NP: Running Wild "Blazon Stone"

Ibland är det märkligt.
Lyssnadet på musik.
Jag har den senaste tiden lyssnat lite på den sista spelning som tyska piratkomedin Running Wild gett sig, inspelningen av avskedskonserten på Wacken 2009.
Bra knippe låtar, men Rock'n'Rolf saknar det där verkligen klippet i rösten - och mixningen är bra skum ibland (lyssna bara på inledande "Bad To The Bone" och hör på refrängen.... visst har man mixat alla andra betydligt lägre än just herr Rolf? Det låter ju helt stört!).
Hur som helst - det innebar att jag imorse bara var tvungen att spela mer Running Wild.
Av nån anledning.
Och den skiva som åkte på var... inte ens deras bästa. Eller näst bästa. Eller näst näst bästa. Eller.. ja, ni fattar.
Det var istället den här.
"Blazon Stone".
Det hade jag aldrig gissat på själv, om jag skulle försöka mig på att i förväg rapa upp vilka plattor ur skivhyllan som skulle logga speltid den kommande veckan.
Aldrig på en miljon år.
Även om jag faktiskt gillar skivan.
Running Wild runt den där tiden är riktigt bra, och lite av en guilty pleasure för undertecknad.

Synd bara att de verkligen for upp som en sol och ner som en egouppspärrad pannkaka, för efter den här skivan började det väl gå snett.

Frontmannen förvandlade bandet till ett soloprojekt (vilket det väl kanske var redan från början, vad vet jag om vem som drev bandet i tidernas begynnelse?), och till slut blev det hela tyvärr bara en parodi. De sista skivorna var väl... inte populära bland kritikerna, för att uttrycka det milt.

Hur som helst.

Idag spelar vi "Blazon Stone".

Oväntat nog!