Denna vecka är tipset fokuserat till dig som gillar klassisk hårdrock. Som undrar hur det skulle låta om man plockade ut delar av Whitesnake, Yngwie Malmsteen och Rainbow (det Rainbow som materialiserade sig efter Ronnie James Dio, alltså) och fusionerade det i en ny skiva.
Jajamen, vi pratar om Voodoo Circle och "Broken Heart Syndrome"!
Skivan i sig fick sig en genomgång på Werock när den kom i mitten av 2011, och efter det så har den faktiskt nästan växt till, trots betygsåttan i recensionen. Detta är spelglädje kombinerat med en vi-skiter-i-om-folk-tycker-vi-låter-som-om-vi-kopierar som ger en rätt härlig effekt: det blir jäkligt bra!
Det är, kort sagt, en Whitesnakeskiva som är bättre än Whitesnake, kan man säga. I alla fall 2011.
Och det är ju grejen med musik, det är inte alltid nödvändigt att bryta helt ny mark.
Att istället bejaka rötterna man gillar, och kombinera det med urstarkt låtskrivande och bra framförande räcker ruggigt långt - och det är precis vad Voodoo Circle har gjort.
Alex Beyrodt hanterar gitarren på ett tillfredsställande sätt, Markus Kullman, Mat Sinner och Jimmy Kresic ger sångaren David Readman en plattform att leverera på. Och det gör han. Riktigt bra!
Låtmaterialet varierar från bluesdoftande "No Solution Blues" och "Devil's Daughter" till episka titelspåret och Yngwie-nickarna i spår som "This Could Be Paradise" och "The Heavens Are Burning". Överlag är det hög nivå som levereras, förstås, och detta är en skiva jag är verkligt glad att jag fått förmånen att upptäcka!
Spana in spektaklet på Spotify, tycker jag, i alla fall om du gillar referenserna som nämnts. Ja, och inte förväntar dig något revulotionerande då, utan bara jävligt bra hårdrock som sparkar stjärt!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar