Recension: Watain på Klubben, 31/10 2010

Jag gillar egentligen inte skräckfilm så mycket.
Är helt enkelt lite för harig för det, men det finns undantag, och det finns tillfällen när jag vill se en riktigt läskig film. Varje gång det händer så har jag en pirrande känsla i magen innan filmen börjar, en liten gnagande obehagskänsla som känns både bra och dålig på samma gång.
Förväntan om att bli skrämd, hänförd och fängslad på samma gång.
Att både titta och inte titta på samma gång.

I samband med att roddarna sätter scenen för svenska black metal-dominanterna Watain så kommer jag på mig själv att ha nästan samma känsla i maggropen.
Förväntan.
Spänning.
Jag är inte ensam, det märks på hela publiken att något speciellt är på väg att hända, och en tjej som står bredvid mig frågar mer eller mindre förskräckt om jag sett bandet förrut, och om vi kan vänta oss eld, blod och kadaver.
En blick på scenen svarar snabbt på 2 av 3 - här finns gott om både eld och kadaver.

Klubben är knökfull, och när bandet sen går på i en furiös version av utmärkta "Malfeitor", antagligen det vassaste spåret på nya "Lawless Darkness" så har frontmannen Erik Danielsson, eller bara "E" som han kallas i sin roll i Watain - publiken i sin helhet i sin hand.
Det liknar faktiskt stundtals mer än mörk högmässa än en konsert, och det är väl ett omdöme som jag antar att bandet skulle vara nöjda med att höra.

Ljudbilden är mycket bra, och det märks att bandet har varit ute ett tag på vägarna; det är ett tajt och väloljat maskineri som rullar igång på scenen. Inledningen får mig också att häpna med den frenesi och hunger som visas. Efter tidigare nämnda "Malfeitor" kommer "The Devil's Blood", "Satan's Hunger", "Reaping Death" och en alldeles lysande "Sworn To The Dark" som introduceras med ett rätt bra mellansnack där Erik dedikerar låten till alla de som aldrig slutar vara hungriga... "to the grave and far beyond".

Det är enkelt att konstatera - Watain besitter ett låtmaterial, en äkthet i sitt uttryck och en inre glöd som gör dem till den mörkast lysande stjärnan på dagens black metal-himmel, och när spelningen går vidare med "Wolve's Curse" och en grymt bra "Stellarvore" så hetsas publiken som i trans.
Många av momenten verkar vara kaotiska, men har man läst Martins text på Werock från spelningen i Malmö så inser man att så inte är fallet. Talet om att vi kommit från intet och att vi åter till intet ska bli återkommer även denna kväll, och när bandet till sist samlas i en cirkel för att inleda en mässande, gungande, otrolig avslutning på spelningen i form av majestätiska och episka "Waters Of Ain" så markerar det den perfekta avslutning på en sån här spelning.

Om det inte vore en sak.

Vi luras på en del av konfekten.

Man spelar exempelvis varken "On Horns Impaled" eller "Legions Of The Black Light", och för egen del är det en gåta att man kan ha med en låt som "Total Funeral" istället för någon av dessa är för mig en gåta. Personligen saknade jag även "The Serpent's Chalice" och "Underneath The Cenotaph", men det är mer på ett personligt plan - de två förstnämna får ju ändå räknas som något av bandets höjdpunkter, och jag saknar dem verkligen.

Dessutom kan jag inte låta bli att vara lite besviken på att det inte blir något blodbad.
Helt ärligt - den där känslan som fanns innan spelning har efter konserten förbytts lite, ersatts av en känsla av att det inte var riktigt så elakt som jag hade förväntat mig.
Trots allt var detta en spelning i stort sett på hemmaplan, med möjlighet att köpa specialtryckta T-shirts för kvällen - och tillråga på allt i slutet av Europaturnén, har jag för mig.
Jag trodde nog att det skulle bli än jävligare.

Nå, det till trots - det här var en riktigt bra spelning.
Klubben är en bra arena för denna typ av svartmässa, och att man bara tog 150 pix för t-shirts hamnar också klart på pluskontot.
Bilderna säger ju dessutom en hel del om hur det hela var...

Det var inte den bästa konsert jag sett.
Det var däremot en konsert jag absolut inte ville missa, och med Metalbloggens betygssystem så finns inte mycket att fundera på när det gäller betyget.
Det blir en femma, trots missen att inte spela "Legions Of The Black Light".
Kanske i underkant, men ändå en femma. Man behövde vara där...

Watain - Live på Klubben, 31/10 - 5