Metalbloggens samarbetspartner:

tisdag 13 september 2011

Dystopiskt boktips

Jag håller på att plöja mig igenom den här boken. "Metro 2033" av ryske författaren Glukovski
Historien är satt till den ryska tunnelbanan, efter en katastrof som gjort allt liv på ytan omoöjligt, och jag finner att jag verkligen fångas av både uppfinningsrikedomen i hur livet går till, små samhällen och spänningar bildats på de olika stationerna, och beskrivningen av hur människan hittat ett sätt att överleva i smutsen.
Men missta dig inte, det är mörkt, hopplöst och dystopiskt för det mesta.



Boken jag läser är i pocket, så vem vet - den har väl har väl funnits hur länge som helst antar jag, och kanske är det bara jag som är trög. Det finns visst ett dataspel på boken också..

Det vore kanske kul, men hur jag ska hitta både lust och tid övergår mitt försånd.
Tror nog jag håller mig till det gamla hederliga Fallout när det gäller framtidsöverlevnad.





Inte för att det heller blir speciellt ofta.



Det finns liksom så mycket annat som måste hanteras, och som jag vill göra.



Skivor, till exempel.



Massor av dem.



Och spelningar.



Hösten är galen. GALEN!



Antalet konserter i Stockholm som jag vill se äro oändliga, men det ska nog avhandlas i ett eget inlägg.






För övrigt väntar du kanske på Elitserietipset som utlovas idag?



Det är skjutet.



Till på torsdag, när serien börjar "på riktigt".



Det är en match ikväll, men jag orkar inte starta skördetröskan för ett enda halmstrå, som bondkärringen sa när gubben ville vänslas...

Opeth på Nyhetsmorgon

Opeth är ju stekheta just nu.
Blasphemedia berättar att du kan lyssna på hela kommande plattan "Heritage" här, och som om det inte räcker så gästade bandet TV4's Nyhetsmorgon idag.
"Higher" avhandlades och du hittar den här.

Herr Åkerfeldt fick även vara centrum för en intervju som du hittar här.

En dryg vecka kvar nu innan "Heritage" släpps på allvar. Vad ska det bli av mina reaktioner?

NP: Grand Magus "Hammer Of The North"

Har precis avslutat ett gympass, och där spelades den här skivan.
Det får mig att notera tre saker:

1) Jag är otränad!
2) Det är dumt att glömma passerkortet inne i det låsta omklädningsrummet...
3) Grand Magus kommer att explodera och bli überstora tror jag.

Just den här skivan är riktigt bra, och trots att jag initialt höll "Wolf's Return" högre så får jag nog krypa till korset och hålla med R2 nu. "Hammer Of The North" är fantastisk, och bandets finaste stund!

Ska vi tippa att bandet exploderar in i den yppersta Elitserien med nästa platta?

måndag 12 september 2011

Death Alley Whiplash F''ing Driver

Jag är rätt seg idag.
Småstökig natt, håller i en utbildning hela dagen och veckans kommande schema ser som vanligt späckat ut.
Det blir därför lugnt på bloggen denna måndag.
Bilden ovan får dock starta peppen inför lördag, då det är dags för Hårdrockssamfundet att välja vilka kategorier som ska avhandlas på Hårdrockskväll 2012.
En av de valbara är "Bästa Bilmusik", och kanske ska man ha både Metallicas "Whiplash" och "Death Alley Driver" med bland annat de här lirarna i åtanke ifall den kategorin dyker upp?

För övrigt startade NFL igår.
Mitt favoritgäng - de eviga förlorarna Buffalo Bills - startade helt oväntat med storseger.
Ur led är tiden!

Veckans Citat: Kerry King, Slayer

Måndagmorgon, igen (visst är det märkligt hur fort helgerna går - speciellt i jämförelse med vardagen?).
Same same but different - och varför inte nöja sig med det konstaterandet, och ta ett citat som speglar det?
Precis.

"Vår nya platta kommer att handla om krig, religion och satanism".

Kerry King, Slayer

Han missade väl bara seriemord, annars tror jag han täckt in alla plattor bandet någonsin gett ut....

söndag 11 september 2011

Provsmakning: Unione Nero di Wongraven

Den gode Satyrs vinkunskaper visar sig ju i två viner som han har komponerat tillsammans med Luca Roagna. Den dyrare av dem, Unione Nero di Wongraven är ett Barolovin som klöser lös på 429 spänn buteljen, och som finns i Systembolagets beställningssortiment.


Kompisflaskan Alleanza Nero di Wongraven provades av mig och min köra hustru tidigare i somras, och förra helgen var dte dags att ge sig på den här styggingen.



Är det värt slantarna?

Etiketten är i alla fall rasande snygg, och själva vinet i sig är ett Barolovin från 2006.
Det är tappat på 13,5% alkoholhalt, och den närmast svarta drycken passar enligt egen utsago bäst vid ca 16-17 grader.


Förstorar man den här bilden ovan får man säkert veta ännu mer, eller så går du direkt på de omdömen som vi lämnar, jag och min bättre hälft...

Doft

T: plommon

Rebellängeln: russin, ekfat


Smak

T: kraftigt, svart vinbär.

Rebellängeln: lite strävt, jordigt, svarta vinbär och...mörkt, på något sätt. Gott, ännu godare till mat, speciellt kan jag tänka mig kött, biff eller mustig pasta. Men vad vet jag... :-)


Betyg

T: 3, helt ok men inget jag skulle köpa

Rebellängeln: 4, men med tveksamhet. Absolut inte värt pengarna...


Alltså - har du 429 spänn till övers och söker ett gott vin - köp ett annat. Två flaskor. Eller en billigare flaska, och något att äta till!

Live!: Iron Maiden "Rock In Rio"



Det finns färre och färre akter som klarar av att fylla en riktigt stor arena. Som klarar av att bära en festival som Sonisphere.

Iron Maiden är förstås en av dem, och de har en fanbase som i stort sett saknar motstycke inom hårdrocksvärlden (ja, det är väl de, Metallica och AC/DC som är däruppe i publikligan).

De vann Rockbjörnen som bästa liveakt, och de knep 3 av de fem första platserna när Sweden Rock Magazines läsare röstade fram de 50 bästa skivorna på 2000-talet.

De är, med andra ord, enorma.

Och de kan verkligen konsten att göra liveplattor,

Flera stycken har det blivit, och de fortsätter att komma ut fastän bandet varit aktiva så pass länge.

Denna gång drar vi fram "Rock In Rio", som faktiskt hunnit bli nästan 10 år gammal (jodå, den kom 2002!).

Den är förvisso inte den bästa skivan bandet släppt i liveformat, i alla fall inte enligt den här Tvekampen, men det är otroligt bra.

Lyssna på allsången i "Fear Of The Dark", till exempel, eller ta del av av setlistan.

Rysningar och gåshud - på ett bra sätt!


Nåväl - när Iron Maiden domderar massorna i Rio, samtidigt som de fläskar på med så mycket bra låtar så finns det inte mycket att tveka över.

Hosta upp och köp skivan om du inte redan har den.

Och, som sagt, vill du ha mer läsning så missa inte djupdykningen!

lördag 10 september 2011

Poetisk bild?

Nä, det blev ju ingen tatuering idag.
Frugan och jag dricker istället ett glas vin till middagen.
Vi har tyvärr lite blomflugor hemma, så för att skydda glasets innehåll greppade jag första bästa platta sak.
Först efter såg jag vad det var.
Ganska poetiskt, eller hur?
The Devil's Blood - som skyddar det mörka vinet. Chtistus blod, enligt nattvarden!

Skivan följde förstås med Sweden Rock Magazine, och är försmak för bandets kommande album.
Det låter väl okej, men mina förväntningar på detta band är verkligen skyhöga, så vi får väl se hur de ror uppgiften i land...

Dagens uppgift - tatuering

Idag är det dags att ta tag och starta projekt vänster arm.
Om inte Jonny är sjuk (känningar igår, håller tummarna för att han är frisk och att vi kan köra...) så kör vi alla konturer på en full sleeve i japanese style.

Blir väl inte som den här killen dock.

...men ändå.
Motivet kommer vara vatteninspirerat.
Fortsättning följer, om det är dags idag kommer väl bilder vad det lider under helgen.
Stay tuned!

fredag 9 september 2011

Omröstning - Vilken av tungviktssläppen i september blir bäst?

Roadrunner laddar ju ut en rent helvetisk releasefest under en dryg vecka i slutet av septmebr.
Opeth "Heritage", Machine Head "Unto The Locust" och Mastodon "The Hunter".
Smaka på den.
I senaste Close-Up så kan man se ovanstående slutresultat när flera personer i deras panel satt betyg. Enligt den är alltså Mastodon starkaste släppet.
I tidningens recensioner delas sedan två 9:or ut till Opeth och Machine Head, medan Mastodon stannar på en 8:a...
Nåväl - nu har du chansen att säga vilket av släppen du tror är starkast.
Missa inte omröstningen som kör igång idag. Finns uppe till höger på bloggen!

Veckans Tips: Barren Earth "Curse Of The Red River"



Progressiv döds, kan det vara något medan du väntar på att Opeth ska släppa lös "Heritage"?

Om man dessutom kryddar det med finsk melankoli och melodi, lockar det då ännu mer?

Förhoppningsvis, för annars går du miste om något riktigt bra.

Sjäkv tackar jag Stones för att han öppnade mina ögon för finska Barren Earth och deras debutplatta "Curse Of The Red River"!

Detta är nämligen en sån där skiva som greppar dig hyggligt bra i början, och sen bara växer... och växer...och växer.

Inledande, långa titelspåret fortsätter över i "Our Twillight" och en "Forlorn Waves" som verkligen klingar finskt och hela härligheten svänger, sjuder och rullar över dina sinnen.

Jag kan speciellt rekommendera den här skivan för hörlurar av bra kvalitet, avlyssnad i ett mörkt rum där inget annat kan störa upplevelsen.

Soundet är rattat av en viss Dan Swanö, och det är inte utan att man tänker på just Opeth när man lyssnar på skivan. Det som är annorlunda är dock den där finska färgen, och den kan nog komma sig av att grabbarna (eller...ja...gubbarna, kanske) har ett förflutet i sådana akter som Amorphis, Waltari, Moonsorrow och Swallow The Sun.

Nä, det är väl ingen vanlig debut kanske, men det spelar ju ingen roll.

Det är ju bra.

9 låtar bjuds vi på, och förutom den nämnda inledningen bör "The Leer" och "Flicker" lyftas fram - men egentligen sitter väl styrkan i helheten.

Detta är inget annat än en progressiv diamant av metal.

Du bör kolla upp det. På Spotify, här.


Och... tack, Stones. Jag är väldigt glad att jag inte missade detta, speciellt nu när suget efter nytt material från Opeth är så stort. Då får man tacka för så dugligt substitut!

torsdag 8 september 2011

Vinn Torsdagstraven!


Idag seglar Close-Upjollen ut, och det betyder att du kan vinna promoskivan med låtar från alla deltagande band. Bland annat.

Detta är nämligen återkomsten för Torsdagstraven, tävlingen där du kan plocka hem en hög med blandade skivor. Och böcker. Eller, i detta fall, bok.

Vinsten består nämligen denna gång av:


Entombed "Wolverine Blues"

Oasis "Be Here Now"

Skunk Anansie "Paranoid & Sunburnt"

Neil Young "Tonight's The Night"

Megadeth "Countdown To Extinction"

Close-Up Båtens promoskiva

Boken "Hjärtformad Ask" av Joe Hill (en halvskräckis med rock'n'roll-anknytning).


Rätt bra va?

Så, hur gör man då för att plocka hem godbitarna?

Enkelt.

Du är först med att besvara denna fråga. Svar lämnas i detta kammentarsfält (inte på Facebook, alltså!)...

Och, frågan lyder:


Ett av banden som finns på promoskivan för denna båt har ställt in. Vilket?


Till sist... som vanligt... tack, Magnus Ö, för att du skänkt skivorna som delas ut i Torsdagstraven!

Vansinnigt sjuk dröm

Okej, nu är det nog dags att göra stora sinnesundersökningen.

Den här drömmen är nämligen lite för galen för att det ska kännas bra.

Jag drömde alltså - på fullaste allvar - att jag var med i en gameshow på TV, och den som ledde det hela var kompisen Pers gamla flickvän Helene (???, vafan, henne har jag ju inte sett eller träffat på.. ja... evigheter, var kom hon ifrån???).

Det gick ut på att man skulle gå längs E4:an hemma i Bureå utanför Skellefteå.

När man gick där så fanns små rum och statiopner där man skulle genomföra uppgifter.


Jag kom bara till det första rummet, det som hette Gary Moore.

Och det riktigt sjuka i alltihop är att jag inte minns uppgiften jag misslyckades med, men det slutade med att Gary lindade in mig i bubbelplast och jag fick bli kvar i min cell.


Allvarligt talat.


Ut ur mitt huvud, Gary. Och Helene. Fort, innan TV3 gör verklighet av programidén!

onsdag 7 september 2011

Mest i Spelaren - special edition

Idag är det onsdag - och det innebär i vanlig ordning att det är dags att uppdatera vad som rullar mest hos Rebellängeln.
Mest i Spelaren, alltså.
Men det är inte vilken uppdatering som helst - utan en riktig special edition.
Den senaste tiden har det nämligen spenderats otroligt mycket tid med lyssnande.
Varje dag, i stort sett, har avslutats med 1-3 timmars lyssning i sängen, med hörlurar.
Det som spelats är verkligen blandat. Ibland hela skivor, ibland enstaka låtar - i mitt i allt detta så har det ju varit en resa till Spanien också, där jag utlovat lite mer reflektioner över exempelvis den ingång jag valde till King Diamond.
Alltså - denna gång kan man säga att det är en special edition av Mest I Spelaren!

Först ut - den senaste veckan, det som står i högerkanten på bloggen.


Den har dominerats av de två plattor som väntade i postlådan när familjen kom hem - Red Hot Chili Peppers och Ghost Brigade. Bra skivor, båda, och det är bara att spetsa öronen och hålla ögonen på den här siten för recensioner. Till det ska adderas demos - det är bra tryck i inkorgen, närmast i pipen är Stonegriff och Majestic Dimension - samt blackmetalbandet Nine Covens (recension ska ske på Werock) och förra årets bästa giv High On Fire.


Låtar då? Vilka låtar har rullat?


En uppräkning säger... "You Lose" med Misery Index, "Castle Of The Devil" med Gates Of Slumber, "Blood To Walk" med King Diamond, men det har varit många andra låtar som loggat speltid också.


Nå, det om det. Nu - till anledningen till att detta kan kallas för en Special Edition. Spanienlyssningen, där fem plattor får lite mer text. Först ut - Demonaz.


"March Of The Norse" är en skiva som verkligen biter sig fast. Klassisk heavy metal med black metal-influenser av samma sort som exempelvis Bathory utforskade på "Hammerheart". Låtarna är svängiga, och detta känns faktiskt som ett givet Veckans Tips så småningom. Dessutom lockar det att skriva en Tvekamp mellan Demonaz och den här skivan...



Härnäst . två liveskivor som är helt olika. Wolves In The Throne Room är för mig en ny erfarenhet, men deras spelning från Roadburn är riktigt bra. 4 låtar men ändå dryga 50 minuters speltid, och detta är en skiva som nästan hypnotiserar lyssnaren. Är det så poesi låter?


Running Wild har ju numera kastat in handduken, men deras avskedspelning från Wacken 2009 finns förevigad. Det är ett band som inte längre är på sin topp, framförallt hörs det på sånginsatsen från bandets ledare Rock'n'Rolf. Deta är också motsatsen till Wolves In The Throne Room, typ, för här radas hitsen upp istället. Sjukt bra låtmaterial har de lyckats skrapa ihop under åren, något annat kan man inte säga - men är denna bättre än första liven bandet gav ut, "Ready For Boarding"? Nä, jag tycker ju inte det...


Mest lyssning i solstolen drog ovanstående skiva.


"Deadly Lullabyes Live" med King Diamond. Det är en enastående bra samling, med betoning på just samling. Ljudet är helt klart manipulerat för att bli så bra som möjligt (undrar hur mycket overdubs det är på den här skivan...?), men det ger å andra sidan en riktigt bra skiva. Den kommer att dyka upp i serien om Live-skivor du behöver så småningom, och för egen del kan jag konstatera att "Abigail"-spåren är otroligt bra, liksom att de låtar som hämtats från "The Puppetmaster" imponerar.


Mer King Diamond åt folket. Eller åtminstonde åt Rebellängeln!


Sist i genomgången är den här skivan.


Jeremy Irons & The Malibu Ratpack. Metal Bastard hävdar att det är årets bästa rockplatta, men han har fel. Det är en riktigt bra skiva, det är en skiva som jag gillar skarpt och absolut lägger i pipen för Veckans Tips - men det är inte årets bästa rockskiva!


Massor av musik i spelaren, alltså!

tisdag 6 september 2011

Blandgodis - Vallenfyre, Green Day, Badmouth...

Jaha, en del är tydligen musikaliska genier.
Att Greg Mackintosh från Paradise Lost är grym i det bandet visste vi, men att hans nya sidoprojekt Vallenfyre skulle vara så otroligt lovande - det var kanske lite oväntat.
Old school döds, med herr Mackintosh som growlar skitbra vid micken.
Vallenfyre.
Kolla in länken, provlyssna lite och inse att detta måste kollas upp.
Genast!

Annat som måste kollas är förstås den kommande releasen av The Devil's Blood. Demonia rapporterar att den släpps i slutet av året, och det innebär ju att man har årets julklapp till släkt och vänner klar. Förra given var som bekant genial, och jag förväntar mig en fortsättning!
Lyssna på låten "The Thousandfold Epicentre" här!

Se fram emot saker kan man dessutom göra. Per messade igår om att Watain spelar på Münchenbryggeriet den 4/11, och dessutom kommer Saxon dit i början av december. Kul att den arenan kommer tillbaka som spelställe så starkt - jag har härliga minnen därifrån. Vet inte om jag kommer att gå på Watain ännu, det ser ut som om jag åker till Tyskland en sväng den dagen - och dessutom spelar ju Machine Head dagen innan.
Späckat, minsann.
Kolla in bilderna från Watains senaste spelning här i stan dock, och inse att om du kan gå... så ska du göra det!

