September - bra eller anus?

Snart är det slut på september.
Sjukt bra månad när det gäller skivsläpp.
För egen del har jag inte ens hunnit sätta tänderna i Megadeth "Rust In Peace Live", Dimmu Borgir "Abrahadabra", Volbeat "Beyond Hell/Above Heaven", Amorphis "Magic&Mayhem", Kataklysm "Heaven's Venom" eller lite mindre kända spännande akter som Kvelertaks självbetitlade album.
Det är helt enkelt för mycket bra musik som släppts nu, som det brukar vara i september.

Förr i tiden var det ju så att det kom typ 4 bra plattor per år. Trist i sig, men då gav man också dem rikligt med tid (jo, jag pratar waaaaaay back nu...). Ibland önskar jag att det var mer utspritt än nu.
Frågan är alltså - hur är det egentligen med en månad som september, när det regnar kanonplattor.
Är det bra eller anus?

Vinn torsdagstraven!

Denna vecka bjuder torsdagstraven på inte mindre än 6 st riktiga tungviktare!

Hole "Live Through This"
Candlemass "Live"
Marylin Manson "Portrait Of An American Family"
Megadeth "Peace Sells... But Who's Bying"
Metallica "Reload"
Ulf Lundell "I Ett Vinterland"

Metalbloggens mecenat Magnus Ö besatt en hel del guldklimpar, minsann - och just dessa kan bli dina! Allt du behöver fixa är at tvara först att kommentera på detta inlägg - och svara rätt på den här frågan...:

En av skivorna du kan vinna är Candlemass. Samma band firar 25 år i december (håll utkik efter en riktigt smaskig tävling så småningom!), bland annat genom att framföra hela sin debutskiva "Epicus Doomicus Metallicus" med originalsångaren... och, frågan är: vad heter den sångaren?

EDIT: Jajamen, snabbast i stan är Fredrik! Rätt svar var Johan Längqvist, vilket kanske är lite av en slamkrypare. I konvolutet på nämnda "Epicus Doomicus Metalicus" så är det nämligen ett feltryck - prickarna har fallit bort, och det står Langqvist!
Fredrik - mejla din postadress till chief-rebel-angel@hotmail.com så kommer skivorna med posten.
GRATTIS (...och ja, du har för lite att göra!)

Fel pusselbitar...

...jag fortsätter at tjata lite om det där md den kommande Hårdrockskvällen.
Varför?
För att jag tänker en hel del på det!

I dagarna har jag dessutom fått klart för mig vad jag tänker spela på hela 3 st kategorier, och sorterat ut de felaktiga pusselbitarna som först fanns i tankarna.
Exempel på sådana är...

Bästa Detalj:
At The Gates och Tompa Lindbergs fantastiska "go" i början av "Slaughter of The Soul". Den låten har jag själv haft med i tidigare år, och vill inte upprepa mig. Dessutom dyker den säkert upp från nån annan...
Immortal och Abbaths grymt coola "uähh" i "One By One". Coolt, men jag tror det också dyker upp från annan deltagare.
Black Label Society "Southern Dissolution", och det brutna riffet halvvägs in i låten.

Något Oväntat:
Bad Religion och "Generator". Bra låt, men det blir inte den. Inte heller "Time" med Anthrax eller något med Disturbed eller Backyard Babies (jo, jag har faktiskt lyssnat igenom det material jag har med dem för just den här kategorin!
Fortfarande har jag dock en lista på tre låtar som jag velar mellan här - alla med några år på nacken...

Ja, det får vara nog med avslöjande för denna gång.
Imorgon är det torsdag, och det betyder ny torsdagstrave!

Denna gång kan du plocka hem hela 6 st plattor, och jag utlovar godbitar som Marylin Manson, Hole och Megadeth. Inte illa, eller hur?
Någon gång under dagen släpps tävlingen. Här.

Listig läsning

I brist på tid att skriva egna vettiga inlägg just nu så tänker jag göra en riktig klassiker:
Jag snyltar!

