3 Röster om In Flames

Håller du inte riktigt med Rebellängeln om det där med vilka som är de starka och svaga punkterna på In Flames senaste studiogiv "Sounds Of A Playground Fading"?
Anser du att det behövs mer än en recensent för att belysa alla aspekter av en skiva, och kanske att det utdelade betyget var alldeles för högt eller lågt?
Perfekt.
Då passar nog detta dig.
Det är dags för panelen i 3 Röster att säga sitt om alstret!

Tom S: Anders vänder in och ut på sig själv och har på "Sounds Of A Playground Fading" hittat det perfekta uttrycket för sin sångstil. Jag håller inte med övriga om att det är så mycket rensång utan att varje låt har det vokala uttryck den kräver. Daniel Svensson får briljera på trumpallen och visar på ett fantastiskt lir som jag saknat sedan "Colony". Trots att Jesper Strömblad är borta, märks inget av detta i musiken. Tvärtom, jag tycker att Björn har lyckats riktigt bra att på egen hand sköta den sysslan och visar på det inte minst i "Fear Is The Weakness", en låt där melodierna verkligen är en tidsresa till mitten av 90-talet.

Som helhet är den tionde studioplattan en fräsch upplevelse och visar på ett band som inte stagnerat de sista tio åren utan bara blickat framåt. De indignerade har sedan länge slutat bry sig om bandet och In Flames har likväl slutat bry sig om bakåtsträvarna. Jag tycker plattan är ett styrkebesked från göteborgarna och de visar att allt är lugn i lägret, trots ett viktigt avhopp i den problemfyllde gitarristen.

Enda anmärkning jag är på avslutande "Liberation" som inte gör något alls för mig, varken sedd till helheten på skivan eller som enskilt spår. Det är en låt som platsar mest i Eurovision-sammanhang och jag hade lätt kunna ta bort den från albumet."
Betyg: Stark 4/5

JonteRoyal: På Darkest Times lyckas bandet väva in hela essensen av vad In Flames är och har varit på ett sätt som ger mig gåshud. Men låt er inte luras - sen tas svängarna ut åt alla möjliga håll och det med äran i behåll. All For Me är benhård, Fear Is The Weakness bjuder på härlig melankoli, The Puzzle är en thrashstänkare från helvetet och underbara Ropes är det närmaste In Flames någonsin kommit klassisk hårdrock. Gemensamt är att alla spår håller fullkomlig världsklass. Det enda som faller utanför mallen är avslutande Liberation, som visar sig tappa en del i andrahandsvärde. A New Dawn - komplett med stråkar - borde snarare fått avsluta kalaset. "Sounds Of A Playground Fading" kom vid exakt rätt tidpunkt för att hjälpa mig genom en rejält tuff sommar och få mig ut på en bättre sida. Ett bättre betyg vet jag knappast om en skiva kan få?
Betyg: (urstark) 4/5

Kim: Som stort IN FLAMES-fan är det alltid otroligt spännande att se hur bandet utvecklas från album till album. I 2008 års ”A Sense of Purpose” vågade de utvidga sin musikaliska repertoar och resultatet blev bra. Nu går de ett steg längre och resultatet är fantastiskt!
Jag älskar vartenda spår, vartenda varv och ja, varenda ton på denna platta! Senaste månaden har albumet bara gått varv efter varv efter varv; på jobbet, hemma, i bilen, på promenaden, vid datorn…
Det enda jag inte förstår i helheten är varför man placerat den iofs underbara låten Liberation efter den fantastiska och helt naturligt avslutande låten New Dawn.

En fyra med STORT plus (9/10).
Betyg: 4/5

Okej - starka 4:or rakt över linjen där.
Snittet hamnar följdaktligen på 4:a med mersmak, ett mycket bra omdöme sett till konkurrensen.
Det ska bli väldigt intressant att se hur dessa skribenter placerar plattan när det är dags att summera det urstarka skivåret 2011...!