Recension: The Crystal Caravan "With Them You Walk Alone"

"With Them You Walk Alone" är Umeåbandet The Crystal Caravans tredje släpp.
Personligen fick jag upp ögonen för gänget i samband med den självbetitlade debuten från 2009, men det är med andra given "Against The Rising Tide" som jag tycker att det verkligen tar fart. Denna andra platta, från 2010, är en riktig höjdpunkt för oss som gillar rock'n'roll med anor och inspiration från band som Uriah Heep, Black Sabbath och The Doors, men förpackat i ett massivt sväng.
2013 ser fortsättningen på sagan, med denna sex spår långa giv. Låtarna är betitlade "Hour Of The Wolf", "With Them You Walk Alone", "Against The Rising Tide", "Roses And Morphine", "Brick By Brick" och "Drifting".
Redan vid första bekantskapen kan man slå fast att det är första och sista spåret som verkligen ramar in de övriga och står ut på skivan.
Inledningen med "Hour Of The Wolf" drivs av ett riff lika smittsamt som enkelt och genialiskt, opch känslan av rock'n'roll i den låten är smått oslagbar. Avslutningen är tvärtom, ett spår som minner om gamla Black Sabbath i sina lugna och finkänsliga stunder. Det svävar och placeras toner lite överallt i rummet, och slutar i en sån där låt som lever på känslan. Att sångaren Niklas "RG" Gustafsson dessutom stundtals låter lite som en viss Michael Stipe från R.E.M i versen på just avslutningslåten är enbart av godo, det passar väl här.
Det är annars en av skivans riktiga höjdpunkter, hanteringaen av instrument och strupe. 
Jag är verkligen förtjust i såväl gitarrspelet (signerat Stefan Bränberg och Björn Lohmander) som rytmsegmentet (bas av Pierre Svensson, slagverk av Annika Bränberg och trummor av Chrispoher Olsson), men för mig inträffar magin när just Niklas "RG" Gustafsson tar ton. 
Den kar'ln besitter en fantastisk röst!

Nå, övriga spår då, de som omges av just "Hour Of The Wolf" och "Drifting"?
Rätt bra.
Svänget i titelspåret är skönt, den finstämda känslan i duettsången som leder "Along The Rising Tide" är snygg, det lite olycksbådande riffandet i "Roses And Morphine" funkar bra (den låten bjuder för övrigt på en hel del vändningar under resans gång och är kanske den som tagit längst tid att "utforska") och stökandet i "Brick By Brick" är bra.
Ändå är en av känslorna när skivan snurrat ett flertal varv och låtarna satt sig att detta är ojämnare än sin föregångare, trots att antalet låtar är ganska lågt.
Det som är bra är riktigt bra, och känslan är att det verkligen håller på att byggas upp en ruggig setlista live.

Bästa Spåren hamnar nu på inledande "Hour Of The Wolf" och avslutande "Drifting", och trots min invändning om att det kanske är ojämnare och aningen svagare än föregångaren så är betyget en fyra. Det säger kanske mer om bandets totala förmåga än något annat...

I skrivande stund finns enbart singeln "Hour Of The Wolf" att lyssna på på Spotify. 
Gör det. Sen kan du passa på att spela föregångaren "Against The Rising Tide" i väntan på resten av materialet från "With Them You Walk Alone"!

The Crystal Caravan "With Them You Wallk Alone" - 4

Recensionsbonanza! Först: Bullet For My Valentine

Ny vecka, nya möjligheter - och denna vecka kommer i huvudsak att vikas för skrivande av recensioner.
En ren recensionsbonanza, typ!
I pipen ligger bland annat en titt på Whitesnake "Made In Japan", The Crystal Caravan "With Them You Walk Alone", Egonaut "Mount Egonaut", Tribulation "The Formulas Of Death" (om jag hinner fatta den skivan, det är långt från säkert...), Syron Vanes "Evil Redux", Grift "Fyra Elegier" och Jess And The Ancient Ones "Astral Sabbat".
Inte så lite, alltså, och för att sparka igång det hela använder jag mig av två saker.

Först - mitt-i-månaden-recensionerna på Werock som publicerades i slutet av förra veckan.
Mitt bidrag var skivan på bilden ovan, Bullet For My Valentine "Temper Temper".
Det är en skiva som inte är speciellt bra, faktiskt. 
Den är heller inte dålig, men ändå det sämsta bandet lyckats prestera.
Recensionen fins här, och vill du ändå handla skivan så rekommenderar jag Bengas på söndag den 24/3 då bandet kommer att signera plattor innan man går på scen så småningom på kvällen (Tyrol, Stockholm är platsen för det giget).
Dessutom har kollega Martin visat vad han anser är pappaledighet från Werock, genom att slå rekord i antalet recensioner, typ.
Clutch är väl den som drar mest intresse, men generellt är det som vanligt - högt och lågt. Kolla in alla recensioner för mars här!

Det andra jag har gjort för att ladda för veckans kommande recensionsrace är att spela gammal musik. 
Mycket sådan.

