Smålands stolthet Kongh gör musik som består av riff som kan krossa berg och spräcka skallar. Låtarna är extremt långa - den här skivan är runt timmen lång och består av 5 spår... varav mittenspåret är instrumentalt och "bara" runt 5 minuter! - och snirklar sig från mjuka och lockande inledningar till våldsamma utbrott av ilska. Det är, på det hela taget, musik som passar månaden november otroligt bra, likväl som den verkar närapå gjord för lyssning i ensamhet.
Det är musik som pockar på uppmärksamhet och som kräver att lyssnaren fokuserar för att verkligen komma till sin rätt.
På rygg, ensam i ett mörkt rum. I lurar på promenad.
Ger du skivan den uppmärksamheten så kommer du att bli riktigt belönad, för i dessa lager av musik finns flertalet stunder av briljans - trots att hela skivan ska ses som en helhet. Förvirrat? Jo. Men så är dte heller inte alldeles enkelt att beskriva trions andra giv.
För min del var del en av bloggens läsare och panelmedlemmar, Per, som propsade på att det här var något jag skulle gilla. Första intrycket var... nja, det är för jobbigt. Något måste ändå ha lockat, för det gick ett tag och sen var jag tvungen att återkomma till den här skivan. Igen. Och igen. Och igen...
Öppningsspåret "Unholy Water" är ett bra exempel på musiken som presteras. Det enkla, smittande, plockriffet på gitarren lockar in lyssnaren innan det övergår i ett brutalt riff som gjort för att flytta kontinenter. "Essence Asunder" och "Voice Of The Below" är uppbyggda på ungefär samma sätt innan skivan avslutas med episka och briljanta titelspåret. I mittens finns det instrumentala stycket med det fantastiska namnet "Tänk På Döden", en av de bästa instrumentala låtar jag hört - någonsin!
Kort sagt. Känner du dig lite glättig och vill motverka det så hör i hösttider, eller söker du musik med rejält tuggmotstånd... sluta leta. Kongh är vad du behöver!
Inlägg
Kongh är så grymt jävla bra!!! Ny platta tack.
SvaraRadera