Demorecension: Dethrone

Det band som varit överlägset mest "på" när det gäller att få sin demo recenserad är Värnamos Dethrone. Ovetande av varandra så har flera bandmedlemmar kontaktat undertecknad för att få sin sprillans nya debut bedömd.
Sånt tycker jag är lite kul, och det visar på en härlig glöd!
Bandet som sådant är också nytt, och har rest sig ur resterna av lokala förmågor som Rawride, Deathgate och Silence Unbroken. Redan ett kvartal efter bildandet gick man in i studtion Hoborec och klämde ur sig fem spår som utgör EP´n.
Bandet består av Mattias Vestlund på sång, David Hartikainen och Jonas Carlsson på gura, Kenni Öjebrant på bas och Simon Lundh på trummor, och den musik som levereras är enligt egen utsago ett steg bort från den nya vågen av deathcore och metalcore, och istället inspirerad av exempelivs tidiga The Haunted, The Crown, Defleshed och Witchery. Själv tycker jag absolut att man kan addera Slayer till mixen, låten "Facebreaker" låter stundtals väääldigt mycket av just den akten.
Man kan ju - som bekant - aldrig få för mycket Slayer, men i just "Facebreaker" är tyvärr en riktigt tråkig låt samtidigt, och det svagaste spåret på skivan. Den stilen har gjorts 100 gånger förr, och i bättre versioner.
I andra spektrat så är inledande "Chemical Apathy" riktigt bra, och bjuder både på knogmacka och en riktig fullträff när vi kommer till refrängen. Där har bandet hittat sin optimala träffyta, anser jag, när man lyckas kombinera det lite episka - närapå black metal i ljudet - med det melodiska som bryter av thrashandet. Riktigt bra.
Det händer även mot slutet av "When I Decide", runt 2, 2:30 in i låten så tuggar gitarristerna snyggt på E-strängen, typ, och träffar den där punkten som lyfter låten.
"The Global Profit" är skön och rak smocka som funkar okej, medan avslutande "Forced Paranoia" är ganska svag och med en grövre growl i refrängen som jag personligen inte riktigt tycker funkar med bakgrund av det övriga materialet.

Bandet ska ha en extra tumme upp för två saker.
Det ena är sin kunskap instrumentalt och vokalt. Det funkar fint, och jag tycker att man presterar på en jämn och bra nivå - speciellt är jag förtjust i samspelet mellan gitarristerna och tajtheten i trumspelen. En stabil grund att bygga vidare på.
Det andra är demoskivans utformning. Bra ljud, och även en snygg layout och bild.
Smått färgblind som jag är så har jag lite svårt att läsa låttitlarna i röd text på den mörka bakgrunden, men det är ett genomarbetat och snyggt koncept i övrigt.

Alltså - får vi då höra mer av Dethrone?
Absolut.
Detta är en vass start, och jag skulle vilja säga att om bandet klarar att hålla den här takten på låtskrivande och produktion så har vi ett skivkontrakt om ett år, sisådär.
Till det krävs dock fler låtar, och att bandet kan välja och vraka av kanske 15-20 stycken till en "riktig" debut.
In i replokalen, alltså, och låt den där glöden flamma upp igen!

Du hittar bandets MySpace här, och som vanligt är det upp till dig att avgöra om det är svammel från undertecknads del, eller om det finns några korn av sanning i alla påståenden ovan...