Hårdrockskväll 2014 - En månad kvar. De sent inkomna!

...det är ju hur magiskt som helst hur fort allt går.
Idag är det den 5/12, och således enbart en enda månad kvar till Hårdrockskväll 2014.
Jag tänkte fira det med att köra en snabbgenomgång av de 8 låtar som kommit in från kanten såhär på slutet. Många av dem riktigt riktigt bra dessutom!

Du vet säkert konceptet. 8 låtar, detta år helt valfria, som läggs på en CD. Sen samlas gänget och dricker sig berusade medan man spelar en låt från varje skiva i taget.
I vanliga fall är det kategoristyrt (typ, bästa trumspel), men detta år är ett helt friår.
Jag har valt att satsa på helt hemliga projekt, så under det gångna året har jag samlat på mig en hel del pärlor som jag väljer och vrakar ifrån.
Det betyder att ingen av nedanstående spår kommer att vara representerade från min sida, men det är lik förbaskat en platta jag med lätthet och stolthet skulle kunna presentera.
Okej.
Nu kör vi!
 --------------------------------------------------------------------------------------
SPÅR 1: Avatarium "Moonhorse"

Finns ingen anledningen att börja fundera eller vela.
Detta är en bra start, lite smygande men ändå blytungt.
Avatariums självbetitlade platta är riktigt bra, tycker jag, och just den här låten är en sån där som bara växer. Vete fan om det skulle vara så smart att ha ha med en sån på en kväll där åhörarna får höra den för första gången, men... äh, fuck it. Det är nämligen sjuk bra.
Och, det tål att upprepas: Leif Edling är ett musikaliskt geni när det kommer till doom metal!
 -----------------------------------------------------------------------------------------
SPÅR 2: Horisont "Writings On The Wall

Okej, jag kanske inte var helt överväldigad av helheten på Horisonts tredje platta "Time Warriors", men det går inte att förneka hur hårt öppningsspåret "Writings On The Wall" svänger. Det är en kanonlåt, och visst kan det vara mysigt att släppa trycket över strupen en aning efter Avatariums kvävande tyngd?
 --------------------------------------------------------------------------------------------
SPÅR 3: Death Angel "Execution - Don't Save Me"

Det är som skrivits i recension för "The Dream Calls For Blood" - det kittlar extra när en gammal favorit som Death Angel släpper nytt.
Den här gången har man, precis som vanligt, fyllt en skiva till bredden med tuffa riff och attityd. Finge jag önska något så vore det att man hade mer av sitt gamla jag kvar, där melodin var lika viktig. Det finns där ibland, och ett spår som "Execution - Don't Save Me" är precis så där mystufft som jag gillar med bandet.
Och det är ju inte fel med lite thrash på Hårdrockskvällen!
----------------------------------------------------------------------------------------------
SPÅR 4: In Solitude "Pallid Hands"

Dags att bli lite allvarliga.
Med Uppsalas In Solitude, från "Sister" som recenserades på denna site så sent som igår.
En skiva som ploppar upp högt på årsbästalistor till höger och vänster.
Skulle jag ta med ett spår från den så är det antingen detta, "Pallid Hands", eller "Death Knows Where". De är lika bra, och det är väl dagsformen som avgör. Typ.
"Pallid Hands" känns helt enkelt som om den passar bra i spelordningen om den ligger här, mitt mellan Death Angel och Sahg.
Och ja.
Det är en fantastisk låt.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
SPÅR 5: Sahg "Firechild"

Med fjärde given "Delusions Of Grandeur" så tar norrmännen i Sahg ett steg i sidled. 
Man blir... meckigare.
Och det är bra, för skivan i sig får mer djup och fler dimensioner.
Eftersom bandet sen tidigare har en fantastiskt rockig och solid grund att stå på så innebär det att när man väl finner formen - det sker inte alltid på plattan - så blir det riktigt bra.
"Firechild" är ett bra exempel!
-------------------------------------------------------------------------------------------------
SPÅR 6:  Tribulation "Spell"

Nä.
Vänta nu, säger nog du.
Det där är ingen ny skiva - och dessutom, kära Rebellängel, har du sågat Tribulation "The Formulas Of Death" i din recension. Vadan detta?
Jo.
Sant.
Och jag håller nog inte skivan så högt nu heller, men det hände en lustig sak.
Jag spelade Metal Bastards Topp 30 i veckan, och gissa vad?
Just det.
Låten "Spell" som kommer från just Tribulation stod ut. Rejält.
Och då är inte jag sämre än att jag kan plocka in den såhär, lite som en överraskning!
----------------------------------------------------------------------------------------------
SPÅR 7: Necrophobic "The Necromancer"

Recension av Necrophobics sprillans nya "Womb Of Lilithu" kommer till veckan, men jag har kört den rätt många varv redan. Det låter bra, det svänger, det är svä'rtad döds och det är absolut inget annat band än just Necrophobic.