Några som förresten borde kolla upp saker är de amerikanska flygbolagen. Tror inte det gav så bra reklam att kasta av Green Days frontman Billy Joe Armstrong för att han hadebrallorna för långt ner, eller vad tror ni?
Ska nog spela den här skivan idag, bara för att!



För övrigt har Arla bestämt att stryka den recepttävling som jag yrande om tidigare på bloggen. Siten 225Grader skulle köra den, och undertecknad var peppad för ett bidrag med rocktema, men nu blir det inget med det. Denna gång. Och jag som hade öppnat finvinet!




Satyriconvinet har ju världens snyggaste etikett, men hur smakar det, undrar du då?

Det får du svar på till helgen, helt enkelt. På den här bloggen.

Till dess får du läsa om det andra vinet herr Satyr producerat.




Innan dess så är det ju torsdag. Då återkommer en gammal favorit på bloggen - Torsdagstraven.

Då får du chansen att vinna en blandad trave skivor om du klarar att vara först att svara på frågan. Svar sker som vanligt i kommentarsfältet på bloggen, men har du nu inte "lajkat" Metalbloggen på Fejsbook än så kanske det är läge att göra det. Så du inte missar chansen.


Eller bara sitta och trycka F5 heeeeeeela tiden, det funkar ju det med.



Badmouth jobbar hårt.

Stenhårt.

Här har du sprillans nya videon "Blue Ribbon Days", för även om jag nu inte var helt stormförtjust i skivan "Heavy Metal Parking Lot" så verkar boysen vara sjyssta snubbar, och med det modet och den arbetsmoralen förtjänar de att spridas.








Till sist - idag är det upptakt till Elitserien i ishockey.
Tränarsnack, tippningar och annat.
Jag förstår att ni undrar över undertecknads tips för kommande säsong, och det kommer. Nästa vecka, på tisdag är det nedsläpp - och då får du också facit.

Det var väl alles för denna gång. Imorgon kommer en "Mest i Spelaren - Special Edition".
Rätt bra inlägg totalt sett om jag får säga det själv.
4 av 5, kanske.
Hepp!

NP: Running Wild "Blazon Stone"

Ibland är det märkligt.
Lyssnadet på musik.
Jag har den senaste tiden lyssnat lite på den sista spelning som tyska piratkomedin Running Wild gett sig, inspelningen av avskedskonserten på Wacken 2009.
Bra knippe låtar, men Rock'n'Rolf saknar det där verkligen klippet i rösten - och mixningen är bra skum ibland (lyssna bara på inledande "Bad To The Bone" och hör på refrängen.... visst har man mixat alla andra betydligt lägre än just herr Rolf? Det låter ju helt stört!).
Hur som helst - det innebar att jag imorse bara var tvungen att spela mer Running Wild.
Av nån anledning.
Och den skiva som åkte på var... inte ens deras bästa. Eller näst bästa. Eller näst näst bästa. Eller.. ja, ni fattar.
Det var istället den här.
"Blazon Stone".
Det hade jag aldrig gissat på själv, om jag skulle försöka mig på att i förväg rapa upp vilka plattor ur skivhyllan som skulle logga speltid den kommande veckan.
Aldrig på en miljon år.
Även om jag faktiskt gillar skivan.
Running Wild runt den där tiden är riktigt bra, och lite av en guilty pleasure för undertecknad.



Synd bara att de verkligen for upp som en sol och ner som en egouppspärrad pannkaka, för efter den här skivan började det väl gå snett.

Frontmannen förvandlade bandet till ett soloprojekt (vilket det väl kanske var redan från början, vad vet jag om vem som drev bandet i tidernas begynnelse?), och till slut blev det hela tyvärr bara en parodi. De sista skivorna var väl... inte populära bland kritikerna, för att uttrycka det milt.

Hur som helst.

Idag spelar vi "Blazon Stone".

Oväntat nog!

måndag 5 september 2011

Höst

Idag har jag börjat jobba efter en lång sommarledighet. På riktigt.
Och jag känner i hela mitt väsen att det är en förändring på gång.
Kanske kommer det att påverka bloggen, kanske inte.
Det kommer definitivt att påverka mitt yrkesliv.
Något måste hända.
Att gå runt och ha masken på, masken som säger att detta är något jag bryr mig om... det funkar inte.
Därför är det höst nu.
Inte bara för att sommaren är slut (eller, är den det? Fantastiskt väder i Stockholmstrakten de senaste dagarna, och detta väder påminner mig verkligen om den här skivan...), men även för att det är höst i mitt sinne.
Yrkesmässigt.
Dags att starta et "ny säsong" - och förändring kommer att ske.
Stay tuned.
Tills vidare kan ni ju dock dels kolla på bilden ovan som jag snott från nätet (hamnade på något som heter Bitterbloggen, fantastiskt deprimerande läsning med inte så lite sarkasm i färgen).
Dessutom kanske det är dags att summera sommarens aktiviteter.
Sommarboken, sommarskivan, festivalerna.
Uppdatera arkiven ligger också i pipen under den närmsta tiden.

Innan dess har jag dock lite att pyssla med när det gäller mitt dagtidsjobb.
Och som påminnelse om hur det livet är så tar vi väl en video?

Skid Row . "Slave To The Grind"!





Veckans Citat: Joakim Nilsson, Graveyard

Måndagmorgon - och tillbaka på jobbet på riktigt.
Det kräver kanske ett citat med både tänkvärdhet och humor.
Ett citat som denna gång hämtas från Göteborg.
Det känns passande.
Joakim Nilsson som frontar Graveyard har med "Hisingen Blues" lyckats skapa en skiva som är proppfull med riktigt tänkvärda oneliners, och det är därifrån vi tar dagens citat...

"People ask me what is wrong
I don't know what's right."

Graveyard

söndag 4 september 2011

Club Distortion - med The Resistance och Crucifyre!

Club Distortion bjuder upp till dödsdans.
Den 8/10 - min äldste sons födelsedag - är det dags för Kulturhuset att vara skådeplats för bland annat Crucifyre och herr Strömblads nya projekt The Resistance som ska bringa blasfemi till massorna.
Ynka 150 pix för biljetten - skaffa din plåt fort, för det lär väl bli fullt!

Remasters: Carcass "Heartwork"


Idag fyller min mamma år.
Grattis mamma - och varför inte fira med en riktig superhit i form av "Heartwork" från Carcass?
När det väl begav sig, 90-talet, så fattade jag inget av Carcass.
Det ändrade R2.
Tack för det senior, för jävlart vad bra detta är!
Svänget i "No Love Lost" påminner nästan stundtals om Pantera, öset i "This Mortal Coil" skulle kunna vara Morbid Angel - men allt är ändå helt otvivelaktigt Carcass.
Så.
Jävla.
Bra.
"Heartwork" var väl bandets fjärde fullängdare om jag fattar saken rätt, och efter denna plattan så kom i alla fall "Swansong", men jag undrar jag om detta har överträffats i bandets karriär.
Inledningen med "Buried Dreams" och "Carnal Forge" lämnar lyssnaren att kippa efter andan innan just "Nol Love Lost" släpps lös. Och då har vi ändå kvar mina favoriter, titelspåret, "Emodiement" och just "This Mortal Coil".
Ruggigt bra.
Extramaterialet på den remastrade versionen består i videor till "No Love Lost" och "Heartwork", och det kan väl vara kul som tidsstudie och extramaterial om man gillar just det visuella. Det tilltalar inte mig speciellt mycket, men sånt är ju upp till varje person.
Dessutom spelar det väl ingen större roll, det är ju så bra huvudmaterial att det räcker och blir över.
Tack, R2, för introduktionen.
Och grattis mamma!

lördag 3 september 2011

Sommarens sista festival - jävligt icke-metal...

 Sådan far sådan son?
Kanske.
Minstingen i familjen har fått börja äta smakportioner, och det ger intressanta kladdperioder.
Det är dock inte det häftigaste som hänt idag - nä, dte var idag dags för sommarens sista (?) festival för Rebellängeln.
Jävligt ickemetal.
Enbart för barnen.
Tyresöfestival, med storheter som.... som...äh, jag vet inte ens vad de heter. Filling och nåt som spelade hiphop, ett storband och nån som var konferensier och som tydligen varit med i Melodifestivalen.
Spelade dock mindre roll - för här gavs en hel del bra grejer för den som tar för sig.
Grädda pannkakor över öppen eld?
Check!
 Baka pinnbröd?
Check.
Se R2's farsa ha uppvisning med sin hund?
Check.
Träffa Thetania från Tune Of The Day?
Check.
 Sist men inte minst - den här bussen var ombygg till teater.
Marionettteater.
Nä, jag orkade inte vänta på dess att det skulle bli föreställning, men jag tjuvade ändå en bild.
Bara för att.
Det ger ju nämligen en anledning att spela en låt på temat.
"Master Of Puppets" med Metallica?
För uppenbart.
Vi tar den här istället.



