Årets mest uppsnackade produkt?
Svenska Ghost debutplatta "Opus Eponymous", utan tvivel. Just nu går det inte att bortse från snackisen som bandet är, och både Close Up och Sweden Rock Magazine körde varsin grej med gänget i senaste numret. Dessutom hypas de av Fenriz i Darkthrone på dennes blogg.
Anledningen är förstås till stor del det hemlighetsmakeri som bandet har när det gäller sin identitet, men precis som vanligt hade det inte räckt speciellt långt på egen hand.
Det krävs ju även låtar för att det ska lyfta, och det är väl det som är skillnaden mellan Ghost och exempelvis The Way Of Purity som också försöker sig på detta trick.
Det svenska spöket är fyra kåpklädda anonyma människor som hanterar instrumenten, och en dödskallesminkad påve som besjunger Lucifers lov, och i sig är väl kanske inte det en anledning till att snack. Sådant har black metal scenen försett oss med under årtionden.
Det hela kombineras dock med medryckande, trallvänliga låtar av modell rock'n'roll, allt kryddat med ren sång som hyllar Satan. En svartmässa med lockande enkel tillgänglighet, helt enkelt.
Skivan innehåller också ett par riktigt bra låtar, exempelvis "Ritual", "Satan Prayer" och "Death Knell", men det är ändå oundvikligt att denna typ av musik jämförs med The Devils Blood. Trots allt är ju inte konceptet helt nytt, och de senaste åren är det väl just holländarna som rönt störst framgångar inom genren. (Du kan ex kolla in recensionen av plattan "The Time Of No Time Evermore" eller EP'n "Come, Reap" som blev Veckans Tips för att få en fingervisning...)
Och det är faktiskt inte så bra för Ghost.
I mina öron når man nämligen varken lika högt eller med samma bredd i materialet.
Trots allt, detta är bra och lättlyssnat, och det kommer garanterat att spelas en hel del av mig. Det finns en lucka att fylla med den här typen av skiva, och låtar som "Elizabeth" är som skrivna för att locka oanande oskyldiga bättre hälfter och ungdomar in mot den mörka sidan.
Det är mycket möjligt att detta är första steget på en stege som slutar med exempelvis Watain!
Du hittar mer om bandet på deras MySpace, eller som vanligt via Spotify.
Helt klart är det intressant att kolla in, men på frågan om bandets kvalitet motsvarar hypen så måste jag nog svara... nej.
Jag tycker inte det. Sannolikt får jag väl anledning att ändra mig så småningom, men just nu är jag faktiskt lite besviken. Jag trodde helt enkelt att det skulle vara ännu bättre...
Betygstrean är väl i o f s stark, men någon renodlad kandidat till min årsbästalista är det inte!
Bästa Spår: "Ritual", tycker jag. Riktigt skön låt!
Ghost "Opus Eponymous" - 3
Inlägg
Alltså allvarligt så hörde jag om dom för en tid sedan i en annan blogg för första gången så, så hypade är dom väl inte eller??
SvaraRaderaGillar lite av det man hört men det kräver mer lyssnande innan jag fäller domen.
Grimgoth: de är hypade av "klicken". De journalister som tror att de är guds gåva till världen, de vars texter är pekoraler på vanlig prosa, som de egentligen vill ägna sig åt. Den klicken jobbar åt antingen Close-up eller Swedenrock.
SvaraRaderaJag försökte skriva ner vilka medlemmarna var på en sida och det togs bort. Varför? Varför ska journalister ägna sig åt marknadsföring? Är det deras jobb att skapa ett mysterium eller ska de avslöja fånigheterna?
Ja, vad jag tycker är ju ganska klart 8)
Det är medlemmar från Repugnent och Iron Lamd, så det där med svensk death metalelit kan ta sig i röven. Repugnent är lika mycket elit som Clemensnäs. Saik är mer elit. Och för att jag ska säga en sådan sak krävs mycket kraft, fråga bara bloggägaren. ;D
Ghost är lite mysiga, men med för svag sång och en så töntig image att jag kaskadspyr flera meter rakt fram.
Ghost är årets mest överskattade band.
Instämmer till punkt och pricka i din recension.
SvaraRaderaEn helt OK platta men i närheten av Devil´s blood är det inte, ohyggligt långt ifrån faktiskt.
Nåt som stör mig på plattan är att det ibland låter extremt mycket Mercyful Fate. När det känns som att nu, kommer ett King Diamond yl så kommer bara ett pys.
Rösten saknas helt enkelt!
Jag är fast nånstans mitt emellan. Det är otroligt skönt och charmigt men jag vill också kaskadspy av själva hajpen. Å andra sidan kanske jag bidragit liiiiite till den.
SvaraRadera"Hajpen" är inte bandets fel. Så låt det inte gå ut över dem. Fan, gillar man musiken så ska man lyssna på den istället för att ha inställningen "nä, dom är för hajpade så jag tycker det är dåligt". Lägg ägg.
SvaraRaderaFråga till Fredrik:
Hur vet du att det är medlemmar från Repugnant och Iron Lamb? Jag har själv haft mina misstankar om att det t.ex är Tobbe i Repugnant som är Påven.
Christoffer -> nja, "hajpen" kanske inte är helt bandets fel, men de är väl inte helt oskyldiga heller.
SvaraRaderaOaktat det så har du ju rätt i att musiken borde bedömas på egen kraft, oavsett.
Dessutom skulle väl inte dte blivit någon hajp om bandet sugit, kan man tänka!
Välkommen till bloggen dessutom. Hoppas du hittar lite bra läsning!
Tackar för det. Jag gillar din blogg. Mycket bra läsning hittills.
SvaraRaderaGrym recension. Diggar skivan verkligen. Synd att Ghost inte gick ut med musiken i första hand! Dom skulle ha struntat satanist approachen faktiskt! Jag rynka på näsan lite när jag insåg att dom såg lika snälla som The Chipmunks,, Näh jag håller konserterna runt om Norge varmare om hjärtat faktiskt!
SvaraRadera/ Micke
Spännande band. Härligt gung i låtarna.
SvaraRadera