Demorecension: Waredge "No Uniform"

Arbogas Waredge är nästa band till rakning i Metalbloggens serie där demoplattor skärskådas. Det här gänget satsar hårt, och förutom den vanliga MySpace-sidan så finns given också på Spotify, iTunes och Soundcloud. Gott om möjligheter för dig som läsare att hänga med i svängarna när vi kollar in deras giv "no Uniform", alltså.

Bandet i sig består av Johannes Carlsson och Mikael Thunborg som dubbla gitarrister, Ruben Hultman på sång samt en rytmsektion med Albin grill på trumpallen och Martin Larsson som trakterar basen.

Gänget har lirat ihop sen april 2007, och startades mest som en kul grej och en chans att prova på att spela musik i grupp. Trummisen Albin Grill vverkar vara bandets starke man, och det har - precis som för så många andra stretande band i vårt avlånga land - tagit fram till nu att hitta en sättning där alla har samma ambitionsnivå och musikala kunskap.

Så, hur låter Waredge då?
Svaret är att det är ganska snäll och lite naiv hårdrock.
Det hörs att killarna är rätt unga, och det har lagts mycken tid på att få allt att snyggt.
Totalt fem spår avverkas, och visst finns dte goda intentioner spridda över dem (riffet som driver "Emptyhanded Brother" är till exempel redigt skönt och levereras med precis rätt känsla och "Back In A Second är rätt fin powerballad) - men det är också tydligt att detta är första försöket, så att säga.
Låtmaterialet är inte unikt (något som ju egentligen inte alls är ett krav - ingen har exempelvis anklagat Airbourne för att låta unika...), men det saknas lite nerv i det.
Stundtals kan det faktiskt kännas som om bandet lagt lite mer fokus på att få till fem låtar istället för tre skitbra låtar - men det är ju så det går till.
Gnugga, gnugga, gnugga!
Instrumentalt gör bandet en bra insats, jag gillar främst gitarrspelet. Sånginsatsen är bitvis svajig och tycks passa bättre i vissa spår än andra. Om det är ett enda råd jag skulle vilja ge bandet så är det att jobba hårdare med låtmaterialet och hur det passar bandets sättning till nästa giv (för visst blir det väl en till?).
Det funkar till exempel inte så bra i inledande "Icebreaker" - det finns tretton band på varje dussin som gör det där, och det är ett exempel på där jag inte tycker att Rubens sång passar - medan det är väl matchat i exempelvis verserna på "No Uniform".

Nå, Waredge lär vi få höra mer av.
Det finns råtalang och ambition, och nu gäller det att ta på arbetskläderna. Spela massor, skriva låtar, rata låtar, utmana varandra, baka ihop alla era referenser till just ert egna sound som ni kan veckla ut än mer. Och ska ni sno, sno på ett bra sätt. Som inledningen till titelspåret ni lånat av en viss Steve Harris och gjort till ert eget. Bra!