Record Madness: E

Record Madness är en bloggöverskridande serie inlägg där eder Rebellängel och Stones på Tune Of The Day dyker ner i våra skivsamlingar och sedan passar bollen vidare.
Alltså - det startade med att jag dök ner i bokstaven "A", för att sedan, när inlägget avslutades, skicka vidare att Stones skulle starta med bokstaven "L". Han visste inte vilken bokstav det skulle bli, och det betyder att när han väl fått "L" så hade han fria tyglar att skriva sitt inlägg hur och när han ville - så länge han avslutade med att välja en bokstav som han skulle skjuta tillbaka till den ovetande Rebellängeln. 
Och så har vi hållit på.
Det har väl tagit snart 1,5 år nu, och vi har publicerat en 7 bokstäver var så här långt.
Blir liksom så, det hamnar inte överst i listan man gör - och det tar också en hel del tid att pilla ihop ett sånt här inlägg (speciellt för Stones, dels för att han är noggrannare med bilderna än vad jag är, och dels för att han har så sjukt mycket skivor...!).
Du har alla hittills publicerade artiklar i serien i detta arkiv om du är nyfiken, och hela syftet med serien är faktiskt inte att lura Stones att visa alla godsaker han har i sin hylla även om man kan tro det - istället är det att på ett lustfyllt sätt visa på hur en skivhylla kan se ut, i all sin spretiga underbara och konstiga form.
Det samlas ju märkligheter under året, och det upptäcks - i falla för min del - en hel del hål som jag knappt visste eller trodde att jag hade.
Det är helt enkelt kul!
Så.
Dags för min senaste utmaning.
Stones avslutade ju bokstaven "E" med att kasta tillbaka samma bokstav till mig.

RECORD MADNESS: E
Ärligt talat... jag har bävat lite för den här bokstaven. E.
Bokstäverna A-D upptar typ halva skivhyllan som det känns, medan bokstäverna E-H är klart minimalistiska, och av alla dessa så har jag noterat att bokstaven E är underrepresenterad. Det är så enkelt att jag känt lite prestationsångest!
Nåväl, skit i det - det blir en lite annorlunda utmaning.
Vad finns det på E, vad saknas - och varför det?
Låt oss kika, helt enkelt!

Här står de.
Samlade i sin enstaka prakt. Delar hylla med "D", men då har "D" ett hyllplan till...
Kan inte vara mer än ett tjugotal eller så, och jag har faktiskt funderat en del på hur det kan komma sig att det inte är fler?
Slumpen, tror jag, för det finns mycket bra grupper på just "E" - men jag har inte speciellt många skivor av någon enskild artist.
Det är väl de här som har flest representanter..

Just det.
Entombed - med skivan som jag hämtat mitt nickname från längst fram. "Morning Star" som inleds med helt magiska "Chief Rebel Angel"!
Ändå ser ju alla att här finns det hål.
"To Ride, Shot Straight And Speak The Truth", någon? Som exempel?
Nåväl, detta är en del av grejen med Record Madness, det blir liksom en inventering!
Bara att addera lite plattor på den där ruskigt långa listan med "....att köpa..."

Okej.
Vidare.
Och jag tror att vi tar dubbla foton av lite oväntade och udda plattor härnäst.

 

 Överst - det som inte är hårdrock. Rätt lite faktiskt, och riktigt spretigt. E-Type, Eminem, Eagle-Eye Cherry (borde han vara sorterad på "C" egentligen?) och en samling med Elvis.
Underst lite överraskande för att det faktiskt inte finns mer.
ELO har jag bara en samling med, och det finns dessutom enbart en enda giv med Edge Of Sanity. Det är verkligen inte mycket att hänga i julgranen, men det är kanske den viktigaste Edge Of Sanity-skivan: "Unorthodox". Eller, vad fan vet jag, jag har ju uppenbarligen inte koll, haha! 

Trots att "E" inte har speciellt många skivor i min hylla har bokstaven vaskat fram ett par riktigt bra Veckans Tips, tycker jag.
Dessutom är de nästan färgkodade på ett häftigt sätt, eller hur?
Eldbakgrund och svart olycksbådande front med rök på..

Skivorna där uppe är Ex Deo "Romulus" samt tyska Exumer "Possessed By Fire", medan det undre alstret är Electric Wizard "Black Masses". Tre rätt olika stilar, tre rätt olika alster men jag gillar dem allihop.
Så pass mycket att jag kan reagera på att jag ju faktiskt inte fått tummen ur och dragit på mig fler skivor med dem, framförallt med Electric Wizard som ändå har en ganska diger katalog. Kan ju bli svårt med Exumer, det finns liksom inte lika mycket där... 

Okej. Vad finns det mer då?

 

 

Mycket blandade bilder, detta.
Toppbilden visar Electric Boys, Eclipse och Evilyn Strange i en salig blandning.
Samtliga dessa är sådana där som inte spelar mig så stor roll, liksom.
Jag varken gillar eller ogillar dem.
I mitten ett band som jag först gillade, sen inte (för att det var lite ohäftigt, kanske?), och nu tycker är lite bra igen. Ett band som nog samtliga rockers har någon form av relation till.
Europe.
Du vet.
"The Final Countdown". "Cherokee". "Caaaaaaaaaaaarie".
 De skulle jag egentligen gärna ha fler skivor av (och så dyra kan ju inte de vara numer, eller hur?), men där står enbart en samlingsplatta samt pärlan "Secret Society" som faktiskt är otroligt mycket bättre än du tror.
Vi avslutar denna bildsvit med lite nyare saker.
Extol, som jag inte tycks fatta trots flera varv och ett antal personer som säger mig att detta borde vara precis min grej (varför blir det så ibland?) och Exodus ("Exhibit B: The Human Condition") som ju är rätt bra men jag av någon anledning ändå inte har mer material av (hey, "Bonded By Blood" någon?!?).

Ni ser mönstret va?
Enkelskivoreller fåtalet skivor med typ alla grupper.
Vi ska avsluta med två grupper som det nog ändå är konstigast av allt att jag inte gått bananer på och inhandlat mer av. Två norska band.
Emperor och Enslaved.

Mest konstigt med Enslaved, faktiskt.
Med tanke på att jag gillade "Ruun" starkt, och fullkomligt föll pladask för "Riitiir" samt deras digra utbud av skivor så finner jag det udda.
Det får åtgjärdas.
Helt klart!

Sen är det faktiskt slut på fysiska skivor.
Elektroniskt finns lite att addera, men det är inga mängder. 
Empire "The Raven Ride".
Egonaut "Mount Egonaut"
Elevators To The Grateful Sky "Cloud Eye"
Typ.
Promos som jag spelat rätt mycket ändå, men inte funnit tillräckligt magiska för att köpa den fysiska skivan av, alltså. Inte mycket att orda om.

"E" är avklarat, och det blev ju ganska smidigt när det inte var så många.
Det betyder att det är dags att bolla tillbaka till Stones på Tune Of The Day, och den här gången ska vi ta en bokstav som jag tror det kan finnas en hel del under.
Vi ska kolla på bokstaven "I"där jag tänker mig att Thetanias favoriter In Flames är väl representerade, och där det säkert finns en hel del godsaker i form av samlarföremål och/eller signerade alster...

Mycket nöje! :)

Nästan som Veckans Tips 2

I samband med att denna vårsäsong med Veckans Tips startades så fick du också ett inlägg som denna gång inte riktigt passar in, av en eller annan anledning.
Det är ju en lite speciell vårsäsong, där jag försökt skriva alla Veckans Tips långt i förväg, och dessutom hållit mina upptäckter (mer eller mindre, jag har väl inte klarat det helt och hållet ska erkännas...) hemliga för övriga kamratgäng.
Men det finns ju skivor som jag valt bort, ur just det hänseendet.
Det kan bero på att de inte riktigt passar in, eller kanske inte riktigt håller måttet.
Att de är bra men ska användas vid annat tillfälle.
Så, finns det fler?
Visst.
Därför så kommer en uppföljning på de där första 10 plattorna.
Då kör vi!

Den här skivan fick jag en kopia av Christofer på Flyg, Audio & Vision, och initialt så gillade jag den som fanken.
Det är ganska hård döds, med riktigt grov growl.
Faktiskt, med tiden, lite för hård.
Jag gillar plattans produktion, jag gillar renset och jag gillar låtarna, men det har blivit så att jag inte spelar skivan speciellt gärna eftersom jag inte uppfattar ett enda ord av vad som growlas.
Ändå hade jag till och med påbörjat ett inlägg och ett Veckans Tips om "None So Vile" av Cryptopsy, så gillar du extremmetal så är det här verkligen en bra resa. 

Nästa skiva som jag velat fram och tillbaka med är svensk, och kommer från Nymf.

Även den här skivan ("From The Dark") har, sen jag recenserade den på Werock, varit en sån där som jag haft redo att gå hela vägen med. Alltså, hela vägen till ett Veckans Tips, och ha med en låt på Hårdrockskvällen från.
Till sist är det ett enkelt faktum som får mig att välja att inte ha med skivan i denna våromgång av Veckans Tips, och det är det faktumet att det inte finns en eller ett par låtar som känns helt givna att plocka med som hemlig okänd pärla. Lyssna själv på Spotify.
Jag tror att "From The Dark" kommer att återfinnas mer på den här siten, men inte den här våren. Inte just nu.
Ungefär samma som den här skivan, alltså.

Verkligen ingen hemlighet.
Pushade den på bloggen först, och skrev sedan en ganska högt hållen recension på Werock, så den torde inte vara en hemlighet.
Bra, det är den däremot, och det är en sån där plattan jag kommer att återvända till med jämna mellanrum. Den lämpar sig om inte annat vääääldigt bra till träning, dels för att den håller speltiden på halvtimmen prick och därmed passar alldeles utmärkt för ett kort intensivpass, och dels för att musiken - hardcore med döds och metalcoreinblandade - verkligen ger energi. Umeåsönerna System Annihilated har med "Furor" sparkat igång karriären snyggt.
Det är tryck i plattan, hela vägen, helt enkelt! På Spotify här, ifall du ska träna...

Nästa skiva som inte riktigt tagit sig genom nålsögat är mer hemlig. Faktiskt, väldigt hemlig - jag tror inte jag har yppat ett ord om den sen jag köpte den i somras, men det beror absolut inte på att den är svag eller att jag inte spelat den!

I detta kanadensiska projekt går världen åt helvete i en mix avdoom och black metal i melodiskt mellantempo - tänk tidiga Katatonia så är du inte fel ute. Bäst är "Hoarfrost", men skivan är en sån där mastodont att sätta i sig. Långa låtar, lång speltid.
Dyker nästan garanterat upp mer på den här bloggen, men inte i det här konceptet på Veckans Tips. Ov Hollowness "The World Ends" verkar inte finnas på Spotify, men väl två andra plattor med projektet om du är nyfiken!

Danmark ska vara med också.
Med ett riktigt härligt gäng från förr och som man ju bara kan säga är roliga än snygga. I alla fall på omslaget...

Witch Cross. Med världens fulaste omslag (mer bilder och reflektioner här), men habil och bra klassisk hårdrock. Jag är ju lite svag för sådan lite ostig, melodiös och inte alltid tokvass musik som har hjärtat på rätta stället, och därför gillar jag plattan "Fit For Fight".
Den fyller alla de kriterierna! (lyssna själv)

Nästa giv var en sån där som jag länge tänkte ha i hemliga projektet, men som efter ett par varv framstår som okej - men inte tillräckligt jämn och fantastisk för det. Slutade med att den recenserades, och det är ju inte speciellt hemligt... läcker dödsrosa färg på omslaget dock!

Som skiva är den lite för ojämn för att vara en av de som jag verkligen tänker mig blir ett Veckans Tips i hemliga projektet, Första halvan är fin, andra halvan lite svagare - och dessutom har ju Lord Dying "Summon The Faithless" recenserats på bloggen redan, så det där med hemlighetsmakeriet är ju lost and gone forever... 
Det gäller dock inte den här plattan, en av ganska få renodlade black metal-plattor som varit på tapeten, och den är riktigt bra.
Vi pratar om Norge, förstås, och bandet Djevel.

Omslaget är helt fantastiskt, tycker jag, med tanke på att skivan är betitlad "Besatt Av Maane Og Natt", och mitt ex är dessutom tryckt på papper som både känns och nästan luktar...unket. Passande, förstås, när låtarna har titlar som "Aapne Graver Og Tomme Kister" eller "...og Englene Dinglet Fra Galgene".
Bra black metal med lite ströfolk från Kvelertak iblandade, men trots att dte är bra och jag lyssnade in mig på skivan i oktober 2013 så kände jag aldrig att jag fick den där absoluta övertygelsen om att det var suveränt. Som sådant beslutade jag att detta inte ska vara en del av de skivor som avtäcks i Veckans Tips under våren - men det är ju, förstås, lik förbaskat bra för det.
Black metal på Spotify, för den som är sugen, och då detta är bandets andra giv finns mer att gräva i för den som så önskar...

Nästa "nästan"Tips ser klart black metal-aktigt ut om man kollar fram- och baksidan på konvolutet, men är egentligen mer rock.

 

Blodigt, eh?
Nå. Detta köp var lite udda för min del. Inte för att det är konstigt att jag investerar i lite ockult rock som går en aning förbi de stora mediakanalerna, utan för att det inte går att köpa den som vanlig CD. Nä, istället gäller vinyl + CD. Sagt och gjort, tänkte jag, Stones kan ju få en julklapp. Så jag köpte den versionen, stal (!!) CD-exet och låter vinylen passera vidare.
Musikaliskt är det rock'n'roll som är rätt så ojämn.
De passager som är bra är riktigt bra (låtar som "The Horror" och "Devils II" är fina), och totalt sett är Witches Of God "the Blood Of Others" en fin platta.
Men inte tillräckligt het för att vara en kandidat för Hårdrockskväll 2014, och dessutom inte en del i det hemliga projektet med Veckans Tips denna vår eftersom jag ju givit bort skivan till Stones. Oavsett  är det en skiva du inte borde missa, tycker jag. På Spotify finns den också!

Sist men inte minst ska vi kolla in tre plattor som i sig är verkligt fina, men som av helt olika kriterier och anledningar inte varit aktuella i det hemliga projektet.
Det är de här 3!

 

 

Amerikanska Solitude Aeturnus är bra som fan, faktiskt. "Alone" från 2006 är en kanonplatta, full av låtar som på ett märkligt sätt kan sägas mixa doom och power metal (!), och ett spår som "Sightless" eller svänget i "Is There" hade förstås lätt kunnat platsa som en låt på Hårdrockskvällen, och skivan lätt som en del av Veckans Tips under våren...om det inte varit för en sak.
Robert Lowe.
Sångaren.
Han känns helt enkelt inte så jäkla hemlig, och kanske framförallt... det känns inte så himla kul. Faktiskt.
Så på rent mobbningsvis har jag helt enkelt strukit den här plattan ur hemliga klubben, även om den rent krasst är skitbra.
Svenska Agrimonia faller på praktiska detaljer.
Skivan i sig (kom 2013) är en mörk historia som är riktigt bra, och som kanske är en av de där skivorna som lämpar sig allra bäst för höst och vinter, mörker och elände.
Men låtarna är helt enkelt för långa för att kunna användas som en del på Hårdrockskvällen.
Alla spår utom ett är väl över 10 minuer (skivan har bara 5 låtar), och den enda korta låten "The Battle Faought" håller inte riktigt måttet, om man ska vara ärlig.
Alltså - bort ur listan med superhemliga skivor som legat och skvalpat, och istället kommer den här skivan så gott som garanterat dyka upp som Veckans Tips en höst eller vinterdag när man minst anar det.
Sist ut - Extol, det kristna norska bandet som gör så snygg musik att det stundtals är nästan löjligt. Det är progressiv modern metal som borde tilltala mig mer än vad det gör.
Faktiskt.
Jag har lyssnat rätt många varv på den här plattan, men det fastnar liksom inte på allvar.
Så den faller ur ramen helt enkelt för att det nästan känns lite FÖR snyggt, om det är något ni kan förstå?

