Sjukt mycket recensioner! SCORPION CHILD, RIVAL SONS, RED HOT CHILI PEPPERS, GOJIRA, KATATONIA....

Ja, jäklar!
Det var ett tag sen jag uppdaterade den här bloggen om recensioner som skrivits på Werock och HeavyMetale. Kan vara dags nu, alltså. För det har blivit en del...
Säkert har jag missat en del, men de här kommer jag ihåg i alla fall.
På Werock hittar du följande alster:

VOLBEAT "Seal The Deal & Let's Boogie" 
THE WRETCHED END "In These Woods, From These Mountains"
SUNSTORM "Edge Of Tomorrow"
RED HOT CHILI PEPPERS "The Getaway"
KATATONIA "The Fall Of Hearts"
GRAND MAGUS "Sword Songs"

En bra sudd med plattor totalt sett, så aktiv har jag ju inte varit på Werock på minst ett år känns det som. Alla direktlänkar som vanligt på respektive skivtitel! Och på Heavy Metalet hittar du:

VEKTOR "Terminal Redux"
KVELERTAK "Nattesferd"
RIVAL SONS "Hollow Bones"
SCORPION CHILD "Acid Roulette"
GOJIRA "Magma"
DEATH ANGEL "The Evil Divide"

Vilken bästa plattan och högsta betyget av alla är?
KATATONIA. 9/10. Magisk platta det...
 

Mot Gävle och Getaway Rock!

...efter att ha försökt komma norrut på Getaway Rock i typ tre år så är det äntligen dags nu. Mot tåget, kompisen Per och ett par dagar av hårdrock. Det ska bli riktigt härligt, även om vardagslogistiken inte tillåter mig att närvara vid hela festivalen (missar faktiskt hela lördagen) så är det i stort sett det enda musikarrangemang jag kommer närvara på under sommaren... och vilket program sen!
Spelschemat ser löjligt bra ut, vill jag påstå, och fet är för min del väldigt lite krockar.

Torsdagen innebär att jag får se The Haunted, Possessed, Kreator, Vader, Steel Panther, Arch Enemy, delar av Volbeat eftersom jag sen går till Kadavar samt sist men inte minst: Opeth. Fin dag, men fredagen blir ännu mer spännande.
Vad sägs om min tanke här: Napalm Death, Mantar (jäklar vilken pepp jag har för det giget!), Black Star Riders, Solstafir, lite av Heaven Shall Burn, Slayer och sist men för min del mest emotsedda: Gorgoroth. 

Jäklar!

Vill du följa vad som händer så kommer en del rapporter att komma upp successivt och efter bästa förmåga på Werock.se, samt en del kommentarer på Metalbloggens facebooksida.
Näst sist: Fortsätt skicka in era reflektioner och texter till 5-årsjubileet! Ett par fyra -fem texter har kommit in, men det behövs fler tycker jag.

Sist...en ledtråd för det som komma skall, och ett sätt för er som ska på Getaway att kanske känna igen undertecknad. Titta noga...

Så.
Ses vi Gävle?

Getaway Rock-pepp och allmänn lördagskänsla

Bandsläpp av Getaway Rock i veckan, och nu börjar jag känna mig riktigt peppad.
Jag måste säga att det inte vore så dumt om man faktiskt höll sig i den här nivån av storlek på bokningarna, alltså att ett band som exempelvis Volbeat får vara affischnamn.
Inte för att jag älskar Volbeat - de funkar, framförallt live och på en festival - utan för att det känns precis lagom. Det är inte Iron Maiden eller Metallica som drar dit tiotusentals fans som ska trängas, utan den här nivån ger ju chansen att faktiskt komma i närheten som åskådare och få se något.
Och kvalitén på banden känns ju väldigt spännande...

Opeth. Kommentarer överflödiga, har sett dem väldigt många gånger och eftersom de körde lite chugga-chugga igen senast så blir det bra att se dem på festivalen.

Dimmu Borgir kommer kanske med nytt snart, vill jag ha för mig. Men förra given var ju strålande, och bandets symfoniska black metal faller mig på läppen live också.

Steel Panther, Arch Enemy, Airbourne är såna där band som jag ska se om det faller sig, men som jag inte kommer att springa benen av mig för. Finns fler sådana längre ner i listan också, såklart.

Kreator och Death Angel ska jag däremot se. De levererar live, liksom The Haunted och Heaven Shall Burn. Watain blir bra efter förra given, och att få se hur materialet från "The Wild Hunt" smälter ihop med äldre låtar, och Skid Row har jag inte sett förr - men vill verkligen kolla in live. De har ju en minst sagt spännande låtlista att plocka ur.

Men.
För mig var de två stora släppen två band som fick liten stil på affischen.
Kadavar (senaste given "Abra Kadavar" fortsätter växa och har blivit lite av ett monster..) och Sólstafir, där "Svartir Sandar" är en sån där som jag inte kan vara utan.
Chansen att se dem live, och att de kanske inte är de stora dragplåstren så man faktiskt kan komma i närheten av scenen, får mig faktiskt att dregla lite!

Dessutom ska jag ta en öl eller två ikväll, efter lång vit period.
Det får mig också att dregla lite.
Ska vara välja passande musik till det.
Kan bli The Devil's Blood för att hedra Selim som verkar ha gått bort i veckan, eller kanske just Kadavar för att bygga på peppen.
Vi får se.
Hur som helst känns det fantastiskt bra att det är lördag... eller hur?
Kan bli gangsterfilm ikväll också.
Lite sugen på det, på samma sätt som jag var sugen på en ubåtsfilm för ett par månader sen. Märkligt, det bara kommer på mig lite sådär ibland, suget efter en ganska smalt specificerad genre på film.
Eller så såg jag bara den här tidigare i veckan...

Hur som helst... lördag. 
Vilken känsla!
 

Festivalkriget i full gång

Du har väl knappast missat det?
Det där med den nya endagsfestivalen i Stockholm, med Metallica och Slayer som huvudsakliga dragplåster (även om jag då personligen är mer peppad på de tre tillkomna akterna Mastodon, Gojira och Ghost) där biljetterna lär gå som smör i solsken.
Vi får se om jag kan ta mig dit själv, det ligger en del annat planerat den helgen som jag faktiskt inte vet riktigt hur det landar än (och biljetterna släpps ju snart, den 10:e december), men visst är man sugen på en festival som faktiskt innehåller BARA band man VILL se?

I väntan på det så har jag säkrat min biljett hit:

Så får vi se om jag tar mig iväg i år.
Vågar liksom inte längre ta ut något i förskott när det gäller den festivalen, med tanke på min historik. Eller, icke-historik eftersom jag inte tagit mig dit när det väl gällt.
Bra band till att börja med dock, Volbeat, Watain, Opeth, Dimmu Borgir, Arch Enemy. Bara där är det en fin uppställning, och det lär väl tillkomma lite fler akter.
En sak är i alla fall säker.

Det kommer att bli ett krig i år.
Festivalerna lever under make-or-break, typ, och som Mattias Kling beskriver i sin blogg så är det rätt självskrivet att FKP Scorpio (som driver bla Bråvalla) kommer att svara.
Och när man har biljett så är det väl bara att öppna en påse chips och låta kriget starta.
Hoppas Getaway vinner...

Till dess är min plan att trotsa stormen Sven ikväll, och bege mig in mot schtaan.
Carcass och Amon Amarth står på menyn. Värre kan man ju ha det..:!

Recensioner Kadavar & Volbeat

Idag är det första maj, och kanske var du ute och eldade på saker igår.
I så fall kan det väl passa med lite fin läsning såhär en röd dag?

Werock levererar, som vanligt, recensioner. Trots att i alla fall undertecknad slarvat lite med bakgrundsinformationen, och därmed dragit på sig (välförtjänta) bannor av chefsredaktör Martin.
De två recensioner jag står för denna gång är intressanta.
Dels kända Volbeat, med "Outlaw Gentlemen & Shady Ladies", dels Kadavar med sin andra giv "Abra Kadavar". Den sistnämnda är en pärla du inte bör missa.

Werock.se

Där det händer. Kollegorna har dessutom recenserat bland annat nya Avantasia och Colossus. Det är verkligen där det händer!
Och i min skivhylla. Detta året ser ut att gå käpprätt åt skogen, speciellt efter april.
Vojne vojne...

Måste kolla på en ny lösning för hur detta ska förvaras snart. Det går ju inte annars...

Weekend Warrior

Jo.
Jag förstår att ni undrat.
Hur blev det egentligen, det där med maskeraden?
Det slutade som du ser på bilden ovan.
Frugan var hemma med barnen (logistiska bekymmer), medan jag gick som Zorro.
Det var rätt kul, hela baletten, och att se Stålmannen, Jokern, en Avatar, Arthyr Dent, Björn Borg med flera rocka loss samtidigt var... ja.. kanske inte vackert, men speciellt.
Bästa utstyrseln borde ha gått till snubben som kom som King Diamond. Så klart.
Jävligt läckert.
För övrigt kan jag säga at jag plockade upp lite skvaller.
Cain kommer med en EP snart, man håller på spela in en uppföljare till "The Master Clockwork", och eftersom man haft lite förändringar i medlemsskapet så utlovas ett lite rakare sound.
Den som lever får se.
Även Straight Frank håller på med en uppföljare till debuten som, äntligen, kom ut förra året. Och även där pratar vi tydligen om något som Tobbe - frontmannen - är riktigt exalterad över. Blir spännande!

För övrigt då.
Vad bjöd helgen på?
Sol.
Och grillpremiär!

Riktigt härligt, även om jag faktiskt valde ett enkelt alternativ.
Orkade inte fixa något spektakulärt, utan körde lite kött, majs och korv till kidsen.
Behövs liksom inte så mycket så där första gången för året, det sitter rätt fint ändå...

Mindre fint satt ju Stones utmaning i Record Madness.

Förkrossande bra inlägg (som vanligt), och sen slängde han tillbaka bokstaven S.
S.
Jag har egentligen bara en sak att säga om det.
S is a mess.
Visserligen innehåller det rätt mycket skivor, men det är säkert en av de bokstäver med mest konstiga och ologiska hål som finns i min samling. Och som är spretigast vad gäller fysiska/digitala kopior. Det kommer, minst sagt, att bli en utmaning...

Under S borde ju också Stone Sour återfinnas, och jag måste dela med mig av bilden som R2 har skickat, den som visar huset man kan bygga om man har de fysiska exemplaren av både "House Of Gold And Bones Pt 1& 2". Snygg grej, faktiskt, att man får sätta ihop de båda till just ett hus! 

Det där, det är ju att ta förpackningsnivån ett snäpp till...

Nå. Det om det. Nu ska eder weekend warrior, the freedom fighter with the ugly mustache, ägna sig åt vanligt hederligt kneg. Jobb. Vardagskrig.
Och under tiden ska det lyssnas på nya Volbeat, Kadavar, Vidunder och Ghost. Eller Ghost B.C, som de tydligen heter nu. (vad är det med det, hur ska man döpa dem egentligen?) Bland annat. Stay tuned för recensioner...

Värsta opeppen, Amorphis & Volbeat

...vete fan varför, men två av de banden jag har följt rätt intensivt de senaste åren släpper ju nytt nu - och jag är helt opeppad.
Kan inte bry mig mindre.
Varken finska Amorphis, med sin vemodiga och ursnygga metal eller danska Volbeat med sin unika rock-och-metal-mix lockar mig med sina nya alster.
Ändå har ju exempelvis Amorphis tagit steget att inhämta lyrik utanför finska eposet Kalevala denna gång, och nya "Circle" innehåller så gott som garanterat minst ett par riktigt bra låtar samt en löjligt hög lägstanivå - medan Volbeat har samarbetat med bland annat King Diamond på nya "Outlaw Gentlemen & Shady Ladies".
Förutsättningarna finns med andra ord där, men jag är, likväl, fullständigt opeppad.
Kan inte finna lust att lyssna på dem, och jag misstänker att de kommer att låta lite samma som tidigare förr.
Men visst är det märkligt?
Att det kan bli så?
En grupp som i princip går från att vara efterlängtad till att jag knappt får höjd puls när de släpper nytt... på typ en skiva. Eller, rättare sagt, mellan två skivor.
Man skulle faktiskt kunna lägga in Hardcore Superstar där också, har inte ens hört deras nya "C'Mon Take On Me" fast den funnits ute ett tag.. men där är jag inte riktigt lika överraskad över mina tankar och känslor. 
Med svenskarna har jag haft en sakta falnande känsla ett tag, så att det till slut falnar så mycket att jag prioriterar annat är inte jättemärkligt.
Men Amorphis?
Volbeat?
Fan, det borde finnas i mitt blod...!  

Recensioner D-A-D och Volbeat

Nytt år, ny månad.
Samma gamla tugg.

Werock-recensionerna är uppe, och för egen del har jag satt tänderna i den nya skivan från D.A.D (eller DAD, eller D-A-D, eller Disneyland After Dark, eller hur fanken de nu ska skrivas...) och liveplattan från Volbeat.

Dubbelt danskt, alltås, och inga överraskningar alls. Du får precis vad du vill ha.

Som det ska vara!

Dessutom har Janne dissekerat Vektors nya platta (jadu... den väntar jag fortfarande på... suck...), och övriga kollegor bidraget som vanligt. Alla recensioner för januari här.

På huvudsiten finns också möjlighet att säga sitt om vilken platta av skribenternas favoriter som var bäst 2011, samt en fin Spotifylista med representanterna. Missa inte det.

Annars är det Nyårsdagen idag.

Inte ett skit är öppet.

Nyårsafton var ganska lugn för undertecknads del. Vi hade tänkt fira med grannarna, men de fick tillskott i familjen natten till igår, så istället blev det easy going hemmavid.

Jag bor i radhus i förorten.

Skagentoast?

Check.

Kött och rotfrukter?

Check.

Jag är en klyscha!

Recension: Volbeat "Beyond Hell/Above Heaven"

Danska Volbeat är på väg att göra raketkarriäer.

Hetare än en rödglödgad kamin i ett militärtält någonstans i Norrlands vinterklädda inland så har bandet tagit Sverige med storm, och numera säljs biljetter till spelningarna med en strykande åtgång. Det står ställt bortom allt tvivel att bandets säregna korsning av rockabilly, singer-songwriter och thrash fungerar väl, och att frontmannen Michael Poulsens strupe är guld värd.

Nya skivan "Beyond Hell/Above Heaven" är bandets fjärde fullängdare, och konceptet har inte ändrats nämnvärt sedan starten.

Layout, låtskrivningsteknik och produktion är snarlikt.

Och här ligger faktiskt lite av problemet med denna platta.

Fenomenet Volbeat håller på att segra ihjäl sig själv.

"Beyond Hell/Above Heaven" är en bra platta. Den innehåller grymma mackor för den som gillar sitt Volbeat lite hårdare ("The Mirror And The Ripper" och "Who They Are"), snälla rock'n'roll-nummer som gör sig fint på radio ("Heaven Nor Hell" och "Fallen" är fina exempel på det) samt allsångshits som blandar både rock och tuffare takter ("7 Shots" och "Evelyn" kanske är bästa exemplen).

Här finns också samarbeten med gästartister så som Mille Petrozza från Kreator och Barney Greenway från Napalm Death, likväl som en struntlåt där bandet hyllar sina fans.

Det är musik som gör mig glad och som jag sjunger med i nbär jag kör bil.

"A New Day" och "Magic Zone" går gärna på repeat hemma, och funkar kanon för hela familjen.

Det är t o m en skiva som jag tycker är bättre än föregångaren "Guitar Gangsters &Cadillac Blood"

Och lik förbannat så gör jag inte vågen.

Det känns helt enkelt inte lika fräsch längre, och jag inser att jag verkligen låter som en gammal stöt nu, men... liiiiite förnyelse hade väl inte varit fel vid platta fyra?

Varför inte sticka emellan med en coverplatta med bara Elvislåtar, eller en dubbelplatta där bandet tar ut svängarna som fasen med en stenhård platta och en totalkommersiell?

Visst. Det är kanske lite som att klaga på att man har för mycket tusenlappar i plånboken, och man kanske inte ska ändra ett vinnande koncept - men risken är att bandets framgångsvåg stannar av annars, tror jag.

Som om de skulle bry sig om vad jag tror! :)

Nå, du hittar mer om bandet här, och har du inte kollat in dem tidigare så är det en given sak att kika på. Du vill inte missa dem helt, så enkelt är det.

Bästa Spår: "7 Shots". Den blev väl första singel, vill jag minnas, och kombinerar allts som är bra med Volbeat - melodi, allsång, riff!

Betyget då? Svårt. Jag vill se något annorlunda, men gillar ändå det jag hör. Fegar faktiskt lite och lägger mig på mittenvärdet, men jag ser redan fram emot möjligheten att ta upp den här skivan med något år på nacken och utvärdera.

Volbeat "Beyond Hell/Above Heaven" - 3

Recension av The Way Of Purity - och uppdatering av spellistan....

...lång rubrik idag.

Men det beror väl på att det hänt en del.

Först ut - The Way Of Purity. Läser du Close Up eller Sweden Rock (eller båda) så vet du kanske att det är ett band som vill ge ett straight edge-budskap, och göra det genom en image där de inte avslöjar något om sig själva och bär mask. Bandet har släppt en film för att stärka detta, en film som är rena struntet, och har för en månad sen gjort klart med en ny frontfigur, 15-åriga tjejen Tiril Skårdal som från och med nu ska growla för gruppen, och vara ett ansikte utåt för bandets blodiga "skära-sig-i-armarna"-stil.

Det låter som ett skämt alltihop, egentligen.

Speciellt som bandet enligt pressmaterial vill låta musiken tala för sig själv, och låta budskapet komma fram genom att inte ta onödig uppmärksamhet genom flashiga bilder.

Läs den meningen en gång till, och sen klickar du på den här länken och tittar på den photoshoppade bilden.

Motsägelsefullt?

Jodå, så det förslår.

Men det funkar ju ändå, på nåt sätt. Jag har ju ödat massor av ord på bandet redan i det här inlägget. Och musiken i sig är faktiskt inte oäven. Du hittar mer i recensionen som precis publicerats på Werock (jodå, vi är ju så stora numera att vi publicerar en "mitt-i-månaden"-batch också...)

Dessutom har Mest i Spelaren som vanligt uppdaterats eftersom det är onsdag. Där återfinns igen The Way Of Purity (svårt att recensera utan att lyssna...) samt nyheter som Stone Sour och Volbeat. Ska man slå ett slag för något mindre känt så är det väl The Wretched End som jag ska recensera för Werock. Detta är Samoth (Emperor) nya band, och denna platta smiskar faktiskt stjärt på ett riktigt skänt vis. Gillar du Behemoth och ett sound av svärtad döds så borde detta vara precis din kopp te!

För övrigt laddar jag lite i bakgrunden. Dags för Lördagslyx, lite Blogg i Fokus och annat snart, får se hur mycket jag hinner med redan till den här helgen...

Måndagmorgon

Det är måndag idag, och det känns på temperaturen här i Stockholm som om vintern är i antågande. Hösten är i alla fall här på riktigt.

Hoppas ni har haft en bra helg, själv har jag verkligen blandat och gett! Missade tyvärr både NHL-premiär och Volbeats spelning pga familjeaktiviteter. Stones delade med sig av hur scenbygget ser ut, och med tanke på hur han beskrivit spelningen och lagt upp bilder så missade jag något..

Dessutom landade ett otroligt trist mejl. Som Mattias på Heavy Metal noterade redan i lördags så ställer The Sword in sina Europaturné. Mejlets viktiga rader lyder så här:

The Sword ställer in hela sin Europaturné p.g.a. sjukdom, en av medlemmarna i bandet har fått förhinder och får inte flyga. Detta betyder att konserten på Göta Källare i Stockholm den 11 november och den på KB i Malmö den 12 november är inställda. Köpta biljetter återlöses på inköpsstället dock senast 1 månad efter att konserten skulle ha ägt rum.

Helvete. Det där var verkligen en av de spelningarna jag sett fram emot mest, och nu blir det till att dyka in i kalendern och försöka hitta lite ersättare på spelningsfronten.
Tills vidare kanske man får göra som Per föreslår, och ladda in en beställning på den här DVD'n. Känns som ett givet köp!

Till sist... glöm inte den pågående tävlingen. Vi snackar alltså om ett signerat ex av Bring Me The Horizons käftsmäll "Suicide Season" - som också är denna Veckans Tips.
God morgon!

Krock!

Ikväll krockar det i stan!
Volbeat och Danko Jones spelar samma dag men på olika ställen. (ja, Danko Jones ju t o m spela på Globen under dagen, några låtar i samband med NHL-premiären)
Själv hade jag tänkt mig Volbeat, men det får bli familjefirande istället.
Funkar fint det med!

Däremot kan jag bjuda på lite uppladdningsmusik.
Danko Jones är en rocker som jag gillar lite sådär, men "Sticky Situation" faller mig väldigt väl på läppen..




Volbeat är mer spot on för min del, och där finns det en hel del att välja på. Ska vi säga... "Sad Man's Tongue"?


Och, förstås... ska du på något av gigen så får du mer än gärna dela med dig av dina tankar och reflektioner efteråt, liksom bilder!

Recension Spiritual Beggars, SAHG och Circle II Circle

Ny månad - nya recensioner att läsa på Werock!
Denna gång har jag personligen satt tänderna i två stycken alster som har rötterna fast placera i 70-talets melodiösa och tyngre hårdrock, samt lite progressiv power metal.

Svenska Spiritual Beggars är Mike Amott's hobbyprojekt på sidan av Arch Enemy, och precis som tidigare är det hårdrock av hög kvalitet som serveras på nya plattan "Return To Zero". Recensionen finns här!

Norska Sahg kanske kan ses som den norska motsvarigheten, även om det
inte är riktigt samma stämpel av supergrupp över dem.
Musiken är dock av mer eller mindre samma bakgrund, och detta är den tredje skivan som Sahg gör. Bra sväng, bra tyngd, och dessutom är de aktuella som förband åt Dimmu Borgir för tillfället.
Kolla in recensionen här!

Circle II Circle är en ny bekantskap för min del, även om detta faktiskt är bandets 5:e platta och det är solid bakgrund på deltagarna.

Den här skivan har helt klart varit svårast att sätta betyg på av månadens skörd. Stundtals gillar jag det som fasen, stundtals faller det platt. Hur som helst så hittar du hela recensionen här.

Naturligtvis har kollegorna varit flitiga också. Som vanligt.

Denna månad hyllas Dimmu Borgir , Raubtier och Kvelertak, medan Volbeat och Vince Neil går helt andra betyg till mötes...

September - bra eller anus?

Snart är det slut på september.
Sjukt bra månad när det gäller skivsläpp.
För egen del har jag inte ens hunnit sätta tänderna i Megadeth "Rust In Peace Live", Dimmu Borgir "Abrahadabra", Volbeat "Beyond Hell/Above Heaven", Amorphis "Magic&Mayhem", Kataklysm "Heaven's Venom" eller lite mindre kända spännande akter som Kvelertaks självbetitlade album.
Det är helt enkelt för mycket bra musik som släppts nu, som det brukar vara i september.

Förr i tiden var det ju så att det kom typ 4 bra plattor per år. Trist i sig, men då gav man också dem rikligt med tid (jo, jag pratar waaaaaay back nu...). Ibland önskar jag att det var mer utspritt än nu.
Frågan är alltså - hur är det egentligen med en månad som september, när det regnar kanonplattor.
Är det bra eller anus?

Spelningar i Stockholm under hösten...

...är det ju gott om, inser jag nu när jag funderar påanskaffande av biljetter.
Här följer ett axplock:

7/9 Ozzy Osbourne, Globen
9/10 Volbeat, Hovet
9/10 Danko Jones, Debaser Medis
12/10 Dimmu Borgir, Arenan
4/11 Dark Tranquillity, Debaser Medis
10/11 Airbourne, Tyrol
11/11 The Sword, Göta Källare
16/11 Bullet For My Valentine, Annexet
5/12 Soilwork, Klubben
8/12 Exodus/Kreator/Death Angel, Deabser Medis
11/12 Helloween, Arenan
25/12 Candlemass 25-årsfest, Debaser Medis


..du hittar biljetterna på Ticnet eller Tickster, samt i vissa fall direkt på spelstället.
Dessutom lär det väl tillkomma en massa roliga akter, samt alla förband. Och så kan man ju göra som WASP i oktober - besöka Sverige för 3 spelningar varav ingen är i Stockholm...
Packad höst, minst sagt.
Vad ska du se?

Lugnet före stormen?

Såhär mitt i sommaren är det festivaler som dominerar hårdrockscenen.
Inte skivsläpp.
Men om man kollar på en del av de släpp som stundar de närmsta månaderna så får man faktiskt känslan av att det är lugnet före stormen, och att exempelvis september blir lika het som förra året..
Kolla bara vilka tungviktare som närmar sig release (ja, och saknar du de upprabblingar över månadens skivsläpp och koncerter som den här bloggen körde förra hösten så.. tja, jobbigt. För dig. För det var jobbigt att hålla reda på dem. För mig. De är med andra ord innefrusna tills vidare...)

Volbeat "Beyond Hell/Above Heaven"
Black Label Society "Order Of The Black"
Iron Maiden "The Final Frontier"
Primordial ..och dessutom förstås en massa fler.
Härligt, det blir en hård höst, helt enkelt...

I väntan på dessa godbitar kan du ju alltid roa dig med att läsa Martins fina intervju med Ryan Glisan i Allegaeon, eller att kolla in nya videon med Iron Maiden nedan. Tack Kim för tipset om var den fanns!


The Final Frontier - Director's Cut

Iron Maiden MySpace Music Videos

Bullet For My Valentine - dags att köpa biljetter...

Wales stolthet Bullet For My Valentine kommer till Sverige, Stockholm, Göteborg & Malmö för att vara exakt. November, för att spika tiden, så det är väl dags att köpa biljetter om du är intresserad. Själv ska jag nog gå, det är en tisdag i Stockholm så det kan ju passa.
Speciellt med tanke på hur bra jag tyckte att senaste given "Fever" fallit mig i smaken!
Dessutom kan jag tänka mig att bandet lockar hur mycket kids som helst, så att stå en bit bak och kolla in galenskapen i publiken känns också bra.

Tråkigt däremot att jag faktiskt har biljett till danska Volbeat i oktober - men inte kommer att kunna gå! En lördag är det dessutom, i utmärkt sällskap, men det spricker alltså redan nu. Hevlete.
Nå, jag tröstar mig med en gång. Här är "The Gardens Tale" med det danska rockergänget!

De två sista kvalgrupperna!

2 grupper till ska ju vaskas fram till Hårdrocks-VM, och detta kommer att ske i 2 stycken kvalgrupper, där vardera artist representerar sitt land.
Det blir, med andra ord, en salig röra!

Jag har lottat vilka grupper som ska hamna i Kvalgrupp 1 och 2, och dina val blir som nedan...

Kvalgrupp 1
Moonspell, Portugal
Bullet For My Valentine, Wales
Primordial, Irland
Volbeat, Danmark
Lacuna Coil, Italien
Triptykon/Celtic Frost, Schweiz
Dir En Grey, Japan

Kvalgrupp 2
Behemoth, Polen
Annihilator, Kanada
Deathspell Omega, Frankrike
Rotting Christ, Grekland
AC/DC, Australien
Sepultura, Brasilien
Belphegor, Österrike

Stenhårda fajter för de grupper som ska ta sig vidare, och det är bara att kasta sig röstknappen!

Recension: Black River "Black'n'Roll"

Black River består av medlemmar från banden Behemoth, Dimmu Borgir och Rootwater - men musiken som bjuds har rätt lite gemensamt med dessa akter. Vi får istället rock'n'roll som vill låta som Danzig, The Cult och, faktiskt, i vissa stunder, som Volbeat. Det är rätt skitig rock, som drivs av riff och sångaren Taff's hesa stämma.

