Demorecension: Dethrone

Det band som varit överlägset mest "på" när det gäller att få sin demo recenserad är Värnamos Dethrone. Ovetande av varandra så har flera bandmedlemmar kontaktat undertecknad för att få sin sprillans nya debut bedömd.
Sånt tycker jag är lite kul, och det visar på en härlig glöd!
Bandet som sådant är också nytt, och har rest sig ur resterna av lokala förmågor som Rawride, Deathgate och Silence Unbroken. Redan ett kvartal efter bildandet gick man in i studtion Hoborec och klämde ur sig fem spår som utgör EP´n.
Bandet består av Mattias Vestlund på sång, David Hartikainen och Jonas Carlsson på gura, Kenni Öjebrant på bas och Simon Lundh på trummor, och den musik som levereras är enligt egen utsago ett steg bort från den nya vågen av deathcore och metalcore, och istället inspirerad av exempelivs tidiga The Haunted, The Crown, Defleshed och Witchery. Själv tycker jag absolut att man kan addera Slayer till mixen, låten "Facebreaker" låter stundtals väääldigt mycket av just den akten.
Man kan ju - som bekant - aldrig få för mycket Slayer, men i just "Facebreaker" är tyvärr en riktigt tråkig låt samtidigt, och det svagaste spåret på skivan. Den stilen har gjorts 100 gånger förr, och i bättre versioner.
I andra spektrat så är inledande "Chemical Apathy" riktigt bra, och bjuder både på knogmacka och en riktig fullträff när vi kommer till refrängen. Där har bandet hittat sin optimala träffyta, anser jag, när man lyckas kombinera det lite episka - närapå black metal i ljudet - med det melodiska som bryter av thrashandet. Riktigt bra.
Det händer även mot slutet av "When I Decide", runt 2, 2:30 in i låten så tuggar gitarristerna snyggt på E-strängen, typ, och träffar den där punkten som lyfter låten.
"The Global Profit" är skön och rak smocka som funkar okej, medan avslutande "Forced Paranoia" är ganska svag och med en grövre growl i refrängen som jag personligen inte riktigt tycker funkar med bakgrund av det övriga materialet.

Bandet ska ha en extra tumme upp för två saker.
Det ena är sin kunskap instrumentalt och vokalt. Det funkar fint, och jag tycker att man presterar på en jämn och bra nivå - speciellt är jag förtjust i samspelet mellan gitarristerna och tajtheten i trumspelen. En stabil grund att bygga vidare på.
Det andra är demoskivans utformning. Bra ljud, och även en snygg layout och bild.
Smått färgblind som jag är så har jag lite svårt att läsa låttitlarna i röd text på den mörka bakgrunden, men det är ett genomarbetat och snyggt koncept i övrigt.

Alltså - får vi då höra mer av Dethrone?
Absolut.
Detta är en vass start, och jag skulle vilja säga att om bandet klarar att hålla den här takten på låtskrivande och produktion så har vi ett skivkontrakt om ett år, sisådär.
Till det krävs dock fler låtar, och att bandet kan välja och vraka av kanske 15-20 stycken till en "riktig" debut.
In i replokalen, alltså, och låt den där glöden flamma upp igen!

Du hittar bandets MySpace här, och som vanligt är det upp till dig att avgöra om det är svammel från undertecknads del, eller om det finns några korn av sanning i alla påståenden ovan...

