Mot Gävle och Getaway Rock!

...efter att ha försökt komma norrut på Getaway Rock i typ tre år så är det äntligen dags nu. Mot tåget, kompisen Per och ett par dagar av hårdrock. Det ska bli riktigt härligt, även om vardagslogistiken inte tillåter mig att närvara vid hela festivalen (missar faktiskt hela lördagen) så är det i stort sett det enda musikarrangemang jag kommer närvara på under sommaren... och vilket program sen!
Spelschemat ser löjligt bra ut, vill jag påstå, och fet är för min del väldigt lite krockar.

Torsdagen innebär att jag får se The Haunted, Possessed, Kreator, Vader, Steel Panther, Arch Enemy, delar av Volbeat eftersom jag sen går till Kadavar samt sist men inte minst: Opeth. Fin dag, men fredagen blir ännu mer spännande.
Vad sägs om min tanke här: Napalm Death, Mantar (jäklar vilken pepp jag har för det giget!), Black Star Riders, Solstafir, lite av Heaven Shall Burn, Slayer och sist men för min del mest emotsedda: Gorgoroth. 

Jäklar!

Vill du följa vad som händer så kommer en del rapporter att komma upp successivt och efter bästa förmåga på Werock.se, samt en del kommentarer på Metalbloggens facebooksida.
Näst sist: Fortsätt skicka in era reflektioner och texter till 5-årsjubileet! Ett par fyra -fem texter har kommit in, men det behövs fler tycker jag.

Sist...en ledtråd för det som komma skall, och ett sätt för er som ska på Getaway att kanske känna igen undertecknad. Titta noga...

Så.
Ses vi Gävle?

Getaway Rock-pepp och allmänn lördagskänsla

Bandsläpp av Getaway Rock i veckan, och nu börjar jag känna mig riktigt peppad.
Jag måste säga att det inte vore så dumt om man faktiskt höll sig i den här nivån av storlek på bokningarna, alltså att ett band som exempelvis Volbeat får vara affischnamn.
Inte för att jag älskar Volbeat - de funkar, framförallt live och på en festival - utan för att det känns precis lagom. Det är inte Iron Maiden eller Metallica som drar dit tiotusentals fans som ska trängas, utan den här nivån ger ju chansen att faktiskt komma i närheten som åskådare och få se något.
Och kvalitén på banden känns ju väldigt spännande...

Opeth. Kommentarer överflödiga, har sett dem väldigt många gånger och eftersom de körde lite chugga-chugga igen senast så blir det bra att se dem på festivalen.

Dimmu Borgir kommer kanske med nytt snart, vill jag ha för mig. Men förra given var ju strålande, och bandets symfoniska black metal faller mig på läppen live också.

Steel Panther, Arch Enemy, Airbourne är såna där band som jag ska se om det faller sig, men som jag inte kommer att springa benen av mig för. Finns fler sådana längre ner i listan också, såklart.

Kreator och Death Angel ska jag däremot se. De levererar live, liksom The Haunted och Heaven Shall Burn. Watain blir bra efter förra given, och att få se hur materialet från "The Wild Hunt" smälter ihop med äldre låtar, och Skid Row har jag inte sett förr - men vill verkligen kolla in live. De har ju en minst sagt spännande låtlista att plocka ur.

Men.
För mig var de två stora släppen två band som fick liten stil på affischen.
Kadavar (senaste given "Abra Kadavar" fortsätter växa och har blivit lite av ett monster..) och Sólstafir, där "Svartir Sandar" är en sån där som jag inte kan vara utan.
Chansen att se dem live, och att de kanske inte är de stora dragplåstren så man faktiskt kan komma i närheten av scenen, får mig faktiskt att dregla lite!

Dessutom ska jag ta en öl eller två ikväll, efter lång vit period.
Det får mig också att dregla lite.
Ska vara välja passande musik till det.
Kan bli The Devil's Blood för att hedra Selim som verkar ha gått bort i veckan, eller kanske just Kadavar för att bygga på peppen.
Vi får se.
Hur som helst känns det fantastiskt bra att det är lördag... eller hur?
Kan bli gangsterfilm ikväll också.
Lite sugen på det, på samma sätt som jag var sugen på en ubåtsfilm för ett par månader sen. Märkligt, det bara kommer på mig lite sådär ibland, suget efter en ganska smalt specificerad genre på film.
Eller så såg jag bara den här tidigare i veckan...

Hur som helst... lördag. 
Vilken känsla!
 