Just nu finns en hel del bra läsning out there in the internetworld, och som den stundtals vänliga själ är så så passar jag på att tipsa er om den.

Listor är kul, tycker jag, och just nu pågår två riktigt roliga nedräkningar som du inte får missa.
Det är Metal Bastards upprabbling av de 30 bästa plattorna på 00-talet, ett mastodontjobb som är väl värt att följas - samt Mr MASA's nedräkning av de 10 mest överskattade banden som är aktiva idag. 2 roliga listor, tycker jag. Även JonteRoyal har en lista över de bästa låtarna på 00-talet, men eftersom han - tyvärr - aviserat bloggpaus så får vi hålla tummarna och se om listan blir komplett.

Söker du andra bra saker att läsa så rekommenderas den skarpa iaktagelse som Blasphemedia gör i det här inlägget. Jajamen, det är inte för inte som den bloggen blev Årets Blogg 09 på den här siten... :)

Dessutom bjuder Slusk på ett fint musiktips. Kolla in The Crystal Caravan på Spotify!

Hårdrock i bilen?

Kolla in den här reklamen - en av de roligare som rullar på dumburken just nu, precis som Grimgoth konstaterade redan igår...



Det har i alla fall fått mig att fundera lite.. tänk om man skulle ha ett rockband i bilen!
Jädrar, vad coolt. Och opraktiskt. Men ändå, vilka skulle man välja?

Först var jag inne lite på Immortal, för det vore tufft att ha en galet sminkad orkester i baksätet när man står i kö på Essingeleden - samtidigt som musiken är grym.
Men sen ändrade jag mig.
Vete fan, men jag orkar nog inte ha Immortal varje dag i bilen.
AC/DC eller Van Halen kanske. Machine Head eller Guns'N'Roses som jag valde som bilmusik i Werocks sommarsammanställning.
Det andra alternativet är ju att välja praktiska saker. Satyricon är ju egentligen bara två personer (om man kan pruta på basen, men med tanke på hur förra plattan är mixad så är det väl sak samma...) och det ryms ju bra.
Iron Maiden verkar å andra sidan vara väldigt sympatiska, och ska man dela bil med samma personer dag ut och dag in så kanske det ska värderas högst...

Det är ändå tur att jag slipper ha ett helt band i bilen, skulle inte funka.
Vilka skulle du ha valt?

Månadens DVD-tips: Testament

Werock publicerar månadsvis ett tips på en sevärd DVD som förtjänar plats i hyllan.

Denna månad är det dags för en sådan som inte bara borde ha plats i din hylla - det är faktiskt närvaroplikt på den!

Testament har en lång och brokig karriär bakom sig.

De borde enligt all rim och reson vara ett av de absolut största banden som drar storpublik, men har lik förbaskat tillhör de gängen om tvingats spela på Skellefteåfestivalen istället. Konstigt, för det är ju ett gäng av yppersta världsklass som borde ha horder av fans och hyllas i media...

Nå, på den här given så gör bandet en fullständigt briljant ilsken och taggad spelning på klassiska The KoKo i London, och du får faktiskt hela originalsättningen på scen samtidigt.

Kolla in text & video i artikeln som du hittar här!

Remasters: Morbid Angel "Altars Of Madness"

Dags för en högernäve i ansiktet.

Morbid Angels debutalster "Altars Of Madness" (finurligt döpt, man kan se vilken skiva i ordningen detta är med amerikanerna genom att kolla första bokstaven i titeln, A = 1:a plattan, B som i "Blessed Are The Sick" = 2;a plattan, osv... utom med undantag från udda "Abominations Of Desolation" kanske) är en av de där skivorna som verkligen format en hel genre.

Den amerikanske dödsmetallen föddes väl nästan med den här given!

Själv upptäckte jag inte bandet förrän senare, jag var helt enkelt lite för feg för den typen av extremmetall när plattan dök upp -89 (som för så många andra blev dock vägen in i denna underbara värld så småningom Slayer!)

Dessutom kan man ifrågasätta om det här är en "riktig" remasterskiva, det kanske snarare ska ses som en remix, eller återutgivning. Fast det känns mindre viktig egentligen.

Plattan håller ju än!

Med ett omslag som kan skrämma småbarn och låtar som "Immortal Rites", "Chapel Of Ghouls", "Lord Of All Fever And Plagues" och "Maze Of Torment" så har bandet skapat en riktig klassiker! Trey Azagtoth (coolaste namnet i metalvärlden?), David Vincent, Pete Sandoval och Richard Brunelle står bakom mästerverket, och på just den här återutgåvan får du dels extraspåret "Lord Of All Fevers And Plague", samt remixar av "Chapel Of Ghouls", "Maze Of Torment" och "Blasphemy".

Det räcker liksom bra så.

Mosh!

Queensrÿche

Seattles stoltheter Queensryche är ett av mina favoritband, brukar jag hävda.
De spelas ofta, och jag har under hela mitt liv haft bandet som en kompanjon vid speciella tillfällen. Jag anser att DVD'n "Mindcrime At the Moore" är bland det bästa som skapats i DVD-väg, och jag hävdar med bestämdhet att "Operation: Mindcrime" är världens bästa konceptskiva - och kanske världens bästa skiva totalt sett (den är i alla fall på Topp 5, det är odiskutabelt som alla vet... )

Det är bara det att jag har kommit på en sak.

Allt detta baserar sig på en svunnen tid. Neddimpandet av "Promised Land" på hallmattan i veckan får mig att inse att jag lever i det förgångna. Visst är den skivan bra, men på senare tid så har bandet inte rosat marknaden direkt. Förra given "American Soldier" innehöll t ex bara ett fåtal ljusglimtar i ett för övrigt genomgrått och överpretentiöst material.
Det kanske rent av är dags att... ja... ni vet... lägga av?
Bandet kanske ska sluta nu. Luta sig tillbaka och vara fantastiskt nöjda över allt man åstadkommit? Det måste förstås vara en av de allra svåraste frågorna en artist eller grupp kan ställa sig - när det är dags att lägga ner verksamheten - men ibland kanske det är bättre.

Jag vet inte, förstås, men medan jag funderar vidare så bjuds det på fin underhållning. "My Empty Room" som förstås bara är uppvärmningen innan en av världshistoriens bästa låtar tar vid. "Eyes Of A Stranger". Fyyyy fan vad bra!!!

Kan Queensryche någonsin nå den här nivån igen, eller ens i samma division? Tveksamt. Tyvärr.

Veckans Tips: Shinedown "Leave A Whisper"

Om förra Veckans Tips var smutsig musik med skitigt ljud och rå sång så är den här Veckans Tips något av motsatsen.

Amerikanska Shinedowns debutalbum från 2003 sålde en miljon exemplar i Staterna, men för min del var det inte förrän Zappzott tipsade mig som jag fick upp ögonen för skivan.

Musiken som bjuds är generellt rock och hårdrock med sväng och ganska härligt driv, och precis lagomt hårt för att kunna logga massor av speltid på radio.

Och.

Det finns två saker som verkligen står ut över mängden av band.

Det är sången, som hanteras av Brent Smith, som är rent av fenomenalt jäkla bra - och så är det två ballader som kan få vuxna män att gråta.

"Burning Bright" och ".45" är helt enkelt jävligt bra, och i de versioner där just sången tillåts dominera så gör de sig extra väl (plattan innehåller remixar i akustiska versioner).

Du vill helt enkelt inte missa dem - framförallt det som kallas "Burning Bright - Sanford Remix" är ett måste att kolla in.

Skivan i övrigt innehåller också singlarna "Fly From The Inside" och "Simple Man" som är en cover på Lynyrd Skynyrd's gamla örhänge.

Du hittar skivan på Spotify, och det är väl inte mycket att tveka om.

Har du inte koll på Shinedown sen tidigare så är det bara att åtgärda det så fort som möjligt!

Vinn torsdagstraven!

Såhär ser den ut, dagens hög med plattor som du kan vinna. Som vanligt är de donerade av Magnus Ö, och du får dem i befintligt skick!

De Lyckliga Kompisarna "Tomat"
Ardis "No Man's Land" (singel)
Ministry "Psalm 69"
System OF A Down "Toxicity"
Testament" Souls Of Black"

Traven blir din om du är först att kommentera med rätt svar på följande fråga:

...vilken av artisterna/grupperna som ingår i dagens trave har medverkat i någon av Metalbloggens serier Live!, Remasters eller Veckans Tips - och med vilken skiva?

EDIT: Stones knep denna trave med skivor, endast en kvart efter att inlägget lades ut. Svaret var Testament och skivan "Live In London". Grattis!

Det kommer förresten att bli en hel del torsdagstravar framöver. På torsdagarna (doh!). Stay tuned!

Härligt mejl

Det kom ett mejl i den elektroniska brevlådan i dag.
Ett sånt som lyfte hela den VAB:ande torsdagen.
Det var från Record Heaven och lyder som följer:

Din order har levererats 2010-09-23!

Ordernummer: #10651
Lagd: 2010-09-22
Item Format Qty à Price Amount
QUEENSRYCHE - Promised land CD 1 99.00 SEK 99.00 SEK
BRAZEN ABBOT - Guilty as sin CD 1 189.00 SEK 189.00 SEK
EMPEROR - Live Inferno (2xcd) CD 1 189.00 SEK 189.00 SEK
OPETH - In live concert at the royal albert hall (5pc) DVD 1 379.00 SEK 379.00 SEK

Ser enormt mycket fram mot Opeth-boxen från jubileeumsspelningen, speciellt som jag nyligen genomfört en intrevju med Axe, trummisen, och där vi pratade en del om bandets upplevelse av de spelningarna (kommer nog på Werock snart, ha tålamod...).
Dessutom är detta bara del ett av beställningen. Del två har lite längre leveranstid, och innehåller bland annat Megadeths nya liveskiva, senaste Bad Religion och annat mumsigt...

Dessutom kanske det är läge att förtydliga det där med reklam i blogg, alltså det förra inlägget.
Jag har inte, och har aldrig haft, för avsikt att sparka igång reklam på den här bloggen.
Det är inte intressant för min del.
Däremot har jag noterat att en del andra kollegor i bloggandets ädla konst använder sig av det, och jag ville bra gärna ha lite tankar och reaktioner över just reklamfunktionen.
Som jag fick! Tackar!

Bloggreklam. Varför det?

Här kommer en fråga som jag funderat lite på i min egna lilla värld.
Bloggreklam.

Alltså, inte den typen som jag själv har för exempelvis Record Heaven eller Werock, utan den där funktionen som finns där det sprängs in allehanda reklam lite här och där.
Enligt Blogger och Google så ska man kunna tjäna pengar på det.
Jag är ju skeptisk, och kan för egen del tycka att det blir rätt mycket sämre upplevelse av siten när det blandas in så pass kommersiella banners, men jag är lite nyfiken ändå.

Ni som har reklam på era siter, ger det verkligen några pengar?
Och vad säger ni andra, tänker ni på det?
Betyder detta att det kommer reklam på Metalbloggen?
Nä. Inte alls. Jag vill bara veta.

Nå, med det avklarat kan man kasta sig över allehanda andra grejer.
Först, en heads up. Imorgon är det torsdag, och det kommer att innebära en möjlighet att vinna torsdagstraven med skivor. Som vanligt vinner den som först svarar rätt på frågan som kommer på bloggen imorgon, så det är bara att ladda med kaffe och plåstra fingret så du kan trycka "F5" skitofta!

