...det här med Sveriges 100 Bästa Band

I morgon kväll ska undertecknad på Debaser Medis, där Sweden Rock Magazine firar 100 nummer.
Man gör det med de två band som röstats fram som de bästa genom tiderna i Sverige, Candlemass och Entombed, av tidningens skribenter. Nummer 100 har det som tung feature, och det är väl en bra satsning att verkligen fira sitt hundrade nummer tycker jag.

Jag har valt att inte kommentera det där så mycket ännu, men med tanke på kvällens begivenhet så kanske det är läge nu? (För övrigt, det kommer säkert ett knippe bilder och tankar i efterhand, och jag tänkte mig kanske skriva lite om det hela för Werocks räkning, en form av spaning med utgångspunkt i att det faktiskt är en växande och väl fungerande marknad att leverera hårdrocksnyheter i en så pass "old school form" som ett magazine, medan många delar av tidningsvärlden kämpar med fallande upplagor och en affär som ständigt flyttas till en on-line verksamhet... men det kommer vi till vad det lider.)
Jag tycker nästan det. Det peppar om inte annat mig själv för kvällen!

Alltså. 
Topp 10 på listan ser ut som följer: 

1) Candlemass
2) Entombed
3) Europe
4) Bathory
5) Dissection
6) Yngwie Malmsteen
7) Opeth
8) At The Gates
9) In Flames
10) Hellacopters

Rätt bra ändå, för inte är det helt enkelt att sätta ner vilket band som genom tiderna varit bäst. Metalbloggen körde ju omröstning (med gruppspel, slutspel och utslagningsmodell från kvartsfinal och framåt) om vilket band som är bäst... men då fick man inte rösta på band som inte var aktiva, så exempelvis föll ju Dissection, Bathory och At The Gates bort från ovanstående lista. Opeth vann.)
Jag tycker nog att just Candlemass är en ganska värdig vinnare, med tanke på längd på karriären, att de mer eller mindre skapat sin genre och fortfarande håller fanan så högt.
Listan då.
Den ser i sin helhet ut så här:

 Skitliten bild men du får väl förstora den i datorn. Eller ännu hellre köpa tidningen, hela listan är rätt så fin läsning, med fläskiga intervjuer med de som placerats överst och sedan mindre notiser om banden längre bak i kön.
En av sakerna som SRM ändå ger är ju också en bredd.
Ja, jag tycker att det är sinnessjukt att man kan placera ett band som Ghost så högt som 18:e (före Meshuggah, Marduk, Graveyard och Katatonia för att ta ett axplock av band som borde vara högre placerade på ren arbetsinsats) med tanke på att de bara släppt en enda platta, men okej. Det är ju så med listor. Man får väl ta det goda med det onda, och trots allt har man ju ändå petat in såväl black metal som hårfrisyrer på listan.
Det är rätt bra gjort.

Nå.
Snart smäller det. 
Blir kul, ser riktigt fram mot det.

Vill du ha nåt annat att läsa så kan du ju istället kolla in Stones rapport från The Swords spelning förra lördagen, som jag missade. Det var visst, om jag förstår saken, en redig överkörning.

Som vanligt fantastiska bilder från den mannen.
Från de kommande begivenheterna blir det kanske inte så. Ska försöka skjuta av lite dassiga saker från men iPhön, eller så tar jag med mig pocketkameran. Det ger sig.
Den viktigaste frågan dock: ska du dit? I så fall kan vi väl morsa och ta en öl?

Musikåret 2012: Hårdrock, rätt och slätt

Jag gillar klassisk hårdrock. Hevvy Metal. Bra sång, melodisk och smittande musik som ofta känns som om den framför jävligt bredbent, typ.
Här återfinns rätt många av årets favoriter, och på något sätt är det nog härifrån jag kommer. Alltså, det var här det en gång i tiden började för mig, så det är klart att jag har en speciellt svag punkt för denna typ av musik...

Såhär ser toppen av startfältet ut i år, tycker jag!

 Från toppen är mina tankar ungefär på följande sätt. Ja, i de mån man kan kalla mitt svamlande för tankar... 

