Metalbloggens samarbetspartner:

torsdag 18 november 2010

Blogg I Fokus - Metallbibliotekarierna!

Det är torsdag, och det finns kanske inget bättre sätt att fira det än att titta närmare på en bra blogg. Denna gång är det Metallbibliotekarierna som skärskådas, en blogg som jag faktiskt följer närapå slaviskt. Tror fasen jag läst mer eller varenda inlägg på den siten, och det är en blogg som oftast lyckas inspirera (eller, just nu - kvadda mig!) till egna listor och inlägg.
Alltid bra kvalité på inläggen, och dessutom har den en kul detalj numera - den drivs av två eldsjälar! Sen tidigare har vi haft Tune Of The Day som Blogg I Fokus där svaren hanterats av båda skribenterna, och det är kul att kunna göra ännu en sådan sak nu.
Så, slå upp en kopp kaffe, öppna den aktuella siten via den här länken och sätt tänderna i den här Blogg I Fokus-intervjun!

Metallbibliotekarierna, heter bloggen. Förrut i singularform va? Berätta - varför heter den så, och vad var anledningen till att ni blev pluralis?
Namnet säger ju sig självt, vi är bibliotekarier och vi sysslar med metal. Anledningen till att vi blev två var att Martin såg en chans att få vila sig lite ifrån bloggandet. Eller nä, det var snarare en bra möjlighet att kunna skriva om fler subgenrer. Martin har en lite hårdare bakgrund emedan Alex till viss del lyssnar på den kanske snällare sidan av metallen.

Det finns inte jättemånga bloggar som drivs av flera personer, framförallt inom hårdrock. Vad är det bästa med det? Det klurigaste? Och är ni någonsin osams om inlägg och innehåll?
Det bästa eller åtminstone roligaste med bloggen är bredden – du hittar texter om både Kiss och Nasum hos oss. Än så länge har vi inte stött på patrull även om vi glatt pikar varandra i korridoren vad gäller vår differerande smak så fort tillfälle ges.

Oaktat förändringen nu då, den här bloggen har funnits med rätt länge. Sen 2006, i alla fall. Vad var anledningen till starten, och inspirationen till att hålla den levande och uppe?
Martin: Anledningen var att jag skrev ett skivtips om MAIDENs ”Number Of The Beast” till bibliotekets (Helsingborg) hemsida som ansågs vara för långt! En blogg ansågs vara ett bättre forum, dels för längre texter, men också som en lite mer skruvad kanal för biblioteket att marknadsföra sig på. Att visa att man har specialkompetens inom musik var inte så vanligt för bibliotek när bloggen startade. Inspirationen har ju gått upp och ner – att veta att man har läsare gör ju sitt till, men jag har alltid gillat hantverket att skriva om musik och att vara en förmedlare av denna har alltid drivit mig lite extra. Möjligheter att länka till Spotify gjorde en hel del för mig personligen, även i fall jag tycker att fysiska plattor är att föredra. När sedan Alex började ökade inspirationen desto mer då det verkligen är så för min del i alla fall att jag sporras att skriva mer och bättre när jag märker att Alex har bloggat om något kul.

Har det någon gång varit nära att det blivit handbromsen i, och slut på bloggen? Varför?

Martin: Nej, bloggen har aldrig varit på väg att läggas ner. Ibland har det gått väldigt lång tid mellan inläggen, vilket oftast har berott på att annat yrkesrelaterat har tagit tiden i anspråk, eller att lusten att skriva inte har velat infinna sig. Detta har jag försökt bli bättre på och brukar numera skriva inlägg även i fall den där riktiga kicken över texten inte infunnit sig.

Vad är filosofin bakom inläggen? Finns det fasta avdelningar, återkommande moment? Vad triggar ett inlägg?

Martin & Alex: Huvudfilosofin är självfallet främst att sprida vårt metalevangelium till vår samtid. Vi skriver inte om frukostens innehåll eller att vi hade ont i magen i fredags, bloggen är uteslutande ett instrument för att skriva om musik som vi (oftast) gillar men framförallt påverkas av. Att skriva om våra privatliv, som i ärlighetens namn är ganska tråkiga då vi sällan släpps ut ur biblioteket utan förkläden, skulle ganska snart ta död på bloggen ;-) Nä, men det finns ju tillräckligt av såna bloggar redan nu och att faktiskt skriva om musik som betyder mycket för oss säger ju också det en hel del om vilka personer vi är.


Det finns några fasta punkter: när det köps in metalskivor till biblioteket skriver vi om dessa, likadant med böcker. Jag (Martin) brukar också skriva om de konserter som kan vara av intresse i Skåne/Köpenhamnsområdena för hårdrockare under rubriken ”Supporta Scenen”.

Sen har vi ju Fredagslistan som är en Spotifylista över vad vi har lyssnat på under veckan gått. Denna har vi precis börjat med, och vi har inte fått några signaler om det är uppskattat eller inte, men de är roliga att göra, och de säger ju en hel del om vår musiksmak. Vi kör också i olika former årsbästalistor – just nu har vi en nomineringsrunda som i alla fall jag (Martin) tycker är extremt rolig att syssla med.

Du skriver ju för Werock också, där du även hanterar en hel del redigering. Var kommer inspirationen från - och vad är det roligaste med att vara så aktiv inom "nät-musik-skrivandet"?
Martin: Inspirationen kommer såklart från att jag är besatt av ord – det skrivna ordet är ju något som går som en röd tråd genom tillvaron både som bibliotekarie och skribent. Sen kommer det ju en sanslös mängd oerhört bra och intressant musik att det oftast inte är några problem med inspirationen. Jag kan ju välja väldigt fritt vad jag vill skriva om vilket är en av de roligaste grejerna med att syssla med just nät-musik-skrivandet; ingen redaktör kan beordra mig att skriva om band som jag faktiskt inte vill skriva om.

Sedan gillar jag verkligen att vara en del av den så kallade scenen, hur liten den rollen än är. Metal har ju alltid i varierande grad byggt på en fanatiskt intresserad underjord som verkligen är passionerad när det gäller musiken, och att få uttrycka just den känslan är nog det som är roligast.

Musikåret 2010 lider ju mot sitt slut, och på bloggen får vi just nu en genomgång av de nominerade till din årsbästalistan - så jag tänker inte fråga om vad som varit bäst i år. Däremot frågar jag: kommer årsbästalistan att innehålla några skrällar och överraskningar?
Martin: Nja, det vete katten. Det var kanske inte så många som trodde att jag skulle gilla BRING ME THE HORIZONs senaste väldigt långbetitlade platta. Kollar jag på vilka skivor som är nominerade dominerar ändå dödsmetallen för min del.

Följer man dina inlägg och recensioner så står det klart att musiksmaken är ganska bred. Du älskar teknisk döds, likväl som att du har rötter i gammal hederlig "klassisk" hårdrock. Vad är egentligen bäst i dina öron?
Martin: Om jag hade varit på samma humör hela tiden så hade jag svarat att dödsmetallen är bäst, men jag behöver ha lite variation emellanåt. Då sätter jag på lite grindcore. Nä, skämt åsido så har jag svårt att bestämma mig om vad som är bäst – det är mycket roligare att inta en position som heter både och istället för antingen eller.

Vissa dagar tycker jag att Superstitious av EUROPE är det som funkar bäst, vid andra tillfällen föredrar jag att lyssna på Engine Of Death av NASUM – och det är inget fel i det. Att upprätthålla en image som hela tiden går ut på att vara så true som möjligt är inget för mig, utan är något som jag överlåter till andra som exempelvis WATAIN som har lyckat väldigt bra med denna grej.

Okej, sista frågan. Vilken svensk stad är hårdrockens huvudstad - och varför?
Bengtsfors, för den har postnummer 666. Förlåt, vi kunde inte låta bli, haha!

Martin: det vete fan alltså. Många bra band kommer ju från Göteborg och Stockholm, men jag måste säga att jag tänker väldigt lite på vilka städer banden kommer ifrån. Då är det viktigare om trummisen är tajt och snabb!

Hahahaha... trodde du att bibliotekarier var trista?
Fel. De har tydligen både bra musiksmak och humor!
Tack för att ni ville medverka killar, och fortsätt er grymma blogg. I like it!

2 kommentarer:

  1. Fan va intressant, denna blogg ska jag börja läsa!

    SvaraRadera
  2. Tack för att vi fick vara med!

    Martin & Alex

    SvaraRadera