Recension: Wolves In The Throne Room "Celestial Lineage"

Googlar man betydelsen av ordet esoterisk så får man fram att det betyder ungefär inre, fördold eller beslöjad. Man får veta att det handlar om motsatsen exoterisk, yttre.

Det är ett ord som har relevans för undertecknads del när Wolves In The Throne Rooms senaste skapelse "Celestial Lineage" ska skärskådas. Här är det nämligen som om bandet - egentligen bestående av bröderna Aaron och Nathan Weaver, men här även uppbackade med stundtals sakral kvinnosång av Jessika Kenney - har plockat ut en skärva av världsalltet och placerat på bordet för att visa hur illa ställt dess tillstånd egentligen är.

Det handlar inte om att använda sig av retorik eller ilska som exempelvis punken gör när man vill revoltera mot maktmissbruk, eller att provocera fram en reaktion.

Istället placerar man helt kallt en koloss till skiva, som med både faktiska bilder och ett bildspråk i det musikaliska uttrycket slår an en sträng djupt inne i undertecknad, en sträng som VET att den väg vi - mänskligheten - har slagit in på kommer att sluta med katastrof.

En inre, dold kunskap som jag tror finns i alla oss, men som vi i vardagen väljer att bortse ifrån.

En esoterisk kunskap.

Och ett sätt att sammanfatta den här fantastiska skivan.

Flummigt?

Häng med på lite mer jordnära (no phun intended) genomgång av bandets fjärde platta.

Totalt finns här 7 spår, men både "Permanent Changes In Consciosness" och "Rainbow Illness" är snarast meditativa och stämningsbyggande alster utan sång. "Woodland Cathedral" är även den snarast meditativ och sakral, och bryter av bandets i övrigt sprakande black metal.

Det lämnar oss med knippet "Thuja Magus Imperium", ""Subteranean Initiation", "Astral Blood" och "Prayer Of Transformation".

Samtliga spår är urstarka och tillåts sprida ut sig på den tid som krävs för att bli fullbordade. I inledande "Thuja Magus Imperium" backas bandet upp av nämnda Jessika Kenney, vilket ger ännu en dimension till det stundtals poetiska larmet, men ska jag välja en enda låt så blri det ändå "Astral Blood".

Detta är kanske den mest traditionella låtbyggnaden av dessa, och den svängiga black metal som presteras är precis min kopp the.

Personligen har jag ingen tidigare kontakt med bandet, jag har endast haft dem under lupp sedan i somras (och då via liveplattan "Live At Roadburn"), men min gissning är att detta verkligen inte gör någon av bandets supportrar besvikna.

Det är, enkelt uttryckt, en best till platta som verkar växa konstant.

Att plocka enskilda spår känns som fel väg att gå, då hela skapelsen är menad att avlyssnas i ett svep - och tala till ditt inre, på ett närapå unikt och poetiskt sätt.

Bli berörd. Kolla upp Wolves In The Throne Room genast!

Betyget då?

För egen del hamnar det på en stark 4:a. Det är möjligt att jag får anledning att revidera det med tidens gång, men just nu känns det helt rätt.

Bästa Spår: "Astral Blood"

Wolves In The Throne Room "Celestial Lineage" - 4