I Skärtorsdags ramlade båda tidningarna in i brevlådan.
Har tagit en prenumeration på SRM, mest förstås för att få Watainskivan, men även för att jag är nyfiken på vad nye chefsredaktören Martin Carlsson kan göra med blaskan.
Close Up har varit absoluta favoriten, men det senaste året dalat lite, oc de tre senaste numren är egentligen riktigt bleka.
Uppdelad lista avseende de 50 bästa plattorna utan att man berättar det på omslaget, Dregen som huvudakt i ett nummer och nu ett rätt jävla beige reportage om Close Up Båten... dessutom riktigt tråkiga CD-skivor numera, tyvärr.
Nja, ärligt talat, just nu känns SRM mer lockande att läsa och fortsätta med, trots att den tidningen har en del konstiga och märkliga band de täcker.
Ska ge båda tidningarna chansen ett tag, så får vi se.
Close Up vs Sweden Rock, just nu lite överraskande fördel SRM!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
closeup är överlägsen eftersom de alltid alltid alltid ser framåt.
SvaraRaderasrm har alldeles för många nostalgiartiklar. de är ofta ganska kackigt skrivna - inga skribenter på srm har samma kompetens som tex henrik palm eller jonn jeppson
kliop - välkommen. Och visst, du har ju rätt. SRM har en hel del trä i sig, det är därför jag varit skeptiskt... men allvarligt, Close Ups formkurva är inte bra just nu, och i o m att man tappade Martin Carlsson och faktiskt även Jonas Granvik till just SRM så är i alla fall jag nyfiken på vad det innebär. Trots att jag ju egentligen gillar Close Up bättre!
SvaraRaderaSjälv har jag varit prenumerand på SRM sen nummer 42 (från 2007) och tycker att det är just det att de gör så många nostalgiartiklar som gör den så bra :-) Samtidigt tycker jag att de håller hyffsat koll vad som händer nu också.
SvaraRaderaCheers!
Masa -> Nostalgi är ju helt OK, men ibland blir det väl konstiga band för min smak. Men men, vi får väl se. Jag har ju inte läst blasklan regelbundet, så jag kanske ska vänta ett tag innan jag uttalar mig!
SvaraRaderanostalgin överlåter jag åt gubbmagarna i skinnväst som tycket att allt gått utför sedan de såg eddie meduza i falun 1985.
SvaraRaderanostalgi kan vara nyttigt som inspiration och bränsle för framtiden, men att gotta sig i det förflutna som srm faktiskt ofta gör är enbart oinspirerande och osunt
de skriver självklart om nytt också, det ska jag inte förneka.
Close-Up forever!!!
SvaraRadera