Festivalkriget i full gång

Du har väl knappast missat det?
Det där med den nya endagsfestivalen i Stockholm, med Metallica och Slayer som huvudsakliga dragplåster (även om jag då personligen är mer peppad på de tre tillkomna akterna Mastodon, Gojira och Ghost) där biljetterna lär gå som smör i solsken.
Vi får se om jag kan ta mig dit själv, det ligger en del annat planerat den helgen som jag faktiskt inte vet riktigt hur det landar än (och biljetterna släpps ju snart, den 10:e december), men visst är man sugen på en festival som faktiskt innehåller BARA band man VILL se?

I väntan på det så har jag säkrat min biljett hit:

Så får vi se om jag tar mig iväg i år.
Vågar liksom inte längre ta ut något i förskott när det gäller den festivalen, med tanke på min historik. Eller, icke-historik eftersom jag inte tagit mig dit när det väl gällt.
Bra band till att börja med dock, Volbeat, Watain, Opeth, Dimmu Borgir, Arch Enemy. Bara där är det en fin uppställning, och det lär väl tillkomma lite fler akter.
En sak är i alla fall säker.

Det kommer att bli ett krig i år.
Festivalerna lever under make-or-break, typ, och som Mattias Kling beskriver i sin blogg så är det rätt självskrivet att FKP Scorpio (som driver bla Bråvalla) kommer att svara.
Och när man har biljett så är det väl bara att öppna en påse chips och låta kriget starta.
Hoppas Getaway vinner...

Till dess är min plan att trotsa stormen Sven ikväll, och bege mig in mot schtaan.
Carcass och Amon Amarth står på menyn. Värre kan man ju ha det..:!

Inför årsbästalistan: A-L

Bokstaven A.

Fet bokstav detta år om man ska kolla igenom kandidaterna som på allvar kan utmana till årsbästalistan. Där hittar vi Amon Amarth, Amorphis, Arch Enemy och August Burns Red som alla loggat masor med speltid (recensioner av respektive skiva om du klickar på omslagsbilderna). Överraskande bra metalcore av August Burns Red, stabila insatser av Amon Amarth, Amorphis och Arch Enemy - och utan att avsluta för mycket ska jag erkänna att i alla fall en av dessa fyra skivor har vuxit på mig med tiden och spelats mer och mer ju längre året gått.

Som det känns just nu så återfinns minst en av dessa fyra skivor på min topp 10!

Sen då. B.

B som i Black Country Communion!

Otroligt bra skiva, även om den som bekant kanske inte riktigt kunde toppa debuten.

Räcker det till en plats på Topp 10 dock? Tveksamt som det känns just nu, faktiskt, eftersom konkurrensen är stenhård. Jag tror att jag kommer att placera den just utanför...

...vilket nog också blir fallet med den här.

Crowbar. Bra som fanken dock, och den har växt den här skivan.

Ska ge båda dessa skivor ett par varv nu i början av december för att ställa dem mot några av sina konkurrenter och se om mina tankar är rätt. De kanske är ännu bättre än jag tror!

Två skivor som är mycket bra och som verkligen finns med i den slutgiltiga kampen är de som är närmast ovan. Foo Fighters och Demonaz. Olika typer av skiva, förstås, men båda är lite av favoriter. De har dessutom spelats flitigt av undertecknad.

Bokstaven G innehåller tungviktare.

Ghost Brigade och Graveyard.

Naturligtvis behöver man inte vara raketforskare för att förstå att Graveyard kommer med på listan, inte med tanke på hur jag hypat den. Men hur högt når den?

Och hur blir det med det finska vemodet? Ghost Brigades föregångare "Isolation Songs" placerade jag som nummer 10 på 2009 års topplista, och frågan är ju om det blir samma i år?

Sen då?

Jo, sen ska vi gå in. Till In Flames och In Solitude.

Två urstarka skivor, men olika.

In Flames segertåg "Sounds Of A Playground Fading" lär ju dyka upp på en hel massa årslistor runt om i etern, och ingen kommer att förvånas över det. In Solitude dyker nog också upp, vilket kanske förvånar mer - men båda skivorna är mycket bra och är i allra högsta grad med i spurten.

Så, det var de första 12 skivorna som jag har i rålistan, i alfabetsordning. Alla skivomslag är klickbara så att de leder till respektive recension (ja, förutom Demonaz då, som jag av någon anledning inte recenserat... men den har å andra sidan varit Veckans Tips, så du kan kolla in den artikeln istället om du nu vill). Ganska mycket läsning för dig som vill, alltså.

Annars får du väl vänta till senare.

Det blir fler genomgångar. Härnäst står ju bokstaven M på tur. Där finns det lite godis!

Bildspecial: In Flames och Ghost på Hovet, 18/11

I fredags var ju In Flames och spelade på Hovet här i Stockholm. Man hade med sig en hel bredsida med förband, och det verkar ha varit en helkväll. Många texter och kommentarer uttrycker att man är riktigt nöjda med spektaklet, trots att många har svårt för Trivium.
Menlöst band, om du nu frågar mig, men samtidigt ett logiskt förband till just In Flames.
Nå, det om det.
På plats i fredags var Magnus, som den senaste veckan agerat hovfotograf till bloggen (först Arch Enemy, sen Club Distortion... ojoj, det kommer bli en dyr nota...), och han gör att det idag serveras ett helt knippe suveräna bilder.
Först Ghost och Trivium, sen en kavalkad med bilder från huvudattraktionen.
Tack Magnus. En gång till!

...avslutsbilden är ju klassisk In Flames dessutom.

Är de Sveriges bästa liveakt?

Mycket möjligt!

Bilder från Club Distortion med Grave, General Surgery och Vicious Art

Förra lördagen serverades det stänkande döds på Kulturhuset i Stockholm.

Lite fulkultur, om man så önskar.

Club Distortion går av stapåeln då och då på den platsen, och man laddar på med bra jävkla akter måste jag säga!

Senast det begav sig var det Grave, General Surgery och Vicous Art som stod på scen, och vi tackar Magnus för dessa fina bilder. Magnus kan man ju nästan säga har blivit lite av en hovfotograf för bloggen, speciellt efter de fantastiska bilderna på Arch Enemy senast.

Arvode kommer att betalas. I någon form av malthaltig dryck...

Härliga bilder att starta lördagen med, eller hur?

Dags igen. Ångest!

Det är den där tiden på året nu.

Den som kommer varje år.

Som börjar med ett enkelt litet mejl från Martin.

Tjena!

Ångesten och glädjen närmar sig folk! Vi ska ju ha årsbästalistor även i år - kan det vara så att 2011 har varit aningens bättre än 2010? Ja, det har i vart fall inte varit sämre tycker jag. Därför känns det viktigt att vi ger oss tid till att fundera, ändra, fundera lite till och till slut sätta LOCK UPs "Necropolis Transparent" på minst plats nummer 3 ;-)

Det är nu 6 veckor till julafton, och som tidigare år är det den 24 december som är deadline för att lägga upp sin personliga årsbästalista för 2011. Tidpunkten är kl. 24.00

Martin

Fan.

I år känns det nämligen extra lurigt. Kollar man bara början av alfabetet så kommer man till bokstaven "A" innan man får räkna upp Amon Amarth, Amorphis, Arch Enemy, Astral Doors och August Burns Red som riktiga kandidater till den där listan. Hur fan ska det här sluta innan alla riktigt bra skivor är sammansatta i en rålista???

Ångest. Fast, i ärlighetens namn, på ett ganska bra sätt.

Det är ju kul samtidigt...

Du minns väl förra årets lista?

Och Werock-skribenternas samlade lista, med kommentarer från artister och rockkändisar?

Snart är det alltså dags att se hur 2011 står sig!

Recension: Arch Enemy på Tyrol, 9/11

I onsdags förra veckan landade Arch Enemy i Stockholm.
Det verkar, av allt att döma, ha varit ett kanongig, och det glädjer mig oerhört att få dela med mig av läsarbilder och text från den spelningen.
Alla fantastiska bilder i detta inlägg kommer från Magnus H, och där ser man vad man kan göra med en vettig kamera och lite känsla. Annat det, än vad eder Rebellängel åstadkommer på sina utflykter!
Som om det inte var nog så adderar vi följande recension från The Woan, som tillsammans med Magnus H och hans tjej bevistade Tyrol,
Håll till godo, och... TACK för bidraget!

We will rise!
Arch Enemy är i stan och "we will rise" är precis vad Angela Gossowsjunger ut slutet av konserten. Tyvärr verkar de inte ha rest sig speciellt mycket för den svenska publiken, för Tyrol är halvtomt dennakväll. Tråkigt kan man tycka, iomed att Arch Enemy förtjänar i panelens ögon framgång och storhet. För oss som ändå var på plats är det en kanonspelning Arch Enemybjuder på.
Knivskarpt ljud, bra låtval, cool backdrop med filmklipp och ett band som går fram som en ångvält. Utan att vara bandets främsta kännare tycker jag ändå att dom levererar enbart hits denna kväll. Det ända som drog ner betygen en aning är trumsolot som känns krystat och en känsla av att dom saknar sammanhållning som band. Men det går lätt att ha överseende med när det bjuds på melodisk dödsmetal avvärldsklass.
Betyg: 4 av 5

Setlist
Yesterday is Dead and Gone
Revolution Begins
Ravenous
My Apocalypse
I Will Live Again
Bloodstained Cross
Taking Back My Soul
Under Black Flags We March
Dead Eyes See No Future
No Gods, No Masters
Dead Bury Their Dead
We Will Rise
Nemesis
Fields of Desolation