Denna söndag kollar vi in en gammal skiva i serien om liveskivor du behöver i din hylla, och varför inte ta fasta på att svenska doompionjärerna Candlemass aviserat att det nu är slut?
1990 kom denna pärla, inspelad på Fryshyset i Stockholm, och det är den gamla "klassiska" sättningen med Messiah Marcolin bakom mikrofonen som doomdansar i Stockholmsnatten.
Säkert finns det några av bloggens läsare som faktiskt var på giget, det var inte undertecknad tyvärr - det hade ju gett extra krydda till den här skivan.
Dock, den står bra på egna ben ändå, och det är framförallt genom det låtmaterial man slänger sig med.
Det är verkligen exceptionellt bra!
13 låtar avhandlas, och inte ett enda spår är utfyllnad.
Tagna från bandets första mästerverk "Epicus Doomicus Metallicus", "Nightfall", "Ancient Dreams" och "Tales Of Creation" hämtar man upp låtskatt efter låtskatt.
"Bewitched", "Well Of Souls", "Samarithan", "Mirror, Mirror" - och då skrapar vi ändå bara på ytan.
Detta är nog en av de liveskivor som jag har där jag anser att man valt det absolut bästa materialet, givet vilka skivor man sedan tidigare släppt och därmed har tillgång att välja låtar från.
Jag saknar i stort sett ingen låt.
Dessutom gör bandet en finfin insats, och jag gillar Janne Lindhs trumspel lika mycket som Edlings betongfundament till basgångar. Ovanpå detta allt det snygga gitarrarbetet av Johansson/Björkman, samt galningen Marcolins operaliknande sång.
Extra intressant blri det förstås om man jämför en sån här skiva, med mer än 20 år på nacken, med förra sommarens "Ashes To Ashes".
Rob Lowe är i mitt tycke en lång bättre sångare än just Messiah, och jag gillar den vändning Candlemass tagit sedan det definitiva uppbrottet med sin förra sångare - men ändå råder det ingen tvekan om att "Live At Stockholm" är en mycket bättre skiva än sin efterföljare.
Till sist - du har väl inte missat min rapport och alla bilder från när bandet firade 25-årskjubileum på Debaser Medis häromvintern?
Riktigt härlig kväll det, och trots att det inte är samma sångare så klingar "Live At Stockholm" verkligen igång de minnena!
Inlägg
jag själv gillar messiah mer än robban men det är väl mer en smaksak.men live skivan är kung:)
SvaraRaderaEn magisk kväll var det då jag bevittnade denna konsert:-)
SvaraRaderaSant, Messiah tillförde Candlemass det originella,ungefär som Dave Mustaine till Megadeth ,säger inte att någon av dom sjunger världsbäst, men konceptet. Och Rob låter lite trött.
SvaraRadera