Ett långt inlägg

Jodå, det är dags för det.
Det finns nämligen en massa saker som behöver beröras, och jag orkar inte vara slagfärdig och hitta på bra rubriker och skriva flera olika inlägg. Allt blir istället sammanbakat i en enda röra. Håll till godo!
Först ut, veckans snackis, i alla fall i bloggvärlden. (I den riktiga världen utanför hårdrocksbloggandet är det väl antagligen det som händer i Japan, får man säga) The Haunted, och deras färska skiva "Unseen". Bandets experimentlusta gör att de inte låter som sig själva längre, och det är en bra bit från thrashmackor som exempelvis "99" och de spår som finns på nya skivan. Jag är fortfarande i inlyssningsfas, så jag ska inte säga så mycket om den ännu. Recension kommer så småningom, men en relektion ska jag börja med.
Tror ni att denna platta hade blivit likadan om inte bröderna Björler hade haft At The Gates att leka med, samt Jensen haft Witchery? Det tror inte jag. Jag inbillar mig nämligen att den där hårdare musiken, drivet, är lite som ett gift i blodet. Det kan man inte skaka av sig bara sådär. Och om det inte funnits en lekplats på sidan av där det giftet fått verka så tror jag att "Unseen" varit en hårdare platta. Kanske lika experimentell, men hårdare.
Nå, skit i det nu. Recension så småningom, men tills vidare får du videon från P3 Guldgalan, "No Ghost", som vevats runt på alla siter i hela världen utom denna. Vill du läsa än mer om The Haunted så kolla in Kims Blogg. Snacka om att vara hemsökt den senaste tiden... hehe..
Den här är till dig R2. Detta borde vara din kopp the...




Okej, det om det. Vidare kan man konstatera att idag släpps Amon Amarth och Graveyard enligt CDON. Och på fredag Whitesnake. Mycket spännande! Jag har en beställning inneliggande, och dessutom återspeglas dessa kommande releaser i "Mest I Spelaren" som du ser.
Har lyssnat en hel del på bandens senaste plattor för att ha en referens att jämföra med.
Graveyeard spelar för övrigt på Kägelbanan i Stockholm imorgon, ifall du vill gå. Det är ett band som jag tippar kommer att gå till superstardom med denna nya platta, och den sopade faktiskt hem 10 av 10 i betyg i senaste Sweden Rock Magazine. Inte illa!

Förresten, senaste numret av Sweden Rock Magazine var osedvanligt bra. Det innehöll en helt okej artikel om just Amon Amarth, men framförallt en fantastisk hyllning/sågning av Gary Moore. Otroligt välskriven, otroligt kärleksfull, bitter och nykter på samma gång. Text som man helt enkelt önskade att man klarade av att skriva själv!

Känner du igen bilden ovan? Antagligen. Det verkar nämligen som om hela världen fattat det där med Sons Of Anarchy. Ja, utom jag och frugan då, som är lite sent ute. Nu dumpade en arbetskollega (och tillika vän) första säsongen hos oss, och mellan alla hockeymatcher (nej, vi pratar inte om hockey idag, min skrockfullhelt funkade tydligen inte igår... skitmatch från start till mål...) så har vi hunnit mangla första avsnitten. Dämn! Helt fast - grym serie hitills, och detta kommer att bli en riktig besatthet känner jag redan nu...!

Annat då?

Bloggen verkar rulla på, konstaterar jag. På något sätt dyker det upp grejer som jag inte kan avhålla mig från att kommentera eller skriva om hela tiden, och som nämnts är det en inspirationskälla för mig när resten av arbetslivet är mer eller mindre skit. Dessutom knäpptes besöksrekordet för någon vecka sen, dryga 300 besökare. Kul! För att fira det har jag lagt till ännu en blogg i listan över mer läsning. Det är förstås Seance som kommer med, en blogg som verkligen hyllar klassisk hårdrock - och bjuder på skön läsning. Keep it up man!

Sist ut i dagens svammel blir en anekdot. Häromdagen kom en kollega fram till mig, en av de som jag normalt inte pratar så mycket med. Han frågade lite försynt om jag lyssnar på "sån där skrikig hårdrock", och svaret var förstås ja. Föäljdfrågan var om jag kunde bränna lite best of-skivor till honom. Absolut, tänker jag. Kul att sprida Ordet. Vaf har han tänkt sig?

Jo.. Iron Maiden, AC/DC och de där.. Aerosmith, tror jag de heter.

Definitionen på skrikig hårdrock är olika, sa Bill.

Definitionen på skrikig hårdrock är olika, sa Bull....

Halvtid

Idag skriver vi alltså den första juli. Halva året 2010 har passerat, och jag måste säga att det är ett bra musikår so far.
Eftersom jag inte har så mycket andra tankar att skriva om just nu så passar det väl alltså rätt bra att summera lite. Häng med!

Bästa Liveplatta:

Ja, det kan ju knappast bli något annat än At The Gates, eller hur? Nä, precis. Helt jävla fantastisk skiva, för även om bandets plattor i sig kan vara en aning ojämna (ja, utom "Slaughter Of The Soul" då) så blir ju en samlad bild i livesammanhang grymt svårslagen. Dessutom är det glädjande att bandet fortfarande har spelat på sina egna kanter, så denna återförening behöver inte dras med ringrostiga musiker eller liknande - alla är fläskigt på och ger järnet! Dubbelrecension på Werock finns här, eller så kollar du in sammanfattningen av skivan i Live!-serien.

Halvårets Överraskning: Armored Saint "La Raza"
Hoppla, den här skivan var verkligen en överraskning. Kanske inte när jag recenserade den, men jag kan så här i efterhand verkligen konstatera att jag har spelat den jäkligt mycket.
Jag gillar det sköna soundet på skivan, och de lite rockigare låtarna gör John Bush röst ännu bättre, tycker jag. Som sagt, jag är själv överraskad över hur bra den här skivan här växt, så det känns som en värdig "halvårets överraskning". Du hittar förresten recensionen här, och dessutom en intervju med bandets gitarrist Joey Vera här.

Årets Hittills bästa platta: High On Fire "Snakes For The Divine".
Världens jävla smocka, och en platta som knockade mig fullständigt. Den innehåller verkligen allt; sväng, krossande tyngd, bra låtar. "Bastard Samurai" är verkligen helt jävla fenomenal! Recensionen finns här, och kollar du dessutom 3 Röster om High On Fire så ser du att jag inte var ensam att hissa plattan.


Konkurrensen har ändå varit stark, Khoma, Misery Index, Keep of Kalessin, Bullet For My Valentine har alla dragit in maxbetyg, och efersom just High On Fire är den äldsta av dessa skivor så har den kanske haft fördelen att sätta sig mer än de andra. Dessutom har inte Watains senaste giv recenserats ännu....



Halvårets Superprojekt: Slash "S/t"
Varje år kommer ju ett gäng olika superprojekt. Sidoprojekt eller tillfälliga konstellationer som består av ett ihopplock av stjärnor, och det första halvåret 2010 har inte varit något undantag. Trident och Witchery kan väl ses som sådana, och det definitivt måste Slash självbetitlade sologiv hamna i den kategorin.
Och som den gör det!
Med en grym mix av rock'nroll, sväng, metal, soul och känsla så har den här plattan glidit in i min spellista var jag än befinner mig.
Riktigt bra, som ett perfekt blandband! Recensionen finns här, det är bara att läsa om alla stjärnor som arbetat med supergitarristen.

Jaha.. naturligtvis har det hänt en massa mer roliga grejer. Bilder och ännu fler bilder från AC/DC-spelningen som var riktigt jäkla bra, SM i Hårdrock, massor av tävlingar, nya fasta avdelningar på bloggen, flera intervjuer som varit roliga, listor på Werock... ett roligt halvår, med massor av bra musik. Nu är det bara att se fram emot ett till bra och kul halvår. Ja, och fixa lite under de närmaste dagarna.

På lördag är det dags för bröllop, så det blir ju lite sånt framöver också... :)

Vad tycker du har varit bäst hitills 2010?

Recension: Witchery "Witchkrieg"

Svenska Witchery är - som tidigare konstaterats i samband med att deras förra giv var Veckans Tips - något av en supergrupp. Samtliga medlemmar är välkända metalmusiker, och i samband med den här given har man plockat in Legion bakom micken. Det görs för att kunna spela mer live, då företrädaren Torine inte kunnat kombinera sitt övriga liv med konserter på önskvärt sätt. Tyvärr är det här bytet inget som bandet tjänar på, inte i mina öron. Jag har inget emot Legion, men tycker att hans lite bräkande sång passar betydligt bättre i black metal sammanhang än i den här döds-thrash-grytan.

Skivan inleds med hårda titelspåret som också har ett gästsolo av ingen mindre än Kerry King. Andra spåret "Wearer Of Wolf's Skin" är även den ganska kort och hård, innan "The God Who Fell From Earth" (med gästsolo av Hank Shermann från Mercyful Fate och Demonica) lyfter plattans dynamik med sin malande tyngd och lite viskande sång. "Conqueror's Return" och "The Reaver" (med gästsolo från både Gary Holt och Lee Altus) är banala transportsträckor fram till "From Dead To Worse" (där ytterligare ett gästsolo figurerar, denna gång från Andy LaRoque) som är en av plattans höjdpunkter tillsammans med "Devil Rides Out".

Dock, den här skivan är en sån där som jag skulle vilja gilla mer än vad jag faktiskt gör.

Kanske är det för att jag blivit bortskämd med fantastiska skivor den senaste tiden, eller så är det något annat, men... nja.. den här plattan är faktiskt en besvikelse. Låtarna är inte tillräckligt bra och unika om man jämför med ex förra plattan. Och, som sagt, jag tycker faktiskt inte att Legions röst är optimal för den här typen av musik.

Du hittar mer om Witchery här, och kan lyssna på plattan på Spotify här.

Bästa Spår: "The god Who Fell From Earth" sticker ut!

Witchery "Witchkrieg" - 2

Mer bilder från Metal Town

Här kommer ännu en packe bilder från gårdagens Metal Town. Sammanfattningsvis kan man säga som The Woan - det var en jämn match, och Tyskland tog genom Rammstein, Kreator och Sodom (som tydligen spelade i alla fall, i motsatts till vad jag skrev igår...) ledningen med 3-0 innan övriga kastade sig in i leken...

Sodom är gamla, men levererar ändå. "Agent Orange", t e x!

Soulfly var hårda, spelade en hel del gamla Sepulturadängor, och hade snygg merch...

Witchery håller ställningarna. Missa inte recensionen av nya plattan "Witchkrieg" som kommer nu till veckan - på den här siten!

Metaltown spikar de sista bokningarna

Metal Town spikar nu sin lineup i sommar, och sist in blir Soulfly, Sodom och Witchery (ja, och okända Eldrimner som tar sista Close Up-platsen).

Witchery hade jag gärna sett, jag tror kommande plattan "Witchkrieg" kan bli grymt bra, precis som förra "Don't Fear The Reaper". I övrigt konstaterar jag att det fortfarande inte känns superfräscht i år, Metal Town. Ska bli spännande att se om jag har fel!

Veckans Tips: Witchery "Don't Fear The Reaper"

Svenska Witchery gör musik som ser ut som bilden på omslaget.

Dödsmetall korsad med thrashelement, utan allt för mycket krusiduller!

När det dessutom görs så bra som på plattan "Don't Fear The Reaper" så kan man givetvis inte annat än att buga sig och tillbe.

Plattan inleds med underfundigt döpta "Disturbing The Beast" (förstås en ordlek med Black Sabbaths gamla dänga "Disturbing The Priest") innan allt brakar loss med "Stigmatized", en klassisk pärla komplett med dubbla baskaggar och svulstigt riff. Det är - på det hela taget - högkvalitativa låtar som lämpar sig väl för exempelvis löpspåret, och som tilltalar dig som har ett gott öra till akter som korsar thrash och dödsmetall. Här finns ett arv från numera avsomnade Satanic Slaughter, vilket inte är så konstigt då Witchery innehåller stora delar av de gamla medlemmarna, och vi får även en cover av "Immortal Death"... ja, om man nu kan göra en cover på sig själv, så att säga?

Bästa spåret är helt klart "Plague Rider", som piskar upp ett vansinnigt ursinne och driv, samtidigt som den är knäckande tung - det låter faktiskt lite som Bolt Thrower!

Du hittar plattan på Spotify här, och bandets MySpacesida finns här.

Kolla in dem, nu eller genast!

Dödsmetallen flyttar in!

Denna veckans spellista domineras fulltständigt av dödsmetall.
Anledningen är att jag försökt hitta en låt till Hårdrockskväll 2010, kategorin om Bästa Träningsmusik.
Och jag tränar bäst till dödsmetall. Det ger ett sjysst flyt i löpningen, och bra adrenalin vid styrkepass.

Det betyder följande alster på veckans Mest i Spelaren:

"Crippled and Broken" med Kataklysm, "Plague Rider" med Witchery, "Eaten" med Bloodbath samt "Death In Fire" av Amon Amarth är alla spår som fått sig en riktig syn i sömmarna för att se om de duger. Till detta ska läggas nya liveplattan från Dark Tranquillity, "Where Death Is Most Alive" - en riktigt höjdare, måste jag säga!

Om något av dessa spår duger för mitt val?
Vete fanken. Är rätt tveksam till det just nu... det finns andra hetare kandidater till "Bästa Träningsmusik" som det är idag. Men det kan ju ändras..

Dessutom - idag ramlade senaste Close Up in i brevlådan, årets roligaste nummer pga Årsbästalistorna.
Att Mastodon toppade med "Crack The Skye" förvånar inte, men att Candlemass knep andraplatsen med "Death Magic Doom" överraskade mig. Visst är det en bra platta, men... sååå bra?

För övrigt var det som vanligt fullt av intressanta namn. Jag inser att jag verkligen måste komma ikapp med viss lyssning jag bara inte hunnit med än (Alice In Chains, Funeral Mist..), samt kolla en del andra akter (Wolves In The Throneroom, Propagandhi...).

Dessutom börjar dte verkligen vara dags att arbeta med sin egen Årsbästalista, både för den här bloggen och för Werock. Ett kul arbete som jag tror att jag ska kasta mig över i nästa vecka!

Denna veckas spelare!

Har du hängt med lite på den här bloggen så vet du att casa Rebellängel härjats av magsjuka.
Det innebär att det inte krävts speciellt många spelningar för att knipa en plats på denna veckas Mest i Spelaren - bara 2 varv för en CD och en 3-4 spelningar för en specifik låt.
Mest har ju tiden gått åt till att försöka undvika att få spya på (gud förbjude!) stereon...

Så här har det hela förändrat sig!

W.A.S.P "Babylon" -------> Yngwie Malmsteen "Eclipse"
Straight Frank "And we walked by..." -----> Witchery "Plague Rider"
Baroness "Blue Record" -------> Baroness "Swollen and Halo"
Coheed & Cambria "No World for Tomorrow" är kvar i spelaren!
Immortal "All Shall Fall" -----> Necrophobic "Death to All"

Kort sagt... Necrophobic har jag spelat en del för att få en jämförelse med Immortal (du har väl inte missat recensionen av Necrophobicplattan? http://metalyze.blogspot.com/2009/08/recension-necrophobic-death-to-all.html ), och Baroness har fått dra ner sin speltid till en enda låt. Dessutom har jag spelat dunderdängan "Plague Rider" med Witchery en hel del - måste ju hämta energi... :)

Yngwie fins på listan mest för att jag hade ett litet projekt på gång med Zappzott & Jolly Jonny - ett projekt som skulle innefatta ett spår med den svenska galningen (you have unleashed the fucking fury!) på gura.
Nu ser det ut att bli nada av det projektet för den här gången, men man vet ju aldrig... det kanske återkommer!

Veckans Tips Spiritual Beggars "Demon"

Veckans Tips är ännu ett i raden av sidoprojekt. Denna gång består det extraknäckande gänget av tungviktare så som Michael Amott (Arch Enemy) på gitarr, JB (Grand Magus) på sång, Per Wiberg (Opeth) på keyboards och Sharlee D'Angelo (Arch Enemy, Witchery) på basen. Bara Sverigeelit, alltså.

Här bjuder gänget på gungande, organisk hårdrock som skapats med förebilder så som Rainbow och Dio. Det är smittande riff, fantastisk sång och grymt driv hela skivan igenom. De sämsta låtarna är bra, de bästa låtarna är fantastiska, så gillar du klassisk hårdrock är detta en platta du ska kolla in omedelbums.

Faktum är att jag skulle vilja kasta lite bensin på en brasa genom att säga så här... Mike Amott borde styra om sitt heltidsprojekt Arch Enemy till deltid och köra Spiritual Beggars på heltid istället!

Mer om bandet finner du på deras MySpacesida, och det finns inget att tveka över. Klicka genast på länken nedan och lyssna på höjdaren "Throwing Your Life Away"! http://www.myspace.com/spiritualbeggars