Sen, allmänt svammel. Mest I Spelaren är uppdaterad. Circle II Circle är en ny bekantskap som recenseras kommande månadsskifte på Werock och som jag har en hel del svårigheter att sätta fingret på vad jag egentligen tycker om. Förutom de angivna plattorna och låtarna så har även senaste Stone Sour och Accept rullat. Accept är rätt bra, framförallt sjunger han riktigt bra, "den nye". Stone Sour var jag initialt skeptisk mot, men den har växt. Med tanke på kommentarerna från bekantskapskretsen misstänker jag också att den kommer vara välrepresenterad på Hårdrockskväll 2011...

Till sist... saknar du längre inslag här?
Undertecknad har mer eller mindre drunknat i jobb den senaste tiden, men var lugn. Det kommer...

In Flames släpper nytt!

In Flames, kanske Sveriges största namn inom metallvärlden släpper i september något helt nytt - två stycken egna tappningar whisky! Detta är extremt ovanligt, och en ynnest som är få förunnade. Naturligtvis har det med frontmannen Anders Fridéns enorma intresse för drycken att göra (han har själv haft dialogen med Glenfarclas som är ett litet familjeägt destilleri). Bilden ovan visar just nämnde Fridén tillsammans med George S. Grant från Glenfarclas.

De två tappningarna kommer att heta 105 samt 73, och de lanseras i samband med den stora Öl- och Whiskymässan i Stockholm, där även herr Fridén kommer att finnas på plats för att besvara frågor och prata med folk. Vill du se bilder på den specialdesignade etiketten, och få veta ännu mer om de två tappningarna så klickar du dig vidare här till Maltbloggen.
Vill du läsa ännu mer svamlande av undertecknad på ämnet In Flames och Anders Fridén så klickar du här för att komma till en mindre krönika!

Skål!

Bästa Instrumentala Spår...

...blev inte en kategori i årets kommande Hårdrockskväll 2011.
Däremot har jag en del tankar om det.
En bra instrumental låt är nämligen inte fel alls tycker jag, speciellt som en höjare av en hel platta.

Favoritskivan för tillfället, The Swords "Warp Riders" innehåller två stycken såna stycken, och totalt sett så blir det liksom ett bättre slutresultat - även om just de två styckena inte är helt fantastiska i sig. Inte som grymma "Tänk På Döden" med Kongh eller klassiska "Fluff" med Black Sabbath. Eller nästan valfritt instrumentalt stycke med Yngwie...

Äh. Vi tar en spellista. På Spotify! God morgon!

Intervju med Death Angel

Måndagens läsning för dig är en ganska lång intervju med Rob Cavestany, gitarrist i amerikanska thrash metal-akten Death Angel. Intervjun är gjord en sen fredagkväll, och bjuder på allt från känslor avseende bytet av medlemmar till tankarna om nya plattan "Relentless Retribution".

Du hittar intervjun här - mycket nöje!

Live!: Machine Head "Hellalive"

Alla som sett Robb Flynn och hans mannar i Machine Head live vet att bandet tillhör de tajtaste akterna i metalvärlden.

Jag törs även säga att de tillhör de hårdast arbetande, då de verkar befinna sig på vägarna mer eller mindre konstant - ofta till priset av en eller annan av medlemmarnas hälsa!

Den här tagningen släpptes 2003, och den är gjord på klassiszka Brixton Academy i London. Det betyder två saker:

1) Det är bra ljud och bra drag på spelningen

2) Låtmaterialet saknar alla hits från bandets fantastiska epos "The Blackening".

Bandet är synnerligen laddat på den här spelningen, och en sak som jag fascineras av varenda gång den här plattan åker på är gitarrljudet. Grymt, elakt och med bandets karakteristiska tjut på toppen av det (lyssna på "Ten Ton Hammer", t ex, så förstår du vad jag menar!).

Mellansnacket är dessutom ganska bra, och lyfter t ex inledningen på "Crashing Around You" rejält - det är helt enkelt lätt att höra och förstå att här står en riktigt förbannad frontman och förkunnar sitt evangelium.

Få se. Tajt band, bra ljud, het publik.... vad kan man mer önska?

Ja, just det ja.

Bra låtar!

Tur då att plattan innehåller 14 stycken väl valda stycken. "The Blood, The Sweat, The Tears" låter fantastisk, liksom "Take My Scars" och inledande "Bulldozer". Och, naturligtvis finns klassikerna här, som "Old", "Supercharger" och superhiten "Davidian".

Let Freedom Ring With A Shotgun Blast!

Recension: Abigail Williams "In The Absence Of Light"

Nä, men se där en trevlig bekantskap!

Amerikanska Abigail Williams andra platta "In The Absence Of Light" är min första kontakt med gänget, och eftersom jag för tillfället varit sugen på högkvalitativ black metal med en egen själ så har den här skivan gått varm ett tag nu!

Kim, alias BiblioteKarin, är en av kollegorna på Werock, och i samband med hennes recension av plattan så träter vi lite om betygsskalan (recensionen är dessutom bra skriven och full med fakta om bandet, så är du nyfiken så rekommenderas varmt en läsning av den...), men trots det så håller vi oss både i den övre skalan av betygssystemet - något som kanske är en indikation på kvalitén på den här given.

Tyvärr börjar det rätt svagt.

Inledande "Hope The Great Betrayal" är rätt bra men innehåller så pass mycket pretentiösa detaljer att gränsen för vad som är okej passeras (vargtjut i en låt kan funka, men fasen inte dåligt samplade vargtjut som kommer som floskel nummer 5 i låten).

Nåväl, sen blir det fest.

Efterföljande "Final Destiny Of The Gods" börjar med en fantastisk gitarrslinga, och bakar stundtals in perioder när jag nästan kan svära på att det är Opeth som spelar. "The Mysteries That Bind The Flesh" är en av skivans starkaste spår och bjuder både på ett inledande sväng, krossande tyngd och ett skönt rens, "Infernal Divide" är episkt skön med ett bra riff - och så fortsätter det.

Bra och lite udda black metal.

Jag hör stundtals element som kan vara tagna från Enslaved likväl som tidigare nämnda Opeth, medan det andra gånger låter Satyricon eller för den delen Gorgoroth, och kanske är det bloggläsaren Per som beskriver det bäst när han sa "du, det där låter väl ungefär som om det är Emperor"... det har jag för dålig koll på Emperor för att avgöra (den enda skiva jag har är "In The Nightside Eclipse") Likväl tycker jag att Abigail Williams har något eget, och jag gillar plattan.

Den är mångfacetterad och växer med varje lyssning.

Det är, med andra ord, black metal värd att kolla upp!

Du hittar bandets MySpace här, och eftersom plattan inte finns på Spotify ännu så får du nöja dig med lite aäldre alster på sagda tjänst.

Bästa Spår: "What Hells Await Me" är fantastisk black metal!

Abigail Williams "The Absence Of Light" - 4

TGI Friday!

Jag klarade det, den här veckan också - trots att det stundtals känts som en balans på kanten till avgrunden. Mycket i skallen nu, så det är skönt att det är fredag.
Dessutom finfrämmande.
Brorsan är i stan, så helgen kommer garanterat att bli bra. Kan bli lite TV-spel, lite lattjande med lillkillen, lite öl, lite ishockey på dumburken och en hel del skratt.

Det betyder till exempel att det inte blir någon lördagslyx imorgon på bloggen (du får läsa förra veckans premiär en gång till istället!), men det blir en recension som ligger laddad. Utan att avslöja vilken så är det ett band som börjar på "A", och det är positiva tongångar om plattan!

Du har väl inte heller missat att Megadeths "Rust In Peace - Live" finns på Spotify nu?
Ett utmärkt sätt att fira in helgen på.
Thank God It's Friday!

