Losers

Har precis avslutat ett pass i gymmet här på jobbet.
Det är ett av de första sedan omstart, och jag känner mig ungefär lika vältränad som killen på bilden här, Svampbob Fyrkant.´
Idag, mot slutet av passet, ramlade det in två snubbar som av deras tröjor att döma antingen jobbade hos Polisen eller grannföretaget. Sannolikheten är att de jobbar på grannföretaget, men vill vara tuffa och därför flaggar med Polisen (logiken i det kan ju diskuteras, men häng med ett tag till..).
Jaha, tänker jag, nu blir det väl hårdkörning.
Sen säger de knappt hej, men annekterar typ hela stället. Visst, jag hade bara nedvarvning på cykel kvar och var på väg dit ändå, men det var jävligt störigt.
Och sen börjar det.
"Var det hårt pass i måndags?"
"Jävligt hårt".
"Vi kör väl växelvis för att trumma på lite?"
"Givet".
Uppvärmningen såg proffsig ut. Med skivstång.
Nu blir det definitivt hårdkörning, tänker jag.

Och sen mesar de ur så fullständigt jävla makabert att jag tappade allt fotfäste.
You talk the talk och you walk the walk - då kan man inte följa upp det med samma vikter - och i vissa övningar något lägre - än den otränade Rebelängeln. (jodå, jag cyklade länge och som en besatt för att se att jag verkligen inte såg fel, och "de måste väl luras, nästa övning blir det nog på riktigt")
Losers.

Idag var det random skiva som låg i spelaren, men detta tarvar någon form av störighet tillbaka.
Sjukdom på hustrun hemma, vilket alltid kan innebära en logistisk utmaning med småbarn - men om jag hittar tiden ska jag spela in en skiva som förstör relationer, typ.
Och spela den på skallspräckarvolym.
Hoppas de dyker upp igen och undrar om de kan sänka volymen.
"Nej. Jag var här före".

Här nånstans kanske är en början?