Idag är det ju måndag, och igår kväll fick jag ett mejl från min nätkompis Slusk (jo, jag kallar dig det, lite sådär på chans... hoppas det inte tar illa upp!) med den här bilden ovan.Det kallar jag inspiration!
Du kommer att få chansen att tävla om målningen ovan vad det lider - håll koll på Werock! - men till dess blev det en backspegel på bandets senaste platta. Recensionen är en av de första som skrevs på den här bloggen, och då fick den betyget 4:a.
Såhär snart 1,5 år efter att skivan kom så kan jag konstatera att jag spelat den ganska frekvent, att ljudbilden är otroligt maffig och bra (t ex tar jag upp lite sådana detaljer i Krönikan Hårdrock och Hifi), och att den innehåller några riktiga dräparspår.
Nej, den är inte lika bra som de gamla klassikerna, men den är bättre än nästan allt bandet har presterat på de senaste 15-20 åren. Bättre än den sjävbetitlade vita plattan från 2005, lika bra som "King Of The Grey Islands" (som lider av att ljudbilden är rätt dassig i jämförelse, även om den kanske har bättre låtar..).
Betygsfyran känns faktiskt klockren, och har växt sig stark.
Jag har dessutom en snygg T-shirt med dödsängeln på omslaget ritad på. Den har jag ofta, och känner mig ganska tuff i den varenda gång.
"Hammer Of Doom"?
Jodå. Bra sån också!
Blev så inspirerad att jag tjackade plåt till 25-årsjubileet (det fanns kvar platser, förvånande nog).
Inlägg
Nätkompis är ett epitet jag nog kan leva med. ;)
SvaraRadera