Veckans Tips: Burst "Origo"

Första låten heter "Were The Wave Broke", och startar med ett smygande innan den släpper loss på riktigt. Den är av modellen "svensk panikfin sludge", alltså melodisk och känsloladdad, snyggt framförd och smittande modern metall med skriksång. Det är inte svårt att tänka sig ett släktskap med Cult Of Luna, för att ta ett mer bekant namn, men i mina öron är Kristinehamnsbandet Burst mer direkt och enklare att ta till sig.
Eller, är och är.... var enklare att ta till sig. Man har nämligen lagt ner verksamheten om jag förstår saken rätt.
Tre album hann det bli, debuten hette "Prey On LIfe" (2003), avslutningen "Lazarus Bird" (2008) och däremellan alltså denna skiva.
"Origo", från 2005.
Den finns att lyssna på både på detta bandcamp samt på Spotify, och kanske är det rätt sätt att närma sig detta Veckans Tips.
Att låta musiken tala.
Jag gillar anslaget i hela skivan, men visst är det svårt att värja sig mot den melankoliska undertonen som driver en låt som "Sever" eller hur "The Immateria" lyckas vara både finstämd och ösig på samma gång. Och det är nog det som är så jäkla bra med plattan.
Att det är en mjuk hårdhet.
Jag är ju begränsad som skribent, så det bästa kanske är om du läser Tomas Lundströms text om skivan, den som han publicerat på Dagens Skiva. Den heter "En smekande knytnäve", och det är väl ungefär vad det handlar om. Han lyfter också fram kanske bästa låten, "Flight's End", (även "Homebound bör nämnas tycker jag...) en låt som känns som ett destillat av "Origo".
Burst är ett fint Veckans Tips, om jag får säga det själv!