Veckans Tips: Agalloch "Ashes Against The Grain"

Ibland blir det fel, men ändå rätt.
Tom S hade tipsat om amerikanska Agalloch, ett band som lät finfint i mina öron. Så jag ville köpa skivan han pushat för.
Det var bara det att jag beställde fel platta.
Istället för "Marrow Of The Spirit" från 2010 så klickade jag hem "Ashes Against The Grain" från 2006, och det var kanske det bästa som kunde ha hänt.
"Ashes Against The Grain" är nämligen bra mycket bättre än sin efterföljare (som jag efteråt har införskaffat), och eftersom detta är musik som tar sin tid att veckla ut sig så ska vi inte göra som traditionellt när Veckans Tips presenteras. Vi ska inte vänta till i slutet med att ge Spotifylänken, utan den kommer här och nu.
Den kan du börja spela med en gång, tycker jag, och sen läsa vidare.
Det tar nämligen styvt fem minuter innan sången kommer in överhuvudtaget. Innan dess byggs stämningen upp med precis så där lagom abstrakta men sköna riff, och inledande "Limbs" är en god representant för den musik som serveras på bandets tredje skiva.
Det är en fom av black metal med kraftiga folkmusikinfluenser.
Det är lågmäld, malande och riffdriven musik som vecklar ut sig i tiominuterskolosser till låtar, och det är musik som är både introvert och extrovert på samma gång.
Vackra och smittande slingor.
Moll och melankoli.
John Haughm står för en sång som känns i bröstet, men det är ändå de fantastiska riffen som fångar undertecknad med denna skiva.
Det är riff som fångar vintern. Nyfallen snö, mörker. Precis så känns det.
Det finns till och med en låt som heter "Falling Snow", och en som heter "Fire Above, Ice Below".
Talande. Bäst är ändå "Not Unlike The Waves".
Och avslutande vansinnigt långa projektet "Our Fortress Is Burning" är så episk att den delats in i tre olika avsnitt, vardera mellan 5 och 7 minuter. Sån ambition ska förstås belönas, och är motsatsen till det Veckans Tips som sparkade igång säsongen 2012.
Agalloch. Ditt nya vinternöje?