Werock-recensioner: Rival Sons & Vallenfyre

Månadsskifte - och jag tror/hoppas/litar på att Werock som vanligt petat upp recensioner.
Detta inlägg skrivs i förväg, eftersom eder Rebellängel har lite semester, och därför vet jag ju inte helt exakt om det skett eller inte...men jag kan göra en mycket kvalificerad gissning.
Redaktör Bensch är nämligen en vansinnigt pålitlig herre, så det skulle förvåna mig om det inte blev av enligt plan.
För min del har det denna gång blivit två recensioner, av två vitt skilda alster.
Inte många likheter alls, förutom betyget.
Där Vallenfyre smaskar på med doomig döds, fläskiga riff och bygger en bro mellan Entombed och Paradise Lost så letar sig Rival Sons mot svänget och rock'n'rollens rötter i ett försök att förvalta arvet från The Doors och Led Zeppelin.
Där britterna överraskade mig med att överhuvudtaget komma med en uppföljare på debuten "A Fragile King" så fick upphetsningen över en ny Rival Sons-skiva mig att klippa sönder förpackningen när jag bröt mig in i paketet... (jo. Det är säkert... kolla)

Värdelöst.
Men, det går att ha kvar skivan i packningen precis, och familjen har haft glädjen (?) att lyssna på "Great Western Valkyrie" de senaste veckorna.
Det är ett stort steg framåt från förra given "Head Down", men ändå inte i paritet med "Pressure & Time". Tycker jag då.
"Splinters" låter...precis som framsidan ser ut. Svart och hård.

För övrigt - när du ändå är på Werock... det finns massor av läsning där.
Inte nog med att det finns fler recensioner (i skrivande stund vet jag inte exakt vilka, men jag vet att vi i alla fall snackar om The Wounded Kings), det finns även ett knippe fantastiska liverecensioner.
Flogging Molly.
Slayers bejublade spelning i Malmö.
Copenhell.

Kort sagt - du har gott om läsning där, även om nu Rebellängeln har lite ledigt för tillfället...!
Werock.se!

Semester!

Sista arbetsdagen för undertecknad (i alla fall officiellt, som det känns är det inte osannolikt att det kommer ringa, mejlas och plingas i telefonen ett tag framöver...)!
Det ska bli bra.
Planen är att umgås lite med släkten första tiden, sen ner till Tyskland en kort vända.
Det känns som om sommaren börjar nu, men egentligen har ju Midsommar redan varit och det har hänt en hel del.
Lite bilder kanske, för att sammanfatta sommaren so far?
Överst - Epic Armageddon I.P.A med sin underbara slogan överst: "The Answer To Everything". Jag tyckte det var en lämplig öppningsbild så här i samband med semesterstarten, även om jag ska försöka hålla i träningen den här sommaren.
I alla fall mer än tidigare somrar. Det får bli mindre än det varit under våren, det är verkligen ett halvår som gått i träningens tecken - ca 400 löpta km utomhus och runt 90 pass på gymmet. Måste vila lite i sommar då, och kanske är det öl som är svaret på allt?

Annars då.. blandade bilder från sommaren så här långt!

 

 

 

 

Från topp till botten... Grönanspelningar. Jag har inte lyckats gå på en enda, och frågan är om/när det blir av. Har lyckats träffa av mer eller mindre alla intressanta kvällar som dubbelbokning - men jag kan inte låta bli att skratta när jag ser att man ställer kungen, King Diamond, bredvid Takida.
Det tycker jag är humor!

Sedan - Katatonia och deras remake av senaste skivan "Dead End Kings".
Den är faktiskt inte så bra. Jag vill att den ska vara det, jag vill att "Dethroned And Uncrowned" ska vara helt magisk, men jag måste nu - efter ett otal lyssningar - erkänna att det blir lite trist istället. 
Oväntat.
Ungefär som det där med kattluckan på bilden.
Hur svårt ska det vara att montera en sådan, kan man tänka?
Det visade sig vara en jävla mardröm.
Sågade hålet, och sen...trodde jag att man skruvade fast de båda ramarna i dörren på vardera sida. Det gjorde man inte. Man skulle ha en skruv och en bult som klämde fast ramarna mot dörren- Går ju fint. Om det nu inte var så att en vanlig svensk dörr är för tjock, så att skruvarna som ska dra ihop allt inte var långa nog.
Upptäckte jag en lördagkväll klockan 7.
Med ett hål i dörren.
För att göra en lång historia kort: det blev en provisorisk lagning över natten, och en lång jakt på helt nya skruvar och bultar (ja - just det - kattluckans förborrade hål följde amerikansk standard med tum som mått istället för centimeter, så det var inte helt enkel...) och med två hela dagars arbete istället för en timmes jobb.
Jäkla grej.
Men nu sitter den där. För alltid!

Sista två bilderna där är lite sommarläsning som inte handlar om musik (måste ha omväxling mot detta), och en bild på svågerns True Blood-flaska som står i hans hylla.
Vi har inte smakat den. Det törs man inte. Kan vara bra att ha om det kommer en vampyr på besök, tänker vi.
Annars får man bjuda på något av detta...

 

 

  Snabbkaffe (dricker bara det på sommaren, typ), Nynäshamns Arketyp (en specialöl bryggd enligt gamla traditioner och som faktiskt är nästan odrickbar eftersom den inte smakar i närheten av öl utan mer som något som råkat jäsa i en gammal burk) och Sweden Rocks whisky "Holy Spirit" (som smakar misstänkt likt Speysides 10-åring).
Dryck som alla försvunnit ner under sommarens första tid, fram till nu.

Musikaliskt då?
Vad har egentligen avhandlats såhär långt?
För det första - jag har täppt lite av luckorna i bokstaven E!

Eyehategod (2 skivor, där senaste självbetitlade recenserats), Enslaved, Entombed och Eucharist. Framförallt Enslaved och Eucharist (hej Veckans Tips vad det lider - tack Johan för det!) imponerar stort.
Rival Sons nya, förstås, och de som nyligen recenserats (Misery Index, Crowbar och Vallenfyre) vet du - men ett riktigt bra tips på en skiva som snurrat flitigt är senaste Agalloch. Säregen och lite poppig episk amerikansk black metal.

Riktigt snyggt förpackad digipack, och jag gillar ju bandet sen tidigare ("Ashes Against The Grain" har bland annat varit Veckans Tips) - men i vissa moment på nya "The Serpent & The Sphere" når man så löjligt högt att det åstadkommer precis det där som bra episk black metal gör, då känslorna liksom inte ryms i kroppen och man bara kan luta huvudet bakåt och låta sig svepas med...

Sammanfattningsvis är det faktiskt nästan uteslutande ny musik som har avhandlats denna sommar. Än så länge. Det brukar ha en tendens att klinga av när jag blir lite ledig och när det ska vara semester. Då åker klassikerna fram...

Semester. Det är kanske egentligen det som är "svaret på allt"?  

Svart och hårt paket: Vallenfyre & Misery Index

Fick det här paketet med posten igår.
Passande till Nationaldagen.
Vallenfyre och deras "Splinters", uppföljaren till tidigare debuten, utmärkta "A Fragile King".
Misery Index följer upp stjärtsmisket i "Heirs To Thievery" med "The Killing Gods" (ovan i värsta de luxe.boxen), och det låter - så här efter det första varvet - helt fantastiskt bra.
Det gäller ju faktiskt båda skivorna.
De låter ruggigt bra.
Svart.
Stenhårt.

Det får bli kamraterna sådär till helgen..!

Stora släpp på g: Opeth, Mastodon, In Flames!

 

Man kan säga vad man vill - de tre släpp som nu är mycket nära förestående från tre giganter inom metalgenren är dels bland de mest intressanta, och bland fansen mest emotsedda för hela året.
Dessutom är det, tycker jag, påfallande tydligt att musiken är olika och att alla tre akterna vill att omslagen ska spegla det musikaliska uttrycket (säger jag, som om jag hört något av dessa nya alster - men det är ändå en kvalificerad gissning att det nya materialet inte är väsensskilt från det gamla, och att det musikaliska uttrycket således går att tänka sig trots att man inte hört just dessa skivor).

Opeth "Pale Communion"
Mastodon "Once More 'Round The Sun"
In Flames "Siren Charms"

Tre helt olika stilar på musik och omslag - men tre tydliga karaktärer.
Och tre mycket spännande fortsättningar på tidigare alster!

Jag säger bara en sak: det känns som om aptitretarna som Crowbar, Vallenfyre och Misery Index är förrätten när det gäller stora släpp (utan att för det säga något om själva kvalitén - det är en annan trio som vet var skåpet ska stå) och att de tre ovan avbildade plattorna är huvudrätten för tillfället.
Det är bara att hala fram lädret.
Förhandsbokningar är möjliga redan nu eller inom mycket kort!

(Och ja - för den som undrar har jag placerat skivorna i snygghetsordning baserat på omslaget, men den snyggaste överst och den klottrigaste nederst...)

Veckans Tips: Immolation "Majesty And Decay"

Ja, det är rätt.
Förra veckan hade vi en ilsken platta med dödsmetall som Veckans Tips (Vallenfyre!), och det blir samma sak den här gången. Variation?
Nä.
Bra plattor?
Ja!
Amerikanska Immolation är i blickfånget denna gång, med sin skiva "Majesty And Decay" från våren 2010, en skiva och ett band jag hade prick ingen koll på innan den landade som recensionspromo och jag fick glädjen att skriva om den för Werocks räkning. Redan när jag skrev recensionen så tänkte jag nog att detta skulle jag spara som Veckans Tips någon gång, och varför inte bränna av det nu - när lusten faller på?
Här har vi nämligen något som man kanske skulle kunna kalla för "stridsvagnsmetal".
Alltså, dödsmetall som både kan vara snabb och tung, men som aldrig viker från sin bana. Det finns i grunden en ram i alla låtar - oavsett om det nu serveras blastbeats eller svintunga nackbrytarpartier - som gör att man alltid marscherar i takt.
Ordnung must sein, på tyska.
Fall in i ledet, på svenska.
Obey, på engelska.

"Majesty And Decay" öppnar med ett kort intro innan man släpper loss "The Purge", "A Token Of Malice", "Majesty And Decay" och "Divine Code".
Kvar står ändå episka spår som "A Thundering Consequence", "The Comfort Of Cowards" och topplåten "A Glorious Epoch", skivans bästa låt.
Jo, man tänker på Bolt Thrower mer än en gång under det att man spelar den här plattan.
Jo, man vill spela lufttrummor, luftgitarr och generellt bryta sönder saker när man spelar den här plattan.
Jo, det är ruggigt bra dödsmetall som serveras. Som sig bör när det är tal om Veckans Tips... Immolation är ett band du bör kolla upp om du gillar referenserna och inte har koll sen tidigare. "Majesty And Decay" är en skiva du bör kolla nästan oavsett, tycker jag. Bandet är ju dessutom rykande heta med efterföljaren som har release nu i maj, och man kan dessutom lyssna på EP'n "Providence" här om man vill höra vad bandet har för ammunition...

Veckans Tips: Vallenfyre "A Fragile King"

Vallenfyre har rätt tunga namn i sin sättning. Projektet är Greg Mackintosh sätt att hantera faderns bortgång, och till sin hjälp har han tagit kamrater från sin närhet. Det innebär att "A Fragile King" (titeln avser förstås den i cancer bortgångne fadern) även innehåller Adrian Erlandsson på trummor (naturligt, eftersom de båda är kollegor i mer kända Paradise Lost) likväl som Hamish Glencross på gitarr, Scoot på bas och Mully på rytmgitarr. Huvudpersonen själv hanterar som vanligt gitarren på ett föredömligt sätt, och visar på denna platta upp ett nytt vasst redskap: rösten.

Såhär ska growl framföras.

Det är dödsmetall som levereras, stämt i moll och med desperation som drivkraft.

Och jävligt bra låtar.

Det kanske är det som verkligen gör skivan till vad den är, kombinationen av att låtarna är bra samt att det finns en underliggande tanke och ett syfte med den.

Man känner med Greg, i låtar som "Desecration", "As The World Collapses" och inledande "Al Shall Suffer" målar han brett och tjockt med undergångens pensel.

Jag recenserade plattan för Werocks räkning. Då var det i slutet av 2011, och av någon anledningn har den här skivan blivit en sån där som jag inte spelar jätteofta - men varje gång den åker på så reagerar jag över hur jävla bra den är.

Varför spelar jag inte den här oftare?

Gör inte den missen du med. Spotify här, sen är du snart fast i Mackintosh svarta sorg!

Inför Årsbästalistan T-Ö

Det tog ett tag mellan de två första genomgångarna (A-L var först ut, sen kom M-S något senare) och denna, den näst sista genomgången.
Den som täcker resten av alfabetet.
Näst sista, undrar du då?
Jo, men faktum är att det kommer en genomgång med eftersläntrarna. De där skivorna som antingen släppts precis just nu, eller som jag inte upptäckt förrän precis just nu.
Nå, det om det - nu går vi in på denna omgång, och vi börjar med bokstaven T. Där har excel sorterat in alla grupper som heter något med "The...". Bra så!
Precis som tidigare är alla omslag klickbara om du vill läsa själva recensionen...

Fyra skivor med "The" i namnet. Några var självskrivna - som The Haunted och The Konsortium, medan andra är mer överraskande. The Devil's Blood röt jag ju om senast på Werock, och kallade årets besvikelse. Sant, men ändå en skiva jag inte vill förkasta som potentiell topplistenotering. Det säger kanske en hel del om hur jäkla bra det bandet är... Dessutom, förstås, The Gates Of Slumber. En riktig växare, och har man en låt som "Castle Of The Devil" med på en skiva så blir det bra!

Sist ut är bokstäverna V och W. Sjukt bra år för dem i år!

Vallenfyre, Wolves Like Us, Wolves In The Throne Room är relativt sena upptäckter och släpp som ändå hunnit smälta in i medvetandet. En trio starka skivor som är omöjliga att bortse från i en dylik diskussion och genomgång.

De tidigare alstren av Vreid, Whitesnake och Voodoo Circle är likaledes inga skivor man kan hoppa över, oavsett om det är en av de starkare avslutningarna (?) ett band kan ge sin karriär eller en kopia av det bandet (Voodoo Circle låter verkligen stundtals mer Whitesnake än vad Whitesnake själva gör numera...). Vreid kan vara årets starkas black metal släpp, och varje år tycker jag att det kommer en sån där skiva i början av året - en sån som får mycket speltid och när året summeras sticker ut som en av de man lyssnat mest på...

Recension Megadeth, Vallenfyre, Chickenfoot, Wolves Like Us och Work Of Art!

Det är mitt i månaden, och Werock har försetts med en knippe nya recensioner.
För egen del har jag utnyttjat att förra veckan på bloggen var baserad på mycket bilder, och gått fullständigt bananer. Recensioner från min penna på Megadeth, Vallenfyre, Chickenfoot, Wolves Like Us och Work Of Art! Du hittar dem alla genom att klicka på omslagsbilderna ovan, men till detta ska du lägga ytterligare 6-7 stycken nya recensioner från mina kollegor.
Eftersom det är måndag så fortsätter också tävlingsvansinnet på Werock, och om det inte räcker så kastar vi in ännu lite mumma...
...nämligen en bildspecial från spelningen med Bring Me The Horizon och Machine Head, denna gång med de bilder som blev bäst. Inte de som publicerats på denna blogg förra veckan.

Hur recensionerna som detta inlägg startade med har landat?
Lite blandat. Mellan 6 och 8 i betyg på dessa fem skivor, och både väldiga överraskningar positivt såväl som en skiva som man gillar utan att ens ha hört den. Och Megadeth kan ha presterat sin bästa låt sen "Countdown To Extinction"!

Mest I Spelaren...

Såhär ser de ut.

De skivor som rullat mest i spelaren den senaste veckan. Till ovanstående ska man dessutom lägga gruppen Watain, där jag spelat dem en hel del i samband med skrivandet av den kommande Tvekampen (publiceras nog på fredag, som det ser ut... för dig som undrar...)

Ganska hård vecka, alltså, med undantag för lite glättiga Chickenfoot (och, faktiskt Astral Doors som jag inte har med ovan, även om de inte är glättiga direkt...) så är det brutal musik.

Vallenfyre, Death (tack för tipset Fredrik, denna Re-Issue var riktigt riktigt bra, och du kan lita på att den kommer att dyka upp i Remasters-serien vad det lider...) och Vomitory har härjat i lurarna på undertecknad.

Passar bra denna lite mörkare månad!

Blandgodis - Vallenfyre, Green Day, Badmouth...

Jaha, en del är tydligen musikaliska genier.
Att Greg Mackintosh från Paradise Lost är grym i det bandet visste vi, men att hans nya sidoprojekt Vallenfyre skulle vara så otroligt lovande - det var kanske lite oväntat.
Old school döds, med herr Mackintosh som growlar skitbra vid micken.
Vallenfyre.
Kolla in länken, provlyssna lite och inse att detta måste kollas upp.
Genast!

Annat som måste kollas är förstås den kommande releasen av The Devil's Blood. Demonia rapporterar att den släpps i slutet av året, och det innebär ju att man har årets julklapp till släkt och vänner klar. Förra given var som bekant genial, och jag förväntar mig en fortsättning!
Lyssna på låten "The Thousandfold Epicentre" här!

Se fram emot saker kan man dessutom göra. Per messade igår om att Watain spelar på Münchenbryggeriet den 4/11, och dessutom kommer Saxon dit i början av december. Kul att den arenan kommer tillbaka som spelställe så starkt - jag har härliga minnen därifrån. Vet inte om jag kommer att gå på Watain ännu, det ser ut som om jag åker till Tyskland en sväng den dagen - och dessutom spelar ju Machine Head dagen innan.
Späckat, minsann.
Kolla in bilderna från Watains senaste spelning här i stan dock, och inse att om du kan gå... så ska du göra det!

Några som förresten borde kolla upp saker är de amerikanska flygbolagen. Tror inte det gav så bra reklam att kasta av Green Days frontman Billy Joe Armstrong för att han hadebrallorna för långt ner, eller vad tror ni?
Ska nog spela den här skivan idag, bara för att!

För övrigt har Arla bestämt att stryka den recepttävling som jag yrande om tidigare på bloggen. Siten 225Grader skulle köra den, och undertecknad var peppad för ett bidrag med rocktema, men nu blir det inget med det. Denna gång. Och jag som hade öppnat finvinet!

Satyriconvinet har ju världens snyggaste etikett, men hur smakar det, undrar du då?

Det får du svar på till helgen, helt enkelt. På den här bloggen.

Till dess får du läsa om det andra vinet herr Satyr producerat.

Innan dess så är det ju torsdag. Då återkommer en gammal favorit på bloggen - Torsdagstraven.

Då får du chansen att vinna en blandad trave skivor om du klarar att vara först att svara på frågan. Svar sker som vanligt i kommentarsfältet på bloggen, men har du nu inte "lajkat" Metalbloggen på Fejsbook än så kanske det är läge att göra det. Så du inte missar chansen.

Eller bara sitta och trycka F5 heeeeeeela tiden, det funkar ju det med.

Badmouth jobbar hårt.

Stenhårt.

Här har du sprillans nya videon "Blue Ribbon Days", för även om jag nu inte var helt stormförtjust i skivan "Heavy Metal Parking Lot" så verkar boysen vara sjyssta snubbar, och med det modet och den arbetsmoralen förtjänar de att spridas.

Till sist - idag är det upptakt till Elitserien i ishockey.
Tränarsnack, tippningar och annat.
Jag förstår att ni undrar över undertecknads tips för kommande säsong, och det kommer. Nästa vecka, på tisdag är det nedsläpp - och då får du också facit.

Det var väl alles för denna gång. Imorgon kommer en "Mest i Spelaren - Special Edition".
Rätt bra inlägg totalt sett om jag får säga det själv.
4 av 5, kanske.
Hepp!