Att vara eller icke vara - det är skivans fråga!

CrimsonAnna har den senaste tiden dominerat med sina inlägg. Hon träffade mitt-i-prick med sin betraktelse om SVT's Hårdrockssnack, likväl som att hon sätter fingret på en mycket intressant tanke avseende hur man lyssnar på en skiva. (jodå, hon har en hel del klokt att säga, du har väl inte missat när hennes boj i bukten var Blogg I Fokus?).
Det senare av dessa inlägg, det som avhandlar hur en skiva numera avnjuts, är orsaken till det du läser just nu. Jag blir helt enkelt sugen på att ge mina egna, högst kluvna, tankar om skivans varande eller inte, och eftersom det nog kommer att bli ganska långt så väljer jag att göra det som ett helt eget inlägg istället för som en kommentar någonstans.
Nå.
Kluvna tankar om hur man lyssnar på en skiva var det.
För precis så är det för min del. Jag tycker det är viktigt att skivan hänger ihop.
Att omslaget är snyggt och passande till den musik som levereras.
Att låtarna ligger i rätt ordning, så skivan får ett flyt.
Den där totala förälskelsen får jag bara i skivor som har precis det där. Ett flyt, och en helhet som gör att den håller för oändligt antal spelningar.
Många är de skivor som hamnat där genom årens lopp, och fortfarande är det precis det jag söker när jag som Skivaholic jagar nya kickar.
Bilden längst upp är resultatet av det.
Det är ett vad jag har med min hustru, där hon säger att det landar fler än 100 nya skivor i min skivhylla under 2011, och jag säger under 100. Vi håller räkningen.
Just nu ser det ganska jämnt ut, men det är som jag diskuterat med Stones inte alldeles lätt att ha ett beroendebeteende. Då hamnar man i svackor som gör att det blir ett maniskt letande efter skivor, ny musik, nya skivor, grupper, utgåvor.
Det är en av anledningarna till att jag inte har en vinylsvarv, det skulle ruinera mig.
Då skulle jag ju behöva köpa alla skivor jag redan har, en gång till. På vinyl.
Och ändå finns en del av mig som verkligen vill det.
Som inser att skivan, som helhet, ger en ännu bättre upplevelse på vinyl när allt stämmer.
När flytet i skivan dessutom innefattar en stor förpacknig, innersleeve, olika sidor av skivan ska passas in i det låtmaterial som finns.

Det var den ena sidan.
Den andra sidan av mig lyssnar på musik i bärbar spelare. En iPod, för att vara mer exakt.
Ganska vanligt är att det lyssnas på kvällen, i sängen och med hörlurar, eller i datorhögtalare på jobbet. Och då får jag helt plötsligt ett helt annat beteende!
Då är skivans helighet inte lika viktig.
Att spela en skapelse från början till slut blir nedvärderat.
Då regerar låten.
Jag snurrar på iPodens hjul, hittar nya låtar, nya skivor, nya grejor innan den pågående låten rullat slut. Förbereder den nya och trycker igång den så fort den gamla är slut (jag har fortfarande en konstig grej som gör att jag verkligen vill spela hela låten slut, varför vet jag inte.. kanske är det en rest av det där med att spela en skiva som helhet fast i mikroformat...).
Och jag inser att det är så många lyssnar på sin musik.
Vikten av att hitta mastring, mixning och knep som fungerar i hörlurar blir viktigare och viktigare, och har nog i skrivande stund tagit över från det där med att hitta flytet och göra en bra total skapelse i form av en skiva med konvolut och allt.
Massor av låtar säljs elektroniskt över diverse iTunes, AppStores, Spotify.
Naturligtvis hamnar omslag, text och helhet i andra hand då.

För dryga året sen skrev jag en krönika om just det, hur man lyssnar på sin musik. Hårdrock och HiFi heter den, och den känns än mer aktuell idag.
Trots det så kan jag, i min kluvenhet, inse att jag verkligen verkligen vill att skivan som format och tanke ska klara sig och växa stark.
Trots allt - ser jag tillbaka på alla skivor som jag håller som de bästa genom tiderna så är ju en av anledningarna till att jag håller dem så högt just helheten.
Jag älskar omslagen.
Jag älskar texterna, låtföljden, helheten. Musikens samklang och känslan av att allt är på precis rätt plats. Hållbarheten.
Dit når jag aldrig med "bara" en fantastisk låt eller en digitalt inhandlad skiva.

Vilka de bästa skivorna genom tiderna är?
Dessa tre:

Queensryche "Operation: Mindcrime"
Black Sabbath "Sabbath Bloody Sabbath"
Dio "Last In Line"

Helhet. Perfektion!