Min pågående upptäckt, King Diamond.
"The Puppet Master".
Tänk vad jag blir förbannad om det visar sig att han faktiskt satt i bussen, och jag inte orkade gå in!!!??

Spanien - en bildkavalkad

Som bekant åkte familjen Rebellängel till Spanien för en vecka.
Med oss hade vi svägerskan, och vi landade allihop i en djävulsk hetta.
36 grader första dagen.
Varmt?
Inte jämfört med helvetet, men jämfört med allt annat.
Extra utmanande med en 4-månaders bebis och en blekfet, hårig Rebellängel.
Nå, hur som helst - det var en bra vecka, och det är dags att bjuda på lite bilder av spektaklet.
Det blir inga strandbilder.
Det blir inga poolbilder.
Det blir...udda bilder. Håll till godo - och först ut är den här:

Salt, förstås. Tänker man.
Det är bara det att Spanjorerna bestämt sig för att blanda i vitlök, vilket tydligen tillägget "de ajo" betyder.
Jag kan lova att svägerskan som upptäckte det fick annorlunda frukostägg!

Själv förbannade jag det här.
Första dagen
Vafan??? 

 Ska det vara kvalitet?
Skitglasögon.
Som tur är hade frugan packat ner ett par extra, skitfula saker så jag kunde spara 5 euro istället för att köpa nya...
I min godhet lånade jag också ut mina nattlyssnar-hörlurar till äldsta grabben M så att han kunde kolla på film i lugn och ro.
Det verkar har ju uppskatta, eller hur?



Nå, som tur är fanns det tröst att få. När vi är  Spanien handlar vi oftast på en enorm affär vid namn Carrefour. Tror det är en fransk kedja egentligen, typ ICA, och det är ibland så packad med folk att man på allvar vill öppna eld med automatvapen.
Bra saker med den?
ALLT finns.
Även sprit.
Belönade mig med den här:
22 euro för en Ballantine's Blue 12-åring. Vanilj och toffeesmaker i den whiskyn, och riktrigt bra för att vara en blended. Dessutom 10 euro billigare än på tax free på vägen hem, det gillar jag.
Under resan har jag nämligen slagit rekord i dumhet/snålhet.
Delade t ex schampoo med äldsta kille nför att slippa köpa eget.
Tuttifruttilukt och Långben på etiketten.

Men, om man tänker efter... vad kostar schamppo, tror ni? I Spanien? 


Nä, precis.
Inte dyrt.
Däremot inhandlades en jävla massa flytetyg och spadar och grejer att ha i poolen och på stranden, och vad var roligast tyckte M?
En spreyflaska´för noll spänn.
Den modellen man sprutar blommorna med. 
Dumsnål, var ordet...

Ölen var billig dock.

 Inmundigas från plåtburk, iskall eftersom den smakar rätt lite.
Notera att burken till höger, Cerveza Holandesa (smaka på det namnet!) är Carrefours eget märke, och den kostar den svindlande summan av 17 eurocent per burk.
Dyrt, eller hur?
Ganska söt öl, neutral och fyller sitt syfte.
17 eurocent.
Det är alltså typ 1,50 spänn stycket.
Jodå, vi skulle antagligen supa ihjäl oss fort här i Norden, men i ärlighetens namn undrar jag om de inte försöker rätt hårt där nere också...


 På väg hem. Äntligen.
Man får väl inte erkänna sånt, men jag saknade nyhetsflödet när jag var helt frånkopplad.
Käkade på Burger King på flygplatsen, och vill ni (BK) skicka pengar för denna gratisspons så går det bra att höra av sig!

Nå, väl hemma väntade dessa plattor på hallmattan (eller, ja, jag bor ju i radhus så rent tekniskt låg de väl på ett bord eftersom grannarna tait in posten, men ändå...)

Red Hot Chili Peppers och Ghost Brigade.
Mumma!
Lyssningen har annars dominerats av bland annat King Diamond, Wolves In The Throne Room, Demonaz och Deftones - men det är något som kommer i ett helt eget inlägg så småningom... 

...och läsningen var den här, på rekommendation av Fredrik D.
Låt mig i all enkelhet säga att jag trodde nde skulle vara bra mycket bättre än vad den var, och att jag fann den mest... rörig. Bitvis bra, bitvis för sökt skruvad.


Efter att jag klarat av den så gav mig istället i kast med en annan dystopisk science fictionhistoria som jag fastnat i. Mer om detta en annan gång dock!

Till sist - de har verkligen ingen som helst klass på musiken i Spanien.
Hissmusik everywhere.
Jag såg en (1) hårdrockströja på hela resan (ja, förutom mina egna då, doh!).
På flygplatsen på vägen hem. Amon Amarth.
I övrigt - Mike And The Mechanics-musik så långt örat når.

Nä, det är skönt att vara tillbaka i detta karga nord, med ärans tungomål och god musik på radion!

fredag 2 september 2011

Bullet For My Valentine - INTE ikväll på Gröna Lund

Ikväll får Stockholms mest välutnyttjade kvadratmeter Gröna Lund tyvärr INTE besök av Bullet For My Valentine - på bilden utsmyckade till hårdingar.
Skulle nog varit rätt mycket kids där, minst sagt, men eftersom bandet ställt in hela sina augusti- och septemberturné blev det inget av det alls.
Lite synd, faktiskt.
Jag har sett bandet live, och gillar det. Dessutom gillade jag senaste plattan "Fever" riktigt mycket (recension av den här).. så pass att jag hade den till utmanare till 2010 års topplista.
Jo, jag vet att jag kanske egentligen är för gammal för det.
Poolare Per tycker dessutom att de tappat allt sen debuten, men jag har tydligen en "guilty pleasure" när det gäller walesarna...

Ersättning för kvällens uteblivna gig?
Absolut. Kommer här.





För den som verkligen ville se livemusik gavs utmärkt ersättning igår. Graveyard, FTW!

Veckans Tips: The Crown "Crowned In Terror"




Svenska The Crown har en hel hoper plattor under bältet, med ett flertal olika sångare. För egen del har jag inte upptäckt bandet förrän på senare år, och den platta jag verkligen har fastnat för är "Crowned In Terror", med At The Gates och Disfearskrikhalsen Tompa Lindberg bakom mikrofonen.


Bandet som sådan kanske inte är en hemlighet direkt, och som ett Veckans Tips känns det inte som en oupptäckt diamant för de flesta, men detta är så bra att ordet helt enkelt måsta spridas.


Brutalt aggressiv dödsthrash på stereoider, typ, men på något märkligt sätt har bandet lyckats med bedriften att baxa in en hel låda med sväng och melodi i ursinnet, och det är väl det som gör det här så vansinnigt bra.


Låtar som "Crowned In Terror", "World Below" och den helt makalösa "Drugged Unholy" dominerar när de spelas, och det är inte utan att man förundras över att bandet inte blev större.


Detta bör, i all rättvisans namn, ha burit hela vägen till ett liv som rockers för bandet.


Istället har de stundtals legat i dvala, och återkom under förra året med "Doomsday King".




Nåväl, strunt i det.


Surfa in här (även om inte just "Crowned In Terror" finns så får du spela bandet), vrid upp volymen och förbered dig på en adrenalinkick en masse.


Se bara till att du inte kör bil samtidigt.


Då kommer du nämligen att köra väldigt mycket för fort...

torsdag 1 september 2011

Recension Portrait, Thalamus och lite till!


Månadsskifte, och som vanligt rasar Werock på med sina recensioner.
September är här, och det innebär att vi står inför ett massivt skivsläpp. Runt kröken lurar akter som Opeth, Machine Head och Mastodon med sina alster, men det betyder inte att det är tomt i påsen just nu!

För egen del har jag satt tänderna i svenska Thalamus samt Portrait, två rätt olika skivor. Den ena luktar rock'n'roll och 70-tal, den andra luktar blasfemisk hårdrock från 80-talet!
Bra betyg till båda, 7 respektive 8.
Dessutom har kollegorna i vanlig ordning gått bärsärk i skivutbudet, och presenterar recensioner av bland annat Pain, ICS Vortex, Craft och Exhumed - samt några till.

Själv har jag återkommit till Sverige efter en vecka i Spanien, och håller precis på att bli som folk efter en mördande värme.
Frisk luft, ärans och hjältars språk på gatorna - jodå.
Jag är hemkär!

Bilder, reflektioner och kommentarer om lyssning och läsning kommer förstås så småningom.
Till dess - flukta igenom recensionerna som skrivits för Werock, vettja!

Hong Faux -nästa stora grej?

Efter att ha fått EP'n av bandet kan jag konstatera en sak - Hong Faux är något bra på spåren.
Deras blandning av rock, 70-tal och stoner låter fräsch och egen, och jag tror att detta, mina vänner, kan vara nästa snackis.


Dessutom verkar bandet vara stabila live, en nog så viktig detalj.
I alla fall om man får lita på den gode Stones... och dte bör man ju.
Snodde lite fler bilder därifrån också.
Han kan ju både skriva och fota, Stones!




Som sagt... nästa stora sak kan mycket väl bli Hong Faux!