Demorecension: Headsic

Trycket på att få sin demo recenserad på denna lilla blogg är hårt, och Headsic är ett av de där banden som verkligen fått vänta.
Nåväl - nu är det dags att kolla in den tvåspårsdemo som legat och mörat till sig ett tag.
Kvartetten som består av grundarna Andreas Ljung (sång(gitarr) och Kim Magnusson (trummor) samt Rickard Cederqvist (gitarr) och Robert Ahlin (bas) hämtar sin inspiration från 80-talets giganter som Slayer, Testament, Exodus och Kreator likväl som nyare akter som Machine Head, Lamb Of God och The Haunted. Referenser som givetvis klingar väl, och det stämmer rätt väl med Rebellängelns egna tankar.
Två låtar är förstås för lite för att kunna bedöma en helhet, men det är ändå några saker som framträder tydligt.
Det första är att gänget har en guldgruva när det gäller låtskrivandet.
Första spåret "Dieary" är otroligt bra för att vara ett demospår, refrängen sätter sig som ett kladdigt tugummi under skon och ekar i huvudet under flera timmar efteråt.
Enkelt, rakt på och levererat med jäkligt bra timing!
Andra låten, "Beatdown" håller inte riktigt samma klass. Riffet som driver låten inledningsvis är snyggt som fasen, men refrängen är inte alls i samma klass. Med bästa vilja i världen kan jag få det att påminna om Death Angel, men egentligen känns det... ofärdigt. Som om kören som upprepar låttiteln var ett sätt att komma i mål.
Lite synd, då förutsättningarna var bra för att nå lika högt som med "Dieary".

Det andra är att bandet själva utger sig för att vara en bevisad och pålitlig liveakt, där de som bevistar spelningarna har svårt att lämna lokalen oberörd, och där man siktar på att ta ytterligare steg på den kurvan under den närmsta tiden. Detta är precis de två hörnstenar som behövs för att kunna bygga en musikkarriär idag, och man kan nog säga att killarna är en bra bit på väg.

Leveransen av låtarna är nämligen så pass bra - både avseende den musikaliska kompetensen och själva kvalitén på sånt som ljudbild - att detta leder uppåt.

Tricket är förstås att skriva fler låtar, och att våga vara självkritiska (kanske det svåraste som finns!) så att man vässar de låtar som finns. Att riffen hamnar rätt.

Speltekniskt kommer det dessutom att ge den där sista lilla delen som kan få Headsic att ta nästa steg, även om jag redan nu gillar framförallt gitarrspelet.

Jag skulle dessutom vilja komma med ett vågat förslag:
Ta sånglektioner, eller våga prova att sjunga i kör.
Inte för att sången är dålig, men för att det skulle kunna ge ett extra lyft, speciellt om man vill åstadkomma den där känslan live, den som bandet själva beskriver. Att ingen lämnar lokalen oberörd.
Det kan kanske tyckas larvigt, men låt mig ge ett exempel: Machine Head. Ingen kan anklaga Robb Flynn för att sjunga mesigt, men på senaste plattan "Unto The Locust" så sjunger han nog bättre än någonsin - i alla partier, rent såväl som skrik - och det lyfter skivan ännu lite lite mer.

Nå, med det sagt - Headsic kommer vi att se mer av.
Bandet verkar definitivt ha drivkraften och verktygen. Kan man dessutom kläcka ur sig låtar som "Dieary" så ser framtiden rätt bra ut...

Bandets MySpace hittar du här, och är du sugen på ett eget ex av demon så ska du trycka "F5" som en dåre idag på den här sidan. Någon kommer nämligen chansen att vinna Torsdagstraven, som denna gång innehåller en fet bunt demoskivor - däribland Headsic!