Semester!

Sista arbetsdagen för undertecknad (i alla fall officiellt, som det känns är det inte osannolikt att det kommer ringa, mejlas och plingas i telefonen ett tag framöver...)!
Det ska bli bra.
Planen är att umgås lite med släkten första tiden, sen ner till Tyskland en kort vända.
Det känns som om sommaren börjar nu, men egentligen har ju Midsommar redan varit och det har hänt en hel del.
Lite bilder kanske, för att sammanfatta sommaren so far?
Överst - Epic Armageddon I.P.A med sin underbara slogan överst: "The Answer To Everything". Jag tyckte det var en lämplig öppningsbild så här i samband med semesterstarten, även om jag ska försöka hålla i träningen den här sommaren.
I alla fall mer än tidigare somrar. Det får bli mindre än det varit under våren, det är verkligen ett halvår som gått i träningens tecken - ca 400 löpta km utomhus och runt 90 pass på gymmet. Måste vila lite i sommar då, och kanske är det öl som är svaret på allt?

Annars då.. blandade bilder från sommaren så här långt!

 

 

 

 

Från topp till botten... Grönanspelningar. Jag har inte lyckats gå på en enda, och frågan är om/när det blir av. Har lyckats träffa av mer eller mindre alla intressanta kvällar som dubbelbokning - men jag kan inte låta bli att skratta när jag ser att man ställer kungen, King Diamond, bredvid Takida.
Det tycker jag är humor!

Sedan - Katatonia och deras remake av senaste skivan "Dead End Kings".
Den är faktiskt inte så bra. Jag vill att den ska vara det, jag vill att "Dethroned And Uncrowned" ska vara helt magisk, men jag måste nu - efter ett otal lyssningar - erkänna att det blir lite trist istället. 
Oväntat.
Ungefär som det där med kattluckan på bilden.
Hur svårt ska det vara att montera en sådan, kan man tänka?
Det visade sig vara en jävla mardröm.
Sågade hålet, och sen...trodde jag att man skruvade fast de båda ramarna i dörren på vardera sida. Det gjorde man inte. Man skulle ha en skruv och en bult som klämde fast ramarna mot dörren- Går ju fint. Om det nu inte var så att en vanlig svensk dörr är för tjock, så att skruvarna som ska dra ihop allt inte var långa nog.
Upptäckte jag en lördagkväll klockan 7.
Med ett hål i dörren.
För att göra en lång historia kort: det blev en provisorisk lagning över natten, och en lång jakt på helt nya skruvar och bultar (ja - just det - kattluckans förborrade hål följde amerikansk standard med tum som mått istället för centimeter, så det var inte helt enkel...) och med två hela dagars arbete istället för en timmes jobb.
Jäkla grej.
Men nu sitter den där. För alltid!

Sista två bilderna där är lite sommarläsning som inte handlar om musik (måste ha omväxling mot detta), och en bild på svågerns True Blood-flaska som står i hans hylla.
Vi har inte smakat den. Det törs man inte. Kan vara bra att ha om det kommer en vampyr på besök, tänker vi.
Annars får man bjuda på något av detta...

 

 

  Snabbkaffe (dricker bara det på sommaren, typ), Nynäshamns Arketyp (en specialöl bryggd enligt gamla traditioner och som faktiskt är nästan odrickbar eftersom den inte smakar i närheten av öl utan mer som något som råkat jäsa i en gammal burk) och Sweden Rocks whisky "Holy Spirit" (som smakar misstänkt likt Speysides 10-åring).
Dryck som alla försvunnit ner under sommarens första tid, fram till nu.

Musikaliskt då?
Vad har egentligen avhandlats såhär långt?
För det första - jag har täppt lite av luckorna i bokstaven E!

Eyehategod (2 skivor, där senaste självbetitlade recenserats), Enslaved, Entombed och Eucharist. Framförallt Enslaved och Eucharist (hej Veckans Tips vad det lider - tack Johan för det!) imponerar stort.
Rival Sons nya, förstås, och de som nyligen recenserats (Misery Index, Crowbar och Vallenfyre) vet du - men ett riktigt bra tips på en skiva som snurrat flitigt är senaste Agalloch. Säregen och lite poppig episk amerikansk black metal.

