör en form av "best of" från den aktuella gruppen så förstår man att detta ofta blir bra.
Kanske är det för att metal alltid haft en extra lockelse live som även skivorna är ett måste inom just den branchen, eller så är det för att vi fans är ute efter att få återuppleva vår konsertupplevelse. Jag menar, storheter som Metallica ger ju sina fans möjlighet att köpa varje konsert bara någon dag senare via sin fanclub, så uppenbarligen finns det ett sug.

På önskelistan
Även om nästan alla stora grupper har just liveskivor och DVD-släpp i sin diskografi så finns det förstås undantag. För egen del väntar jag med spänning på välproducerat livematerial med band som Satyricon, Mustasch, Bring Me The Horizon, Masterplan, Necrophobic, Mastodon och Volbeat - för att bara nämna några.
Dessutom finns ju alla de ambulerande och återkommande festivalerna som varje år har enorma bandbokningar, och fortfarande får vi sällan material i form av liveskivor. DVD... visst. Ibland. Men jag ser verkligen fram mot att kunna köpa ex även Sonisphere 2010 Live på dubbelCD och rocka loss till i bilen.
För, trots allt. Hårdrock och liveplattor går hand i hand!

onsdag 17 februari 2010

Nya Masterplanskivan - "Time To Be King"!

Nu är titeln och releasedatumet på kommande Masterplanplattan släppt.
Den landar i skivdiskarna den 16/4, men redan under mars utlovas lite material i form av en singel.
Bandet har återförenats med norske fantomsångaren Jorn Lande, och personligen är jag mycket spänd på vad "Time To Be King" kan leverera.
Masterplan är ju i sina bästa stunder verkligen ett band i absolut världsklass!

Alltså.
"Time To Be King" - flipp eller flopp?

fredag 5 februari 2010

Veckans Tips: Masterplan "Masterplan"


Masterplan från Tyskland har släppt 3 plattor - den fjärde är på gång - men den du verkligen behöver är den första, självbetitlade från 2004. Här har herrar Uli Kusch, Roland Grapow och Jorn Lande (jaja, det finns fler i bandet men dessa tre är hjärntrusten) hittat rätt i 11 spår i rad, och då allt dessutom har producerats av demonproducenten Andy Sneap så blir resultatet inget annat än ett litet mästerverk.
Klassisk heavy metal som vilar på Grapows gitarrslingor och Landes fantastiska röst befolkar den här plattan från början till slut, och att plocka ut topparna är en i stort sett omöjlig uppgift.
Bandet har nyligen återförenats med sångaren Lande (tack och lov, hans senaste soloplatta lämnar en del övrigt att önska...), och du hittar mer info på bandets hemsida, eller som vanligt via MySpace om du vill lyssna.
Dessutom fortsätter bloggen sin nyvunna Spotify extravaganza - du hittar skivan här.

torsdag 31 december 2009

Årets bästa - och GOTT NYTT ÅR!

Så var det dags att runda av kavalkaden med "Årets", och vad passar väl bättre än att göra det med den totala årsbästalistan? Nä, inte mycket!

För övrigt är det nyårsafton nu, så vi ses nästa år. GOTT NYTT ÅR!

ÅRSBÄSTALISTAN 2009
1 - Mastodon "Crack The Skye"
2 - Amorphis "Skyforger"
3 - Tribulation "The Horror"
4 - The Devil's Blood "The Time of No Time Evermore"
5 - Paradise Lost "Faith Devides Us, Death Unites Us"
6 - Pearl Jam "Backspacer"
7 - Baroness "Blue Record"
8 - Lamb of God "Wrath"
9 - Immortal "All Shall Fall"
10 - Ghost Brigade "Isolation Songs"
11 - Katatonia "Night Is The New Day"
12 - Necrophobic "Death To All"


Topptrion har du omslagen på här: