Ibland är det bra med semester.
Hjärnan får lite tid att fundera på mindre vardagliga saker, utan bara följa den tråd som råkar dyka upp medan man slappar.
Den här gången tänkte jag lite på texter. Fundera på vad Maria i Beast sa när vi var på Metallsvenskan förrförra året, att det är jävligt knepigt att skriva texter som passar till musiken, konceptet och personen som ska sjunga dem. De ska sitta bra i såväl munnen som hjärtat.
Och så har jag läst den fantastiska intervjun med Mortuus från Marduk och Funeral Mist, den som finns publicerad på Bara Metal och egentligen kommer från begravningsbranchens tidning Memento. Bilden ovan hämtad därifrån och tagen av K.Forsberg, och där pratar man bland annat om döden som center för lyriken.
Det är fascinerande och väl berättat, och det fick mig att tänka ännu lite mer på det där med texter och lyrik.
Det spelar roll.
Stor roll.
Ta ett exempel som Shining. Där har jag tidigare konstaterat att deras tema, självmord och människans svartaste hål, gör mig så illa till mods att jag inte riktigt klarar av det - trots att musiken är bra av det jag hört. Eller band som Running Wild och Manowar, som förmodligen får många att rata dem redan utan att egentligen lyssna på dem, helt enkelt för att lyrik och tema inte lockar och känns lite nördigt.
Dessutom tänker jag att de skivor som verkligen får fäste hos mig ofta har ett djup i texterna som ger ett extra lager att upptäcka, men där är min utvilade och lite mosiga semesterhjärna lite för slö för att slänga fram massor av exempel.
Men.
Döden.
Det är ett alldeles utmärkt basämne om man vill skriva texter (ja, med mitt undantag från självmordet då)
Det finns dödsmetallens slafsande bland inälvor och gravstenar, odöda och skräck.
Där trängs det ockulta i såväl rock'n'roll som livet bortom döden som ger många av black metalorkestrarna sina svarta eldar.
Man kan också konstatera att själva rädslan inför döden, med dess ångest och frågeställningar också har en given plats.
I alla riktigt intressanta fall tycker jag att det är när döden ställs som kontrast mot livet som det är som mest intressant, som bäst.
Idag - liv, förhoppningar, vardag med alla dess brister, glädjeämnen och utmaningar.
Imorgon - döden, med allt vad det innebär för dig, baserat på din tro och dina övertygelser.
Om jag nu skulle starta ett band (eller kanske ännu troligare, bli som Demonaz är för Immortal och bara medverka med lyrik) så tror jag att det är där jag skulle försöka hålla mig.
Baserat på att musiken passade då.
Och jag inte fick prestationsångest.
Sannolikt att något av det skulle hända - troligare då att jag skulle försöka skriva något skönlitterärt.
Nå, hur som helst - jag vet egentligen inte var jag vill komma med det hela.
Delvis kanske det är en anledning att länka till den där fantastiska intervju, eller för att få höra era tankar om lyrik och texter.
Eller så saknar jag bara bloggandet lite, att sitta vid tangentbordet.
Du får oavsett gärna ge dina tankar på det där med text.
Vad gillar du?
Och har du något som ger dig kalla kårar och får dig att avstå?
Visar inlägg med etikett Immortal. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Immortal. Visa alla inlägg
torsdag 10 juli 2014
Om döden, livet och lyrik
Etiketter:
Beast,
Demonaz,
Funeral Mist,
Immortal,
Manowar,
Marduk,
Running Wild,
Shining
onsdag 14 maj 2014
Det rätta "kväket": Inquisition!
Dassig bild, jag vet, men det ska föreställa den lite speciella boxen som landade i min brevlåda förra veckan.
Den med Inquisition "Obscure Verses For The Multiverse", ett av 1000 exemplar worldwide och som förutom skivan i läcker svart och guldrelief-digipack också innehåller en nyckelring i läder och ett tygmärke (jaja, jag vet, inte speciellt unika saker - men priset var samma som för den normala skivan ungefär och vem tar inte chansen då??).
Och förutom att Inquisition var en av de grupper som nämndes vid namn i samband med att "Vi måste prata om tvåsamheten" så är det en annan sak som verkligen slår en:
han har det rätta "kväket" när han sjunger, Dagon.
Det som gör att det är nästan omöjligt att inte tänka på Abbath i Immortal.
Dagens läsning är dessutom en lång intervju med just Dagon.
Han har för Decibel Magazine utförligt pratat om anklagelserna om att han skulle vara nazist, och var detta rykte kommer ifrån.
Jag tycker att det är en mycket intressant läsning, och jag tycker inte att svaren är direkt glasklara. Det svamlas en hel del, och utan att ha någon som helst information i övrigt så ger det snarare känslan av att karl'n i alla fall tidigare haft sympatier i den riktningen, även om det med tiden kanske avtagit en del.
Mest intressant dock: man kan reflektera över tankegångarna som berörs lite lätt, dvs att black metal skulle rättfärdiga ett beteende och åsikter som väcker reaktion bara för att.
Givetvis inser jag att många av banden som verkar inom genren har klart extrema åsikter och livsfilosofier - men jag vill tro att det faktiskt beror på att de själva tror just det.
Typ Watain.
I vilket fack placerar man Inquisition?
Nå.
Med det sagt - är skivan bra då? "Obscure Verses For The Multiverse"?
Det tycker jag absolut.
Förutom just "kväket" så har den ett rätt speciellt gitarrljud med lite svaj på riffen, liksom, samt bra låtmaterial. Lyssna på spår som "Darkness Flows Towards Unseen Horizons", "Spiritual Plasma Evocation" eller för den delen titelspåret och håll med om att det är ett bra black metal-sväng!
Den med Inquisition "Obscure Verses For The Multiverse", ett av 1000 exemplar worldwide och som förutom skivan i läcker svart och guldrelief-digipack också innehåller en nyckelring i läder och ett tygmärke (jaja, jag vet, inte speciellt unika saker - men priset var samma som för den normala skivan ungefär och vem tar inte chansen då??).
Och förutom att Inquisition var en av de grupper som nämndes vid namn i samband med att "Vi måste prata om tvåsamheten" så är det en annan sak som verkligen slår en:
han har det rätta "kväket" när han sjunger, Dagon.
Det som gör att det är nästan omöjligt att inte tänka på Abbath i Immortal.
Dagens läsning är dessutom en lång intervju med just Dagon.
Han har för Decibel Magazine utförligt pratat om anklagelserna om att han skulle vara nazist, och var detta rykte kommer ifrån.
Jag tycker att det är en mycket intressant läsning, och jag tycker inte att svaren är direkt glasklara. Det svamlas en hel del, och utan att ha någon som helst information i övrigt så ger det snarare känslan av att karl'n i alla fall tidigare haft sympatier i den riktningen, även om det med tiden kanske avtagit en del.
Mest intressant dock: man kan reflektera över tankegångarna som berörs lite lätt, dvs att black metal skulle rättfärdiga ett beteende och åsikter som väcker reaktion bara för att.
Givetvis inser jag att många av banden som verkar inom genren har klart extrema åsikter och livsfilosofier - men jag vill tro att det faktiskt beror på att de själva tror just det.
Typ Watain.
I vilket fack placerar man Inquisition?
Nå.
Med det sagt - är skivan bra då? "Obscure Verses For The Multiverse"?
Det tycker jag absolut.
Förutom just "kväket" så har den ett rätt speciellt gitarrljud med lite svaj på riffen, liksom, samt bra låtmaterial. Lyssna på spår som "Darkness Flows Towards Unseen Horizons", "Spiritual Plasma Evocation" eller för den delen titelspåret och håll med om att det är ett bra black metal-sväng!
onsdag 18 december 2013
Recension: Satan's Wrath "Aeons Of Satan's Reign"
"A maiden is screaming.
The horned priest is risen
Let now the sabbath begin!!"
Lite blasfemisk heavy metal med thrashiga förtecken, kan det vara något så här i juletider?
Texten ovan står tryckt på baksidan av Satan's Wrath andra album "Aeons Of Satans Reign", och sammanfattar väl ganska väl det tema och den lyrik som plattan innehåller.
Musikaliskt är det klassisk heavy metal som hämtar lika mycket anda från Slayer som den gör av King Diamond eller för den delen Iron Maiden.
Driven metal som ibland slår mot dödsthrash, och ibland slår mot melodisk och klassisk gammal NWOBHM.
Låtarna heter saker som "Only Satan Is Lord" (med ett riktigt skönt intro som sparkar igång hela skivan), "Die Whiteh Witch Die" (plattans bästa spår), "Archfiend" (med svänget från helvetet) och "Lives Of The Necromancers (som var sättet jag upptäckte skivan, den spelades av Jarno på A Fair Judgement fast på Facebook, något han sedermera följt genom att placera skivan under lucka 16 på sin blogg).
Omslaget, bookleten och hela paketeringen kommer i svart bakgrund, röd text och är helt fullsmetad med upp-och-nervända kors, korsfästa snickare och allehanda symboler för Satan själv.
Bandet - från Grekland, om jag förstår saken rätt - frontas av Taz Danazoglou (Electric Wizard) som enligt konvolutet hanterar "sepulchral voice", och faktum är att det här ligger lite av nyckel i om du kommer att gilla skivan eller ej.
Sången är nämligen lite speciell, och han gör sitt absolut bästa för att grymta och låta så elak som möjligt, med resultatet att han låter som en ohelig korsning mellan Lemmy från Motörhead, Abbath från Immortal och Pest från Gorgoroth. Det låter fan inte bra jämnt, men efter ett par varv inser man att det låter passande - vilket givetvis inte är samma sak.
Kan du köra skivan ett par gånger och förlika dig med sången så kommer du efter en stund att finna att det är precis såhär det ska låta när just den här musiken ska spelas, och då har du en riktigt fin stund framför dig.
Dessutom är allt gjort med inte så lite glimten i ögat.
Resterande delar av bandet presenteras med följande sysslor:
Stamos K: lead curses
V: stringed vengeance
Costa: Basstard
Nathan Perrier: open casket
Du fattar att detta är en skiva du måste kolla in, framförallt som hela den här totalt överdrivna och lätt humoristiska djävulsdyrkan kombineras med vad som - som vanligt - är absolut viktigast: bra låtar.
Att dra på inledande och tidigare nämnda "Only Satan Is Lord", eller "Satan's Blood, Lucifer's Fire" är samma sak som att be om att få ett stycke adrenalin och inspiration i träningslokalen - som man kan nynna till (min hustrun tycker det är så där kul när jag gnolar på rader som "bow to your knees, now say the oath - only Satan is lord" hemma samtidigt som jag steker mamma Scans köttbullar till ungarna). Att få avsluta en dag med långa titelspåret "Aeons Of Satan's Reign" i lurarna, liggande i mörkret är ett fantastiskt sätt att sjunka in i sömnen, och bäst av alla spår är "Die White Witch Die".
Då blir det allsång.
Länge funderade jag på om jag skulle ha med den här skivan i mitt hemliga projekt, dvs att skriva om den som Veckans Tips och schemalägga publicering till någon gång i vår, samt addera den till listan över tilltänkta offer inför kommande Hårdrockskväll 2014, men det föll på några saker.
Dels är faktiskt hela våren intecknad (!) med sådana färdigskrivna tips redan, dels är jag mer eller mindre på det klara över hur mina val för Hårdrockskvällen kommer att se ut (och där passar inte Satan's Wrath in denna gång) och sist men inte minst så ville jag helt enkelt dela med mig redan nu av detta.
Detta är - ännu en - kandidat till årsbästalistan, även om jag i skrivande stund inte riktigt tror den håller hela vägen.
Men den är bra. En given betygsfyra, faktiskt.
När man kommit till stadiet att man gillar sången istället för att man stör sig lite på den.
Bästa Spåret heter som nämnts "Die White Witch Die", men samtliga 8 spår är bra och rockar hårt.
Du hittar skivan på Spotify här, så kan du också ropa in julen i den Ondes namn!
Satan's Wrath "Aeons Of Satan's Reign" - 4
The horned priest is risen
Let now the sabbath begin!!"
Lite blasfemisk heavy metal med thrashiga förtecken, kan det vara något så här i juletider?
Texten ovan står tryckt på baksidan av Satan's Wrath andra album "Aeons Of Satans Reign", och sammanfattar väl ganska väl det tema och den lyrik som plattan innehåller.
Musikaliskt är det klassisk heavy metal som hämtar lika mycket anda från Slayer som den gör av King Diamond eller för den delen Iron Maiden.
Driven metal som ibland slår mot dödsthrash, och ibland slår mot melodisk och klassisk gammal NWOBHM.
Låtarna heter saker som "Only Satan Is Lord" (med ett riktigt skönt intro som sparkar igång hela skivan), "Die Whiteh Witch Die" (plattans bästa spår), "Archfiend" (med svänget från helvetet) och "Lives Of The Necromancers (som var sättet jag upptäckte skivan, den spelades av Jarno på A Fair Judgement fast på Facebook, något han sedermera följt genom att placera skivan under lucka 16 på sin blogg).
Omslaget, bookleten och hela paketeringen kommer i svart bakgrund, röd text och är helt fullsmetad med upp-och-nervända kors, korsfästa snickare och allehanda symboler för Satan själv.
Bandet - från Grekland, om jag förstår saken rätt - frontas av Taz Danazoglou (Electric Wizard) som enligt konvolutet hanterar "sepulchral voice", och faktum är att det här ligger lite av nyckel i om du kommer att gilla skivan eller ej.
Sången är nämligen lite speciell, och han gör sitt absolut bästa för att grymta och låta så elak som möjligt, med resultatet att han låter som en ohelig korsning mellan Lemmy från Motörhead, Abbath från Immortal och Pest från Gorgoroth. Det låter fan inte bra jämnt, men efter ett par varv inser man att det låter passande - vilket givetvis inte är samma sak.
Kan du köra skivan ett par gånger och förlika dig med sången så kommer du efter en stund att finna att det är precis såhär det ska låta när just den här musiken ska spelas, och då har du en riktigt fin stund framför dig.
Dessutom är allt gjort med inte så lite glimten i ögat.
Resterande delar av bandet presenteras med följande sysslor:
Stamos K: lead curses
V: stringed vengeance
Costa: Basstard
Nathan Perrier: open casket
Du fattar att detta är en skiva du måste kolla in, framförallt som hela den här totalt överdrivna och lätt humoristiska djävulsdyrkan kombineras med vad som - som vanligt - är absolut viktigast: bra låtar.
Att dra på inledande och tidigare nämnda "Only Satan Is Lord", eller "Satan's Blood, Lucifer's Fire" är samma sak som att be om att få ett stycke adrenalin och inspiration i träningslokalen - som man kan nynna till (min hustrun tycker det är så där kul när jag gnolar på rader som "bow to your knees, now say the oath - only Satan is lord" hemma samtidigt som jag steker mamma Scans köttbullar till ungarna). Att få avsluta en dag med långa titelspåret "Aeons Of Satan's Reign" i lurarna, liggande i mörkret är ett fantastiskt sätt att sjunka in i sömnen, och bäst av alla spår är "Die White Witch Die".
Då blir det allsång.
Länge funderade jag på om jag skulle ha med den här skivan i mitt hemliga projekt, dvs att skriva om den som Veckans Tips och schemalägga publicering till någon gång i vår, samt addera den till listan över tilltänkta offer inför kommande Hårdrockskväll 2014, men det föll på några saker.
Dels är faktiskt hela våren intecknad (!) med sådana färdigskrivna tips redan, dels är jag mer eller mindre på det klara över hur mina val för Hårdrockskvällen kommer att se ut (och där passar inte Satan's Wrath in denna gång) och sist men inte minst så ville jag helt enkelt dela med mig redan nu av detta.
Detta är - ännu en - kandidat till årsbästalistan, även om jag i skrivande stund inte riktigt tror den håller hela vägen.
Men den är bra. En given betygsfyra, faktiskt.
När man kommit till stadiet att man gillar sången istället för att man stör sig lite på den.
Bästa Spåret heter som nämnts "Die White Witch Die", men samtliga 8 spår är bra och rockar hårt.
Du hittar skivan på Spotify här, så kan du också ropa in julen i den Ondes namn!
Satan's Wrath "Aeons Of Satan's Reign" - 4
Etiketter:
Electric Wizard,
Gorgoroth,
Immortal,
Iron Maiden,
King Diamond,
Motorhead,
recension,
Satans Wrath,
Slayer
söndag 6 januari 2013
Hårdrockskväll 2013: Mina val!
Såhär dagen efter D, Hårdrockskväll 2013, så tänkte jag bjuda på en liten lista över de låtar jag valt, samt motivering. Tankarna bakom, helt enkelt (och vad var anledningen till att ni inte fick det igår då, när det liksom var själva dagen...? Ja, det är ju helt enkelt för att jag inte ville avslöja mina val för de som skulle medverka!).
Okej, here goes.
1) Tack För Tipset - Carcass "This Mortal Coil"
Jag bestämde mig tidigt för att ha ett tips från någon av dem som var med i Hårdrockssamfundet. kategorin är ju annars prick hur bred som helst eftersom i stort sett all musik man någonsin lyssnat på kommer från tips av någon eller någonstans, men som sagt...jag valde bort allt utom de som skulle medverka. Fortfarande i stort sett omöjligt, och under resans gång har jag bland annat plockat bort Vektor ""Echoless Chamber" (Tack Janne!) och Immortal "One By One" (tack Magnus! - med flera.
Valet av just Carcass känns ändå bra, dels för att det var från min förre svåger R2 och därmed är intimt förknippat med just företeelsen Hårdrockskväll, dels för att det är ett jävla bra sätt att inleda på. Vilka bisvärmsriff!
2) Bästa Rock/Punk - Black Sabbath "Sabbra Cadabra"
Ja, vad ska man säga?
insåg efter ett litet tag att det fanns något större val. Detta är från "Sabbath Bloody Sabbath", en av de fem bästa skivorna som någonsins gjorts och den skiva som alla försöker komma upp till i hela retrorockvågen, typ. Det knepigaste var väl att välja låt, till slut, men "Sabbra Cadabra" är för mig en god representant för en rocklåt som det lät en gång i tiden.
3) Kvinnlig Fägring - Huntress "Eight Of Swords"
...tänkte ett tag ta Warlock, bara för att man tyckte Doro Pesch var snygg på framsidan av skivan, men så upptäckte jag att jag ju knappt har några nya låtar med i år. Och då valde jag den här av flera anledningar, dels är det en jäkla högernäve till låt, dels sjunger Jill Janus så rygghåret reser sig, och till sist så är det en intressant diskussion, det där med hennes framtoning. Den här låten var en av de som kom på plats på slutet men som jag ändå känt mig väldigt nöjd med hela tiden.
4) Bästa Trumspel - Deep Purple "Fireball"
Grejen med Ian Paice's spel på "Fireball" är ju egentligen årtalet. 1971.
Att vid den tiden släppa den här rykarlåten, med det drivet, tempot och svänget i trumspelet gör det ju till en extraordinär insats. Visst finns det bättre trumspel (jag hade själv ett tag Mikky Dee's insats på "Black Horsemen" från King Diamonds "Abigail" eller livetagningen som Thomas Haake gör av Meshuggas "Bleed" på tapeten ett tag), men eftersom jag ändå tror att vi kommer få vår beskärda del av trumsmatter så tycker jag detta är en fin kontrast.
Dessutom misstänker jag att fler än en av de övriga trummisar vi kommer att få höra startade sin karriär när de hörde just den här låten!
5) Bästa Nordiska Akt - Keep Of Kalessin "The Divine Land"
Här var det däremot smatter på trumman!
Gruppen satte jag direkt, lite besvär med vilken låt jag skulle välja bara. En av de första att komma på plats dock.
6) Bästa Konsertupplevelse - Bolt Thrower "Entrenched"
Inte heller mycket att snacka om. Det står ju "konsertupplevelse", inte bästa konsert - och då blev det ruggigt enkelt. Kombinationen av att få träffa bröderna Ö för första gången (och som sedan blivit nära vänner!), köpa en tröja av frontmannen Karl Willetts själv och dessutom bli så grovt överkörd av bandet gjorde att detta föll på plats först av allt.
7) Bästa Powermetal - Helloween "Ride The Sky"
Även denna sattes direkt. Kai Hansen på sång, förstås, från "Walls Of Jericho". Efter det tvivlade jag ett tag och tänkte kanske ta något mindre uppenbart, och har haft såväl Nostradamus "Inquisition" (med Jörn Lande och Joe Lynn Turner i en fantastisk sångduett!) som Running Wild från "Death Or Glory". Till slut blev det ändå så att jag tänkte att jag skulle se tillbaka på mitt val och ångra mig om jag inte lät Kai komma till tals!
8) Bäst Just Nu - Mythological Cold Towers "Lost Path Of Ma-Noa"
Löjligt svårt att få den här sista biten på plats, kanske för att alla andra funkade så smärtfritt.
Detta var den första låten jag valde, eftersom Mythological Cold Towers-plattan är en av de som spelats mest detta år - och jag tror att många inte hört den. Dessutom passar den bra här, på slutet. Riktigt bra musik att vara packad till. Men herrejävlar vad jag har velat fram och tillbaka!
Här har jag dock haft följande låtar, i tur och ordning....
Lakei "Despot" (för tyngden)
Orchid "Masters Of It All" (för att jag ville ha en skiva som inte var från 2012)
Ne Obliviscaris "Forget Not" (för att jag ändrade mig om det där med året...)
Orchid "Eyes Behind The Wall" (...och sen ändrade mig tillbaka)
Ne Obliviscaris "Plague Flowers The Caleidoscope" (och ännu en gång, men inte ville ha lika lång låt)
Die Knappen "Kein Weg Ins Licht" (för att det skulle vara en överraskning med rock på tyska)
Candlemass "The Killing Of The Sun" (för så avslutar man en skivkarriär)
Graveyard "Goliath" (för att jag tycker den svänger så jäkla hårt)
Ne Obliviscaris "Xenoflux" (för att jag just då faktiskt tyckte att den var bäst, och änu lite kortare än de tidigare valen)
...och en handfull till låtar som jag övervägt.
Till slut blev det dock tillbaka till förstavalet, och det innebar att skivan som är på bilden ovan, prototypen, som jag brände på test i mitten december faktiskt blev identisk med den som till slut blev slutprodukten.
Har nog aldrig hänt förr.
Nå.
Bilder.
Det kommer vad det lider, jag ska bara återhämta mig från strecklyssnandet först. Och alkoholen. Man blir ju inte yngre med åren, och att medverka på årets bästa kväll tar på krafterna...
Ska nog också försöka peta ihop en Spotifylista på det här så du kan vara med och lyssna om du vill.
Okej, here goes.
1) Tack För Tipset - Carcass "This Mortal Coil"
Jag bestämde mig tidigt för att ha ett tips från någon av dem som var med i Hårdrockssamfundet. kategorin är ju annars prick hur bred som helst eftersom i stort sett all musik man någonsin lyssnat på kommer från tips av någon eller någonstans, men som sagt...jag valde bort allt utom de som skulle medverka. Fortfarande i stort sett omöjligt, och under resans gång har jag bland annat plockat bort Vektor ""Echoless Chamber" (Tack Janne!) och Immortal "One By One" (tack Magnus! - med flera.
Valet av just Carcass känns ändå bra, dels för att det var från min förre svåger R2 och därmed är intimt förknippat med just företeelsen Hårdrockskväll, dels för att det är ett jävla bra sätt att inleda på. Vilka bisvärmsriff!
2) Bästa Rock/Punk - Black Sabbath "Sabbra Cadabra"
Ja, vad ska man säga?
insåg efter ett litet tag att det fanns något större val. Detta är från "Sabbath Bloody Sabbath", en av de fem bästa skivorna som någonsins gjorts och den skiva som alla försöker komma upp till i hela retrorockvågen, typ. Det knepigaste var väl att välja låt, till slut, men "Sabbra Cadabra" är för mig en god representant för en rocklåt som det lät en gång i tiden.
3) Kvinnlig Fägring - Huntress "Eight Of Swords"
...tänkte ett tag ta Warlock, bara för att man tyckte Doro Pesch var snygg på framsidan av skivan, men så upptäckte jag att jag ju knappt har några nya låtar med i år. Och då valde jag den här av flera anledningar, dels är det en jäkla högernäve till låt, dels sjunger Jill Janus så rygghåret reser sig, och till sist så är det en intressant diskussion, det där med hennes framtoning. Den här låten var en av de som kom på plats på slutet men som jag ändå känt mig väldigt nöjd med hela tiden.
4) Bästa Trumspel - Deep Purple "Fireball"
Grejen med Ian Paice's spel på "Fireball" är ju egentligen årtalet. 1971.
Att vid den tiden släppa den här rykarlåten, med det drivet, tempot och svänget i trumspelet gör det ju till en extraordinär insats. Visst finns det bättre trumspel (jag hade själv ett tag Mikky Dee's insats på "Black Horsemen" från King Diamonds "Abigail" eller livetagningen som Thomas Haake gör av Meshuggas "Bleed" på tapeten ett tag), men eftersom jag ändå tror att vi kommer få vår beskärda del av trumsmatter så tycker jag detta är en fin kontrast.
Dessutom misstänker jag att fler än en av de övriga trummisar vi kommer att få höra startade sin karriär när de hörde just den här låten!
5) Bästa Nordiska Akt - Keep Of Kalessin "The Divine Land"
Här var det däremot smatter på trumman!
Gruppen satte jag direkt, lite besvär med vilken låt jag skulle välja bara. En av de första att komma på plats dock.
6) Bästa Konsertupplevelse - Bolt Thrower "Entrenched"
Inte heller mycket att snacka om. Det står ju "konsertupplevelse", inte bästa konsert - och då blev det ruggigt enkelt. Kombinationen av att få träffa bröderna Ö för första gången (och som sedan blivit nära vänner!), köpa en tröja av frontmannen Karl Willetts själv och dessutom bli så grovt överkörd av bandet gjorde att detta föll på plats först av allt.
7) Bästa Powermetal - Helloween "Ride The Sky"
Även denna sattes direkt. Kai Hansen på sång, förstås, från "Walls Of Jericho". Efter det tvivlade jag ett tag och tänkte kanske ta något mindre uppenbart, och har haft såväl Nostradamus "Inquisition" (med Jörn Lande och Joe Lynn Turner i en fantastisk sångduett!) som Running Wild från "Death Or Glory". Till slut blev det ändå så att jag tänkte att jag skulle se tillbaka på mitt val och ångra mig om jag inte lät Kai komma till tals!
8) Bäst Just Nu - Mythological Cold Towers "Lost Path Of Ma-Noa"
Löjligt svårt att få den här sista biten på plats, kanske för att alla andra funkade så smärtfritt.
Detta var den första låten jag valde, eftersom Mythological Cold Towers-plattan är en av de som spelats mest detta år - och jag tror att många inte hört den. Dessutom passar den bra här, på slutet. Riktigt bra musik att vara packad till. Men herrejävlar vad jag har velat fram och tillbaka!
Här har jag dock haft följande låtar, i tur och ordning....
Lakei "Despot" (för tyngden)
Orchid "Masters Of It All" (för att jag ville ha en skiva som inte var från 2012)
Ne Obliviscaris "Forget Not" (för att jag ändrade mig om det där med året...)
Orchid "Eyes Behind The Wall" (...och sen ändrade mig tillbaka)
Ne Obliviscaris "Plague Flowers The Caleidoscope" (och ännu en gång, men inte ville ha lika lång låt)
Die Knappen "Kein Weg Ins Licht" (för att det skulle vara en överraskning med rock på tyska)
Candlemass "The Killing Of The Sun" (för så avslutar man en skivkarriär)
Graveyard "Goliath" (för att jag tycker den svänger så jäkla hårt)
Ne Obliviscaris "Xenoflux" (för att jag just då faktiskt tyckte att den var bäst, och änu lite kortare än de tidigare valen)
...och en handfull till låtar som jag övervägt.
Till slut blev det dock tillbaka till förstavalet, och det innebar att skivan som är på bilden ovan, prototypen, som jag brände på test i mitten december faktiskt blev identisk med den som till slut blev slutprodukten.
Har nog aldrig hänt förr.
Nå.
Bilder.
Det kommer vad det lider, jag ska bara återhämta mig från strecklyssnandet först. Och alkoholen. Man blir ju inte yngre med åren, och att medverka på årets bästa kväll tar på krafterna...
Ska nog också försöka peta ihop en Spotifylista på det här så du kan vara med och lyssna om du vill.
fredag 22 juni 2012
Tvekamp: Demonaz vs Abbaths I
Midsommar är här.
Det är fredag.
Det innebär två saker. Dels att det är slut på Veckans Tips för denna säsong (du hittar numera ett uppdaterat arkiv här), dels att Metalbloggen går in i vad vi kan kalla "summer mode".
Lite färre inlägg.
Paus i de löpande seriena Live!, Remasters och som nämnts Veckans Tips.
Nästa fredag kommer en serie inlägg som fokuserar på skivor & öl att ta över på fredagarna, och naturligtvis kommer ett knippe mer eller mindre vansinniga inlägg under sommaren.
Som start och som svalka (ahahahaha, som om extra svalka skulle behövas en svensk sommar!) sparkar vi igång med en isande Tvekamp.
Två "bröder" från Immortal med sina soloplattor, "March Of The Norse" och Between Two Worlds"
Abbath döpte sitt projekt till I, medan Demonaz satte sitt eget namn på sin skiva.
Båda har medverkat som Veckans Tips (I väldigt tidigt i bloggens dagar och därför enbart med rudimentär text, medan Demonaz är ett senare tips).
Båda två har valt Nuclear Blast som skivbolag, och har prytt sina omslag med silver-på-svart.
Och båda har använt Armagedda som trummis och Ice Dale som hjälp med gitarrerna.
Båda skivorna är riktigt bra, och bjuder på en isande känsla av nordanvind.
Helt upplagt för Tvekamp, alltså!
Konceptet är som vanligt. Ett antal ronder där respektive skiva tilldelas en poäng mellan 1 och 5, för att sedan summera fram en vinnare.
Okej?
Då kör vi!
Rond 1 - Omslag
Som nämnts har båda alstren ett svart digipackomslag, med silvertryck på. Det finns förstås versioner, främst av Demonazplattan, men låt oss ställa de två bilderna som syns ovan mot varandra. I har ett omslag som är, faktiskt, rent av jävligt fult och på tok för enkelt och intetsägande. Inte ens min versino där själva I'et är i reliefsilver blir snyggt. Namnet i sig är ju dessutom helt hopplöst.. Demonaz har en odöd krigarkonung som avbildas svagt, och det funkar bättre. Extra snyggt är den färgade versionen som finns vid recensionen, men jag tycker att även den svart-silvriga bilden funkar rätt bra. Det är inte snyggast av allt, men "bra".
March Of The Norse: 3
Between Two Worlds: 1
Rond 2 - Inledning
Båda skivorna består av tio spår. Bra det, då kan vi dela allt på samma sätt, och det ger oss en inledning som består av de tre första låtarna på varje skiva. "March Of The Norse" startar med trion "Northern Hymn" (en akustisk stämningsinledning), "All Blackened Sky" (bra inledningsspår) och titellåten (riktigt bra episk och kall hårdrock).
Fint så, och även om man slösar bort ett av tre spår på en inledning.
"Between Two Worlds" startar utan krusiduller istället. Första låten är utmärkta "The Storm I Ride", och sen får man "Warriors" och titelspåret.
Bättre utnyttjande, men "Warriors" är ingen av skivans bästa spår och känns faktiskt malplacerad där den ligger som andra låt på skivan.
Jag har i normala fall höga förväntningar på andra spåret på en platta (det första ska helst vara en ganska snabb bit, det andra ska vara en av skivans bästa låtar... traditionell? Jodå!).
Får bli jämnt skägg mellan skivorna ändå, till slut.
March Of The Norse: 4
Between Two Worlds: 4
Rond 3 - Mittenpartiet
Med samma matematiska logik hamnar alltså mitten av skivan på 4 låtar.
Demonaz har fyllt dessa fyra spår med "A Son Of The Sword" (skivans bästa spår!), "Where Gods Once Rode" (skivans näst bästa spår!), "Under The Great Fires" och "Over The Mountains" (skivans tredje bästa spår!).
Idel klass, faktiskt, och en ruggigt stark passage. Imponerande.
Abbath stoppar in stabila pjäserna "Battalions" (som låter inte så lite Immortal...), "Mountains", Days Of North Winds" (en av skivans starkaste kort) och skönt svängiga och lite episka "Far Beyond The Quiet".
Starkt, men ändå snäppet svagare än vad hans vapenbroder åstadkommit i detta skede.
March Of The Norse: 5
Between Two Worlds: 4
Rond 4 - Avslutningen.
3 spår återstår för att stänga skivan, och det använder Demonaz genom att servera "Ode To Battle", "Legends Of Fire And Ice" samt instrumentala bonusspåret "Dying Sun". En ganska svag avslutning, framförallt som efterföljare till den urstarka mitten av skivan. Det räcker till mittenbetyget, men inte med mersmak.
"Between Two Worlds" gör lite tvärtom.
Sparar det bästa till sist, typ.
"Cursed We Are" är riktigt bra, "Bridges Of Fire" likaså och sista låten "Shadowed Realms" är klart bästa låten på skivan. Bästa låten på någon av dessa två skivor, egentligen.
Full pott?
Visst!
March Of The Norse: 3
Between Two Worlds: 5
Rond 5 - Sång
Jo. Alltså, det går ju liksom inte att ha en sån här Tvekamp utan att ha en rond som kollar på själva upphovsmännen, frontmännen och deras sånginsats.
Här har förstås Abbath en fördel, han är trots allt den som hanterar sång i Immortal. Demonaz spelade gitarr, till dess att hans senor i armen inflammerats och han tvingats sluta - och sedan dess har han stått för text och bollplank, typ, i de norska black metal-veteranerna.
Men någon naturlig sångare är han ju inte (som om Abbath nu skulle vara det...).
Nåväl, de båda gör ändå ett relativt gott hantverke båda två.
Det kanske inte är de vänaste av strupar, men det är gjort med känsla och med så pass hög kvalitét att man känner nordanvinden i ryggen.
Jag håller trots det Abbaths insats lite högre.
Dessutom gillar jag den där raspiga, lite galna, stämman som den karl'n besitter!
March Of The Norse: 2
Between Two Worlds: 3
Rond 6 - Bandet
Jamen, säger du - det är ju typ samma band?
Precis. Det är ju det som är så kul i en jämförelse.
På båda skivorna har man tagit med sig Armagedda för att hamra skinn, Ice Dale för att spela gitarr (i Abbaths fall som extra hjälp, i Demonaz fall som enda gitarrist eftersom det ju är förhindrat för huvudmannen på grund av det där med den kroniska inflammationen i arnen - och när han ändå var med och hanterade gitarren där så spelade han bas också, bara för att). En viss TC King (även känd som King Ov Hell, Gorgoroth...) spelar bas på "Between Two Worlds".
Totalt sett: norsk black metal-elit.
Och man levererar.
I båda fallen, men kanske speciellt på "Between Two Worlds".
Det är rätt så jäkla tajt och snyggt ihopskruvat, och jag önskar egentligen att den där uppsättningen tog just detta (och kanske något mer) materialet ut på vägarna.
Tror det hade blivit både kul att se, och bra levererat.
Ice Dale torde vara en av de mest kompletta strängbändarna som samtida Norge har att bjuda, han verkar kunna spela både lead och komp på ett snyggt sätt!
March Of The Norse: 4
Between Two Worlds: 4
Rond 7 - Produktion
Framförallt Demonaz skiva sänder känslan av isande vindar nerför ryggraden. Musiken, texten och framförallt produktionen är ganska karg, och får undertecknad att vilja stå på en kal ås mitt i skogen, omgiven av berg och snö medan en storm tornar upp sig i fjärran.
Det är ändå rätt bra betyg på en produktion!
Visst, det finns en del övrigt att önska avseende hur tydligt man lyfter fram bas och gitarr, stundtals är det nästan väl grötigt för att en del riff ska tränga igenom ljudmassan, men ändå.
Det är en skön stämning på skivan.
"Between Two Worlds" känns mer påkostad och liksom renare i ljudet.
Det betyder inte att det är rent, men ändå lite mer polerat.
Och med mer djup.
Mer tredimensionellt i jämförelse.
Jag gilalr båda produktionerna, och även om ingen av dem är riktigt bra i ordets rätta bemärkelse så är de verkligen passande.
March Of The Norse: 3
Between Two Worlds: 3
Rond 8 - Titelspåret
Trots allt - titelspåret är tungt. Det är viktigt på en skiva.
Det värsta som finns när det gäller att sänka förväntningar är när titelspåret är första singeln från första skivan och det dessutom ligger först på skivan. Det ger onda aningar!
I detta fall har man placerat titelspåret som låt nummer tre, på båda skivorna.
Bra det.
Det är lagom.
"March Of The Norse" är svängig episk och riktigt bra hårdrock. Den passar bra till skivans övriga låtar och känsla, och jag tycker att det är en värdig titellåt. Klar fyra.
"Between Two Worlds" är snäppet svagare. Den är inte dålig, men den tillhör faktiskt inte heller de 4-5 starkaste spåren på skivan - och det tycker jag att man kan begära av ett titelspår!
March Of The Norse: 4
Between Two Worlds: 3
Rond 9 - Känslan
Okej, nu får det vara bra.
Vi avslutar med en sista rond där jag ska försöka sammanfatta och betygssätta mina känslor och övergripande tankar om skivorna.
Där jag ger uttryck för mina tankar om dem, innan denna skärskådning. Så får vi se om summeringen håller med, det är långt ifrån alla gånger det blir så i den här serien.
"March Of The Norse" är från 2011, och jag gillar plattan. Inte minst för den ansträngning som Demonaz stått för när han lyckats slutföra den, men även för just den där känslan av karg natur som den frambringar hos mig. Den har inte lika lång levnadstid som "Between Two Worlds" (utgiven 2006), och därmed inte lika många spelningar och lika djupt insjunkna klor p ådet sättet, men det är ändå en skiva jag återvänder till med jämna mellanrum, och gillar skarpt.
Jag tycker du ska ha den i din hylla, därav mitt val av skivan som Veckans Tips när det begav sig.
"Between Two Worlds" trodde jag ändå skulle knipa segern i denna Tvekamp, helt enkelt för att det är en ruggigt bra skiva som jag har haft en tendens att tipsa folk om genom årens lopp.
Det var ett av de allra första Veckans Tips som jag skrev ner, och det finns givetvis en anledning till det - detta borde verkligen inte vara en hemlighet!
Så, min känsla säger att Abbaths projekt är snäppet bättre. Inte mycket, men ändå snäppet bättre...
March Of The Norse: 4
Between Two Worlds: 5
Sammanfattning.
Okej, dags att räkna ihop då. På förhand tippade jag för mig själv att "Between Two Worlds" skulle knipa fler poäng, så låt oss se hur vi landar....
March Of The Norse: 32
Between Two Worlds: 32
???
Va?
Oavgjort?
Det var oväntat. Hm.. okej, då gör vi såhär.
Du får avgöra.
Vilken skiva är egentligen bäst av dem?
(och, för dig som inte visste det sen tidigare, så finns ett arkiv fullt med fler Tvekamper som du kan läsa medan du begrundar vad du ska svara på frågan ovan..)
Bra start på sommaren ändå. Kallt och fint!
Det är fredag.
Det innebär två saker. Dels att det är slut på Veckans Tips för denna säsong (du hittar numera ett uppdaterat arkiv här), dels att Metalbloggen går in i vad vi kan kalla "summer mode".
Lite färre inlägg.
Paus i de löpande seriena Live!, Remasters och som nämnts Veckans Tips.
Nästa fredag kommer en serie inlägg som fokuserar på skivor & öl att ta över på fredagarna, och naturligtvis kommer ett knippe mer eller mindre vansinniga inlägg under sommaren.
Som start och som svalka (ahahahaha, som om extra svalka skulle behövas en svensk sommar!) sparkar vi igång med en isande Tvekamp.
Två "bröder" från Immortal med sina soloplattor, "March Of The Norse" och Between Two Worlds"
Abbath döpte sitt projekt till I, medan Demonaz satte sitt eget namn på sin skiva.
Båda har medverkat som Veckans Tips (I väldigt tidigt i bloggens dagar och därför enbart med rudimentär text, medan Demonaz är ett senare tips).
Båda två har valt Nuclear Blast som skivbolag, och har prytt sina omslag med silver-på-svart.
Och båda har använt Armagedda som trummis och Ice Dale som hjälp med gitarrerna.
Båda skivorna är riktigt bra, och bjuder på en isande känsla av nordanvind.
Helt upplagt för Tvekamp, alltså!
Konceptet är som vanligt. Ett antal ronder där respektive skiva tilldelas en poäng mellan 1 och 5, för att sedan summera fram en vinnare.
Okej?
Då kör vi!
Rond 1 - Omslag
Som nämnts har båda alstren ett svart digipackomslag, med silvertryck på. Det finns förstås versioner, främst av Demonazplattan, men låt oss ställa de två bilderna som syns ovan mot varandra. I har ett omslag som är, faktiskt, rent av jävligt fult och på tok för enkelt och intetsägande. Inte ens min versino där själva I'et är i reliefsilver blir snyggt. Namnet i sig är ju dessutom helt hopplöst.. Demonaz har en odöd krigarkonung som avbildas svagt, och det funkar bättre. Extra snyggt är den färgade versionen som finns vid recensionen, men jag tycker att även den svart-silvriga bilden funkar rätt bra. Det är inte snyggast av allt, men "bra".
March Of The Norse: 3
Between Two Worlds: 1
Rond 2 - Inledning
Båda skivorna består av tio spår. Bra det, då kan vi dela allt på samma sätt, och det ger oss en inledning som består av de tre första låtarna på varje skiva. "March Of The Norse" startar med trion "Northern Hymn" (en akustisk stämningsinledning), "All Blackened Sky" (bra inledningsspår) och titellåten (riktigt bra episk och kall hårdrock).
Fint så, och även om man slösar bort ett av tre spår på en inledning.
"Between Two Worlds" startar utan krusiduller istället. Första låten är utmärkta "The Storm I Ride", och sen får man "Warriors" och titelspåret.
Bättre utnyttjande, men "Warriors" är ingen av skivans bästa spår och känns faktiskt malplacerad där den ligger som andra låt på skivan.
Jag har i normala fall höga förväntningar på andra spåret på en platta (det första ska helst vara en ganska snabb bit, det andra ska vara en av skivans bästa låtar... traditionell? Jodå!).
Får bli jämnt skägg mellan skivorna ändå, till slut.
March Of The Norse: 4
Between Two Worlds: 4
Rond 3 - Mittenpartiet
Med samma matematiska logik hamnar alltså mitten av skivan på 4 låtar.
Demonaz har fyllt dessa fyra spår med "A Son Of The Sword" (skivans bästa spår!), "Where Gods Once Rode" (skivans näst bästa spår!), "Under The Great Fires" och "Over The Mountains" (skivans tredje bästa spår!).
Idel klass, faktiskt, och en ruggigt stark passage. Imponerande.
Abbath stoppar in stabila pjäserna "Battalions" (som låter inte så lite Immortal...), "Mountains", Days Of North Winds" (en av skivans starkaste kort) och skönt svängiga och lite episka "Far Beyond The Quiet".
Starkt, men ändå snäppet svagare än vad hans vapenbroder åstadkommit i detta skede.
March Of The Norse: 5
Between Two Worlds: 4
Rond 4 - Avslutningen.
3 spår återstår för att stänga skivan, och det använder Demonaz genom att servera "Ode To Battle", "Legends Of Fire And Ice" samt instrumentala bonusspåret "Dying Sun". En ganska svag avslutning, framförallt som efterföljare till den urstarka mitten av skivan. Det räcker till mittenbetyget, men inte med mersmak.
"Between Two Worlds" gör lite tvärtom.
Sparar det bästa till sist, typ.
"Cursed We Are" är riktigt bra, "Bridges Of Fire" likaså och sista låten "Shadowed Realms" är klart bästa låten på skivan. Bästa låten på någon av dessa två skivor, egentligen.
Full pott?
Visst!
March Of The Norse: 3
Between Two Worlds: 5
Rond 5 - Sång
Jo. Alltså, det går ju liksom inte att ha en sån här Tvekamp utan att ha en rond som kollar på själva upphovsmännen, frontmännen och deras sånginsats.
Här har förstås Abbath en fördel, han är trots allt den som hanterar sång i Immortal. Demonaz spelade gitarr, till dess att hans senor i armen inflammerats och han tvingats sluta - och sedan dess har han stått för text och bollplank, typ, i de norska black metal-veteranerna.
Men någon naturlig sångare är han ju inte (som om Abbath nu skulle vara det...).
Nåväl, de båda gör ändå ett relativt gott hantverke båda två.
Det kanske inte är de vänaste av strupar, men det är gjort med känsla och med så pass hög kvalitét att man känner nordanvinden i ryggen.
Jag håller trots det Abbaths insats lite högre.
Dessutom gillar jag den där raspiga, lite galna, stämman som den karl'n besitter!
March Of The Norse: 2
Between Two Worlds: 3
Rond 6 - Bandet
Jamen, säger du - det är ju typ samma band?
Precis. Det är ju det som är så kul i en jämförelse.
På båda skivorna har man tagit med sig Armagedda för att hamra skinn, Ice Dale för att spela gitarr (i Abbaths fall som extra hjälp, i Demonaz fall som enda gitarrist eftersom det ju är förhindrat för huvudmannen på grund av det där med den kroniska inflammationen i arnen - och när han ändå var med och hanterade gitarren där så spelade han bas också, bara för att). En viss TC King (även känd som King Ov Hell, Gorgoroth...) spelar bas på "Between Two Worlds".
Totalt sett: norsk black metal-elit.
Och man levererar.
I båda fallen, men kanske speciellt på "Between Two Worlds".
Det är rätt så jäkla tajt och snyggt ihopskruvat, och jag önskar egentligen att den där uppsättningen tog just detta (och kanske något mer) materialet ut på vägarna.
Tror det hade blivit både kul att se, och bra levererat.
Ice Dale torde vara en av de mest kompletta strängbändarna som samtida Norge har att bjuda, han verkar kunna spela både lead och komp på ett snyggt sätt!
March Of The Norse: 4
Between Two Worlds: 4
Rond 7 - Produktion
Framförallt Demonaz skiva sänder känslan av isande vindar nerför ryggraden. Musiken, texten och framförallt produktionen är ganska karg, och får undertecknad att vilja stå på en kal ås mitt i skogen, omgiven av berg och snö medan en storm tornar upp sig i fjärran.
Det är ändå rätt bra betyg på en produktion!
Visst, det finns en del övrigt att önska avseende hur tydligt man lyfter fram bas och gitarr, stundtals är det nästan väl grötigt för att en del riff ska tränga igenom ljudmassan, men ändå.
Det är en skön stämning på skivan.
"Between Two Worlds" känns mer påkostad och liksom renare i ljudet.
Det betyder inte att det är rent, men ändå lite mer polerat.
Och med mer djup.
Mer tredimensionellt i jämförelse.
Jag gilalr båda produktionerna, och även om ingen av dem är riktigt bra i ordets rätta bemärkelse så är de verkligen passande.
March Of The Norse: 3
Between Two Worlds: 3
Rond 8 - Titelspåret
Trots allt - titelspåret är tungt. Det är viktigt på en skiva.
Det värsta som finns när det gäller att sänka förväntningar är när titelspåret är första singeln från första skivan och det dessutom ligger först på skivan. Det ger onda aningar!
I detta fall har man placerat titelspåret som låt nummer tre, på båda skivorna.
Bra det.
Det är lagom.
"March Of The Norse" är svängig episk och riktigt bra hårdrock. Den passar bra till skivans övriga låtar och känsla, och jag tycker att det är en värdig titellåt. Klar fyra.
"Between Two Worlds" är snäppet svagare. Den är inte dålig, men den tillhör faktiskt inte heller de 4-5 starkaste spåren på skivan - och det tycker jag att man kan begära av ett titelspår!
March Of The Norse: 4
Between Two Worlds: 3
Rond 9 - Känslan
Okej, nu får det vara bra.
Vi avslutar med en sista rond där jag ska försöka sammanfatta och betygssätta mina känslor och övergripande tankar om skivorna.
Där jag ger uttryck för mina tankar om dem, innan denna skärskådning. Så får vi se om summeringen håller med, det är långt ifrån alla gånger det blir så i den här serien.
"March Of The Norse" är från 2011, och jag gillar plattan. Inte minst för den ansträngning som Demonaz stått för när han lyckats slutföra den, men även för just den där känslan av karg natur som den frambringar hos mig. Den har inte lika lång levnadstid som "Between Two Worlds" (utgiven 2006), och därmed inte lika många spelningar och lika djupt insjunkna klor p ådet sättet, men det är ändå en skiva jag återvänder till med jämna mellanrum, och gillar skarpt.
Jag tycker du ska ha den i din hylla, därav mitt val av skivan som Veckans Tips när det begav sig.
"Between Two Worlds" trodde jag ändå skulle knipa segern i denna Tvekamp, helt enkelt för att det är en ruggigt bra skiva som jag har haft en tendens att tipsa folk om genom årens lopp.
Det var ett av de allra första Veckans Tips som jag skrev ner, och det finns givetvis en anledning till det - detta borde verkligen inte vara en hemlighet!
Så, min känsla säger att Abbaths projekt är snäppet bättre. Inte mycket, men ändå snäppet bättre...
March Of The Norse: 4
Between Two Worlds: 5
Sammanfattning.
Okej, dags att räkna ihop då. På förhand tippade jag för mig själv att "Between Two Worlds" skulle knipa fler poäng, så låt oss se hur vi landar....
March Of The Norse: 32
Between Two Worlds: 32
???
Va?
Oavgjort?
Det var oväntat. Hm.. okej, då gör vi såhär.
Du får avgöra.
Vilken skiva är egentligen bäst av dem?
(och, för dig som inte visste det sen tidigare, så finns ett arkiv fullt med fler Tvekamper som du kan läsa medan du begrundar vad du ska svara på frågan ovan..)
Bra start på sommaren ändå. Kallt och fint!
lördag 2 juni 2012
Abbath Bloody Abbath
....du har säkert sett den redan, den snurrar ju runt på Facebook - men det struntar jag i. Driter i, som man säger i Norge, har jag för mig.
Abbath som fotomonterats in i Abba är humor ändå, och passar mitt humör denna lördag!
Fantastiskt kul, tycker jag, att se Immortals sångare omfamna de andra pajasarna.
Och, eftersom denna lördag redan har urartat i humor så kan vi fortsätta.
Hittade denna också på ansiktsbok.
...sist men inte roligast - Hellish Outcast.
Grymt spännande skiva som ska premiärspelas "på riktigt" idag.
CD-versionen landade i brevlådan igår.
Ska bli kul att höra Thebon på riktigt, inte bara via Spotify.
En skiva som man redan innan lyssning vet kommer att sparka stjärt...!
Abbath som fotomonterats in i Abba är humor ändå, och passar mitt humör denna lördag!
Fantastiskt kul, tycker jag, att se Immortals sångare omfamna de andra pajasarna.
Och, eftersom denna lördag redan har urartat i humor så kan vi fortsätta.
Hittade denna också på ansiktsbok.
...sist men inte roligast - Hellish Outcast.
Grymt spännande skiva som ska premiärspelas "på riktigt" idag.
CD-versionen landade i brevlådan igår.
Ska bli kul att höra Thebon på riktigt, inte bara via Spotify.
En skiva som man redan innan lyssning vet kommer att sparka stjärt...!
fredag 14 oktober 2011
Veckans Tips: Demonaz "March Of The Norse"

Demonaz är antagligen mest bekant för sina insatser i Immortal - ett av världens bästa black metalbnad. Där står han numera för texter och inspiration, eftersom han inte längre kan spela gitarr på grund av sjukdom.
En förlust för hårdrocksvärlden, för när karl'n plågar fram en soloplatta (som enligt intervjuer tagit musten ur honom fullständigt när det gäller att skriva och skapa musiken på gitarr) så levererar han.
Stenhårt.
Själva inspelningen har sedan sett en viss Ice Dale (som varit med förr i Veckans Tips) som hanterat strängbändandet, medan Demoaz själv står för de vokala insatserna, men trots det så innehåller "March Of The Norse" inget annat än ett knippe skitbra låtar.
Det är inte black metal.
Det är mer heavy metal, med viss dragning åt den typ av vikingasound som återfanns stundtals hos exempelvis Bathory - men det hela är inramat i just det faktumet att låtarna är grymma.
De äter sig liksom in i hjärnan och stannar där.
Episka, storslagna, lite karga så får man låtar med namn som ""All Blackened Sky", "A Son Of The Sword", "Where Gods Once Rode" och "Over The Mountains".
De låter prick som du tror.
Fast lite bättre, och jag kan faktiskt inte riktigt bärga till jag får chansen att verkligen skriva en Tvekamp mellan Demonaz och hans parhäst Abbaths projekt I.
Det kan bli något det!
Den här skivan är från tidigare i 2011, så har du inte kollat upp den än så finns det bra möjligheter att göra så. Den finns på Spotify, till exempel, och det är lyssning som funkar alldeles finfint i lurar. I ett mörkt rum, till exempel, eller i löpspåret.
Man blir peppad och känner sig lite som en hjälte!
Etiketter:
Bathory,
Demonaz,
I,
Immortal,
Veckans Tips
tisdag 17 maj 2011
Hail Norge!
Tre norrmän var ute och gick i naturen, när de fick se spår i snön.
"Helt klar är detta björnspår", sa den första.
"Nej, det står klart att det är älg", sa den andra.
"Ni må ikke snacke så mye skit, det är hare", sa den tredje.
Sen kom tåget och körde över dem.
Så lyder en av mina favorithistorier (den absoluta favoriten är förstås klassikern "Kom nu ketchup så går vi", fast på engelska. "Catch'up." Fullständigt briljant i sin enkelhet.)
Idag är det dock den 17:e maj, så vi glädjs med våra grannar i väst, som slog sig fria.
Och som de gjorde det!
Norge, Norge, ni kan.
Tack för Gorgoroth, Immortal och Satyricon. Tack för Artch, Jorn Lande och Sahg. Tack för Khold och Kvelertak.
Ni regerar, ofta på min skivtallrik, ofta på mina önskelistor över artister som ska komma på besök.
Det är ingen Norgehistoria - det är bara vi sura svenskar som försöker komma underfund med hur ni kunde ta med er så mycket kreativ musikalisk kraft när vi delade på oss.
Och som ändå tacksamt tar emot den.
Inte mycket att göra, förutom att konstatera att ni är kungar.
Hail Norge!
"Helt klar är detta björnspår", sa den första.
"Nej, det står klart att det är älg", sa den andra.
"Ni må ikke snacke så mye skit, det är hare", sa den tredje.
Sen kom tåget och körde över dem.
Så lyder en av mina favorithistorier (den absoluta favoriten är förstås klassikern "Kom nu ketchup så går vi", fast på engelska. "Catch'up." Fullständigt briljant i sin enkelhet.)
Idag är det dock den 17:e maj, så vi glädjs med våra grannar i väst, som slog sig fria.
Och som de gjorde det!
Norge, Norge, ni kan.
Tack för Gorgoroth, Immortal och Satyricon. Tack för Artch, Jorn Lande och Sahg. Tack för Khold och Kvelertak.
Ni regerar, ofta på min skivtallrik, ofta på mina önskelistor över artister som ska komma på besök.
Det är ingen Norgehistoria - det är bara vi sura svenskar som försöker komma underfund med hur ni kunde ta med er så mycket kreativ musikalisk kraft när vi delade på oss.
Och som ändå tacksamt tar emot den.
Inte mycket att göra, förutom att konstatera att ni är kungar.
Hail Norge!
lördag 16 april 2011
I Backspegeln: Topplistan 2009


Nja. Sådär.
Bra skivor allihop, helt klart. Inte tu tal om det.
Kruxet är bara att jag hade detta knippe på de efterföljande platserna...:
The Devil's Blood "The Time Of No Time Forevermore"
Paradise Lost "Faith Divides Us - Death Unites Us"
Pearl Jam "Backspacer"
I alla fall den översta plattan borde ha knuffats upp ett pinnhål eller två om man dömer efter hur mycket spelningar den haft. Jag gillar verkligen den skivan. Skarpt.
Idag hade jag nog placerat den som trea. Minst...
I den senare delen av listan så hittar vi guldkorn som exempelvis Immortals "All Shall Fall", Baroness "Blue Record" och Ghost Brigade "Isolation Songs".
Bra skivor allihop, och värda sin plats.
Jag spelar dem ofta, och skulle ha dem på topplistan nu med!
Däremot - det finns skivor som jag idag inte skulle ha på Topp 12.
Katatonia "Night Is The New Day" har faktiskt, i ärlighetens namn, inte fått speciellt mycket spelatid alls, och den är inte en av de 12 bästa skivorna som kom 2009.
Då saknas istället plattor som Kreator "Hordes Of Chaos". Och just utanför listan skulle jag nog ha Heaven & Hell "The Devil You Know" och Candlemass "Death Magic Doom"...
Annorlunda Backspegel. Men kul. Såhär såg förresten Werocks skribenter på året - hur såg din lista för 2009 ut?
Etiketter:
Amorphis,
Baroness,
Ghost Brigade,
I Backspegeln,
Immortal,
Katatonia,
Mastodon,
Paradise Lost,
Pearl Jam,
The Devils Blood,
Tribulation
tisdag 15 februari 2011
Världens Bästa Hårdrocksgitarrist - Kvartsfinaler!
Hey, nu är det dags!
Omröstningarna runt om i världen har tagit oss fram till 8 stycken slutgiltiga strängbändare som ska få chansen att ta hem nomineringen som Världens Bästa Hårdrocksgitarrist.
Följande namn återstår:
Zakk Wylde, Black Label Society
Kerry King, Slayer
Tony Iommi, Black Sabbath
Nergal, Behemoth
Yngwie Malmsteen, solo
Abbath, Immortal
Dave Mustaine, Megadeth
Slash, solo
Okej, då kommer det att gå till såhär nu.
Lotten kommer att dra fram 4 stycken matcher där dessa herrar möts i omröstning av modell utslagning. Den som får flest röster av de två går vidare till nästa omgång, och dessutom så funkar det såhär - den som får flest röster totalt rankas högst i nästa omgång, så det blir viktigt att pusha fram din favorit!
Papperslappar i en pappersmugg av modell kontorskaffe, och de första två som plockas upp är:
Nergal vs Zakk Wylde!
Spännande, rätt olika typer som kan attrahera röster av fullständigt olika fans.
Okej, nästa match - och upp kommer...
...Dave Mustaine. Och... Kerry King.
Men, vad fasen, de drabbade väl nästan samman i första kvalomgången? Eller var de i olika kvalgrupper då? Äh, skit samma, det är ju inte viktigt nu. Nu får de en egen match i alla fall!
Kvickt, vidare till nästa då.
Upp ur muggen kommer en lapp där det står Slash. Och en till, där det står Tony Iommi.
Kul, Slash vs Tony, det känns ju faktiskt som en stormatch det!
Kvar borde alltså skandinaverna vara. Bästa att kolla dock.
Första lappen säger Abbath. bra så. Och andra säger... Yngwie.
Ja, men då stämmer det alltså.
För att sammanfatta:
Kvartsfinal 1: Nergal vs Zakk Wylde
Kvartsfinal 2: Dave Mustaine vs Kerry King
Kvartsfinal 3: Slash vs Tony Iommi
Kvartsfinal 4: Abbath vs Yngwie
Härligt. Kör igång och rösta, så kommer det väl lite mer läsning om de olika matcherna vad det lider under veckan.
Hepp!
Omröstningarna runt om i världen har tagit oss fram till 8 stycken slutgiltiga strängbändare som ska få chansen att ta hem nomineringen som Världens Bästa Hårdrocksgitarrist.
Följande namn återstår:
Zakk Wylde, Black Label Society
Kerry King, Slayer
Tony Iommi, Black Sabbath
Nergal, Behemoth
Yngwie Malmsteen, solo
Abbath, Immortal
Dave Mustaine, Megadeth
Slash, solo
Okej, då kommer det att gå till såhär nu.
Lotten kommer att dra fram 4 stycken matcher där dessa herrar möts i omröstning av modell utslagning. Den som får flest röster av de två går vidare till nästa omgång, och dessutom så funkar det såhär - den som får flest röster totalt rankas högst i nästa omgång, så det blir viktigt att pusha fram din favorit!
Papperslappar i en pappersmugg av modell kontorskaffe, och de första två som plockas upp är:
Nergal vs Zakk Wylde!
Spännande, rätt olika typer som kan attrahera röster av fullständigt olika fans.
Okej, nästa match - och upp kommer...
...Dave Mustaine. Och... Kerry King.
Men, vad fasen, de drabbade väl nästan samman i första kvalomgången? Eller var de i olika kvalgrupper då? Äh, skit samma, det är ju inte viktigt nu. Nu får de en egen match i alla fall!
Kvickt, vidare till nästa då.
Upp ur muggen kommer en lapp där det står Slash. Och en till, där det står Tony Iommi.
Kul, Slash vs Tony, det känns ju faktiskt som en stormatch det!
Kvar borde alltså skandinaverna vara. Bästa att kolla dock.
Första lappen säger Abbath. bra så. Och andra säger... Yngwie.
Ja, men då stämmer det alltså.
För att sammanfatta:
Kvartsfinal 1: Nergal vs Zakk Wylde
Kvartsfinal 2: Dave Mustaine vs Kerry King
Kvartsfinal 3: Slash vs Tony Iommi
Kvartsfinal 4: Abbath vs Yngwie
Härligt. Kör igång och rösta, så kommer det väl lite mer läsning om de olika matcherna vad det lider under veckan.
Hepp!
Etiketter:
Behemoth,
Black Label Society,
Black Sabbath,
Immortal,
Megadeth,
Slash,
Slayer,
Yngwie Malmsteen
lördag 12 februari 2011
Berg
Jomen, jag är ju inte här.
Jag är ju borta.
Åre, på kickoff med hela företaget. Det går bra nu.
Du får roa dig med annat idag.
Som att kolla på berg, t ex, precis som jag. Jag gillar berg. De är sjukt coola.
Majestätiska, tysta, tuffa. Lite som jag, fast tvärtom.
Så, här och här finns lite bilder från när jag and the wife went to Canada once upon a time.
Där har de berg.
Äh, vafan. Vi tar väl en spellista på det.
Här har du Metalyze Hail to Mountains Extravaganza, en jävligt spretig historia med allt från Dozer, Immortal, Grand Magus och Helloween. Bland annat!
Jag är ju borta.
Åre, på kickoff med hela företaget. Det går bra nu.
Du får roa dig med annat idag.
Som att kolla på berg, t ex, precis som jag. Jag gillar berg. De är sjukt coola.
Majestätiska, tysta, tuffa. Lite som jag, fast tvärtom.
Så, här och här finns lite bilder från när jag and the wife went to Canada once upon a time.
Där har de berg.
Äh, vafan. Vi tar väl en spellista på det.
Här har du Metalyze Hail to Mountains Extravaganza, en jävligt spretig historia med allt från Dozer, Immortal, Grand Magus och Helloween. Bland annat!
Etiketter:
Dozer,
Grand Magus,
Helloween,
Immortal
måndag 7 februari 2011
Värdlens Bästa Hårdrocksgitarrist - del 3 avklarad
Jaha, ni har sagt ert om Skandinavien.
Till finalröstningen om vem som är Världens Bästa Hårdrockgitarrist går Yngwie Malmsteen och Abbath från Immortal. En andra chans ges till Patrik Jensen (The Haunted) och Obsidian C från Keep of Kalessin samt Alexi Laiho från Children of Bodom som båda skrapade ihop 15% av rösterna i sin grupp.
Totalt sett röstade en hel del av er, 82 röster på den svenska gruppen och 52 i den för resten av Skandinavien. Härligt, och att vinnarna knep 29% (Yngwie) respektive 23% (Abbath) visar att här finns två storfavoriter till slutvinsten.
Så, vad händer nu då?
Jo, klara för finalerna är sedan tidigare Zakk Wylde, Tony Iommi, Nergal och Kerry King - och med Yngwie och Abbath i samma fålla så saknar vi nu bara 2 namn.
Dessa två ska röstas fram med start antingen ikväll eller imorgon bitti. Beror på hur livet går ihop för eder Rebellängel...
Och egentligen kanske man borde ha haft med ett namn som Gary Moore, men nu har han tyvärr gått ur tiden. Mycket trist, jag kommer att minnas honom som en av de som verkligen bar hårdrocken en gång i tiden för att sedan gå vidare på sin musikaliska resa.
RIP!
Till finalröstningen om vem som är Världens Bästa Hårdrockgitarrist går Yngwie Malmsteen och Abbath från Immortal. En andra chans ges till Patrik Jensen (The Haunted) och Obsidian C från Keep of Kalessin samt Alexi Laiho från Children of Bodom som båda skrapade ihop 15% av rösterna i sin grupp.
Totalt sett röstade en hel del av er, 82 röster på den svenska gruppen och 52 i den för resten av Skandinavien. Härligt, och att vinnarna knep 29% (Yngwie) respektive 23% (Abbath) visar att här finns två storfavoriter till slutvinsten.
Så, vad händer nu då?
Jo, klara för finalerna är sedan tidigare Zakk Wylde, Tony Iommi, Nergal och Kerry King - och med Yngwie och Abbath i samma fålla så saknar vi nu bara 2 namn.
Dessa två ska röstas fram med start antingen ikväll eller imorgon bitti. Beror på hur livet går ihop för eder Rebellängel...
Och egentligen kanske man borde ha haft med ett namn som Gary Moore, men nu har han tyvärr gått ur tiden. Mycket trist, jag kommer att minnas honom som en av de som verkligen bar hårdrocken en gång i tiden för att sedan gå vidare på sin musikaliska resa.
RIP!
Etiketter:
Children of Bodom,
Immortal,
Keep of Kalessin,
The Haunted
söndag 16 januari 2011
Ett skepp kommer lastat

..med lättlyssnad och svängig black metal!
Kompisen R2 är på väg över till den mörka sidan, och undrade om jag kunde plocka ihop lite relativvt enkel och bra black metal.
Klart jag kan.
Trots det rådande kaoset i skivhyllan hittade jag lite Watain, Satyricon, Immortal, Dissection, Dimmu Borgir, Gorgoroth, Marduk och Enslaved.
Welcome, my friend... to the dark side!
Etiketter:
Dimmu Borgir,
Dissection,
Enslaved,
Gorgoroth,
Immortal,
Marduk,
Satyricon,
Watain
tisdag 30 november 2010
Getaway vs Metal Town
Igår släppte Metal Town sitt första band, en stor bokning och en av de två huvudakterna.
System Of A Down, i mina öron ett av den moderna tidens mest överskattade band.
Får mig rent av att känna det ganska bra över att jag inte kommer bevista piren i år... (jo, det är också en stor del självförnekelse med i det, eftersom jag inte ska dit så letar jag förstås anledningar att hacka på hela festivalen!)
Samtidigt släpper Getaway i Gävle fler band. Sedan tidigare klarar Immortal får sällskap av Ghost, Entombed, Vomitory, Desultory och Death Angel. Bland annat.
Den festivalen känns het!
Getaway vs Metal Town
2-0
Fortsättning följer....
System Of A Down, i mina öron ett av den moderna tidens mest överskattade band.
Får mig rent av att känna det ganska bra över att jag inte kommer bevista piren i år... (jo, det är också en stor del självförnekelse med i det, eftersom jag inte ska dit så letar jag förstås anledningar att hacka på hela festivalen!)
Samtidigt släpper Getaway i Gävle fler band. Sedan tidigare klarar Immortal får sällskap av Ghost, Entombed, Vomitory, Desultory och Death Angel. Bland annat.
Den festivalen känns het!
Getaway vs Metal Town
2-0
Fortsättning följer....
Etiketter:
Death Angel,
Desultory,
Entombed,
Ghost,
Immortal,
System OF A Down,
Vomitory
onsdag 29 september 2010
Fel pusselbitar...
...jag fortsätter at tjata lite om det där md den kommande Hårdrockskvällen.
Varför?
För att jag tänker en hel del på det!
I dagarna har jag dessutom fått klart för mig vad jag tänker spela på hela 3 st kategorier, och sorterat ut de felaktiga pusselbitarna som först fanns i tankarna.
Exempel på sådana är...
Bästa Detalj:
At The Gates och Tompa Lindbergs fantastiska "go" i början av "Slaughter of The Soul". Den låten har jag själv haft med i tidigare år, och vill inte upprepa mig. Dessutom dyker den säkert upp från nån annan...
Immortal och Abbaths grymt coola "uähh" i "One By One". Coolt, men jag tror det också dyker upp från annan deltagare.
Black Label Society "Southern Dissolution", och det brutna riffet halvvägs in i låten.
Något Oväntat:
Bad Religion och "Generator". Bra låt, men det blir inte den. Inte heller "Time" med Anthrax eller något med Disturbed eller Backyard Babies (jo, jag har faktiskt lyssnat igenom det material jag har med dem för just den här kategorin!
Fortfarande har jag dock en lista på tre låtar som jag velar mellan här - alla med några år på nacken...
Ja, det får vara nog med avslöjande för denna gång.
Imorgon är det torsdag, och det betyder ny torsdagstrave!
Denna gång kan du plocka hem hela 6 st plattor, och jag utlovar godbitar som Marylin Manson, Hole och Megadeth. Inte illa, eller hur?
Någon gång under dagen släpps tävlingen. Här.
Varför?
För att jag tänker en hel del på det!
I dagarna har jag dessutom fått klart för mig vad jag tänker spela på hela 3 st kategorier, och sorterat ut de felaktiga pusselbitarna som först fanns i tankarna.
Exempel på sådana är...
Bästa Detalj:
At The Gates och Tompa Lindbergs fantastiska "go" i början av "Slaughter of The Soul". Den låten har jag själv haft med i tidigare år, och vill inte upprepa mig. Dessutom dyker den säkert upp från nån annan...
Immortal och Abbaths grymt coola "uähh" i "One By One". Coolt, men jag tror det också dyker upp från annan deltagare.
Black Label Society "Southern Dissolution", och det brutna riffet halvvägs in i låten.
Något Oväntat:
Bad Religion och "Generator". Bra låt, men det blir inte den. Inte heller "Time" med Anthrax eller något med Disturbed eller Backyard Babies (jo, jag har faktiskt lyssnat igenom det material jag har med dem för just den här kategorin!
Fortfarande har jag dock en lista på tre låtar som jag velar mellan här - alla med några år på nacken...
Ja, det får vara nog med avslöjande för denna gång.
Imorgon är det torsdag, och det betyder ny torsdagstrave!
Denna gång kan du plocka hem hela 6 st plattor, och jag utlovar godbitar som Marylin Manson, Hole och Megadeth. Inte illa, eller hur?
Någon gång under dagen släpps tävlingen. Här.
Etiketter:
Anthrax,
At the Gates,
Backyard Babies,
Bad Religion,
Black Label Society,
Disturbed,
Hole,
Immortal,
Marylin Manson,
Megadeth
tisdag 28 september 2010
Hårdrock i bilen?
Kolla in den här reklamen - en av de roligare som rullar på dumburken just nu, precis som Grimgoth konstaterade redan igår...
Det har i alla fall fått mig att fundera lite.. tänk om man skulle ha ett rockband i bilen!
Jädrar, vad coolt. Och opraktiskt. Men ändå, vilka skulle man välja?
Först var jag inne lite på Immortal, för det vore tufft att ha en galet sminkad orkester i baksätet när man står i kö på Essingeleden - samtidigt som musiken är grym.
Men sen ändrade jag mig.
Vete fan, men jag orkar nog inte ha Immortal varje dag i bilen.
AC/DC eller Van Halen kanske. Machine Head eller Guns'N'Roses som jag valde som bilmusik i Werocks sommarsammanställning.
Det andra alternativet är ju att välja praktiska saker. Satyricon är ju egentligen bara två personer (om man kan pruta på basen, men med tanke på hur förra plattan är mixad så är det väl sak samma...) och det ryms ju bra.
Iron Maiden verkar å andra sidan vara väldigt sympatiska, och ska man dela bil med samma personer dag ut och dag in så kanske det ska värderas högst...
Det är ändå tur att jag slipper ha ett helt band i bilen, skulle inte funka.
Vilka skulle du ha valt?
Det har i alla fall fått mig att fundera lite.. tänk om man skulle ha ett rockband i bilen!
Jädrar, vad coolt. Och opraktiskt. Men ändå, vilka skulle man välja?
Först var jag inne lite på Immortal, för det vore tufft att ha en galet sminkad orkester i baksätet när man står i kö på Essingeleden - samtidigt som musiken är grym.
Men sen ändrade jag mig.
Vete fan, men jag orkar nog inte ha Immortal varje dag i bilen.
AC/DC eller Van Halen kanske. Machine Head eller Guns'N'Roses som jag valde som bilmusik i Werocks sommarsammanställning.
Det andra alternativet är ju att välja praktiska saker. Satyricon är ju egentligen bara två personer (om man kan pruta på basen, men med tanke på hur förra plattan är mixad så är det väl sak samma...) och det ryms ju bra.
Iron Maiden verkar å andra sidan vara väldigt sympatiska, och ska man dela bil med samma personer dag ut och dag in så kanske det ska värderas högst...
Det är ändå tur att jag slipper ha ett helt band i bilen, skulle inte funka.
Vilka skulle du ha valt?
Etiketter:
AC/DC,
Guns'N'Roses,
Immortal,
Iron Maiden,
KISS,
Machine Head,
Satyricon,
Van Halen
måndag 9 augusti 2010
Humor. Minst sagt!

Kolla in bilden ovan. Och läs texten nedan, samtidigt som du öppnar YouTube-länken.
Sen inser du att du behöver läsa HELA texten om detta avträde till låt, och kollar in hela inlägget. Det här är låt nummer 7, och.. ja.. det är helt enkelt en av de bästa texter jag läst på länge. Tack, Hatpastorn, det gjorde min dag!
"ASTAARTH, smaka på namnet.
ASTAARTH.
”The Frozen Sun” är den låt jag spelat överlägset flest gånger ifrån det här svavelosande helvetet. Varför? Jo, därför att det är en utav de absolut sämsta låtarna som någonsin spelats in. Ord kan inte beskriva detta utan det bör höras men jag ska göra mitt yttersta för att kunna ge er en aning om hur det här egentligen låter. ASTAARTH är för övrigt anledningen till varför jag alltid närmar mig fransk svartmetall med samma försiktighet som en gynekolog närmar sig en gymnasietjej som varit på Kos med sina tjejkompisar.
”The Frozen Sun” inleds med en duttande synt ackompanjerat utav en otight bas. Duttandet består utav totalt 4 toner och låter di-doo-do di-doo-do di-doo-do di-doo-do.
Sedan brakar det igång..."
Va? Är du kvar här, på den här bloggen? Sluta med det. Det är måndag, och jag är säker på att du behöver skratta. Följ länken nu!
...dessutom - du har väl inte missat att Immortals livegiv "Seventh Date Of Blaskyrkh" finns på Spotify nu?
torsdag 15 april 2010
VM i Hårdrock - kvalgrupp Norge
Premiär för det här med kval till Hårdrocks-VM.
Den grupp som kommer att representera de svenska färgerna blir förstås vinnaren av SM, men till detta gäng ska vi hitta 7 grupper till som ansluts.
Följande länder är direktkvalificerade:
Norge
Finland
England
Tyskland
Sverige
USA
Till detta kommer sedan 2 kvalgrupper med blandade länder, så som Polen, Frankrike och liknande att vaska fram de sista två deltagarna (och ja, här kan ni föreslå grupper till kvalgrupperna!). Dock - vi börjar med Norge.
Det betyder att du har ett par dagar på dig att välja vilken av nedanstående grupper som ska representera våra grannar i väst!
Mayhem, Enslaved, Satyricon, Immortal, Darkthrone, Keep of Kalessin, Carpathian Forest, Dimmu Borgir, Gorgoroth, Jorn,Turbonegro (vilket väl kanske är borderline, men vafaaan..) Enslavement Of Beauty (efter begäran av Kim!). Black Metal så det ekar om det - men så är det väl också norrmännens kännetecken!
Den grupp som kommer att representera de svenska färgerna blir förstås vinnaren av SM, men till detta gäng ska vi hitta 7 grupper till som ansluts.
Följande länder är direktkvalificerade:
Norge
Finland
England
Tyskland
Sverige
USA
Till detta kommer sedan 2 kvalgrupper med blandade länder, så som Polen, Frankrike och liknande att vaska fram de sista två deltagarna (och ja, här kan ni föreslå grupper till kvalgrupperna!). Dock - vi börjar med Norge.
Det betyder att du har ett par dagar på dig att välja vilken av nedanstående grupper som ska representera våra grannar i väst!
Mayhem, Enslaved, Satyricon, Immortal, Darkthrone, Keep of Kalessin, Carpathian Forest, Dimmu Borgir, Gorgoroth, Jorn,Turbonegro (vilket väl kanske är borderline, men vafaaan..) Enslavement Of Beauty (efter begäran av Kim!). Black Metal så det ekar om det - men så är det väl också norrmännens kännetecken!
Etiketter:
Carpathian Forest,
Darkthrone,
Dimmu Borgir,
Gorgoroth,
Immortal,
Keep of Kalessin,
Mayhem,
Satyricon
fredag 5 mars 2010
Vinter
Äh, vafan, det är ju fredag. Och vinter.
Ni får en till spellista på Spotify, med tema vinter. Innehåller bland annat godbitar som The Sword, Necrophobic, Breaking Benjamin och Immortal!
Tanken kom för ett tag sen, jag efterfrågade en fredagsmix från Snusgropen på Metal Bastard med tema vinter. Han fixade ihop en riktigt skön historia (som du alltså kan ladda ner och lyssna på "på riktigt" liksom), men eftersom jag ännu inte fått tummen ur det berömda hålet och kört igång med möjligheten att ladda musik får du nöja dig med Spotify.
Förresten, när du ändå är inne på Metal Bastardsidan kan du ju passa på att plocka ner Opeths nya låt till soundtracket på God of War. "The Throat of Winter", heter den. Jo, även den har med vinter i titeln...
Kung Bore - släpp taget nu för faaaaan!
Ni får en till spellista på Spotify, med tema vinter. Innehåller bland annat godbitar som The Sword, Necrophobic, Breaking Benjamin och Immortal!
Tanken kom för ett tag sen, jag efterfrågade en fredagsmix från Snusgropen på Metal Bastard med tema vinter. Han fixade ihop en riktigt skön historia (som du alltså kan ladda ner och lyssna på "på riktigt" liksom), men eftersom jag ännu inte fått tummen ur det berömda hålet och kört igång med möjligheten att ladda musik får du nöja dig med Spotify.
Förresten, när du ändå är inne på Metal Bastardsidan kan du ju passa på att plocka ner Opeths nya låt till soundtracket på God of War. "The Throat of Winter", heter den. Jo, även den har med vinter i titeln...
Kung Bore - släpp taget nu för faaaaan!
Etiketter:
Breaking Benjamin,
Immortal,
Necrophobic,
Opeth,
The Sword
fredag 19 februari 2010
Bildspecial 2: Oh Canada!
Hoppas ni gillar bilder, för jag är fortfarande inspirerad av OS-vyerna, och kör en till bildspecial - denna gång från ute i landet runt Vancouver. Mestadels är dessa bilder tagna i nationalparkerna, enorma vidder med mycket berg och svidande vacker natur.
Om förra bildserien gav mig Katatonia i minnet så innebär de här bilderna norsk black metal med texter om is, snö och berg; Satyricon och naturligtvis Immortal.
Jag är en sucker for mountains, så det finns nåååågra fler bilder med berg - här är bara ett urval... :)






Om förra bildserien gav mig Katatonia i minnet så innebär de här bilderna norsk black metal med texter om is, snö och berg; Satyricon och naturligtvis Immortal.
Jag är en sucker for mountains, så det finns nåååågra fler bilder med berg - här är bara ett urval... :)





Prenumerera på:
Inlägg (Atom)