De kan, som nästan inget annat band, få till det där med körer i en episk känsla som samtidigt gungar som fan, och i den här låten har man verkligen lyckats med just det.

"The Necromancer" kanske inte är bästa låten egentligen, jag har ännu inte bestämt mig om det, men det är en sån där låt som sitter direkt när man hör den.

Det går inte att värja sig om man gillar hårdrock med lite hårdare kant.

Och som sådan helt självskriven i ett sånt här sammanhang!

-----------------------------------------------------------------------------------------------

SPÅR 8 - Red Fang "Dawn Rising"

Tredje given "Whales And Leeches" är väl tänkt att bli Red Fangs genombrott på bred front.

Jag vete fan om det kommer bli så, skivan är som helthelt faktiskt inte lika bra som förra given "Murder The Mountains" tycker jag, men det finns ett ess i rockärmen.

Det är en av årets bästa låtar.

"Dawn Rising".

Herrejävlar vilken rykare, och ett bättre sätt att avsluta en sån här skiva och en sån här samling spår vet jag nästan inte.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Så.

Hur låter detta då?

Tro't eller ej, undertecknad har faktiskt pillat ihop en spellista på Spotify med just dessa spår, i just denna ordning.

Den finns här.

Eller här nedan.

Mycket nöje!

Werock-recensioner: Avatarium, Sahg, Diabolical, Ulcerate!

Hej måndag - och hej mitten av månaden!
Det betyder nya recensioner på Werock, och för min del är det Avatarium och Sahg som hamnat under lupp.
Avatarium är Leif Edling som springer fritt, och då vet man att det blir doom i mästarklass. Inledande "Moonhorse" från det självbetitlade abumet är ett monster till låt, en av de bästa på hela året i min bok, och du läser mer om plattan här.

Sahg, de norska rockarna, byter i sin tur spår en del såhär på fjärde plattan.
På ett bra sätt rör man sig mot mer progressiva och lite stökigare trakter, och jag tycker att "Delusions Of Grandeur" är ett bra steg för bandet, även om det kanske inte riktigt håller hela vägen när det gäller låtmaterialet. Kolla in recensionen här.

Martin har - som vanligt - också bidragit med recensioner, och han rör sig i hårdare trakter när han dyker ner i ambitiösa Diabolical samt svårtuggade Ulcerate, där den senare får lyriska toppbetyg och utlovas placeringar på årsbästalistor.

Du hittar alla månadens recensioner här!
 

Metalbloggen under ekonomiska restriktioner

Hej på er. 
Idag fyller min äldsta grabb 5 år (!! - hur fanken har han hunnit bli så gammal utan att jag åldrats alls?!?), och det betyder två saker:
1) Jag har inga pengar eftersom det lilla som blev över den här månaden gick till presenter och andra arrangemang
2) Idag ska jag vara närvarande som pappa, och inte som fritidsbloggande stolle.

Det innebär dubbla utmaningar.
För man kan konstatera en sak när det gäller skivsläppen: det kommer mycket man bara måste köpa nu. Och då har jag inte ens berört min högst privata lista med plattor som jag redan kollat upp och lagt till inköpslistan men ändå vill hålla lite hemliga ett tag.
Ska man ta de uppenbara köpen närmsta tiden så vill jag nog slå ett slag för...

 

 

 

...och då har vi inte ens berört såna saker som Testaments livegiv "The Dark Roots Of Thrash".
Vojne vojne, mitt stackars plånboksläder!

Från toppen är det Red Fang (fan vad snyggt omslag som fullständigt förstörs av den röda lappen med titeln, det är ju sjukt smaklöst...) som förmodligen kommer ta ett monstersteg framåt från förra "Murder The Mountains", sen Death Angel som alltid är stabila (ser i Close-Up Magazine att de också intervjuar Rob Cavestany, och känner mig ändå lika duktig eftersom min intervju nog inte är så mycket sämre). Därefter är det norska Sahg som överger sin titelsvit 1, 2, 3 på skivor och döper kommande plattan till "Delusions Of Grandeur". Kan bara bli bra med tanke på historien. 
Bra verkar också In Solitude "Sister" vara, i alla fall om man får tro recensenterna. Jag är inte lika övertygad, tror det hänger mycket på sångaren Pelle Åhmans insats. Jag var inte helt övertygad om just det på förra "The World. The Flesh. The Devil", men ändå landade det på en betygsfyra. Det blir i alla fall intressant, den saken är säker.
Sist men inte minst - vad bjuder Pearl Jam på med kommande "Lightning Bolt"? Eftersom föregångaren "Backspacer" till och med knep en plats i Besattserien så har jag stora förväntningar.
Nu ska jag bara få råd också. Får väl vänta in den 25:e i värsta fall. Eller handla på kredit, om jag kan smyga undan räkningarna...

För övrigt spelar jag den här plattan för tillfället. 

 ...recension till helgen, tänker jag.
Det tror jag dessutom är lämplig födelsedagsmusik för en 5-åring, inte sant?

Record Madness: S

Vet du vad Record Madness är?
Alltså, serien där jag och Stones dyker ner i våra skivhyllor och rotar fram mer eller mindre oväntade alster. Varje inlägg fokuserar på en bokstav, och i slutet så passar man utmaningen vidare till den andra genom att berätta vilken bokstav som ska skärskådas. 
Förra gången tittade vinylfantasten på bokstaven U, och sen avslutade han med att passa en av skivhyllans största utmaningar min väg.
Detta är historien om...

Record Madness: S
Detta är en väldigt konstig bokstgav i min skivhylla.
Både väl representerad och misshandlad på samma gång. Den har... hål. Massor av hål, som inte borde finnas där men ändå gör det.
Vi återkommer dock till det lite senare.
Först - själva spektaklet. S.

Som du ser så ryms inte alla skivor som de ska, egentligen. Några ligger i en trave på sidan (de gömmer bland annat Soundgarden-plattorna), och det är förstås en helt förkastlig lösning. Tittar du dessutom noggrant ser du att det ligger skivor inpetade i det minimala utrymmet ovanpå de andra, och eftersom det är så hårt ihoptryckt blir resultatet att man nästan inte får loss någon skiva alls om man vill lyssna på den. Skådebröd, typ. 
Inte bra, men jag kan berätta att en ny lösning på hela skivhylle-problematiken är på gång. Beställt, hemleverans i början av juni.
Nog om det.
Bokstaven S kan sägas vara motsatsen till utmaning om man jämför med den förra bokstaven jag fick från Stones, U. Då fick jag skrapa ihop skivor för att ha något att skriva om, medan det nu är tvärtom - jag kommer att hoppa över en hel del för att nånsin komma till publicering!
En sak som slår en när man kollar på skivhyllan är att det finns en hel del thrash under just bokstaven S. Kolla:

Överst, förstås med tanke på Jeff Hannemans frånfälle här senast, är en av genrens grundare. Slayer. Det är väl en hyggligt komplett samling det där, lite halvslarvigt uppställd. Ofats lyssnar jag nog på livegiven "Decade Of Aggression", den är ju nån form av best of med bandet.
men det stannar ju inte där.
Jag tycker inte man kan slarva över vare sig Sepultura eller Sacred Reich om man ska prata thrash på bokstaven S. Två bra grupper som har olika sound men ändå ryms i samma lilla ask. De två vänstra Sacred Reichskivorna är från en box, så de är matade med lite filmmaterial och grejor också. Fint så.
Ändå har jag sparat en riktig pärla till sist, med en viss Andy Sneap (producenten) i settningen. Udda, avig och bra:

Sabbat "The History Of A Time To Come" är en skiva jag tycker du ska kolla in om du gillar gamla, nya upptäckter och inte känner till dem sen innan.
Därifrån ska vi gå till en del helt logiska och kända akter.
Hårdrock som vi städar av, liksom, eftersom du ju fattade att de skulle finnas i hyllan.

Överst Soilwork, via Soundgarden och sen landar vi i både Spiritual Beggars och Sahg.
Jag har inte allt banden har släppt (Soundgarden och Sahg är väl närmast), men ganska tillräckligt för att stilla min hunger om andan faller på.
Funderar på att införskaffa den alldeles nya Spiritual Beggars-plattan, men har liksom inte fått tummen ur än, och jag vet inte jag. Jag tycker nog att de var bättre med JB på sång än med nuvarande Apollo Papathanasio, så det känns som en sån där platta som jag sparar till dess att den dyker upp till riktigt bra pris om nåt år...
Sista bilden är Symphony X och The Sword. Två helt olika grupper, med helt olika musikalisk inriktning. Jag tycker nog The Sword är bättre, och det avspeglas ju också i att den samlingen i alla fall innehåller samtliga det bandets fullängdare.

Okej. 
Ska vi lämna hårdrocken ett tag?
Det betyder att jag inte kommer peta upp bilder på Slipknotskivor, Saxon- eller Stardogplattor, trots att de finns där. Du får helt enkelt föreställa dig hur det där ser ut.
Istället tar vi de här.

 Jag gillar Sahara Hotnights. Tjejerna har attityd och går sin egen väg, och trots att de nog var mer punkig stökighet i början av karriären så tycker jag att de är som bäst när de går lite mer mot mittfåran och levererar pop/rock. Spelar dem rätt ofta, och det är inte bara för att de kommer Robertsfors.
Bruce Springsteen är ju rykande aktuell efter sina Sverigespelningar, men nu ska ni få höra något märkligt - jag har aldrig varit på någon Springsteenkonsert!?!
Fast jag borde, och skulle vilja, så tycks jag aldrig ha koll så pass att jag hänger på låset för att skaffa plåt. Lite märkligt, men det syns också i skivhyllan.
En samlingsplatta (igen, det där med samlingsplattor är egentligen inte så kul tycker jag, men ibland har det blivit så...), sen "Human Touch" som väl köptes till en spottstyver nån gång, och fina "The Rising" som behandlar 9/11-händelserna.
På tal om hål.
Inte i marken efter att tornen rasat, men på tal om skivor som saknas i samlingen.
"Born In The USA"? "The River"? "Darkness On The Edge Of Town"?
Nä.
Saknas. 
Och det är lite som med de där konsertbiljetterna, jag gillar Springsteen men är inte tillräckligt biten för att verkligen göra något åt saken, verkar det som.
På samma bild finns också Supertramp.
"Crime Of The Century" är en helt fantastisk låt, och var en av den som spelades mest när jag provlyssnade på stereon på Audio Reference. Snacka om att göra sig väl på hög volym... 
Vi fortsätter väl på icke-hårdrock?
Nästan till och med icke-rock?
En blandad kompott, detta...

Rörigt, minst sagt. Santana bredvid September, Rod Stewart bredvid Sting och Sweet Chariots, The Streets uppe till höger som samsas om platsen med svenska Snook, Will Smith och Snoop Dogg.
Som står sorterad under S.
Inte under D.
Jag kan inte rent logiskt förklara varför, mer än att jag inte skulle hitta den annars. jag skulle inte kolla under D om jag ville lyssna på Snoop (även om det nu i ärlighetens namn sker väldigt sällan, och de gånger jag spelar skivan så är det nog på iPoden, ansluten till extern ljudkälla på baksidan av huset eller så...).
Det är säkert fel, men hey... I call'em like I see'em när det gäller min skivhylla.
För övrigt känns det väl som om just ovanstående bild är lite oväntad för många av er läsare. Den innehåller både en och två skivor som ni kanske på förhand inte skulle gissa på.

Detta är nog också en bild man kanske inte skulle gissa sig fram till:

 Jaha, tänker du.
Vad är det för konstigt med den?
Och vad gör Rod Stewart på den bilden också?
Det ska jag tala om - detta är bilden med alla hål i skivhyllan.
Alltså, det finns fler hål med grupper jag inte har alls, men nu är vi framme till hålstegen i bokstaven S. Samtliga ovanstående grupper/artister är nämligen rätt stora - men där detta är den enda skivan som finns i min hylla. I alla fall i fysiskt format.
Är inte det lite konstigt?
Uppifrån vänster är det Swans, Soundtrack Of Our Lives, Stone Temple Pilots, Rod Stewart, Sodom, Stone Sour, Scorpions.
En skiva var. I Roddans fall en samlingsplatta, i Sodoms och Scorpions fall en liveskiva.
Det är egentligen inte okej.
Det borde finnas bra mycket mer av detta. Egentligen.
Men det är det jag menar med att "S" är lite skum.
För jag tror att jag skulle kunna handla i alla fall ett hundratal plattor av artister jag redan har enbart för att komplettera om jag ville.
Trots att det redan finns relativt många skivor sorterade under bokstaven i fråga, och att många av dem är sådana som verkligen hängt med (faktum är att jag själv blev helt förvånad över att det till exempel bara fanns en platta med just Scorporna).