Baroness "Yellow And Green"
Jänkarna valde att ta ett steg bort från metalfåran och in mot rock'n'roll-spåret. Bra, tycker jag, och det som egentligen är både förbannelsen och välsignelsen är att det är en dubbelskiva. Alla låtar är inte suveräna (den gula är bättre än den gröna, tycker jag), men samtidigt ger det lång hållbarhet eftersom det finns mycket att upptäcka. 
En skiva som växt på mig sen den kom. 

Black Country Communion "Afterglow"
Grym produktivitet på det gänget. GRYM! Detta är tredje skivan på lika många år, och till det kan man  addera en dubbellive. Och det roliga med allt är att det är bra. Recensionen är på gång på denna site, skulle tro att det blir julläsning.

Grand Magus "The Hunt"
Nej, det är inte samma Magus som jag fått förr, men det är fortfarande riktigt bra.
Klassisk heavy metal, varken mer eller mindre.

Huntress "Spell Eater"
Hon sjunger fan helt makalöst bra, Jill Janus, som frontar detta amerikanska band.
Bra låtar, bra produktion, bra skiva.
Känslan är väl kanske att jag inte kommer dra den hela vägen till årets topplista, men det är givetvis en skiva du bör ha koll på. Tycker jag.

Kadavar "S/t"
Det där, mina vänner, kan man kalla en debut.
Från Tyskland, och med ett sound som hämtat i direkt nedstigande led från urfäderna Black Sabbath. Från en trio. Kadavar blir väldigt spännande att följa genom livet, och kanske räcker det redan nu till en listplacering.

Kill Devil Hill "S/t"
den här skivan var bra när den ko, och har inte tappat ett smack sen dess.
Bra besättning förstås, men det som verkligen gör att det är bra är låtmaterialet.
Jag gillar det. Skarpt!

Soen "Cognitive"
Jaja, folk säger att det liknar Tool.
Jag säger att jag struntar i det, och att det är en av årets bästa skivor.
Den har loggat rejält med speltid, och jag kommer att ha med den på Topp 10. Var exakt, det är däremot mer osäkert...

The Sword "Apocryphon"
Jag var faktiskt lite besviken på dem. Tyckte denna den fjärde plattan var svag och ganska blek, speciellt i jämförelse med vad man tidigare åstadkommit. 
Men se - man kan ändra sig. 
Jag tycker att detta är en skiva som verkligen tagit sig, och kanske kom vändningen när jag satt hos tatueraren ett par timmar här i höstas, och denna gick på repeat. Det är ju bra!

Kort och koncist idag, men så blir det. Imorgon - mera extrema tongångar!

Recensioner Yngwieboken, The Sword och Winterfylleth!

Månadsskifte!
Yihaa!
Hur bra som helst, och som vanligt publicerar Werock ett helt knippe recensioner.
För egen del har jag bidragit med Anders Tengners bok "Yngwie J Malmsteen - Så Som I Himmelen, Så Ock På Jorden" (köp här, t ex, du behöver den!), The Swords fjärde och rykande färska platta "Apocryphon" samt vad som antagligen är årets vackraste black metal: Winterfylleth "The Threnody Of Triumph". 
En hel del läsning, och räcker nu inte det så har verkligen kollegorna laddat upp grejor denna gång. Njut av recensino av bland annat Enslaved, Hellhaven, Coheed And Cambria, Evocation och Nettlecarrier, samt liverecension av Dragonforce! 

NP: Enslaved "Riitiir"

Snart dags att lämna in recensioner till Werocks månadsskifte (deadline ist krieg!), och jag avser denna gång inkomma med alster om The Sword "Apocryphon", Winterfylleth "The Threnody Of Triumph" samt Anders Tengner´s bok om Yngwie Malmsteen.
En diger lista, och med den i åtanke så borde jag ju spela de aktuella verken för atty krama ur de sista dropparna detaljer.
Av det har det blivit intet de senaste 48 timmarna, ty i brevlådan landade denna platta.
Enslaved "Riitiir".
En skiva som är både direkt och omständigt och komplex.
Som verkar ta tid att sjunka in i, samtidigt som den sitter fort.
Låter märkligt kan tyckas, men lyssna lite själv så så förstår du nog vad jag menar.

Recension av just Enslaved kommer nog på bloggen vad det lider (gissar, utan att ha stenkoll, på att BiblioteKarin kommer skriva Werockalstret...hon brukar ha järnkoll på just Enslaved). 

ja, just det ja. För dig som är sugen på att vinna grejer... idag är det torsdag. Det blir en torsdagstrave, men det blir nog rätt sent ikväll. Bara att kolla in med jämna mellanrum, alltså!

Krossa spargrisen!

Ojoj. jag har ju ett vad med min hustru, ett vad som går ut på om antalet nya skivor blir fler eller färre än 100 på ett års sikt. Förra året förlorade (det landade på 114), och det ser faktiskt inte helt ljust ut denna gång heller. Inför oktober stod räknaren på 80, och det kan ju tyckas lugnt.
Till man kollar vad som finns i pipen den närmsta tiden.
Då inser man inte bara att det ser kört ut avseende mitt vad, utan även att det är dags att knäcka spargrisen.
Eller vad tänker ni om denna räcka plattor?

Topp till botten: 
Black Country Communion
God Seed
Graveyard
Khoma
Propagandhi
The Sword
Tiamat
...och då har jag inte ens kommenterat Enslaved, Coheed And Cambria och en hel drös fler intressanta släpp.
Nä.
Det blir nog ingen seger i år heller, jag gissar att min bättre hälft kommer att ta hem vadet denna gång också. Om jag nu har råd att handla alla skivor jag vill ha...

Veckans Tips: Sword "Sweet Dreams"

Veckans Tips är den här gången en redig nostalgitripp för undertecknad. Sword, inte att förknippa med The Sword som också medverkat som Veckans Tips på den här bloggen, är en sån där skiva som jag har extremt starka minnen till.

Det var kompisen Niclas som hade skivan, och den där snurrade rätt mycket medan vi hängde hos honom.

Han hade husets hela övervåning för sig själv, och där har många kvällar spenderats.

Faktum är att jag fått låna plattan av honom för att skriva den här Veckans Tips, och bara åsynen av skivan - komplett med märken efter att den agerat underlag när Niclas spraymålat en modell så att det är vit grundfärg på framsidan - ger mig sköna nostalgivibbar.

I ärlighetens namn tyckte nog faktiskt jag att den var bättre än vad ägaren själv tyckte, och man kan ju fundera över hur många gånger han spelade den för min skull. Egentligen.

Hur som helst, detta är hårdrock av tidstypiskt snitt från en kanadensisk grupp anno 1989. Skivan är utgiven av klassiska etiketten Roadracer Records, och bandet består av Rick Hughes på sång, Dan Hughes på trumpallen(bröder, tror jag?), Mike Larock på bas och Mike Plant på gura. "Sweet Dreams" är andra pattan med bandet, om jag förstår det rätt.

Omslaget ser tuffare ut än vad musiken är, och bookleten har ett klassiskt fel - texten på insidan har hamnat fel så att den är tryckt upp och ner.

I love it.

Musiken då?

Bra, det låter som sagt tidstypiskt - men det är ändå svårt att blunda för kvalitén som finns i låtar som "The Trouble Is", "Caught In The Act", titelspåret, "Until Death Do Us Part" och kanske framförallt avslutningen med "Life On The Sharp Edge" och "State Of Shock".

Sången är bra, produktionen lagom ruffig och man slipper dessutom ballader.

Jag har spelat skivan rätt mycket sen jag lånade den av nämnde Niclas, och tycker absolut att den håller fortfarande. Det är ju ett kvalitetsomdöme. Dessutom...

...visst är omslaget rasande snyggt?

Spotify?

Moahahahahahahaha... kul. Verkligen.

Det finns ju förstås inte.

Och inte någon MySpace heller.

MEN.

Jag hittade den här videon. "The Trouble Is". Veckans Tips brukar aldrig innehålla videos, men någon gång ska ju kanske vara den första...

Live By The Sword

Okej, det är en taskig ordvits på Slayers gamla örhänge till låt som öppnar det här inlägget, men så är det ibland. Inlägget handlar ju inte om Slayer. Det handlar om bandet The Sword, och anledningen till det är förstås resan till Spanien. Förra året var vi också hit, familjen, och då föll jag totalt och fullständigt för senaste given av jänkarna, ”Warp Ride”. Lyrisk recension så småningom, vilket förstås också slutade med en framskjuten placering på 2010 års topplista.
Härliga minnen, men det är inte det som hela inlägget handlar om.
Det är istället det faktum att detta band verkligen borde vara större.

Från debuten ”Age of Winters” så har man nämligen backats upp av ett majorbolag, och haft draghjälp av TV-spelshiten ”Freya” (som för övrigt är så bra att om jag fått en dotter så hade det varit läge att döpa vederbörande till just Freya) samt ett vansinnigt bra låtmaterial i alla sina tre skivor – och ändå är det inte något kioskvältare till band.
Förra hösten var man bokade på turné men ställde in, då var lokalen här i Stockholm Göta Källare.
Det är inte jättestort.
Och jag tycker ibland att det är märkligt, att ett band som The Sword inte skulle vara större.

Lyssna bara på det här. ”How Heavy This Axe”, från mellanplattan ”Gods Of The Earth” som kom 2008. Borde vara gigantiskt, eller hur?

Rebellängeln - en Landkrabba?

Sweden Rock Cruise lockade ju med Testament som huvudakt.
Pepp, tänkte undertecknad, och ritade in kryssningen i kalendern. Testament är ett av de band jag faktiskt aldrig sett, och som jag verkligen verkligen vill kolla in. Men nu blir det ju inte så.
De har ställt in.
Klara band är i skrivande stund Helix, Anvil, Exodus och Dark Funeral.
Helix och Anvil lockar mig inte alls, faktiskt, och Exodus var väl OK när de var här senaste gången med bland annat Kreator och Death Angel i sällskap. Dark Funeral har jag rätt lite koll på, de skulle jag absolut kunna tänka mig att se. Men ändå.
Risken är faktiskt rätt stor att jag förbliver en landkrabba om det inte smäller till riktigt rejält när det gäller bokningarna. Får jag en höjdarakt som The Sword eller Primordial så är det förstås inget att tveka om – då mönstrar jag absolut på – men blir det utfyllnad som inte lockar så… ja.. då vete fanken om jag inte förbliver en landkrabba. Sätter mig på Kelly’s eller hemma eller så.
Jojo, det är inte mycket rock’n’roll över det beslutet, men tid är ibland ruggigt värdefullt.

För övrigt – borde man inte få avboka en sån där biljett när huvudakten ställer in?

Är ni över er topp, Dark Tranquillity?

Alltså, såhär på ett kontor när det är lite gråmulet ute (och helt utan hämningar) så passar det sig att spela musik. En av akterna som ramlade igång idag blev Dark Tranquillity, och skivorna "Character", "Damage Done", Fiction" samt "We Are The Void".
Spelade efter varandra är det ändå rätt tydligt att senaste given "We Are The Void" inte alls är en av topparna som bandet presterat... min recension var ganska snäll, faktiskt. 3 Röster om den var spretig, som fan. Och nu har bandet släppt video till låten "Iridium", ett sntycke rätt bra sak - men nästan det sista som går att pressa ur skivan också.




Eller?
Jo. Jag tror det, och nu känns det som att göteborgarna har lite att bevisa nästa gång det beger sig. Just nu pekar faktiskt formkurvan lite nedåt, trots att det man presterar förstås smiskar många akter på fingrarna...
Ett band som däremot inte har vikande formkurva är detta gäng.
The Sword.
Fy fan vid skönt häng det är i den här låten, "Lawless Lands".
De får till ett grymt sväng utan att i princip ta ett enda riff i versen!
Familjen ska till Spanien mot slutet av augusti, och förra året var det skivan "Warp Ride" med just The Sword som fullständigt ägde mig under den resan.
Kan bli så igen faktiskt!




Jaja, det om detta. "Sommarregn" (läs åska, hagel, ösregn) ute igår. Lite mesigare än "Raining Blood", men det får duga.

Till sist: vet du om det finns någon möjlighet till boende i Stockholmsområdet? Lägenhet, rum eller liknande? Allas vår vän JonteRoyal är lite på det hala och behöver din hjälp i så fall. Helst genast!

I Backspegeln: Spritiual Beggars & SAHG

Det är definitivt länge sedan nu, men det finns faktiskt en "fast" avdelning på den här bloggen som heter I Backspegeln. Den är till för att ge en återblick på skivor som recenserats, och se om det i efterhand finns anledning att revidera betyget. Denna gång kör vi en dubbel, där två plattor som kom ungefär samtidigt ska få stå i fokus. De har ett relativt gemensamt sound eftersom de båda bjuder på kvalitativ melodisk hårdrock med rötter i det gamla 70-talet. Dessutom kom faktiskt båda i skymundan av The Swords alster "Warp Riders", eftersom den kom ungefär samtidigt, så det finns fog för en backspegel! Hur har Spiritual Beggars och SAHG stått sig, helt enkelt?

Först ut - Spiritual Beggars, med medlemmar som Mike Amott, Per Wiberg och andra kändisar. Skivan "Return To Zero" fick betyget 7 på Werock, och det är en skiva med vackert organiskt ljud. Ren rock'n'roll - men jag har i ärlighetens namn inte lyssnat på hela skivan speciellt ofta sen den kom. Jag har lyssnat på de vassa låtarna, och den modellen av lyssnande (när jag inte orkar hela paketet utan bara snor höjdpunkterna) är generellt ett varningstecken. Betyget känns således lite högt, faktiskt, och på denna blogg skulle trean ha varit gjuten numera!

Norska Sahg är snäppet hårdare utan att för den skull kliva utanför skrämselramarna. I min recension på Werock av plattan "III" så fastslog jag att den inte är lika bra som föregångarna, men att det fortfarande är bra. Betyget stannade på en 6:a, men i efterhand kan jag konstatera att det nog var ett utslag av att jag var besviken på att skivan inte var ännu bättre. Jag borde ha hållit upp betyget i alla fall ett snäpp, och i världen med min egna lilla blogg så känns det som om plattan balanserar mellan en trea och en fyra...

Båda banden har förresten varit med som Veckans Tips också, ifall du vill ha mer läsning.

Dessutom kommer en till backspegel i eftermiddag, av en hypas release...

Dagen D!

Fy fan vad bra - den är här nu!
Dagen D.
Årets bästa.

Hårdrockssamfundet samlas för det årliga sjöslaget och inmundigar extrema mängder hårdrock!

Eftersom vi i år, om alla kommer, blir hela 12 stycken så är det ett grymt tryck. 8 låtar per individ gör att vi drar igång redan vid 15-snåret, och sen kan man tänka sig att vi faktiskt pratar om ca 9 timmar konstant piskande av hörselgångarna. (jo, men det blir så.. säg att en skiva snittar ca 45 minuter med byte mellan låtarna och så, då blir det runt 9 timmar...)

Jag kommer i år att köra enbart låtar som släppts 2010, och jag har medvetet valt bort ALLA skivor från min egna topplista för året. Istället kommer jag att spela en hel del lite ovanliga val, och musik som förhoppningsvis stora delar av de meddverkande sällskapet inte har hört så mycket av. Bland annat har jag sparat en skiva som jag inte yppat något om på bloggen till ikväll, så vi får se om man kan överraska lite.
Det innebär ju tyvärr också att jag tagit bort en del givna låtar som jag gärna vill höra.
Hoppas att någon av de andra spelar:

• High On Fire "Bastard Samurai" eller "Snakes For The Divine"
• Death Angel "Truce"
• Något med Grand Magus, Bad Religion, Black Label Society
• Bring Me The Horizon "Crucify Me" eller "It Never Ends"
• The Sword "Night City" eller "Lawless Lands"
  

Dessutom har jag stora förhoppningar på att få höra spännande ny musik som smugit under min egna radar. Det brukar alltid vara så.

Vill du läsa mina val så hittar du listan på den här bloggen imorgon, i ett i förväg skrivet inlägg.

Jag kommer nämligen inte att vara kapabel att göra den imorgon, om jag minns rätt från tidigare år.

Så, nu är det dags att lyssna igenom min egna skiva en gång, kolla så att allt funkar och flyter i rätt ordning. Ladda lite. Känna längtan. Hårdrockskväll 2011 är här!

Veckans Tips: The Sword "Age Of Winters"

Superhiten på den här skivan är förstås den låt som gjorde bandet riktigt stort via TV-spelet "Guitar Hero". "Freya" heter den, och den drivs av ett riff som de flesta av oss förmodligen skulle ge högra armen för att ha skrivit!

The Sword som står bakom det här riff-monstret till skiva skulle ha spelat igår på Göta Källare här i Stockholm, och undertecknad hade plåt tillsammans med Per - som faktiskt tipsade om skivan en gång i tiden - men hela Europaturnén har ställts in pga sjukdom och därmed flygförbud. Istället får du en noggrannaree genomgång av skivan i övrigt - förutom "Freya" - om du fortsätter läsa här.

Det är nämligen inte så att skivan står och faller med det nämnda spåret.

Här finns gott om material som håller alldeles själv!

"Celestial Crown" som öppnar skivan är en ganska kort sak som inleds med intuning av gitarrer innan ett gungande, hypnotiskt riff drar igång och vi åker rakt in i skivan. "Barael's Blade" följer upp inledningen med en blandning av heavy metal, doom och sludge som träffar lyssnaren rakt i hjärtat. "Winter's Wolves", "Lament For The Aurochs" och March For Ior" är likaledes starka nummer, och totalt sett är Texasbandets debutskiva från 2006 fängslande stark.

Du hittar bandets MySpace här, och plattan finns på Spotify så att du kan lyssna själv. Eller så kan du ju alltid kolla upp det gamla TV-spelet, för även om övriga låtar håller hög klass så är "Freya" den skinande pärlan här. Och det räcker ganska långt...

Gillar du The Sword så ska du förstås inte heller glömma att kolla in recensionen av senaste alstret "Warp Riders". Garanterat på min årsbästalista!

Måndagmorgon

Det är måndag idag, och det känns på temperaturen här i Stockholm som om vintern är i antågande. Hösten är i alla fall här på riktigt.

Hoppas ni har haft en bra helg, själv har jag verkligen blandat och gett! Missade tyvärr både NHL-premiär och Volbeats spelning pga familjeaktiviteter. Stones delade med sig av hur scenbygget ser ut, och med tanke på hur han beskrivit spelningen och lagt upp bilder så missade jag något..

Dessutom landade ett otroligt trist mejl. Som Mattias på Heavy Metal noterade redan i lördags så ställer The Sword in sina Europaturné. Mejlets viktiga rader lyder så här:

The Sword ställer in hela sin Europaturné p.g.a. sjukdom, en av medlemmarna i bandet har fått förhinder och får inte flyga. Detta betyder att konserten på Göta Källare i Stockholm den 11 november och den på KB i Malmö den 12 november är inställda. Köpta biljetter återlöses på inköpsstället dock senast 1 månad efter att konserten skulle ha ägt rum.

Helvete. Det där var verkligen en av de spelningarna jag sett fram emot mest, och nu blir det till att dyka in i kalendern och försöka hitta lite ersättare på spelningsfronten.
Tills vidare kanske man får göra som Per föreslår, och ladda in en beställning på den här DVD'n. Känns som ett givet köp!

Till sist... glöm inte den pågående tävlingen. Vi snackar alltså om ett signerat ex av Bring Me The Horizons käftsmäll "Suicide Season" - som också är denna Veckans Tips.
God morgon!

Bästa Instrumentala Spår...

...blev inte en kategori i årets kommande Hårdrockskväll 2011.
Däremot har jag en del tankar om det.
En bra instrumental låt är nämligen inte fel alls tycker jag, speciellt som en höjare av en hel platta.

Favoritskivan för tillfället, The Swords "Warp Riders" innehåller två stycken såna stycken, och totalt sett så blir det liksom ett bättre slutresultat - även om just de två styckena inte är helt fantastiska i sig. Inte som grymma "Tänk På Döden" med Kongh eller klassiska "Fluff" med Black Sabbath. Eller nästan valfritt instrumentalt stycke med Yngwie...

Äh. Vi tar en spellista. På Spotify! God morgon!

Recension: The Sword och Death Angel

Werock-skribenterna verkar ha fått upp ångan, och presenterar den här månaden ett släpp av recensioner även mitt i månaden.
Personligen har jag satt tänderna i två riktigt vassa plattor, så det är med glädje jag delar med mig av de intryck som ges...

The Sword "Warp Riders" är en konceptskiva som är rent av ohyggligt bra. Bandets tredje giv är mer polerad och producerad än de tidigare två, och också en platta som bjuder lite mer tuggmotstånd, det tar lite längre tid att bryta in i historien, helt enkelt.
Väl där är det dock en platta som belönar lyssnaren så riktigt att jag är helt övertygad om att detta alster kommer att återfinnas på min årsbästalista!
Du hittar hela recensionen här!