Riktigt snyggt förpackad digipack, och jag gillar ju bandet sen tidigare ("Ashes Against The Grain" har bland annat varit Veckans Tips) - men i vissa moment på nya "The Serpent & The Sphere" når man så löjligt högt att det åstadkommer precis det där som bra episk black metal gör, då känslorna liksom inte ryms i kroppen och man bara kan luta huvudet bakåt och låta sig svepas med...

Sammanfattningsvis är det faktiskt nästan uteslutande ny musik som har avhandlats denna sommar. Än så länge. Det brukar ha en tendens att klinga av när jag blir lite ledig och när det ska vara semester. Då åker klassikerna fram...

Semester. Det är kanske egentligen det som är "svaret på allt"?  

Record Madness: T

Record Madness.
En serie där Metalbloggen och Tune Of The Day skärskådar sina egna skivsamlingar bokstav för bokstav för att egentligen titta vad som döljer sig där, och där det hela avslutas med att man kastar en utmaning till den andre, i form av vilken bokstav som ska få hamna under lupp.
Serien har pågått sedan årsskiftet, och under sommaren har det stått lite still.
Det är inte bara okej, utan var ett av de gemensamma kriterierna.
Att serien, varje inlägg, får ta precis så lång tid som det råkar bli, och att varje inlägg blir som det blir. mastodontlångt eller rätt kort. Det får aldrig bli ett tvång, för annars dör alla möjligheter att vi ska orka igenom hela jämra alfabetet.
Och nu... nu är det min tur att ta i min utmaning.
Den som heter T.

Record Madness: T
Första tanken när jag fick min "lott" i form av bokstaven T var... fan. Det är en stor bokstav. Där ligger ju skitmycket bra.
Så jag gick till hyllan, och... se på fan - jag hade tjockt fel?!?!
T finns där du ser de oranga fyllestrecken. Hyllan delas dessutom med bokstaven U, så ska man vara krass kan det inte vara mer än kanske 50 plattor som trängs under T.

Vad beror då det på?
Jag tror det är Testaments fel.
Tanken på att det bandet skulle finnas under bokstaven har liksom lurat mig att tro att det är en massiv bokstav, men ännu en gång visar det sig, när man tittar noga, att verkligheten inte alltid stämmer överens med bilden mitt huvud vill visa för mig (ja, den som ser riktigt noga och har hängt med märker kanske också att själva hyllsystemet är nytt, men det är en annan femma).
Som vi kommer att återvända till så finns det under T en hel del skivor som är intressanta men som jag inte har fysiskt (promoexemplar och annat), men det är väl ändå lika bra att vi börjar med den klump som lurade mig, eller hur?

Överst ett knippe studioalbum som på ett ganska fint sätt visar bandets fantastiska karriär. Det spretar en del (notera att en av skivorna som saknas tyvärr är dödsmetalldängan "Demonic", vete fan varför egentligen och det är en sån där typisk grej som jag egentligen upptäckte nu när jag la ut skivorna...trodde jag hade den?!?), men är ändå alltid Testament.
Därefter både skivan och DVD'n från London, "Live In London". En av världens bästa ensamfylle-sysselsättningar!
Men... vänta nu.
Kan detta enbart vara anledningen till min oro för mängden skivor under T?
Nej.
Antagligen inte.
Kombinerar man det däremot med de här grupperna så är det kanske logiskt.

 

Detta är två grupper som jag har för mig att jag har massor med plattor av.
Det är, förstås, Thin Lizzy och Tiamat.
Som ni kan se på bilderna ovan så är det, minst sagt. en sanning med modifikation.
Visst har jag en del skivor, men det är långtifrån så många som jag inbillar mig, och detta är en sån där typisk anledning till att det går helt överstyr med mitt skivköpande i år.
Jag fyller så sjukt många hål som jag trodde att jag redan fyllt.
Skivor jag trodde att jag hade, men som det visar sig - vid närmare kontroll - att jag inte har.
Och som jag vill ha.
I båda ovanstående fall så finns dessutom (om ni kollar noga) en samlingsskiva.
Den finns till vänster i bild i båda fallen.
Måhända bidrar det till min illusion, men framförallt är det intressant... jag är generellt inte ett fan av samlingsskivor, men får tillstå att jag - igen, vid närmare kontroll - tycks ha en hel del sådana i min ägo.
Kanske fog för ytterligare funderingar någon dag, eller rent av en hel serie vad det lider.
Men.. som sagt...detta är Record Madness, och det betyder att vi ska kasta oss vidare med innehållet under T.
I min botanisering noterade jag att det var en hel massa skivor som jag hade två ex av. Alltså, två skivor med en grupp. Låt oss ta en kavalkad!

 

 

 

Uppifrån och ner i en svit rätt pissiga foton...:

Throwdown

Talisman

Tribulation

Therapy?

Teddybears

Rätt spretigt, faktiskt, men jag gillar dem allihop på sitt sätt.

Och dessutom ger det oss möjligheten att lite snabbt konztatera att det under T finns en hel del gamla Veckans Tips. Samlar man dem på samma bild så får dels lite gammal skåpmat från nyligen dassiga bilder samt en del nykomlingar:

Känner du igen dem alla?.
Överst, halvt dolt, har du Temple Of The Dog. Den SKA Du ha koll på, annars är det dags att skaffa det ögonaböj. Därfter, nedåt i ordning, med länkar till deras respektive Veckans Tips-artikel...
Throwdown, Tribulation, Trident och Tyrant.
Rätt så jäkla hårt, faktiskt, om man kollar på dessa plattor överlag.
Verkar ha blivit så, och då är det fog att kolla vad som är lite mjukare i hyllan.
Samlade ihop dem såhär:

Oj.
Vilken kass bild det här visade sig vara.
Inte riktigt high standards, kan man säga, men... nu orkar jag liksom inte göra om det, föra över bilden igen och så.
Istället ska jag förklara vad ditt öga ser suddigt.
Det är Texas, Timbuktu (ggr 2), Toto och KT Tunstall.
Kan inte säga att jag spelar någon av dessa plattor numera, men det har funnits tillfällen när de alla spelats. Utom Toto. Den tror jag att jag fått på pin tji nån gång när jag fyllde år...
Främst KT Tunstall "Eye To The Telescope" är riktigt fin singer-songwriter om du vill ha sånt.

Okej. Vidare!

Men - vadfan!?
Bilden är visserligen bättre, men vad gör den här skivan här?
Takida - bra eller anus. Svaret börjar på a...
Jag sa: vidare!

 

Detta, vänner, är den sista bilden från själva hyllan.
Det är faktiskt slut sen.
Type O Negative, sen ett knippe ströskivor med Taake, Terrorizer, Terrortory, To Dust och Triptykon tar oss i mål avseende de fysiska exemplaren.
Det finns inte fler.
Trots vad jag trodde.

Men vi ska denna gång komplettera lite med elektroniska exemplar. Sådana som jag vill lyfta lite. Jag tänker inte konstatera att jag saknar en skiva som Talisman "7" fysiskt utan enbart har en elektronisk kopia (fas tden varit Veckans Tips, lite skämmigt är det...), eller en del andra mer logiska saker.
Jag vill istället lyfta fram dessa skivor som några jag borde skaffa riktiga skivor av, och det så snabbt som möjligt:

 

 

 

Du är med va?
Thalamus första, This Gift Is A Curse fullkomliga överkörning, Three Seasons mix av 60- och 70-tal samt Torture Divisions trilogi av EP's som utgör "With Endless Wrath..."-sviten.
Bra plattor allihop, som inte fysiskt i min hylla. Som borde göra det.

Nu är det slut. Hela bokstaven T visade sig vara lite av ett luftslott, tycker jag, men det lär väl jämna ut sig. Nästa gång får man väl nåt man tycker verkar lugnt men som visar sig ha en jävla massa mer än man tror.
Nu återstår bara att kasta tillbaka handsken, så att säga, och denna gång ska jag försöka göra det på ett sätt som Stones kan hantera hyggligt trots att det är sommar och högsäsong för hans del när det gäller jobb. Alltså - något som jag tror är relativt enkelt att hantera.
Vi pratar alltså om bokstaven F, som i Faith No More, förbannade sommarvärme och fåtal artister. Jag tror att det - relativt då, han har ju en del skivor den gode Stones... - är en  liten bokstav att bita i, men vet inte säkert. Ska bli spännande att se vad som döljer sig i alla fall.
Record Madness är fortfarande kul!

EP: Black Creed "Natural Born Rockers And Rollers"

Ånge, staden i Sverige med mest mediokra men framgångsrika band (hey, Takida och Corroded!) per capita.

Ånge, hem till Black Creed (Svart Trosbekännelse, eller Svart Tro, ungefär), senast i raden att försöka nå ut. Det är med inte så lite skepsis jag lägger plattan "Natural Born Rockers And Rollers" på CD-släden och trycker in den. Varningsklockorna ringer rätt högt, och jag är rädd att det som kommer flyta ur högtalarna luktar ost.

Så blir det inte.

Alls.

Istället får man en öppningslåt vid namn "Queen Of Rotten", och som minner om Black Sabbath runt tiden för plattan "Sabotage". Det svänger, det luktar 70-tal, det finns till och med ett elakt inslag av körer som ger mig vibbar av spåret "Supertzar" på just den Sabbathplattan, ett faktum som förstås innebär dubbla tummar upp.

Jävligt bra, och ljudet av när min haka träffar bordet är talande för hur det blir när förutfattade meningar blir omkullkastade!

Totalt sex låtar finns på skivan, och det håller - förstås - inte samma löjligt höga klass riktigt hela vägen.

"Natural Born" har uppfostrats på diet bestående av AC/DC snarare än Black Sbbath, men sången (Calle Mikaelsson) låter mer som Ozzy Osbourne än Bon Scott. Det svänger. "Evil Deed" har ett mer modent anslag, och genast faller man in i "13 på ett dussin"-hårdrock lite för mycket, det är som allra bäst när musiken ger känslan av utsvängda brallor, tajta pullovers, fula mustascher och ett band som bara rockar järnet. "Back To Me" och "Np Other Than Me" får godkänt, avslutande "Caustic Pain" är ännu ett dopp i alltför modern pool igen, men ändå.

Jäklar.

Skivan är satt i Nevo Studios, Sundsvall, med Roger Bergsten bakom spakarna - och det är bra det. Finfin ljudbild osm gör bandet rättvisa.

Bandet ja... tidigare nämnd är Calle Mikaelsson, sång, och han är essentiell för soundet. Bra och ganska karakteristisk röst som jag gillar. Han har sällskap av Danne Falk (trummor), Jocke Söderberg (bas), Jerry Söderback (gitarr), Olle Mikaelsson (gitarr) och Calle Mikaelsson (munspel, piano, sång), och man har varit i farten sen 2007.

I tidens anda tar man också saker i egna händer och producerar och släpper skivor i eget namn, under egen flagg. Det innebär att detta tydligen är fjärde släppet, ännu en EP.

Mitt tips?

Fokusera på de bästa låtarna (igen, "Queen Of Rotten" är fan genial!), hitta den där ådran där det låter som om Black Sabbath återuppstått och kontakta sen Transubstans Records (jag har kontaktuppgifterna, om ni nu behöver dem...) för en riktig fullängdare som backas upp av lite marknadsföring och kontakter i branchen.

Dags att putsa upp ryktet om Ånge, tycker jag...

Bandets MySpace? Visst. Här. Gå dit och lyssna nu! Alternativ till det? Ja... Spotify, kanske?

Ooops...

Fick ju senaste Close-Up Magazine i lådan häromveckan. På grund av annat tjafs har det tagit mig ett tag att ens öppna den. Till igår, faktiskt. Och när jag väl gör det ser jag att det är en specialare med retrorock. Skivan som följer med innehåller bland annat ett spår från Crystal Caravan. JÄVLAR, vilken lucköppning jag just fick vara med om! Alltså, jag har en intervju med det bandet som jag genomfört i december (!) - och sen fullständigt missat att skriva och publicera för Werock! Vad i helvete? Hur kan sånt hända? Alltså, jag vet att det varit mycket förändringar och att den nya tjänsten inneburit att hjärnan gått på högvarv, men vafanken? Skäms, Rebellängeln, skäms. Blir till att skriva ut den så fort som möjligt då... Läs istället recensionen av bandets platta "Against The Rising Tide" så länge, så ska jag jobba med intervjun. Eller så kollar du in vad Aftonbladet har att säga om hårdrock. Här läser du vad Anders Fridén har att säga om nya In Flames-plattan i en spännande intervju, här hittar du informationen om Takidas och Europes kommande tältturné och här har de sammanställt en fin lista på de hetaste hårdrocksspelningarna. Att listan sen saknar det mesta av det bästa är ju en annan femma. Själv ska jag stå lite i skämshörnan. Förlåt, Crystal Caravan...

Årets Bästa Svenska Debut är...

...Pray For Locust, enligt omröstningen som avslutats på Werock.

Dags att kolla in dem, tror jag. Börja med recensionen på Werock, och se själv om detta kan vara något. De svepte i alla fall hem omröstningen med bra många röster, även om Trident kämpade emot.

Att sen namnet i sig är mindre bra, tycker jag, är en annan sak.

Förresten, när du ändå är där och letar läsning, missa inte intervjun med April Divine. Kul sak, där Martin är ute och fiskar efter om de egentligen själva tycker att de är för tillrättalagda. Undrar vad Takida hade svarat på det?

Imorgon drar förresten omröstningarna om Världens Bästa Hårdrocksgitarrist igång på den här siten. Amerika ska avhandlas, och har du någon strängbändare som du absolut anser ska ha en plats i "kvalet" så har du till i svinottan imorgon på dig - sen är det försent. Kommentera detta inlägg i så fall...

Bilder från Avenged Sevenfold på Arenan

Som tidigare nämnts - spelningarna duggar tätt i Stockholm just nu.

I helgen var det amerikanska Avenged Sevenfold som spelade på ett mer eller mindre fullsatt Arenan, och som vanligt jobbade Stones.

Han bjuder på ett långt inlägg om bandets spelning, och desutom passade han på att skicka dessa bilder till Rebellängeln. Rätt kul att få se spelningen från andra sidan scenen, tycker jag, men mest undrar jag... hur kan ett band som Avenged Sevenfold sälja ut Arenan?

Hur kan Takida sälja ut Hovet? Hur kan Paradise Lost inte sälja ut Debaser Medis?

Världen är konstig ibland...

HIM headlinar Pier Pressure!

De utökar ganska hårt, grabbarna och tjejerna som vill dra folk till Göteborg.
Inte med artister till Metal Town, men med fler dagar som ska dra.
Tidigare i veckan var det ju Way Out West som släppte lös en rätt skön eskader band - nu är det söndagen efter Metal Town som ockuperas av något man kallar Pier Pressure.
Finska kärleksmetallarna HIM headlinar, och får sällskap av Takida, The Sounds, Dead By April, Neverstore och Her Bright Skies som än så länge också är klara.

Själv blir jag mer sugen på Gävles konkurrerande metalfestival Get Away Festival.
Kanske inte i år - det funkar helt enkelt inte med den helgen, kan vi säga - men jämför bandlistan med vad Metal Town ställt upp.
Fortsätter den trend som är just nu under nästa år så kommer Metal Town att tappa besökare till förmån för Get Away. Om man nu slipper bo i tält...

För övrigt startar OS inatt. I Vancouver. Personligen orkar jag inte bry mig speciellt mycket om något annat än ishockeyn, men den ska å andra sidan bli oerhört spännande att följa. Dock, mest roligt med detta är alla sköna minnen TV-bilderna kommer att bringa till liv. Vi var där för knappa 2 år sen, jag och T (ja, och M, men han var nog bara en 20 veckor gammal i T's mage, så han fattade verkligen inget!).
Skön stad, sköna omgivningar.
Speciellt minns jag all natur, alla fantastiska berg samt en grymt mysig ö vid namn Granville Islands, proppfull med microbryggerier och sköna saluhallar och restauranger.
Specialitet för kanadickerna var bland annat att brygga öl med inslag av lönnsirap, vilket gav en hel originella och spännande ales och annat. En skön resa som jag mycket gärna gör om.

Fan, vem vet, om TV visar tillräckligt mycket sköna bilder kanske bloggen tillfälligt omvandlas till en minireseblogg och går bananer på bilder från OS-omgivningarna!

Takida - bra eller anus?

Som kanske är bekant var jag på svensexa för ett par helger sen (bröllopet gick förresten av stapeln i helgen, grattis Niclas!).
En av diskussionerna som kom upp under kvällen var Takida. Jag sågade bandet med fotknölarna, men... nu vet jag inte. Jag har funderat en del.
Jag menar - hur började jag själv lyssna på hårdare musik?
Inte gick jag från The Pinks till Slayer direkt.
Det var en ganska lång process egentligen, via Europe, Iron Maiden och så vidare.
Extrem metal kräver ju en hel del tillvänjning.

Och kanske är Takida inkörsporten?
Jag vet fasen inte, men det är väl ändå bättre att kidsen lyssnar på Takida än E.M.D? Trots att det faktiskt övergår mitt förstånd hur just Takida kan sälja ut Hovet.

Värt att tänka på alltså.
Takida. Bra eller anus?

Novemberkollen

Jodå, vi går mot årsskiftet och mörkare tider.

Det betyder kanske inte nödvändigtvis att det händer mindre i metalvärlden... som vanligt har din favoritblogg koll på läget. Se här - massor av spelningar!

4/11 Slayer släpper albumet "World Painted Blood"
4/11 Katatonia släpper albumet "Night is the New Day"
5/11 W.A.S.P spelar på Debaser
10/11 Throwdown släpper albumet "Deathless" i USA...när kommer det hit?
11/11 Avatar släpper självbetitlade albumet "Avatar"
14/11 Shadows Fall och Five Finger Death Punch spelar på Klubben
15/11 Clutch spelar på Debaser Medis
16/11 Igneous Human släpper debutplattan "Pyroclastic Storms"
18/11 Dark Funeral släpper albumet "Angelus Exero Pro Eternus"
19/11 Behemoth spelar på Klubben
25/11 Paradise Lost spelar på Debaser Medis
27/11 Hellfueled släpper albumet "Emissioin of Sins"
28/11 Takida spelar på Hovet
30/11 The Mars Volta spelar på Cirkus

..som vanligt så kommer den här listan att fyllas på allt eftersom det dyker upp fler releasedatum och spelningar.
Du får hålla koll på den, helt enkelt!

Förresten... är du rädd att du missat något?
Kolla in förra månadens koll, Oktobersvepet. Finns här: http://metalyze.blogspot.com/2009/10/oktobersvepet.html

Recension Corroded "Eleven Shades of Black"

Det första vi ska göra klart inför den här recensionen är att man lätt kan lura sig. Skivan heter "Eleven Shades of Black", men här finns verkligen ingen svärta. Det är mera ljusgrått, kan man säga. Radiovänliga låtar med ett gäng killar som ser snälla ut på alla bilder (med moderiktiga mössor och palestinasjalar runt halsen), texter om känslor och relationer. Söker du svärta i musik eller text så ska du söka på andra platser. Det här är mer Takida än Satyricon, om man så säger...

Med det sagt så innehåller "Eleven Shades of Black" elva låtar av ganska bra och jämn kvalitet, snygg produktion och bra sång - som att höra 11 rätt bra låtar i rad på radio!

Gänget är svenskar, från Ånge av alla ställen, och bjuder på klassisk hårdrock av det lite snällare slaget. Titlarna har namn som "Time and Again", "King of Nothing", "Scarred" och "Bleed", och ofta låtar kompositionen i fråga ungefär som titeln antyder. Bäst är det när bandet hittar både tyngd och sväng, exempelvis i inledande "6 ft of Anger". Personligen tycker jag att en hel skiva med bandet blir för snällt och slätstruket, men det beror nog också på hur hård du föredrar din musik.

Mer om Ångegänget hittar du här:

http://www.myspace.com/corrodedsweden och dessutom finns många ex på YouTube av video "Time and Again" om du är nyfiken. Plattan ifråga släpptes under försommaren, och det förvånar mig inte om det här har rullat på radio, ex Bandit utan att jag hört det (nä, jag lyssnar inte mycket på radio...)

Bästa Spår: "6 ft of Anger"

Corroded "Eleven Shades of Black" - 2