Till sist en hög med pärlor.
Enstaka skivor som egentligen allihop skulle kunna vara Veckans Tips (och kanske blir det vad det lider...). Här har du att kolla in om du saknar något att lyssna på!

Det blandas friskt i stil. Längst ner till vänster är det Soen, sen kan man se The Solution (med Nicke Andersson i soulstass), Sven Gali, Stench, Spiders, Soil och längst ner till höger Sanctuary.
Nå.
Det där, mina vänner, ska faktiskt ta oss hela vägen i mål när dte avser bokstaven S och Record Madness. Man skulle som sagt kunna hålla på i stort sett hur länge som helst, men jag väljer att inte göra det.
Istället ska bollen passas vidare, och efter det snart är den 16:e maj, den dagen när Ronnie James Dio togs från jordelivet så ska vi be den gode Stones att titta på just bokstaven D.
En sån där smygstor bokstav, tror jag. Det finns nog en hel del där...!

Hail Norge!

Tre norrmän var ute och gick i naturen, när de fick se spår i snön.

"Helt klar är detta björnspår", sa den första.
"Nej, det står klart att det är älg", sa den andra.
"Ni må ikke snacke så mye skit, det är hare", sa den tredje.
Sen kom tåget och körde över dem.

Så lyder en av mina favorithistorier (den absoluta favoriten är förstås klassikern "Kom nu ketchup så går vi", fast på engelska. "Catch'up." Fullständigt briljant i sin enkelhet.)
Idag är det dock den 17:e maj, så vi glädjs med våra grannar i väst, som slog sig fria.
Och som de gjorde det!

Norge, Norge, ni kan.
Tack för Gorgoroth, Immortal och Satyricon. Tack för Artch, Jorn Lande och Sahg. Tack för Khold och Kvelertak.
Ni regerar, ofta på min skivtallrik, ofta på mina önskelistor över artister som ska komma på besök.
Det är ingen Norgehistoria - det är bara vi sura svenskar som försöker komma underfund med hur ni kunde ta med er så mycket kreativ musikalisk kraft när vi delade på oss.
Och som ändå tacksamt tar emot den.

Inte mycket att göra, förutom att konstatera att ni är kungar.

Hail Norge!

I Backspegeln: Spritiual Beggars & SAHG

Det är definitivt länge sedan nu, men det finns faktiskt en "fast" avdelning på den här bloggen som heter I Backspegeln. Den är till för att ge en återblick på skivor som recenserats, och se om det i efterhand finns anledning att revidera betyget. Denna gång kör vi en dubbel, där två plattor som kom ungefär samtidigt ska få stå i fokus. De har ett relativt gemensamt sound eftersom de båda bjuder på kvalitativ melodisk hårdrock med rötter i det gamla 70-talet. Dessutom kom faktiskt båda i skymundan av The Swords alster "Warp Riders", eftersom den kom ungefär samtidigt, så det finns fog för en backspegel! Hur har Spiritual Beggars och SAHG stått sig, helt enkelt?

Först ut - Spiritual Beggars, med medlemmar som Mike Amott, Per Wiberg och andra kändisar. Skivan "Return To Zero" fick betyget 7 på Werock, och det är en skiva med vackert organiskt ljud. Ren rock'n'roll - men jag har i ärlighetens namn inte lyssnat på hela skivan speciellt ofta sen den kom. Jag har lyssnat på de vassa låtarna, och den modellen av lyssnande (när jag inte orkar hela paketet utan bara snor höjdpunkterna) är generellt ett varningstecken. Betyget känns således lite högt, faktiskt, och på denna blogg skulle trean ha varit gjuten numera!

Norska Sahg är snäppet hårdare utan att för den skull kliva utanför skrämselramarna. I min recension på Werock av plattan "III" så fastslog jag att den inte är lika bra som föregångarna, men att det fortfarande är bra. Betyget stannade på en 6:a, men i efterhand kan jag konstatera att det nog var ett utslag av att jag var besviken på att skivan inte var ännu bättre. Jag borde ha hållit upp betyget i alla fall ett snäpp, och i världen med min egna lilla blogg så känns det som om plattan balanserar mellan en trea och en fyra...

Båda banden har förresten varit med som Veckans Tips också, ifall du vill ha mer läsning.

Dessutom kommer en till backspegel i eftermiddag, av en hypas release...

Veckans Tips: Sagh "I"

King Ov Hell, låter det namnet bekant?

Vore inte så konstigt, han har ju en lång historia i Gorgoroth, och nu senast i egna bandet Ov Hell.

Att han däremot besitter förmåga att skapa annan musik än rensande black metal kanske inte är lika bekant, och möjligtvis blir det ännu mer förvånande när man kollar in Sahg.

Det som bjuds är nämligen hårdrock med kraftiga influenser från 70-talet, och där honnörsorden är sväng, groove och känsla.

Sångaren Olav Iversen står för texterna, och har en röst som låter passande distat och bra för den här typen av musik.

Denna debut från 2006 är fantastifullt döp till 1 (ja, det finns två uppföljare också, som heter...håll i er nu... 2 och 3!), och vilka låtar den innehåller!

"The Executioner Undead" och "Rivers Running Dry" är ren magi i mina öron, men resten av skivan är inte långt efter. "Repent", "Soul Exile", "The Alchemist"... grym hårdrock som gjord för att digga iklädd stora pilotsolbrillor, skägg och polisonger.

Mitt exemplar av skivan (Regain Records) är dessutom extremt snyggt, i grått och svart relieftryck på digipack, en detalj som gör att jag gillar helhetspaketet.

Och, på tal om att gilla.

Gillar du den här typen av bluesig hårdrock så ska du förstås inte missa Sahg. De finns på Spotify här, samt på sin alldeles egna websida, och naturligtvis i recensionen av det senaste alstret... Enjoy!

Dimmu Borgir intar Arenan

Ikväll landar ett av höstens intressantare paket på Arenan här i Stockholm.
Dimmu Borgir är huvudakten, men de släpar med sig landsmännen Enslaved och SAHG, och min gissning är att det kommer vara rätt många som är lika nyfikna på dessa akter.
Samtliga akter har ju ganska nya alster i bakfickan, och framförallt "Abrahadabra" av Dimmu Borgir lockade ju fram glädjetjut på Werock.

Vi laddar väl?

Här har du "The Serpentine Offering"!

Recension Spiritual Beggars, SAHG och Circle II Circle

Ny månad - nya recensioner att läsa på Werock!
Denna gång har jag personligen satt tänderna i två stycken alster som har rötterna fast placera i 70-talets melodiösa och tyngre hårdrock, samt lite progressiv power metal.

Svenska Spiritual Beggars är Mike Amott's hobbyprojekt på sidan av Arch Enemy, och precis som tidigare är det hårdrock av hög kvalitet som serveras på nya plattan "Return To Zero". Recensionen finns här!

Norska Sahg kanske kan ses som den norska motsvarigheten, även om det
inte är riktigt samma stämpel av supergrupp över dem.
Musiken är dock av mer eller mindre samma bakgrund, och detta är den tredje skivan som Sahg gör. Bra sväng, bra tyngd, och dessutom är de aktuella som förband åt Dimmu Borgir för tillfället.
Kolla in recensionen här!

Circle II Circle är en ny bekantskap för min del, även om detta faktiskt är bandets 5:e platta och det är solid bakgrund på deltagarna.

Den här skivan har helt klart varit svårast att sätta betyg på av månadens skörd. Stundtals gillar jag det som fasen, stundtals faller det platt. Hur som helst så hittar du hela recensionen här.

Naturligtvis har kollegorna varit flitiga också. Som vanligt.

Denna månad hyllas Dimmu Borgir , Raubtier och Kvelertak, medan Volbeat och Vince Neil går helt andra betyg till mötes...

Grym skivbeställning!

Spana in skönheterna ovan. Det är en grym skivbeställning, om jag får säga det själv!

The Swords konceptplatta har jag smyglyssnat lite på, den kan jag nog redan säga att den kommer bli bra, och det lilla jag har hört av Spiritual Beggars pekar åt samma håll.

Att Sahg släppt nytt hade jag helt missat, den smög liksom ut - men med tanke på att jag gillar de tidigare plattorna så lovar även det gott. Avslutar man sedan leveransen med Black Label Society-skivan i fysiskt, icke-promoformat så vet man ju att det blir bra!

Hade varit trevligt att få dem i iPoden innan semestern, men det är väl tveksamt. Det får bli en sak att se fram emot istället, när man kommer hem.

Vi är verkligen inne i en skivkavalkad nu. Härligt!