I Backspegeln: Foo Fighters

Snart är det årsskifte.
Det är, rent krasst, bara två månader till jul.
Givetvis innebär det att det börjar dra ihop sig när det gäller årsbästalistan.
För undertecknad är det en rolig grej. Att namnge årets besvikelser, toppar, överraskningar...
Dock - musikåret 2011 är ingen lätt sak att reda ut.
Framförallt eftersom kvalitén som serverats varit läskigt hög, och det innebär att det är hög tid att börja kolla lite mer på de plattor som erhållit högt betyg i sin recension, men icket fått chansen till en ny bedömning i Backspegeln.
Foo Fighters sopade hem maxbetyget 5.
Välförtjänt?
Såhär i efterhand.. kanske inte.
Jag står absolut fast vid recensionens lyriska text avseende låtarnas enkla självklarhet, och att varje spår är bra på plattan.
Jag vidhåller dessutom att produktionen är suverän, men med tiden sen den där recensionen har det hänt något.
Och det har lite med dagens tidigare inlägg att göra.
Det där med hur man lyssnar på skivor.
Och jag har nästan slutat lyssna på Foo Fighters "Wasting Light" som helhet.
Det har istället blivit en hel del lyssnande på olika låtar via iPod.
"Walk" rullar frekvent, liksom "Arlandria", "Rope" och "These Days" - men som helhet har jag tyvärr inte lyssnat på plattan så vansinnigt många gånger, ska erkännas.

Jag tvekade tidigare om beslutet om en fyra eller femma, men förblindades kanske av min förtjusning i Dave Grohl. Idag tror jag nog att jag hade landat på det lägre betyget snarare än det högre!