Helgen har alltså inneburit att jag luftat bland annat KISS "Animalize", Whitesnake "Live In The Heart Of The City" och "Saints And Sinners", W.A.S.P "The Best Of The Best" (det är för övrigt helt sjukt vad mycket bra låtar det bandet levererat genom åren, om man nu får allt uppradat sådär på en samlingsplatta...), Talismans första självbetitlade giv, Motörhead "1916" (kan var det snyggaste omslaget dte bandet klämt ur sig) och sen en hel del Iron Maiden.
Bra så va? Så ser vi hur mycket som hinner levereras i verkliga livet...

NP: The Crystal Caravan "With Them You Walk Alone"

Umeåbandet The Crystal Caravan kommer med sitt tredje album i vår.
"With Them You Walk Alone" heter skapelsen, som du ser på bild ovan.
Stefan som spelar gitarr i bandet delade en presslänk redan nu, och det betyder att kontorslandskapet just nu får njuta av spår som "Hour Of The Wolf" (en kanonlåt, kommer dessutom på Soundcloud på fredag - bara att hålla ögonen öppna!), "Roses And Morphine" (vilken titel!), fina "Drifting" och "Brick By Brick".

Det är de nog glada för - för det låter väldigt lovande det här.
Gillade du förra skivan, "Against The Rising Tide" så är det bara att räkna dagarna innan nästa fest släpps.

Vad kul ändå.
Att först Terrortory och sedan nu The Crystal Caravan seglar upp som två av de intressantaste akterna att hålla öronen på i detta avlånga land kommer från mina gamla norra hemtrakter, Skellefteå respektive Umeå.
Västerbotten, FTW!

Veckans Tips: The Crystal Caravan "Against The Rising Tide"

It's better to burn out than to fade away.
Därför ska vi nu avsluta denna höstsäsong av Veckans Tips med den skiva som kanske svänger hårdast av alla som hamnat i min väg de senaste åren: The Crystal Caravans "Against The Rising Tide".
Vi ska denna gång INTE landa speciellt mycket i hur bandet levererar (det hittar du istället mer om i recensionen som en gång i tiden skrevs för Werock).
Vi ska INTE heller prata så mycket om den borttappade intervjun vid julbordet för ca två år sen, eller hur man kan koppla ihop den här skivan med en öl som smakar frukt (det hittar du istället här om du nu är nyfiken).
Vi ska däremot låta musiken stå i centrum.
Öppna Spotify.
Ladda denna skiva.
Häng med!

Svänget och drivet i inledande "We Always Lose". Lyssna på det. Känn det.
Svårt att sitta still?
Precis. Höj volymen och dansa!

60-talsvibbarna i "Love And Direction, det smygande vemodet i fina "Apple Hotel"?
Visst. Framförallt den senare är en sån där som växer med lyssningarna, och där sången verklikgen kan ge gåshud.

Det obarmhärtigt ösiga gitarrspelet som inleder "I'm A Stone". Hur "Blues Blues" lågmälda stämning bygger en egen plats i tid och rum eller hur fort man kör bil till en låt som "Take What's Yours" - allt är antagligen ett resultat av ett band med spelglädje som sätter skivan live i studio.
Och då har vi ändå kvar mäktiga avslutningen "Wrecking Ball", dryga 8 minuter som hämtat från en av Black Sabbaths försa fem-sex plattor...fast med bättre sång. Den låten har jag varit nära att plocka med i samband med sammanställningen av skivan till Hårdrockskvällen både 2011 och 2012. Återstår att se om jag tar med den till det kommande evenemanget 2013, omöjligt är det verkligen inte.
Magi finns det nämligen nästan alltid plats för.

"Against The Rising Tide" är bandets andra platta, och jag hoppas verkligen att vi snart får se en uppföljare. The Crystal Caravan måste nämligen räknas till en av de mest spännande rock'n'roll-akterna vi har i detta avlånga land!

Ooops...

Fick ju senaste Close-Up Magazine i lådan häromveckan. På grund av annat tjafs har det tagit mig ett tag att ens öppna den. Till igår, faktiskt. Och när jag väl gör det ser jag att det är en specialare med retrorock. Skivan som följer med innehåller bland annat ett spår från Crystal Caravan. JÄVLAR, vilken lucköppning jag just fick vara med om! Alltså, jag har en intervju med det bandet som jag genomfört i december (!) - och sen fullständigt missat att skriva och publicera för Werock! Vad i helvete? Hur kan sånt hända? Alltså, jag vet att det varit mycket förändringar och att den nya tjänsten inneburit att hjärnan gått på högvarv, men vafanken? Skäms, Rebellängeln, skäms. Blir till att skriva ut den så fort som möjligt då... Läs istället recensionen av bandets platta "Against The Rising Tide" så länge, så ska jag jobba med intervjun. Eller så kollar du in vad Aftonbladet har att säga om hårdrock. Här läser du vad Anders Fridén har att säga om nya In Flames-plattan i en spännande intervju, här hittar du informationen om Takidas och Europes kommande tältturné och här har de sammanställt en fin lista på de hetaste hårdrocksspelningarna. Att listan sen saknar det mesta av det bästa är ju en annan femma. Själv ska jag stå lite i skämshörnan. Förlåt, Crystal Caravan...

Recension av Crystal Caravan och Stonewall Noise Orchestra

Ny månad - nya recensioner.

Werock rullar på i sina hjulspår, och den här månaden har jag satt tänderna i två svenska alster. Stonewall Noise Orchestra hämtar sina influenser från akter som Monster Magnet (som också recenseras, komiskt nog), Soundgarden och tidiga Black Sabbath. Inte fel, inte fel alls, och Borlängegänget nappar åt sig ett högt betyg i min bok...

Umeåseptetten Crystal Caravan har släppt sitt andra album, "Against The Rising Tide", och det är ett album som helt spontant får mig att tänka på... sex. Betyget blir högre än sex dock - kolla själv!

Dessutom hittar du bland annat Alter Bridge, Hail Of Bullets, Engel och Samael. Gott om läsning, alltså.

Onsdag. Svammel - och Airbourne!

Idag är det onsdag. Igår snöade det, idag är det slask här i Stockholm.

Eftersom jag tillhör den minoritet av befolkningen som faktiskt gillar att skotta snö och skrapa rutan på bilen så var jag glad som en lite speleman igår!

Köpte blommor till frugan. Skottade snö med lillkillen.

Idag får man hitta andra anledningar till att glädja sig.

Som att Airbourne är i stan, t ex. Jag har plåt, och ska dit är det tänkt. Funkar allt som det ska så hittar du bilder här, och en recension på Werock imorgon!

Dessutom innebär onsdag att det är uppdatering i spellistan. En skön blandning denna vecka, Stonewall Noise Orchestra och Crystal Caravan har tagit rejält med tid, och ska recenseras för Werock till månadsskiftet. Dessutom blev jag fast hos Yngwie efter helgens Lördagslyx... Senaste Bad Religion är även den flitigt spelad, riktigt bra kvalitet på den. Men det jag tänkte orera mest om är Ghost.

Har du lite koll på vad som är hett så vet du att just Ghost är hetare än en bastukamin just nu. Det går inte att öppna en större rocktidning utan att hitta artiklar om det anonyma och hemliga bandet. Hyllningarna står som spön i backen för gruppens trallvänliga rock'n'roll med texter som hyllar Den Onde, och den här skivan har gått ganska varm hos mig senaste veckan. Grejen är bara den att jag inte riktigt kan bestämma mig vad jag tycker om det!
Det är - helt klart - inte så bra som hypen vill göra gällande i alla fall. Fullständig recension?
Jodå. Nästa vecka tror jag.

Den här veckan har förresten poolare Per hittat kamerafunktionen på sin telefon. Ramlar in mms med bara bra innehåll! Först kom den här. Behemoths "Evangelica Heretica" borde förstås bli Årets Julklapp om det finns någon rättvisa i världen, och jag tänker faktiskt själv vänta med inköpet till efter helgerna. Har "lite" annat att sätta tänderna i just nu...


Nästa mms att ramla in var den här bilden.
Pers kommentar: Snygg Tee, synd på bandet. Mitt svar: Snygg Tee, har hört värre band...
(fan, nu börjar jag låta som den här killen. Rabbla sms-konversationer...vad är det frågan om?)
Hur som helst, rätt snygg T-shirt.



...och när jag ändå pillade lite med bilderna så adderade jag fler bloggar i listan här till höger.
Välkomna Radiogirl och Woodsmanfred. Även 666 Skulls har adderats sen senast, likväl som Film och Musikbloggen. Det händer grejer.

Ja, just fan. Airbourne var det. Ostrukturerat inlägg det här, men vi kan ju avsluta med lite pepp i alla fall. Tyrol ikväll, jag antar att vi får höra den här låten...



"Runnin' Wild", fast kanske inte med Lemmy. Även om det vore coolt som fan!
Vi ses där va?

Listig läsning

I brist på tid att skriva egna vettiga inlägg just nu så tänker jag göra en riktig klassiker:
Jag snyltar!

Just nu finns en hel del bra läsning out there in the internetworld, och som den stundtals vänliga själ är så så passar jag på att tipsa er om den.

Listor är kul, tycker jag, och just nu pågår två riktigt roliga nedräkningar som du inte får missa.
Det är Metal Bastards upprabbling av de 30 bästa plattorna på 00-talet, ett mastodontjobb som är väl värt att följas - samt Mr MASA's nedräkning av de 10 mest överskattade banden som är aktiva idag. 2 roliga listor, tycker jag. Även JonteRoyal har en lista över de bästa låtarna på 00-talet, men eftersom han - tyvärr - aviserat bloggpaus så får vi hålla tummarna och se om listan blir komplett.

Söker du andra bra saker att läsa så rekommenderas den skarpa iaktagelse som Blasphemedia gör i det här inlägget. Jajamen, det är inte för inte som den bloggen blev Årets Blogg 09 på den här siten... :)

Dessutom bjuder Slusk på ett fint musiktips. Kolla in The Crystal Caravan på Spotify!