Recension: Black Country Communion "Black Country"

Alla som hängt med ett tag på den här bloggen vet att jag gillar Glenn Hughes lite skitnödiga sätt att sjunga.

Och ärdet en sak som är värd att utbrista med en gång när det gäller Black Country Communions debut "Black Country" så är det följande: HELVETE vad bra gamlingen sjunger!

Att karl'n är fyllda 58 år är egentligen helt osannolikt, för i ärlighetens namn undrar jag om jag hört honom bättre förr. Riktigt bra.

När han dessutom får sällskap av sådana tungviktare som Joe Bonamassa på gitarr, Jason Bonham på trummor och Derek Sherinian på keyboard så blir ju förutsättningarna inte direkt sämre.

Inledningen på skivan är också mycket stark, med ett Deep Purple-minnande spår i form av titellåten "Black Country". Där får Glenn visa att fingrarna klarar att traktera basen lika väl som stämbanden hanterar mikrofonen, och sen får vi ett par riktigt bra låtsnickerier i rad.

""One Last Soul" är klassisk hårdrock a la' Glenn Hughes, "The Great Divide" växer och sväller och visar bandets potential på samma sätt som episka och fantastiska "Song Of Yesterday". Däremellan får vi också direkta "Down Again" och "No Time", samt lite udda men bra saker som "Medusa" och "The Revolution In Me".

Det finns faktiskt nästan inga svaga spår på den här plattan.

Och det är verkligen styrkan - dess jämnhet!

Detta är visserligen en debut, men eftersom bandets medlemmar är så erfarna och dessutom lyckas hitta rejält med spelglädje (lyssna t ex på det jammande som avslutar skivans sista spår "Too Late For The Sun") så blir resultatet en högkvalitativ produkt som spänner från bluesrock till klassisk hårdrock.

Mycket bra, helt enkelt, och gillar du vad framförallt sångaren har gjort förr så är det här ett givet köp. Gillar du medryckande rock/hårdrock med bra sång så blir förstås rekommendationen samma!

Du hittar bandet via deras MySpacesida här. Dessutom rekommenderas kollegan Jannes recension av plattan på Werock, där den lyckats kamma hem ett snitt på 9,2 av 10 möjliga när läsarna fått rösta. Inte illa, inte illa alls!

Bästa Spår är denna gång en rött lurig fråga, det finns flera alternativ. Skivans styrka är också att det är så spretigt, men man kan inte hoppa över låtar som "Song Of Yesterday", titelspåret eller rock'n'roll-dängan "One Last Soul"...

Betyget blir en stabil fyra. Det är lätt så pass bra att det räcker dithän, men för att kunna ta nästa steg uppåt skulle jag helst se än fler riktiga topplåtar. Men vad vet jag? Om bara några månader kanske en del spår på den här plattan växt ut till just såna!

Black Country Communion "Black Country" - 4