Metalbloggens samarbetspartner:

tisdag 31 december 2013

Gott Nytt År - och Årsbästalistan!

GOTT NYTT ÅR, läsare, vänner, familj och digitala vandrare.
Som vanligt blir det en årsbästalista, denna gång räknar vi ner från 32 till 1 (varför 32 skivor, och inte 25 som jag hade tänkt nyss? Eller 50? Vete fan, men det blir såhär nu - och dessutom hittade jag min fusklapp och såg att jag helt missat ORCHID och KADAVAR, så de ursprungliga 30 editerades till just 32...).

Först - årets nyårslöfte: att komma i form. Rejält. Jag fyller 40 år detta det kommande året, det som ligger framför oss precis orört och oskrivet. Fullt av möjligheter.
Och då vill jag vara i form. 

Dessutom är det värt en disclaimer innan vi gläntar på förlåten till årets lista. Tillhör du Hårdrockssamfundet och ser någon platta och/eller akt du inte känner igen så... kollar du upp den på eget bevåg innan Trettondagsafton. Jag har till sist bestämt mig för att inte hålla tillbaka några hemligheter i listan, med resultatet att det kommer att spelas låtar från i alla fall ett par av dessa akter när det väl är dags på söndag.
Tillhör du inte Hårdrockssamfundet så är det bara att gå bananer och hitta eventuella nya favoriter...

Så, med det sagt... här kommer årets årsbästalista!

ÅRSBÄSTALISTAN 2013

32 . "Lightning Bolt" - PEARL JAM
...första skivan i nedräkningen, sistaplatsen, var en kamp mellan IN VAIN "Ænigma", IMMOLATION "Kingdom Of Conspiracy", IN SOLITUDE "Sister", MISS LAVA "Red Supergiant" och den här. Till slut kom jag fram till att jag tycker de gamla Seattlerockarna förtjänar vinsten i den lilla femkampen - men det är inte mer heller. Egentligen skulle jag vilja dela 30-platsen, men.. börjar man öppna den filosofin så kommer det antagligen att skena iväg.

31 . "Meir" - KVELERTAK
Ärligt talat, den här skivan är nog ungefär lika bra som debuten, men där debuten körde ångvält över alla förväntningar och fick norrmännen att hyllas hejvilt så blev mer av samma vara rent objektivt bra, och subjektivt bara... en parantes.

30. "The Devil Put Dinasaurs Here" - ALICE IN CHAINS
Den här skivan är bra, men den har en tendens att liksom gömma sig lite jämfört med många av årets släpp. Märkligt nog, för den är verkligen värd bättre.

29. "Aeons Of Satan's Reign" - SATAN'S WRATH
Sången är galen, svänget och låtarna är galna - och allt blir riktigt jäkla bra ihop. En sen skiva under året som verkligen intensivspelats när den kom mig tillgodo.

28. "Freedom" - SPIRALARMS
Åker förband till sina kompisar på placering 26, och levererar en skiva full av själslig rock'n'roll.

27. "The Winery Dogs" - THE WINERY DOGS
Gamlingar som hittat nya krafter. Bra mix på den här plattan, från ballader till episk rock.

26. "Scorpion Child" - SCORPION CHILD
Amerikanska Scorpoin Child kom med en lovande och svängig debut, med möjligtvis lite ojämnt låtmaterial. Det räcker ändå väldigt långt!

25. "Goodbuy Repetance" - DEAD LORD
Det här har spelats så sjukt mycket i samband med att grillen gått varm i sommar. En avslappnad skiva som påminner mig om just ljusare tider.

24. "Womb Of Lilithu" - NECROPHOBIC
Ett rätt sent tillskott, och kanske hade mer tid att leva med plattan inneburit en högre placering för Stockholmarnas svärtade döds - för visst håller man fanan högt även denna gång.

23. "Mouths Of Madness" - ORCHID
Årets näst bästa Black Sabbath-album, typ. Det här svänger livsfarligt mycket...

22. "Abra Kadavar" - KADAVAR
Stenhårt 70-talssound från Tyskland. Kan faktisk vara det bästa Tyskland kommit fram med sen... ja.. på vääääldigt länge!

21. "Sky Burial" - INTER ARMA
Det är årets bästa sludge. Såhär låter hösten...

20. "Surgical Steel" - CARCASS
Egentligen är det helt sjukt vad dessa herrar från Storbrittanien har åstadkommit i den extrema musikhistorien - och fortfarande biter stålet bra. Hög lägstanivå på den här skivan.

19. "Deciever Of The Gods" - AMON AMARTH
Ungefär lika bra som vanligt av vikingakämparna. Det är bara det att konkurrensen är hård!

18. "The Wild Hunt" - WATAIN
Den nödvändiga utvecklingen har också inneburit att låtmaterialet på "The Wild Hunt" är en aning svagare än vad man vant sig vid från Uppsalas främsta rebeller. Det är fortfarande bra.

17. "Infestissumam" - GHOST
De anonyma gastarna och påven lyckades följa upp debuten på ett mycket bättre sätt än jag trodde på förhand. "Infestissumam" är till och med bättre.

16. "All Is One" - ORPHANED LAND
Fantastisk mix av orientalisk musik och progressiv heavy metal. Skivan innehåller väldigt många bra låtar, helt enkelt.

15. "The Jewelers Daughter" - CAROUSEL
Årets bästa rock'n'roll-platta kommer från USA, och visar upp ett sväng och ett driv som sätter ett stort flin på mina läppar varenda gång.

14. "Welcome Farewell" - VREID
Norge visar framfötterna i år. Detta är ganska säreget, men ändå omedelbart tilltalande. Den här plattan har fått väldigt mycket speltid av mig i år.

13. "Sons Of Aeon" - SONS OF AEON
Imponerande debut från vårt östra grannland Finland. Detta är skivan för dig som vill ha melodisk dödsthrash som ärver At The Gates och In Flames.

12. "True North" - BAD RELIGION
Veteranerna fortsätter visa storform. Lika vasst som under glansdagarna, närapå!

11. "Wake" - COLOSSUS
Progressivt och episkt på samma gång. Denna debut är lika imponerande och komplett som den är lovande inför framtiden. En ny svensk stjärna har tänts.


10. ”13” – BLACK SABBATH
Det var verkligen med skräckblandad förtjusning jag lade legendarernas återkomst i skivspelaren. Skulle de gamla takterna sitta i, och hur hade de förflyttats till en modern värld? Alldeles utmärkt skulle det visa sig, och den här skivan kom under året att växa sig starkare och starkare med varje lyssning - som blev legio till antalet. Att den skulle knipa en plats på min egen topplista trodde jag inte när den kom, men tamejtusan om inte gammal faktiskt är äldst!


9. ”Avatarium” – AVATARIUM
Leif Edling är Sveriges främste riffmakare, och att han pensionerat CANDLEMASS känns lite mindre trist när han tar sig för sådana här andra saker. AVATARIUM är resultatet av Edlings låtskrivargeni, Marcus Jidells gitarrarbete och kanske framförallt Jennie-Ann Smith's för ändamålet perfekta röst. Skir, djup men ändå med bett. Fast den kom ganska sent - faktiskt i elfte timmen - för att ha en chans att spela sig in på årsbästalistan är det inget snack om saken.


8. "The Inheritance" - WITHERSCAPE...tre placeringar in på listans nedräkning och idel veteraner som dominerar. Lik AVATARIUM må WITHERSCAPE vara debuter i ren teknisk mening, men med tung erfarenhet i grunden. I detta fall är det herr Dan Swanö som bidrar med allt från låtskriveri till produktion, och även om kollegan Roger Widerberg som hanterar strängbändandet (och det med bravur) så känns detta som just Swanös sätt att visa var skåpet ska stå. Progressiv (döds)metall av yppersta klass, helt enkelt!


7. "Neogenesis" - DIABOLICALDet är lätt att luras att detta bara är en snygg förpackning. Mattsvart omslag i pocketformat, tryck i guldrelief och ett innehåll som inte bara omfattar texterna utan även en synnerligen dystopisk novell där de över 100 sidornas kapitel matchar respektive låt. Inget kunde vara mer fel. Visst är förpackningen otroligt läcker, men det är låtmaterialet som ger skivan dess plats här. Årets bästa dödsmetallplatta!

6. "Sempiternal" - BRING ME THE HORIZONInget annat band sammanfattar för mig den unga generationens ambitioner och förhållningssätt som brittiska BRING ME THE HORIZON. Jag tillhör inte dem. Alls. Men lik förbaskat kan en gammal räv som undertecknad inte värja sig när "Sempiternal" bjuder på det bästa av allt...

5. "Sole Creation" - KONGH4 låtar. På ynka 4 spår runt tiominutersstrecket lyfter småländska KONGH på sin tredje skiva till en helt ny nivå. Utan att tumma en enda sekund på sitt patenterade tunga slömangel så tillför man ett element av...lättillgänglighet.

4. "Ov Clipoth And Darkness" - BLACK OATH
Du vet den där känslan av att hitta en skiva med enbart skitbra låtar? När man ändrar sig hela tiden i de fall man ska ta ut en enda låt som representant för denna skiva till en spellista (eller blandband, för oss med några år på nacken)? Det här är en sån. BLACK OATH ställer sig i korsningen där doom, goth och klassisk hårdrock möts, och resultatet är en platta som verkligen lever upp till det gamla ordstävet: No fillers. Just killers...


3. "Heart Of Oak" - ANCIIENTS
Årets bästa debut hämtar sin inspiration från namnkunnigare akter som MASTODON, BARONESS och KYLESA, men har talang och kunskap nog att förvandla denna inspiration till något alldeles eget. "Heart Of Oak" är en sån där skiva som både står ut som helhet - den bör helst avnjutas från pärm till pärm - och samtidigt klarar av att pressa ur sig några klockrena spår som kan locka förstalyssnaren i fördärvet. Lyssna bara på Raise The Sun eller Giants, så förstår du nog vad jag menar!


2. "The Living Infinite" - SOILWORK
Gissningsvis tappar man all eventuell cred om man placerar den här plattan så pass högt på årsbästalistan (ord som "mellanmjölksmetal" har kastats på undertecknad när jag försökt förklara skivans storhet), men det ger jag blanka fan i. Att SOILWORK skulle klara av att leverera så vansinnigt starkt över ett helt dubbelalbum trodde jag aldrig i livet, och när man nu klarat just det så är det bara att konstatera - detta är en av årets absolut bästa och mest imponerande insatser. Punkt.


1. "Satyricon" - SATYRICON
När SATYRICON lämnar epitetet black metal bakom sig för att åstadkomma musik man själva vill, själva anser värdig att utgöra en självbetitlad skiva så är resultatet fullkomligt översållat med stjärnor som glänser mot den svarta natthimlen. 

Produktionen: organisk, varm och proppfull med detaljer som framträder över tid.
Musikerna: fokuserade, dedikerade, kunniga - och i samband med gästsången från MADRIGALS Sivert Høyem; perfekt valda.
Sist men verkligen inte minst: låtarna. Skivan bågnar av så mycket högkvalitativ musik att det är nästan löjligt.
Jag bugar, bockar och tackar för att SATYRICON bryter sin egen konstnärliga och musikaliska väg!

lördag 28 december 2013

Årets Bästa - Del 2. Musiken

I vanliga fall så är detta ett av de roligaste inläggen att skriva på hela året.
Sammanfattningen av musikåret.
Det som varit bäst, som varit häftigast eller störst besvikelse.
Detta år är en aning annorlunda, och det har med hemlighetsmakeriet att göra. 
Det är lika delar frustrerande och spännande, speciellt när det är såhär nära att man ska få avtäcka hemligheterna (Hårdrockskvällen går av stapeln på Trettondagen, därefter är det fritt fram), men..
...det blir knepigt att skriva en sådan här sak då.
Därför kommer du att få se rubriker som "Årets Näst Bästa Rock" och kanske en del andra konstigheter. Lev med det, så kommer väl en uppdatering vad det lider. 
När allt är officiellt.
 
Med det sagt - nu kör vi.
Såhär var musikåret 2013!
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Comeback: Black Sabbath "13"

Inte mycket att snacka om egentligen. Carcass närmast men sen är det rätt tomt. Vad jag förstår har ju Deep Purple klämt ur sig en riktigt bra platta också (kan man ens säga att det är en comeback när de aldrig var "borta" på riktigt?), men i form av såväl medial uppmärksamhet, kvalitet på materialet och betydelse så kan man liksom inte bråka med den här given.
Nej, Bill Ward spelade inte, men i övrigt var det alltså originaluppsättningen, och jag är fortfarande nästan tagen av hur bra det blev.
Både resultatet på skivan i fråga ("13" håller väldigt väl, även med ett par månader på nacken), men även hur bandet skötte sig på den efterföljande turnén, då man trotsar även cancerbehandling på Iommi.
Och ja, det är lite av en feg start på detta inlägg, för om man nu ska mjukstarta så är väl det här definitionen av just det.
Given kategori, given vinnare.
Men det gör dem ju inte mindre värda för det, vill jag påstå!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa Låt: Satyricon "Phoenix"

Det här är däremot inte en fegisutnämning.
Det här är nog snarare en aning kontroversiellt.
Som bekant kan man nog se det som en aning av en trend, det där med att svartmetallare sjunger rent i år. Watain kanske fick störst genomslag och var mest oväntade - överlag är ju "The Wild Hunt" ett lite oortodoxt steg för att vara black metal - men allra bäst var helt klart Satyricon. Satyr insåg att för att göra låten rättvisa skulle han inte klara att axla den vokala manteln själv, så han tog hjälp av Sivert Høyem från Madrigal för att kunna realisera sin vision. Resultatet är en låt som inte är black metal alls, men ändå - i kärnan och uppbyggnaden - är just det.
Resultatet blev årets bästa låt.
Det här är en låt som definierar hela bandets självbetitlade skiva, och som jag tror kommer att spelas i många år framöver, på alla möjliga ställen och i alla möjliga sammanhang.
Videon är inte årets bästa (..scrolla neråt, det finns förstås en sådan kategori med...), men det är ett bra sätt att ge er chansen att verkligen förstå och höra på storheten i låten.
Magiskt!



Övriga låtar som varit sådär fantastiskt jäkla bra finns det förstås, och ska några nämnas så tycker jag att exempelvis Red Fang "Dawn Rising", Anciients "Raise The Sun" eller Avatarium "Moonhorse" kan vara värda att framhålla lite extra.
I slutet var det ändå rätt enkelt att sätta vinnaren i den här kategorin!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bästa Liveskiva: Kreator "Dying Alive"

Det är med glädje jag noterar att det släppts en hel del liveskivor detta år. Jag gillar liveskivor.
Det är med mindre glädje jag noterar att jag liksom missat de flesta, eller i alla fall inte hunnit med att sätta mig in i dem än.
Synd det, men det innebär ju att jag har det roliga kvar, kan man säga!

En skiva som jag hann med att sätta mig in i och som jag dessutom gillar som fan (oavsett fuskande med pålägg) är den här. Kreator "Dying Alive" är nog egentligen mer av en best of, men det är ju vad man vill ha av en live. Från Turbinenhalle i Oberhausen spelar tyskarna ut ett högt kort när man river av klassiker efter klassiker.
Det är välspelat och välregisserat, och jag kan inte riktigt få nog.
Bra som fasen, och jag vete tusan om inte den här hade legat väldigt bra till som segrare i kategorin även om jag nu hade hunnit med att absorbera alstren från Testament, High On Fire och Black Sabbath...
---------------------------------------------------------------------------------------------------- 
Årets Bästa Musikbok: Carl Linnaeus "KISS - Den Osminkade Sanningen"

 Ärligt talat - jag är inte helt fanatisk när det gäller KISS.
Har aldrig riktigt blivit biten.
Men den här boken fick även mig som relativt perifert fan att sjunka djupt in i historien, låtarna, skivorna.
Det är en bedrift, och jag jag tycker att författaren Carl Linnaeus ska sträcka rejält på sig för sin insats. 
Boken i sig fick en helt egen recension på den här siten, och där står förstås en hel del mer om du vill läsa, i övrigt kan jag här konstatera att det inte var speciellt svårt att utnämna årets vinnare i år.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Näst Bästa Rock: Dead Lord "Goodbuy Repentance"


Den här skivan har jag spelat så sjukt jäkla mycket när jag har grillat i sommar.
Det är en platta som ger den där känslan av att hitta Hellacopters igen, om ni fattar.
En ny, helt magiskt svängig, rock'n'roll-akt som bara väntar på att gripa tag i en och ta med en på äventyr.
Det är så lättlyssnat och ändå så hållbart att det är löjligt.
Det är Årets Näst Bästa Rock.
Den bästa ska jag inte avslöja, men jag kan säga att det är en amerikansk akt.
Du får vänta på att få reda på vilken som var bäst, men låt inte det nedslå dig.
Tvåan är ingen dum ersättare!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Roligaste Intervju: Jörn Lande


Den här kategorin är förstås sedd ur mitt högst egna perspektiv.
Det har inget att göra med "riktiga" intervjuer som "riktiga" journalister skrivit, eller som jag läst någonstans.
Nej, det har enbart att göra med hur kul eller inte kul det varit från min sida att intervjua en en eller annan rocker på uppdrag från Werock.se.
Och detta år har det varit minst sagt skralt med dem.
Trodde ett tag att jag skulle få till ett samtal med David Coverdale, men det visade sig att Werock var för små. Vi föll bort, och det var väl inte helt oväntat egentligen.
Däremot var samtalet med norrmannen Jörn Lande en hel annan grej.
Han pratade.
Och pratade.
Och pratade.
Så pass att jag till slut var tvungen att avbryta eftersom jag hade andra åtaganden, och en aning kramp i händerna (som skrev) och öronen (som lyssnade).
Jag har så här i efterhand egentligen ingen aning om jag fick med allt som sas, men jag försökte verkligen, och när jag läser intervjun (den blev ganska lång även utskriven) så inser jag att fast den slutade ganska rörigt så var den rolig att göra och blev ändå till slut rätt bra.
Det kommer i alla fall fram en hel del roliga detaljer.

Nästa år ska jag ändå försöka få till någon fler intervju. Det är roligt att göra sådana, om man har lite tid att förbereda sig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa Black Metal: Watain "The Wild Hunt"


Ja.
Det är egentligen rätt trist, men jag har i år inte riktigt hittat någon sån där magiskt bra black metalskiva, och lite i brist på konkurrens så blir det Watain som kniper titeln. Även om jag ju faktiskt tycker att "The Wild Hunt" inte är lika bra som sina närmaste föregångare - en åsikt som enbart lutar sig mot låtmaterialets kvalitet, och inte det faktum att man gett sig på att sjunga rent eller testa gränserna. Det funkar rätt bra tycker jag, men skivan känns mer ojämn än sina föregångare. 

Detta resonemang bygger också på att Satyricon inte längre gör black metal, för det kan man inte kalla årets självbetitlade album. Närmast i övrigt kan nog Stilla ha kommit med "Till Stilla Falla" samt Djevel med "Besatt Av Moone Og Natt", om du nu vill springa vidare inom black metal-spåret.
För övrigt får du ju gärna tipsa lite om just bra black metal också, för även om Gorgoroth kommer med nytt snart så är det få saker som verkligen spöar känslan av att bli spöad av en riktigt bra black metal-platta.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa Debut: Anciients "Heart Of Oak


Givet, givnare, givnast.
Typ.
Har du hängt med en aning under året så vet du att jag föll helt pladask för den här plattan, och att det är årets bästa debut är för mig helt odiskutabelt.
Frågan är inte om den återfinns på årsbästalistan, utan hur högt upp (ja, jag vet ju redan det eftersom deadline för Werockskribenterna har varit), för det tillhör väl inte vanligheterna att en debut är så här... komplett.
För precis det är kanske det mest påtagliga mitt i Mastodon/Baroness-mecket, att skivan känns fullständigt komplett.
Det är inga känna-sig-för-på-debuten, det finns ingen utfyllnad.
Allt är snorbra och moget, hela tiden.
Då kan jag leva med den lite ostiga stavningen av namnet (dubbla ii ska visst inte uttalas om jag fattar saken rätt, utan bara se udda ut), och leva i andaktig väntan på att Anciients ska följa upp den här debuten!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Uppföljare: Ghost "Infestissumam"

2013 var året då tre uppföljare skulle släppas.
Tre uppföljare där respektive band skapat enorma svallvågor med sina debuter, och där det i två av fallen rör sig om i stort sett genreskapande akter.
Kvelertak.
Ghost.
Och som sista akt, Tribulation.
Den svenska dödsakten gick från klassisk old school-döds till annan form, mer svävande sak som jag har kämpat med hela året. Jag vet nog innerst inne ännu inte vad jag ska tycka om Tribulations andra platta "The Formulas Of Death".
Kvelertak gjorde tvärtom.
Ändrade prick inget, och kastade istället bara in en växel till.
"Meir" betyder väl just "mer", och det var vad man fick.
Det fungerade förvånansvärt bra för min del, men man kan se att skivan inte återfinns ens i diskussionerna över årets album trots att den rent objektiv nog är lika bra som debuten
Där ser man vad förväntningar kan göra.

Helt klart är vinnaren i denna kategori svenska Ghost. Eller Ghost B.C som de tvingats kalla sig på andra sidan pölen.
Jag trodde aldrig att de skulle klara av att följa upp sitt koncept så starkt som de gjort, och jag anser att "Infestissumam" är väsentligt bättre än föregångaren.
Det genslag bandet har nått är också monumentalt, med förstaplatser på listor, intervjuer i media och stora spelningar.
Där står jag med skämsmössan på för att jag trodde att det inte skulle gå att ta allt vidare ett steg, och i förväg dömde ut dem en del.
Så kan det gå.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa Video: Behemoth "Blow Your Trumpets Gabriel"


Gammal promobild (som jag gillar så det skiter jag i), alldeles sprillans ny video från kommande skivan "The Satanist".
Polska Behemoth går liksom inte att slå när det kommer till att göra videos, och när det blev premiär på första singeln "Blow Your Trumpets Gabriel" såhär mot slutet av året så blir resultatet liksom lite game over.
Det är ingen idé att hålla på att dalta.
Detta är den snyggaste videon i år, fast skivan i sig inte släppts än.
Och vad jag egentligen tycker om själva låten får du vänta på...


---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Näst Bästa Döds: Amon Amarth "Deciever Of The Gods"

Okej, så var vi där igen då.
Det där med "näst bästa" istället för "bästa".
I genren döds så blir det så, och näst bäst är svenska Amon Amarth, som håller en rent löjligt hög lägstanivå i sitt låtskrivande. "Deciever Of The Gods" är mer heavy metal än kanske någonsin förr, men det är en skiva som är svår att värja sig mot. 
Den fäster hårt efter ett par varv, och såklart är det trevligt att höra Messiah sjunga igen.

Ska man förresten ta en skiva som inte är "döds light" så kan vi ju utse en till tvåa. Typ.

I så fall väljer jag jänkarna Immolation.När man drar åt tumskruvarna sådär som bara de kan, i en kombination av frenetiskt pisk och riff och melodi och tyngd så är det bara att som lyssnare luta sig tillbaka och låta sig dras med.
Det är bra, även om "Kingdom Of Conspiracy" kanske - med ett par månader på nacken - inte är riktigt lika bra som föregångaren "Majesty And Decay".

I den här kategorin har jag för övrigt valt att diskvalificera progressiv döds. Jag har inget rationellt skäl, mer än att jag inte ville ha med det, och skulle så ha varit fallet så hade jag bytt ut ovanstående mot understående:
Du kan se det som ett bonuspris, där bästa progressiva döds går till Witherscape "The Inheritance", men det var inte meningen.

Bäst alla dödskategorier är däremot en hemlig platta. Med en svensk grupp!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa Festival: Metallsvenskan

Okej då, det blev ju faktiskt bara en festival för min del, så konkurrensen var inte direkt stenhård detta år. Tänkte mig Getaway också, men då blev det istället begravning.
Nå, man ska inte gråta över det som inte blev av, istället glädjas över det som faktiskt hände.
Och där var Metallsvenskan riktigt bra, dels för resesällskapet som gjorde resan fantastisk, dels för den gemytliga stämningen (ganska litet, man kom nära och dessutom fick man träffa en sån som Jarno irl), och dels för att bokningarna var bra.
Primordial, Graveyard och King Diamond-gigen var väl höjdpunkterna.
 
 
Du hittar ett ganska långt inlägg med bilder och text från hela besöket här, och nu återstår bara att se vad som blir det kommande årets festival. Tror det bara blir en, trots krigandet.
Har plåt till Getaway!
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Snyggaste Omslag: Witherscape "The Inheritance"

Ska vi vara brutalt ärliga - och det ska vi väl - så är det egentligen inget omslag som verkligen tagit mig med storm i år. Inget som jag liksom dreglar över, eller ser som en framtida klassiker. I brist på sådana så tycker jag att det här omslaget förtjänar att lyftas fram, dels för att det är vackert som sådan, men kanske främst för att det avspeglar det musikaliska innehållet så bra.
Det ser ut som skivan låter.
Och dessutom är hela paketet laddat med mycket läsning (förklarande text som berättar hela historien eftersom detta är ett konceptalbum som extra bonus till texterna), och den digipack jag har känns... lyxig. 
Den är helt enkelt lite sexig att hålla i, och känns påkostad.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa Spelning: Amorphis, Klubben & Satyricon, Debaser

Jag hade alltså inte ens tänkt att gå.
Hade inte plåt, eftersom helgen varit fullspikad ändå (bland annat med Amon Amarth & Carcass-giget dagen innan).
Sen ändrade sig allt med bara några minuters varsel där på söndagskvällen, fick skjuts med The Woan och Hellan, Stones satte mitt namn i dörren och hux flux var jag inne.
Det var en jäkla tur, för dra mig baklänges vilket bra gig finländarna levererade som turnéavslutning!
Stenhårt, känsligt, kanonljud, med inlevelse och en av metallvärldens främsta frontmän som sjöng rent av svettigt bra.
Årets bästa gig.
Och jag höll på missa det (!).

Kolla in bilderna och inse att det var bra. Som fasen!

Till sist då. Spelningen med Satyricon såhär på årets elfte timme.
Jag har faktiskt redan bestämt mig för att ge priset till Amorphis när den här spelningen ägde rum - och hur nekar man den här killen?
 Det går ju inte.
Lösningen - de får dela på priset detta år.
jag kan fasen i mig inte välja en av dem i alla fall, inte efter den fullständiga hitkavalkad norrbaggarna drog på.

Förresten.... det var också en turnéavslutning.
Hmm... kan vi vara nåt på spåren här?
Är det det som är grejen?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa Träningsplatta: System Annihilated "Furor"


Som Magnus Ö beskrev det: "joodå, Robert, lite till orkar du allt".
Så enkelt är det faktiskt.
Dene är sådär lagom lång, ilsken men med djup.
Årets favorit som träningssällskap är System Annihilated "Furor", och det beror till viss del på att det varit ett år där löpspåret fått stå tillbaka för gymmet.
Den gör sig bra där.
Mycket bra...!

Det här med springandet förresten. Eller det som inte blev av i år, det vet ni numera.
Vad hade passat bäst då?
Vete fan, men jag hade antagligen gått för något äldre.
Kanske den här:

Jag vet inte, men det känns i alla fall som om det är en av årets mest spelade skivor för min del.
Den har verkligen gått varm, och lika naturligt som System Annihated får sina åsikt framförd på kort tid så är In Mourning ett band som tjänar på lite tid på att veckla ut sina låtstrukturer.
Det passar väl för löpning.
De få gånger jag lyckats komma ut då, vill säga!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets "Still Going Strong": Bad Religion "True North"

 ...man kan egentligen bara buga, bocka och tacka.
Att farbröderna i Bad Religion fortfarande rockar så sjukt hårt, skriver så sjukt bra låtar och visar sån hunger är egentligen bara magiskt, och vi kan bara tacka och ta emot.
Nä, för min del räcker det denna gång inte till Topp 10, men det är med minsta möjliga marginal jag håller dem utanför.
Den här skivan, "True North", är så pass bra att den faktiskt håller närapå samma nivå som de gamla klassikerna. Ja, jag snackar "Generator". "No Control". "Suffer". 
Även nya klassiker som "New Maps Of Hell" eller "The Empire Strikes First". 
Bandet har en vansinnigt bra form!

Runners-up?
Den här skivan då, med lite "gamla" gubbar som verkligen hittat formen som trio:
The Winery Dogs självbetitlade debut är en härlig rockrökare, med såväl sköna ballader som snygga stänkare.
Men åt de gamla punkrockarna i Bad Religion står de sig ändå ganska slätt...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa EP: Terrortory "City Of Ghosts"

Jag gillar ju Skellefteå/Umeå/Norrköpingsbandet Terrortory, och jag anser att man på den här EP'n har tagit ett rejält kliv framåt från den redan högkvalitativa debuten "The Seed Left Behind". Med "City Of Ghosts" visar man att det finns en förmåga till att skriva storartade låtar, och jag ska erkänna att jag faktiskt gillar formatet EP.
Det ger ett band rätten att verkligen prova sig fram och släppa material ganska tätt.
Gissningsvis kommer det att öka också, med dagens vacklande skivindustri som inte längre baserar sig på fullängdare på samma sätt.
En digital EP kan bli ett sätt att kommunicera med fansen på ett enklare sätt.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa Sludge: Inter Arma "Sky Burial"

Sludge.
Svårt att genrebestämma ibland, det blandar sig ju med doom och postrock och annat, men det finns i alla fall en klart lysande stjärna detta år: Inter Arma.
Man har med "Sky Burial" inte bara skapat ett toksnyggt omslag, man har även skapat en mäktig upplevelse för oss lyssnare.
Och detta är sludge när den är som bäst, tycker jag, när den träffar ömsom med stenhårda och blytunga riff, och ömsom smeker i de närapå andäktiga partierna.
Trots det - kommer skivan att ta en placering på årsbästalistan?
Nja. Inte så himla (hehe... du fattar va? Sky - himla...) högt upp, och det beror helt enkelt på att jag faktisk inte är klar med den.
Den har, trots att den snurrat friskt många varv och varit veckans tips, inte vecklat ut sig i sin helhet än. Jag håller plattan på par med en skiva som exempelvis Rwake "Rest", och eftersom jag är en periodare när det gäller sludge är jag så säker på att den kommer att växa ytterligare.
Och det är ju också ett tecken på en bra skiva, en som klarar att ge sken av sin storhet så att man som lyssnare vill höra den, men tar tid att absorbera helt!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Jubileum: Sweden Rock Magazine, 100 nummer

I början av året, januari, ställde Sweden Rock Magazine till med party.
100 nummer, och som huvudakt hade man de band som framröstats som de två största svenska banden genom tiderna: Candlemass och Entombed.
Du har bilderna här, och artikeln som blev resultatet på Werock finns här.
Framförallt Candlemass med Levén på sång var riktigt jävla bra, och man har verkligen fått en rejäl nytändning live med en så pålitlig och stabil sångare. I hemlighet hoppas jag att man kommer med nytt material, trots att man förkunnat att bandet är pensionerat vad gäller nya skivor...
Det passar också mycket bra att avsluta årets sammanfattning på detta sätt.
Dels spelar faktiskt Candlemass ikväll, på samma ställe, och framför "Ancient Dreams" i sin helhet, dels kommer väl bloggen att ha ett eget jubileum det kommande året: 5-årsjubileum.
Det blir något det!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Pust!
Det blev ganska långt det här året, sammanfattningen av 2013. 
Hoppas ni gillade den.
Nästa anhalt - årsbästalistan för just 2013.
Publiceras, med Topp 25, på Nyårsafton som vanligt!

torsdag 26 december 2013

Årets Bästa - Del 1. Bortom musiken

Såhär i mellandagarna blir det precis som vanligt en summering av året som gått.
2013.
I väntan på nyårsafton, årsbästalistan och annat så kommer i två sjok en sammanfattning av allt det som varit bra, dåligt, överraskande och i övrigt iögonenfallande. Och vi börjar med det som inte har med musiken att göra, det som kan sägas vara bortom detta.
Vill du jämföra så får du kolla förra årets sammanfattningar som också gjordes i två delar, med samma uppdelning. För att vara extra frän har jag vänt på det dock, så du ska jämföra med del två från förra året för att få reda på vad som var bäst men ej inom musik.
Redo?
Då kör vi!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bästa Öl: Red Seal Ale & Sigtuna East River Lager

Red Seal Ale. Igen. Samma som förra året. Den är så jäkla svårslagen, tycker jag - men den har en uppenbar nackdel.
Den finns inte i det ordinarie sortimentet på mitt lokala Systembolag.
Och därför delas priset med en öl som finns/fanns (vete fan var den tagit vägen, de flyttade runt lite i höstas och efter det verkar den ha försvunnit - tragiskt nog) att köpa och som jag gillar skarpt.
Sigtunas East River Lager, en enkel lager med känsla av Brooklyn och... smuts. På ett bra sätt. Två stycken öl som varit bra och frekventa, vilket jag tycker är viktigt för en sån här utmärkelse. Att dricka en öl en gång som är bra är ju en sak, men för att knipa "årets bästa" så krävs att det är en mycket bra öl till ett överkomligt pris och som dominerat köpen de gånger jag köper öl.
Dessa båda fyller kriterierna!
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Bästa Snacks: OLW Potatischips
Vi går väl från dryck till tilltugg?
Detta år är det vanlig, plain, simple och stabil sort som varit bäst, tycker jag. OLW's vanliga lättsaltade potatischips.
Inga krusiduller, inget trams.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Roligaste: SM-guld i ishockey till Skellefteå AIK
Jag tror inte ni fattar hur stort det här är för mig.
Det räknas som en av de fyra-fem stora händelserna i livet, tillsammans med barnens födelse, giftermålet. Klart större än köpet av radhuset, utmärkelser till Årets Säljare och annat bjäfs.
Jag har följt laget sen jag var så liten att min biologiska far fortfarande fanns med i bilden (dvs när jag var en sisådär fem-sex år). Antalet timmar jag har spenderat med att lyssna på Sportradion och fört bok över ställningen i alla matcher när jag var liten, alla jävla skithålor till arenor jag besökt under de mörka åren, alla timmar jag har legat vaken och funderat på kedjeformationer, backpar och lagets sammansättning... det summeras liksom ihop till denna slutliga njutning.
Revanch.
Lyckliga rättmätiga seger.
Och det gjorde att jag fick korka upp den här, till slut.
Smakade rent av skit, men vaddå?
Jag hade fått den av syrran för en sisådär 8-10 år sen, och då lovade jag att den skulle öppnas när SM-guldet var bärgat.
Vet inte om jag trodde det på riktigt själv, men den har i alla fall stått i skåpet sen dess.
I värme och sol.
Så den smakade ju fan vinäger.
Och aldrig har väl vinäger smakat så gott.....!
-----------------------------------------------------------------------------------------------
 Årets Bästa TV-serie: The Walking Dead Säsong 3
Bara att erkänna - jag är helt fast i The Walking Dead-serien. Jag tycker att den är det bästa som går just nu, kombinationen av action, skräck och karaktärernas utveckling gör en mix som är svårslagen.
Som runners-up skulle jag väl vilja säga Sons Of Anarchy som fortfarande lockar, samt definitivt Strikeback som kombinerar action med... action.
För övrigt rätt less på det där med vampyrer just nu, så True Blood faller bort helt för mig, och jag tycker väl iofs att andra säsongen av Homeland var bättre än det första, men..njaej. Den är för seg.
Tredje säsongen av Game Of Thrones har också inneburit att jag lessnat lite på den. Den serien riskerar att flyta ut i en aldrig avslutande gegga, där man startar så många underhistorier att man aldrig kommer framåt (ja, jag vet att det är så i böckerna med, men där finns det vad jag förstår en plan i alla fall, och man kan i den tredje säsongen tydligt se att tv-serien och böckerna börjar glida isär i sina handlingar).
Tacka vet jag folk som äter av andra. Det är grejen det!
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa Bok: Kepler "Sandmannen"

...av de böcker jag läst och som INTE har haft hårdrock eller musik som tema (de kommer förstås i en egen kategori, men då i samband med att musiken för året 2013 står i fokus) så är detta den bästa. Keplers serie om Joona Linna har aldrig varit mer vansinnig i sin fullständiga abnormitet och osannolikhet, men samtidigt aldrig mer spännande och tvingande att läsa. Såhär skriver man en sidvändare, även om storyn i sig innehåller en hel del rediga hopp från det riktiga livet.
Det spelar liksom ingen roll.
Man sugs in, och jag antar att det kommer en film vad det lider. Något annat är väl otänkbart...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Godaste Pizza: Bolognese från Pizzeria Palermo, Tyresö
 ...nä.
Det blir INTE Pizzeria Hörnet som tar hem spelet i år, fast deras Mille Fiori med lite Tabasco på är vansinnigt god.
Istället har jag och hustrun försjunkit fullständigt i slapperi, och de gånger det vankas pizza har jag alltså inte ens orkat åka iväg för att hämta - utan istället beställt hem via Onlinepizza (bra grej, prova). Och då regerar Pizzeria Palermo här i Tyresö.
Jävlart fantastiska saker. Speciellt den med köttfärs på, Palermo.
Mmmmmmmm....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa Whisky: Ben Nevis 12 YO
...precis som är fallet när det gäller öl så är det en sak att dricka en fantastisk whisky en gång (jag tänker nu exempelvis på att få dricka en 40 år gammal Dalmore Astrum á 350 kr per centiliter), och en helt annan att faktiskt välja årets bästa.
För att knipa en sådan nominering tarvar det att whiskyn är bra, att den är tillgänglig och att det är just den flaskan jag ofta plockat ned från hyllan de gånger jag varit sugen på att förgylla livet en aning.
Specialtappningen av Ben Nevis 12:a fyller samtliga dessa kriterier, och jag måste säga att det verkligen varit en mycket överraskande whisky.

Smidig men utan att tappa karaktär, smakrik med "vänliga" inslag som kola, toffee och liknande utan att vara fri från rök.
Kort sagt, ett lyckat köp och en whisky som fungerar alldeles oavsett vad man är ute efter.
Årets Bästa, med dessa kriterier, rent av!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Bästa Film: En Oväntad Vänskap

Nä, jag har egentligen ingen aning om den här filmen kom i år eller förra året, men när jag ville ha med en sådan här kategori så försökte jag minnas vad som egentligen varit bra av de filmer jag sett i år.
Typ...blankt.
Antingen har jag inte sett speciellt mycket film (så är det nog), eller så har inget bra släppts. Närmast i minnet var den "This Is 40", men det är mer en underhållande grej för stunden och ingen film man bär med sig efter att det slutat. I alla fall inte speciellt länge.
Men så kom jag på att den här filmen, den har jag sett i år och den var ju rent av fantastisk.
Historien om hur den färgade värstingen blir vän med den handikappade rika vite mannen trotsar all logik (och det är väl som vanligt i sådana fall, någonstans i bakgrunden finns en verklig historia eftersom verkligen nästan alltid överträffar dikten) och sätter sig som ett klister runt hjärtat.
Riktigt bra.
Riktigt fin.
Oavsett vilket år den kom så är det årets bästa film för mig.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Ishockeyspelare: Petter Emanuelsson, Skellefteå AIK

Precis som vanligt ska en ishockeyspelare ur de godas legioner, Skellefteå AIK, utses som årets ishockeyspelare.
Detta år är denna spelare Petter Emanuelsson, killen som kom från Kiruna i unga år och gått genom Skellefteås ungdomsverksamhet, som var så lovande men haft problem med skador och sen bara brakade igenom med buller och bång och vräkte in mål och poäng i slutspelet. Tålamod, hård träning och en vilja av stål belönades med ett NHL-kontrakt i somras när han skrev på för San Jose Sharks. Han lånas denna säsong (2013/2014) ut till Skellefteå AIK, och det är bara att njuta av denna matchavgörande typ. Hösten må ha varit stundtals tuff för honom, men den där viljan och det snabba handledsskottet kommer att fira fler triumfer..
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Trevligaste Mail: Beröm till Metalbloggen!
 ...ibland vill man skryta, och i detta fall var det ett fantastiskt trevligt mail som landade i min inbox. Vi håller avsändarnamnet anonymt för säkerhets skull (eftersom jag inte har frågat om det är ok att röja namnet), men mejlet ifråga lyder:
Hej, jag följer din blogg sporadiskt och har faktiskt kontaktat dig för kanske 2 år sedan beträffande vad du hade för hifiutrustning.
Nu måste jag dock besvära dig igen och tacka så fruktansvärt mycket för tipset om Satyricons senaste.

Jag är absolut inget dedikerat fan av metal men däremot av bra musik och Satyricons senaste är ju helt sjukt bra.
Vilken bredd! Vilken musikalitet! Självklara hitten Phoenix blir lite lam efter några spinn men lyssna en gång till på t.ex. Nocturnal Flare och dynamiken.. växlingarna i sång och musik är ju otrolig.

Låten Natt är dessutom rätt vass att testa vad Dynaudiosarna klarar av även om den i sig är en interimlåt. Dynamik och mikrodetajer (regnet). Hoppas fler metalband hoppar på och börjar mixa plattorna så pass att det går att lyssna på dem i annat än bilstereon.

Än en gång, tack för att du skriver bra och så inspirerande att tom. en icke diehard metal-fan hittar guldklimpar.

Kalla mig galen - men ett sånt mejl kan få undertecknad att verkligen vilja gnugga vidare.
Tack!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Jobbigaste Projekt: Hemliga Tipsen

...sjukt less på det där nu.
Alltså, att försöka hemlighålla skivor och grupper som upptäckts under året bara för att kunna avtäcka dem i samband med den kommande Hårdrockskväll 2014 har varit rent av oerhört enerverande. Visserligen har jag successivt skrivit Veckans Tips om alla dessa skivor så nu ligger det färdiga alster för publicering under hela våren...och då kanske det blir kul igen, när jag själv också får läsa vad jag en gång skrev, men under tiden har det varit minst sagt knepigt.
Och hur gör man med årsbästalistor?
Ska man vara ärlig eller undanhålla en eller annan pärla?
Nä. Nästa år blir det inget sånt.
Det ligger inte i min natur att inte sprida ordet om jag upptäcker bra musik, och även om jag nu vet att det finns en så sjukt kul rad med tips i pipen så är det väl så att många av er läsare dessutom gillar att ta del av alla de små godbitar som hittas här och där.
Löftet blir väl att nästa år ta det tvärtom.
Fullständig transparens.
Alla bra skivor som upptäcks kommer att avtäckas. Pronto!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Brutna Löfte: Löpning. Eller, avsaknad av löpning...

När året började tänkte jag att visst, det är rekord som gäller.
Det har ju inte funkat.
Alls.
Detta år har jag verkligen inte hållit i det, och allt från lathet, avsaknad av inspiration och smärta i ett knä har hållit antalet kilometer till i runda slängar 300.
Och framförallt har jag ju i stort sett inte bräckt ett enda av rekorden (med undantag från det som kallas Vintersjuan som är dryga sju kilometersslinga som är på väg som plogas under vintern, och som jag egentligen inte hade sprungit speciellt ofta innan och nu har en ganska...ja...usel tid som rekord på, en sån man får om man springer med mycket kläder och broddar och så). Som jag ville.
Det är fan ganska långt från att hålla löftet. Jag har alltså, om man kollar noga, inte ens orkat springa för att uppdatera de sträckor som är tomma som 5 km-slingan.
Illa.
Mest besviken på mig själv är jag över att inte ha satsat på riktigt på att bräcka milen bättre.
Där var ju målet att gå under 44, men det blir ju inget av det när man springer lite sporadiskt bara, si och så.
Nä, det är väl bara att bryta ihop och komma igen. Och satsa på kommande år. 
Och göra gymmets favoritövning frivändningar till man storknar.
2014. Då jäklar...!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets tal: 180 samt 291



Det är egentligen inget att prata om.
I år har det verkligen gått fullständigt  överstyr med skivorna, och jag har köpt på ren svenska åt helsicke för många.
Det som verkligen har gjort att det eskalerat är Record Madness, där jag sett hur mycket hål det faktiskt finns i hyllan, och att jag upptäckt att jag inte har en massa skivor jag trodde jag hade (haft dem på vinyl...eller tappat bort dem under året...) och nu köpt dem för att åtgärda det felet.
Men ändå.
180. Det är för fan helt åt skogen för mycket.
Jag måste verkligen skärpa mig. Detta är alltså ca 1 varannan dag (även om ni ser hur klantigt jag summerade vid första försöket och försöker skriva över det....)

Antalet inlägg i år stannar på 291.
Alltså ganska långt under 1 om dagen, och det är generellt lite av en trend.
Det blir färre och färre inlägg per år på den här bloggen - och det finns ingen anledningen att tro att det blir annorlunda kommande år.
Överlag leker jag med tanken att ha ganska få men längre inlägg, och sen låta små nyheter rulla i en egen kanal på sidan. Vi får se helt enkelt.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Magasin: Close-Up Magazine

 Jag prenumererar på såväl Sweden Rock Magazine som Close-Up Magazine, och köper Classic Rock ganska regelbundet. De har alla sin charm och inriktning, och jag måste säga att framförallt Sweden Rock Magazine har infört en hel del ganska roliga moment sen Martin Carlsson tog över som chefredaktör. Delen där man som prenumerant får extra sidor är tuff, och det är ofta bland de bästa sidorna dessutom. Det är också en väldigt välmatad tidning, med såväl korta banaliteter som djupa genomgångar, men för min del är den största "fnurran på tråden" med tidningen att det helt enkelt är för mycket ointressant i tidningen.
Den är, kort sagt, för bred.
Och då kan den där mängden material bli nästan lite trist istället.

Close-Up Magazine har lyft utseendet inne i tidningen en del, och gjort detaljförändringar. Man har också en del andra serier så som intervjuer med intressanta personligheter inom industrin, men det som framförallt är grejen är ju att det, faktiskt, sammanfaller mest med min egna musiksmak.
Och då blir det mest läsvärt material.
Ekvationen är ganska enkel.

Classic Rock är ett fint komplement, eftersom den ofta har tematidningar som dyker i vissa delar av scenen eller i vissa artister.
Det är perfekt läsning för sängen eller i hängmattan, där det får ta tid.

För min del är det ändå enkelt.
Varje gång just Close-Up magazine ligger i postlådan, inplastad och ännu ej sprättad, full av löften om ny fantastisk musik att upptäcka så förgyller det min dag.
Och ja.
Close-Up är att beskylla för en hel del av de skivorna som köpts in i år...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Årets Blogg: Metalbibliotekarierna

 ..egentligen behövs kanske inte speciellt mycket mer än ovan programförklaring om man vill veta vad som bjuds på Metallbibliotekarierna.

Anledningen till att detta är årets bästa blogg (konkurrensen är rätt hård, med siter som Svarta Tankar, Hatpastorns Likpredikan, Tune Of The Day och A Fair Judgement som närmaste namn) är att 2013 är året då det faktum att man har tre skribenter verkligen fått effekt.
Man har levererat fasta inslag med en imponerande stringens (Fredagslistan och Veckans Klipp är två bra exempel) samtidigt som man verkligen dragit fördel av de olika medlemmarnas spännvidd. Det spretar enormt i själva listorna, och det dyks sedan på djupet med en imponerande kompetens när man gör temainlägg eller serier som behandlar klassiska band.
Ingen annan blogg har detta år gett mig lika många uppslag att utforska vidare, eller lika många fantastiska skivtips. Framförallt har ingen annan blogg gett mig lika många bra läsupplevelser spritt över året.
Mycket bra jobbat, Martin, Susanne och Alex!

Som en notis också - årets saknad är den lite trista trenden att det försvinner digitala bekanta. Tomasz och Demonia försvann, och ett flertal andra har mer eller slutat uppdatera sina siter så det får räknas som samma sak.
Det är väl en naturlig del av livet, framförallt det digitala, men det är ändå lite trist.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej - det var allt för denna gång.
Om ett par dagar kommer nästa del, den du kanske längtat mest efter.
Musiken.
Det mesta och det bästa av vad som hände under året 2013!