Solitude Aeturnus på Spotify, Agrimonia på densamma och till sist Extol också på Spotify. Så du kan lyssna på vad som bara nästan blev Veckans Tips den här våren som dominerats av det Hemliga Projektet...

Rebellängeln vs Grekland

Imorgon, direkt på morgonkvisten, drar eder Rebellängel till Grekland.
Familjeresa.
Kreta.
All Inclusive.
Rebellängeln vs Grekland, alltså, och osökt kan man ju fundera på vad som kommer från det landet i musikväg. Svaret är... Rotting Christ. Typ. Och Ozzy Osbournes "nye" gitarrist Gus G (eller Kostas Karamitroudis som han egentligen heter, med bandet Firewind som bakgrund). Dessutom har jag med lämplig timing fått en platta med posten, ett promoex av bandet Bazooka.
Den skivan verkar inte vara min grej (har inte ens hört den än om jag ska vara ärlig, men texterna som är tryckta på insidan av plattans omslag är rena tramset), men vi ska väl ge det en chans.
Jag hade tänkt ta med mig lite intressant lyssning hur som helst, efter frågan om hur man ska närma sig Rush häromsistens. Beställt just "Moving Pictures" som får ledsaga undertecknad, och jag räknar med att få några timmar med lurarna i alla fall. Dessutom mer intressant musik i form av Alice In Chains "The Devil Put Dinosaurs Here" samt Metallbibliotekariens senaste kärlek Extol och deras återvändo med självbetitlad giv... MEN - det ser inte ut som om leveransen hinner komma.
More info to come om det senare, alltså.
Annars vill jag slå ett slag för de här två skivorna:

Ja, jag vet att ni vet, men ändå.
Jag recenserade dem båda nästan samtidigt på Werock. Orchid fick en sjua i början av juni, Kadavar drog in en åtta i början av maj.
Jag har spelat dem båda en hel del så här långt i sommar, och tamejtusan om det inte är sådana där skivor som bara växer och växer på en.
Det tycks aldrig ta slut!
Gillar du svängig rock'n'roll så kan du inte missa dessa alster, vill jag påstå.

Och, på tal om att inte issa alster.
Det har tydligen gått fullständigt överstyr med mitt vad med hustrun. Det där om 100 skivor per år. Kolla hur det första halvåret ser ut...

Nä.
Det blir inte under hundra nu heller. Faktum är att juli enbart räcker till för att ta oss över det strecket... och den enskilt största anledningen till det är mitt sökande efter den där magiska "kicken" som man kan få av en riktigt bra skiva. 
Som är en av anledningarna till att just Besatt varit en av serierna som rullat under våren.
Och därför, vänner, kommer min frånvaro den kommande veckan att gå i skivornas tecken ändå.
Här på bloggen.

Du kommer att få Record Madness om bokstaven T.
Du kommer att få ett försök till beskrivning om hur det är att vara på den ständiga jakten efter SKIVAN som får resten av världen att tappa färgen.
Du kommer att få en överraskning när det gäller Besatt.

Det händer alltså en del, även om tempot såhär under sommaren bedarrar.
Jag är nog antagligen rätt borta dock. Känns inte som om stället vi ska till är internets förlovade land direkt, och det ska bli rätt skönt faktiskt.
Man kan behöva gå på nätsparlåga ibland.
Och bara njuta av bra musik....