Finska Ghost Brigade dök upp på min radar med sin förra platta, deras andra giv "Isolation Songs". Den köpte jag enbart på det faktumet att den såg snygg ut, bandet var från Finland och de låg på skivbolaget Season Of Mist.
Såhär i efterhand har det inte funnits någon som helst anledning att ångra det beslutet, då den plattan till slut lyckades knipa en placering på 2009 års topplista för undertecknads del, och jag dessutom letat mig tillbaka till bandets debut "Guided By Fire" och haft den som Veckans Tips.
För alla som orkat lyssna har jag också hävdat att detta, detta kommer att bli nästa stora export, musikmässigt, från vårt östra grannland.
Nu, med tredje plattan "Until Fear No Longer Defines Us" färsk på diskarna är det väl dags att se om det stämmer.
Klarar bandet att ta det där steget mot hårdrockens elitserie som jag hävdat?
Svaret är... nja.
Den här skivan är, helt klart, en bra byggsten i den långsiktiga karriären, och jag är övertygad om att skivan i sig kommer att fördubbla bandets skara fans - men det är inte heller den omedelbara genombrottsskiva som jag var nästan bergsäker på att det skulle vara.
Fortfarande ligger vemodet och mörkret skönt närvarande i både musik och lyrik, och det är givetvis en fantastisk blandning av både ren sång och skriksång.
Skivan håller genomgående mycket hög kvalitet, och jag håller den än så länge på par med föregångaren "Isolation Songs".
Det kommer dock knappast att räcka till en placering på årsbästalistan 2011, då konkurrensen har blivit fullständigt mördande under de två år som passerat.
Dessutom saknas det en riktig omedelbar dunderhit som kan logga mängder av speltid i radio, något som faktiskt känns lite som ett måste för att ta nästa steg.
Fast, det kanske är bättre att skynda långsamt, och på det sätt som Ghost Brigade tålmodigt letar sig fram med bit för bit, skiva för skiva kan mycket väl visa sig vara den hållbara vägen.
Jag kommer nämligen fortsätta framhåla att detta, det är Finlands nästa stora musikexport.
Så - hur låter det då?
Det låter, till en början, akustiskt. Inledande "In The Woods" får mig att trycka på nästa, till skillnad från Werockkollegan Martin som uppskattar greppet att börja så så får det mig att gäspa lite.
Tur att det blir bättre sen.
"Clawmaster" bjuder på rivig growl och elaka riff, "Chamber" är patenterad Ghost Brigade. Sen lyfter det riktigt mycket i mittpartiet av skivan. Knippet med "Traces Of LIberty", "Divine Acts Of Lunacy", "Grain" och "Breakwater" är mycket imponerande. Även långa avslutande "Soulcarvers" tillhör skivans toppar, och detta gör att betyget 4 känns lätt och naturligt att dela ut!
Känner du dig lite för glättig såhär på den tidiga höstkanten så är det helt klart läge att öppna Spotify och åtgärda det med lite högkvalitativt finskt vemod.
Bästa Spår: "Divine Acts Of Lunacy"
Ghost Brigade "Until Fear No Longer Defines Us" - 4
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar