1978.
Att Eddie Van Halen släppte gitarrkaskaden "Eruption" som en del av Van Halens självbetitlade debutalbum måste vara en av de mest banbrytande uppvisningarna som någonsin skett med en gitarr.
Jag tippar att den låten, helt på egen hand, skapade lika många blivande gitarrister som resterande skivor det året.
Bara en sån sak kan ju vara anledning att lägga vantarna på den remastrade versionen av skivan, men det är egentligen inte därför jag gillar den.
Jag är ju, som bekant, en icke-talang på gitarr, ett faktum som ingen "Eruption" i världen kan ändra på.
Däremot är det hart när omöjligt att inte falla pladask för resterande låtmaterial.
Inledningen med klassikerna "Runnin' With The Devil", "You Really Got Me" samt bandets kanske bästa spår någonsin "Ain't Talkin'' Bout Love" som tre av de fyra första spåren är helt enkelt något som tar andan ur en.
Glädjen och lekfullheten som kombineras med rocken och svänget.
David Lee Roths röst och karisma som ligger som strössel över tårtan av godsaker som resten av bandet öser ur sig.
Ljudbilden som är riktigt bra, en härlig mix av organisk och rockig mylla.
Det är i efterhand lätt att förstås att detta satte av bandet på en resa mot de absoluta stjärnorna.
För återstoden av skivan är inte fy skam heller. Låtar som "I'm The One" och "Jamie's Crying" är bättre än vad du tror - och dessutom är ju omslaget otroligt udda.
Spana in bilden av sångaren och förundras över det ego som krävs för att man vill ha den där bilden på sitt debutalbums omslag!
Saknas något på denna remastrade version så är det extramaterial.'
Av det finns tyvärr intet.
Kanske av den enkla anledningen att det inte finns sparat, eller att man använt allt?
Tur att det räcker långt med det vanliga materialet då.
Sparka igång Van Halen och spela lite luftgitarr!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar