Metalbloggens samarbetspartner:

onsdag 14 november 2012

3 Röster om Gojira "L'Enfant Sauvage"

Jag anser att det är en av de bästa skivorna i år. Den kommer - garanterat - att återfinnas på Topp Tio-listan, och att recensionen hamnade på maxbetyget 5 av 5 möjliga är därför inte speciellt överraskande. Därför är det extra spännande att se vad andra tycker om det hela - och det är vad det är dags för nu.
3 personer tar plats i panelen, och denna gång är det Jarno, R2 och Stones som får säga sitt!


Jarno: En vän presenterade "The Way of All Flesh" tidigare i våras. Ganska lättillgänglig men inget som jag lyssnade på mer än tre gånger. 
Nya " L'Enfant Sauvage" har oddsen emot sig redan från början och initialt vill jag lägga bort den också. Men så har jag den som kompanjon på mitt första långpass och på något sätt hamnar jag i en perfekt rytm och gör ett fantastiskt pass. 
Synd bara att musiken inte växer något. 
Skulle jag jämföra skivan med något så skulle det vara en tysk industrimaskin av borstat stål, med en extremt hög precision och tre gånger större än USS Enterprise (CVN-65). För exakt så tråkig är skivan.
Betyg 2/5 

R2: Den här skivan är med och tävlar om årets platta. För ett par år sedan tillbringade jag en dag hos Reference Audio, min kompis skulle uppgradera sig. Säljaren drog nåt som lät helt otroligt, låten Esoteric Surgery från förra plattan. Det var min första bekantskap med Gojira. Tyvärr tycker jag inte den plattan var så jämn.
 I år dök L'Enfant Sauvage upp. Och jäklar. Precis som plattan innan är det otroligt mäktigt och bra ljud (vilket jag ser som väldigt viktigt) och hela skivan är mycket jämnare.
Nästan alla låtar håller samma höga klass. Men bäst är ändå titelspåret, otroligt bra. 
Betyg: 5/5 

Stones: Fransmännen är här med sitt femte alster, en skiva där alla pusselbitar fallit på plats med deras vilt kreativa briljans. Plattan är känslomässigt intensiv, fylld med fysiskt krävande instrumentering, galopperande rytmer och väldigt harmoniserade utan att bli en levande stapelvara. Oavsett vilken metall nisch du kan hitta dig själv i dessa dagar, måste du höra det här. Om inte detta får blodet att rusa är du redan balsamerad, så somna om! Betyg 5/5

Eh, jaha? 
Två hyllningar med maxpoäng, men det hela föll inte alls i smaken hos den tredje. Snittet hamnar då på 4 i alla fall, en hög siffra - men det mest intressanta kanske är just spridningen. 
Vad säger ni övriga om skivan? 

6 kommentarer:

  1. Jag är redan balsamerad. :-) Inte dåligt, men som Jarno säger, det är lite för mycket maskin. Jag saknar själ och det här att ständigt låta så jävla arga, dags att gaska upp sig lite eller gå till doktorn och få sig lite Prozac. :-)
    Mycket beror väl på att detta inte är min bag från början. Som sagt, inte dåligt, men jag kommer inte spontat att sätta på denna plattan själv.

    SvaraRadera
  2. Jag lyssnade på den senast i förrgår. Första gången jag hörde den (efter att ha läst om den på just denna blogg) föll jag pladasque för dessa fransoser. Melodierna, moset, soundet... beställde raskt allt som lagerfördes i Sverige.

    Nu, ett par månader senare, tycker jag fortfarande att det är mycket bra utan att det kanske växt så mycket. Och med lite eftertanke kanske Gojiras stil inte är hundraprocentigt det jag älskar mest i musikvärlden; lite för lite sväng, det rycker inte i dansmucklerna. Fåtöljlyssnarmusik...

    Men de hamnar högt ändå för mig, säg 4 av 5 för bandet som sådant. Och eftersom den här skivan är så bra den kan bli skulle den få 5/5 på Gojira-skalan och alltså 4/5 på en övergripande skala. Det är inte fy skam, det.

    SvaraRadera
  3. Hmm, jag har ändå gett denna skiva ett antal lyssningar men är böjd att hålla med röst 1, den är för tråkig helt enkelt. Lägger undan skivan men sedan hyllas den återigen i något nytt sammanhang och jag gör ett nytt försök. Kanske dags igen?

    SvaraRadera
  4. Jag måste hålla med Jarno här. Jag börjar inse att Gojira är överskattade. Det finns ingen känsla i deras musik så som jag vill ha det.

    SvaraRadera
  5. "Synd bara att musiken inte växer något" säger Jarno ovan, och det är också mitt problem - det finns inget nytt att täcka av efter några varv i spelaren. Dock menar jag att plattan redan från början var tillräckligt bra för betyg 8/10. (WeRocks skala, min recension från i somras: http://www.werock.se/Recension/visarec.php?id=806)

    Live höstar dock bandet in full poäng!

    SvaraRadera
  6. Har inte lyssnat så jättemycket på skivan men det jag har hört får mig att ställa mig bakom Jarno och gänget. Allt är otroligt snyggt och väl framfört men det är också allt. Tyvärr.

    SvaraRadera