Eftersom första intryck består!

Det är bara att erkänna - för mig är det viktigt för balansen i en skiva att första låten är bra.

Att den representerar skivan på ett bra sätt, samtidigt som den ger mig ett sug efter att höra mer. Otaliga är förstås de skivor som vid en provlyssning av första låten fått mig att öppna lädret och slanta upp för plastbiten med musiken på, och ibland luras man. I min ungdoms dagar köpte jag till exempel danska Pretty Maids "Jump The Gun". Den lurades, och var inte alls lika tuff som den låtit med de lånade lurarna på skivaffären. Det var ju så det gick till, innan internet fanns. Man gick till en affär och bad att få lyssna. CD fanns inte heller, inte ens de där pelarna som kom sen, de med hörlurar och CD-växlare som gjorde att man kunde lyssna på valfri skiva.

Nu skulle ju det är inlägget inte alls handla om Pretty Maids, men om vikten av den första låten.

Hur den sätter ton för skivan, och hur det - för eder Rebellängel - är ett faktum som innebär att ALLA skivor jag anser vara mästerverk har en helhet och en ton i sig som håller från start till mål... och som påfallande ofta innefattar en mycket stark och lämplig första låt som drar in mig i skivan. Några exempel på fantastiska sätt att börja en skiva:

Watain "Legions Of The Black Light" på "Sworn To The Dark"

Opeth "Ghost Of Perdition" på skivan "Ghost Reveries"

Audioslave "Cochise" från den självbetitlade debuten

Black Sabbath "Sabbath Bloody Sabbath" från skivan med samma namn

DIO "We Rock" från mästerverket och starkaste skivan "Last In Line"

Alice In Chains starka öppningsspår "Them Bones" från höjdpunkten "Dirt"

Grand Magus "Kingslayer" från råa pärlan "Wolf´s Return"

Mastodon "Blood And Thunder" som inleder "Leviathan"

...och, den allra bästa öppningslåten av dem alla.

"Enchantment" som öppnar Paradise Lost "Draconian Times".

Det spelar ingen roll hur många gånger jag har spelat den.

Hur många gånger den vemodiga pianoslingan har introducerat mig till britternas värld.

Det funkar prick varenda gång.

Varenda gång!

Det är en låt som får mig att BARA MÅSTA LYSSNA på skivan, lyssna vidare, glömma alla tankar avseende eventuella spellistor och att hoppa till något annat.

Den drar mig in i skivan.

Ger det perfekta fundamentet till vad som komma skall.

För det är ju inte skivans bästa spår, egentligen, utan bara.. ett otroligt bra sätt att öppna skivan på.

Perfekt placerad, och det är för mig helt otänkbart att den låten skulle kunna ha en annan placering i ordningen.

Det bidrar också till att jag älskar plattan.

Ibland blir det istället tvärtom.

"Lock Up The Wolves" med DIO är inte bandets bästa platta, men ändå klart underskattad. Det finns ett skönt sväng i den, och lite mer tillbakadragen melankoli som jag gillar. Men första låten... "Wild One". Riktigt dålig, och faktum är att jag alltid hoppar över den när jag spelar skivan.

Jag klarar helt enkelt inte av det. Den är helt annorlunda mot de andra spåren, och passar inte in för fem öre. När jag vill höra DIO i mer klassisk hårdrocksform så väljer jag ju en annan skiva, istället för den här!

Ändå gillar jag skivan. Kanske just för att jag hoppar över första låten?

Det är ju så.

Första intryck består.

Även vad det gäller skivor.

Så - vilken är din absoluta favorit när det kommer till första låten?