Låtarna har namn som "Barf Bag", "Lucky In Hell", "Like A Bitch" och "Young'n'Drunk", och det är ungefär så musiken låter också. Det finns både ett och annat bra riff här, och en del låtar svänger skönt. Tyvärr gäller det inte alla låtar, och på det hela taget så blir istället känslan att det hela är lite blodfattigt övervägande. Dessutom smyger sig rena bottennapp in, låten "Jumpin Queenie Flash" är värd ett omnämnande för sig. Det är en mix av "Jumping Jack Flash" och "God Save The Queen", och resultatet kan helt klart vara en av de sämsta låtarna jag någonsin hört. Rentav så att man skulle behöva en "Barf Bag"...

Jag hade önskat mer breda penseldrag, större skrevbent rock'n'roll-tänkande för att detta skulle hålla hela vägen - nu hamnar bandet stundtals på tomgång. För övrigt kan jag inte komma runt sångarens rätt dåliga engelska, det stör mig på flera ställen i skivan...

Nå, rätt OK är det, och gillar du lite smutsig rock så ska du absolut kolla in det här. Skivan finns här hos Record Heaven. Dessutom har bandet förstås en MySpace-sida, som faktiskt är rätt bra.

Bästa Spår: "Isabel" som är skönt drivig rock!

Black River "Black'N'Roll" - 2

Minikrönika: Live!

Hårdrock och liveplattor går hand i hand!
Det finns saker som vi hårdrockare uppskattar mer än våra medmänniskor som ännu inte sett ljuset än. En av dem måste absolut liveskivor räknas som, för i ingen annan genre är intresset lika stort för just detta fenomen. Både artisterna i fråga och de skivköpande fansen verkar ha ett gott öga till detta, och idag kan man nästan säga att ett bands disokgrafi inte är komplett utan att innefatta en utgåva av artisten live - antingen i form av den klassiska skivan, eller som inspelad DVD.
Metalbloggen har en pågående artikelserie där varannan söndag ägnas åt att kasta ljus på just liveskivor. Här kan du följa allt från de klassiska tagningarna som bör ingå i varje skivsamling med självaktning till de lite mindre kända pärlorna som bjuder på det där lilla extra.
Du hittar dessutom numera alla gamla liveskivor som beskrivits i arkivet, så att du lätt kan leta dig bakåt bland alstren, och redan imorgon fortsätter serien med ännu en köpvärd utgåva.

Varför live?
Jag har alltid haft ett gott öga till liveskivor, ända sin min riktigt första förälskelse "Live After Death" med Iron Maiden (som förstås också var den allra första skivan i serien..). Den öppnade mina ögon - och öron - för fenomenet, och sedan dess har massor av fantastiska ögonblick som fästs på tape passerat. Men varför? Vad är det som lockar?
För min del ger en riktigt bra liveskiva en känsla av närvaro. När det är som bäst så är jag nästan där, på plats i alla de stora arenorna, framför scen. Att få vara med på sådana klassiska platser som Hammersmith Odeon, Longbeach Arena eller för all del Fryshuset när just detta spelades in är riktigt häftigt. Lägger man dessutom till att en liveskiva nästan utgör en form av "best of" från den aktuella gruppen så förstår man att detta ofta blir bra.
Kanske är det för att metal alltid haft en extra lockelse live som även skivorna är ett måste inom just den branchen, eller så är det för att vi fans är ute efter att få återuppleva vår konsertupplevelse. Jag menar, storheter som Metallica ger ju sina fans möjlighet att köpa varje konsert bara någon dag senare via sin fanclub, så uppenbarligen finns det ett sug.

På önskelistan
Även om nästan alla stora grupper har just liveskivor och DVD-släpp i sin diskografi så finns det förstås undantag. För egen del väntar jag med spänning på välproducerat livematerial med band som Satyricon, Mustasch, Bring Me The Horizon, Masterplan, Necrophobic, Mastodon och Volbeat - för att bara nämna några.
Dessutom finns ju alla de ambulerande och återkommande festivalerna som varje år har enorma bandbokningar, och fortfarande får vi sällan material i form av liveskivor. DVD... visst. Ibland. Men jag ser verkligen fram mot att kunna köpa ex även Sonisphere 2010 Live på dubbelCD och rocka loss till i bilen.
För, trots allt. Hårdrock och liveplattor går hand i hand!