Amerikanska Death Angel är ett band som jag gillar skarpt. De har medverkat som Veckans Tips på den här bloggen, och sprillans nya "Relentless Retribution" är en mycket angenäm erfarenhet. Årets thrashplatta, anser jag, och det är väl inte illa?

Du hittar hela recensionen här, och jag hoppas kunna bjuda på en ganska lång intervju med Rob Cavestany under veckan (den är genomförd, men jag har fasen inte hunnit med att skriva ut det hela...).

Dessutom finns intressant läsning i form av recensioner av Kataklysm, Apocalyptica och Sister Sin.

Trodde du att dte var allt, förresten?
Nä. Du hittar också Blind Guardian, Tarja Turunen och Trigger The Bloodshed. Bara att kasta sig över godbitarna, helt enkelt.
Enjoy!

Söndagsångest

...så jag tänkte bota det med ett kort inlägg med lite bilder från den nyligen avslutade semestern i Spanien. Först ut en bild på min lille kille, på stranden. Rätt bra med plats för att vara en sandlåda, och notera motivet på hinken. Hårdrockare i vardande...

The Eye of the Tiger?

Nä, kanske inte.

Men i alla fall en lokal cirkus som var på plats, med en vagn med typ 5 fullvuxna tigrar och 3 småungar. Trista förhållanden för djuren, trånga burar och varmt. Men shit.. det är magnifika djur. Riktigt stora!

Till sist, en vanlig syn på kvällen. Familjen sover, pappan lyssnar på The Sword och funderar över livet.

Det ser inte ut som om man lider exakt va?

Och så var det ju. Sköna kvällar, som skapade en hel del tankar om blogginlägg, bland annat. Nu är veckan som kommer smetfull med grejer (både privat och på jobbet), men sen kanske det blir dags att skörda en del av de idéerna.

Leker bland annat med tanken på ett nytt fast inslag på bloggen, "Lördagslyx". Det blir - om jag orkar - en serie lite längre artiklar som publiceras på lördagkvällar (inte alla, men sådär lagom ofta..) och gör en djupdykning i allehanda grejer som rör hårdrock.

Tänker mig bland annat följande råmaterial:

1) Film och Metal. Vilken film symboliserar egentligen vilken genre?
2) Sidoprojekt. Supergrupper... varför, och lista över de bästa!
3) konceptplattor. Det är grejen.. med lista, förstås!

Vad tror ni. Låter det bra?

Hem, ljuva hem!

Inatt landade familjen igen efter en vecka i Spanien (ja, du kanske inte har märkt det så mycket, bloggen har i vanlig ordning varit ganska matad med material...), så nu är man redo för höstens alla roliga aktiviteter.
Känns rätt bra, faktiskt, och om resan kan man säga att...

• Det är ingen hit med en tvååring som får feber när det är 35 grader varmt ute. Risken för uttorkning är överhängande, och det blev några vaknätter. Tur det gick över fort ändå.
• The Swords "Warp Riders" har i stort sett rullat nonstop. Grym platta!
• Man blir sugen på Red Dead Redemption när man är i ett land som Spanien. Lite dammiga torra vägar, svartmuskiga banditer i mexicanahatt gör dagen, helt enkelt...
• Ölen är billig i Spanien, i alla fall om man köper hem dem på stormarknad. 16 eurocent för en burk starköl (som faktiskt är helt ok i smak dessutom) för att vara exakt!
• Havet är rätt mäktigt, men det får ändå spö av berg. Jag är en sucker för berg. Kolla in de här bilderna bara...

Orkar inte blogga mer för tillfället, ni får nöja er med det där för tillfället. Bilder så småningom, kanske. Om ni är snälla. Eller inte. Det får vi se!

Grym skivbeställning!

Spana in skönheterna ovan. Det är en grym skivbeställning, om jag får säga det själv!

The Swords konceptplatta har jag smyglyssnat lite på, den kan jag nog redan säga att den kommer bli bra, och det lilla jag har hört av Spiritual Beggars pekar åt samma håll.

Att Sahg släppt nytt hade jag helt missat, den smög liksom ut - men med tanke på att jag gillar de tidigare plattorna så lovar även det gott. Avslutar man sedan leveransen med Black Label Society-skivan i fysiskt, icke-promoformat så vet man ju att det blir bra!

Hade varit trevligt att få dem i iPoden innan semestern, men det är väl tveksamt. Det får bli en sak att se fram emot istället, när man kommer hem.

Vi är verkligen inne i en skivkavalkad nu. Härligt!

Onsdagsorerande

Onsdag igen, halva arbetsveckan har passerat - och det här inlägget kommer att bli ett stort jävla orerande. En salig blandning av grejer. Deal with it!

Första ämnet att klara av blir den i går avklarade undersökningen om vilken av Metalbloggens fasta avdelningar som läsarna saknade mest. Ynka 19 röster (har ni sommarlov fortfarande?) registerades, och resultatet är ganska enhälligt - det är Veckans Tips ni ser mest fram emot. Hela 57% av rösterna hamnade där, medan resten fördelade sig hyggligt jämnt med en liten övervikt till Blogg I Fokus.
Så, den goda nyheten är att det inte är speciellt länge kvar!
Veckans Tips kommer tillbaka redan i slutet av den här månaden, och sen följer de andra som ett pärlband. Först ut blir dock Live!, den serie som inte fick en enda röst. Bara därför! Det sker nästa helg, på söndagen som vanligt, och redan nu kan jag avslöja att det blir en dubbelskiva med ett band som jag tycker är sådär...



Helgen då?
Tja, den dominerades förstås av Sonisphere. Jag såg på lokalnyheterna igår att en massa tanter är upprörda över den lervälling som blev resultatet, och ansvarig för Djurgårdens Parker - som var de som hyrt ut Stora Skuggan till Sonisphere - var upprörd och oförstående.
"Det regnar ju faktiskt i Sverige ibland, och arrangören borde ha haft mer erfarenhet av att ha så mycket människor på samma plats", sa han. Ungefär.
Ehh...? Jag ber om Burträsk?
Vad trodde han när han tog emot skitmycket stålar för att hyra ut platsen till Sveriges största festivalhändelse?

Du har väl för övrigt inte missat BiblioteKarins eminenta reportage från festivalen, med ett gäng härliga bilder? Du hittar hela rasket här!



Dessutom bjöd helgen på en lång cykeltur med familjen i söndags. Och då passerade vi den här typen. Som Lord K Philipsson skulle skrivit, en snubbe/get. Helt klart är getter coola djur, och erkänn.. om du hade en själv så skulle du ha döpt den till Bathory.
Den stora frågan är väl snarare om den skulle ha målats gul för att bli mer sällsynt och värdefull...?







I övrigt så är spellistan uppdaterad, som vanligt på onsdagar. 3 av posterna har intagits av generella grupper. In Flames har loggat mycket speltid eftersom jag har fått för mig att jag ska börja träna igen, och det är musik som rullar i gymmet på mitt jobb. (Träningen verkar förresten ha gjort resultat redan innan jag började, för de senaste två gångerna jag har besökt Systembolaget så har jag fått visa leg... måste bero på att jag ser så ung ut numera. Eller påverkad kanske? Det vore ju mindre kul...).

Intervjun med Zakk drog upp intresset för Black Label Society generellt, och helgens spelning, Tvekampen samt den kommande skivan gör att Iron Maiden spelats rätt flitigt.
De två sista posterna kommer sig från senaste leveransen signerad Record Heaven. Grymt paket med remastrade versioner av Whitesnakes klassiker, och dessutom ett fullständigt riffkalas i The Swords "Gods Of The Earth" - som faktiskt är bättre än föregångaren, hur det nu går till.
The Sword förresten.
Snacka om ett band som skulle vara världsdominerande om de hade en lite bättre sångare.
Nu kommer de till Stockholm i höst och spelar på Göta Källare.
Kolla själv bara. Tänk den här låten med riktigt bra sång...


Nå, det var väl mer eller mindre allt för den här gången.
Imorgon är en annan dag!

The Sword "Warp Riders"

Inte så långt kvar nu, innan Texaskvartetten släpper sin nya platta "Warp Riders". Datumet som anges på bandets MySpace är 24/8, och där kan du även förhandsboka både skivan och den rätt coola T-Shirten på bilden ovan (den till vänster alltså, den svarta...), samt en vinyl i lila färg.

Eftersom jag ska se bandet i november så är jag extra laddad. En konceptskiva med The Sword kan ju faktiskt bli precis hur skruvad och bra som helst.

Pepp!