Veckans Tips: Tyrant "Reclaim The Flame"

I mitten av booklet:en finns den beskrivning som passar bäst in på svenska Tyrant:

Raw. Simple. Ugly.

Bättre än så är det svårt att beskriva bandets smutsiga, fantastiska korsning av black metal och "Motorhead"-rock'n'roll som du hittar på skivan "Reclaim The Flame" från 2007!

Ljudet är skitigt, precis som det ska vara.

Inspelningen är gjord på 26 timmar enligt bandets egna noteringar, och det som slår en med den här plattan är förstås ärligheten.

Det svänger, det rockar, det röjs - men framförallt lyser spelglädjen igenom bandets hårda och halvsatanistiska image.

Med ena benet i punkens röj och enkelhet och andra i black metal så blir resultatet verkligen mer eller mindre unikt, och det är synd att bandets hemsida verkar vara parkerad, för det här är något man vill veta mer om.

Tur då att plattan faktiskt finns på Spotify, även om den där anges med utgivningsår 2009... (vilket är fel, men vaddå... skit i det, lyssna ändå!)

Plattan inleds med "The Rebirth...(Reclaim The Flame)", men det är egentligen i spår två som det börjar forma sig. "Remain Enslaved" bjuder på ett brutalt sväng, och när du kommer till "Restart With Number 6.6.6" så når skivan som allra högst. Riktigt jäkla bra!

Så.

Gillar du skitigare black metal, punk, Lemmy och lite udda skivor är det här plattan för dig.

Kolla in den så fort du bara kan...

I Backspegeln: Corroded

Ånges stolthet corroded fick en 2:a med viss tvekan om ett högre betyg när den här skivan recenserades. Det var ungefär ett år sen, och nu kan man konstatera följande fakta:

Antal gånger jag spelat den efter recensionen: 0

Antal gånger jag velat spelat den: 0

Antal gånger jag hört inledande "6 Ft of Anger" eller "Time And Again" på radio och tyckt att de är bra: 0

Kort uttryckt... jag vete fanken varför jag balanserade den här skivan på gränsen till en trea. Såhär i efterhand är det inte alls min kopp the, så att säga, och skulle jag betygssätta den nu så blir dte nog en etta, rentav, eller en extremt svag tvåa.

Märkligt, så det kan bli!

Hårdrockskväll 2011 - kluriga tankar

Varje år, på Trettondagsafton, så är det dags för en av årets riktiga höjdpunkter.
Då samlas Hårdrockssamfundet till slag, och spelar upp den mödosamt framtagna personliga skivan med musik för de andra i sällskapet, under inmundigande av ohälsosamma mängder öl.
I år ser det luriga ut på länge när det gäller kategorierna för låtvalen, men jag tänkte ändå bena lite i var mina tankar står för tillfället (utan att avslöja hur det faktiskt blir, förstås, man vill ju inte förstöra överraskningen!).

Generellt har jag tänkt mig att detta år ta lite mer oväntade val, och kanske en hel del musik som är ny för många i gruppen. Det kommer nog också att bli tonvikt på sentida musik, även om det förstås blir ett eller annat undantag...

Kategori 1 - Bästa Detalj
Här finns förstås så mycket att välja på. En grej som är annorlunda live, ett speciellt riff eller taktbyte eller liknande. personligen är jag barnsligt förtjust i när banden klarar av att lägga in stop eller laddade tystader i låtar, så det är inte alls omöjligt att det blir en sån detalj som får representera det hela. Denna kategori kommer jag dock att välja låt till ganska sent, då jag vill avvakta hur pass hård eller mjuk resten av skivan blir. Lite balans får det vara!

Kategori 2 - Något Oväntat
Tja... i o f s tror jag att det skulle räknas som oväntat om jag faktiskt spelade typ Metallica eller så, eller något av Backyard Babies eller Disturbed. Här har jag dock andra tankar, och väljer i stort sett mellan två olika låtar. Jag vill nämligen fortfarande att det ska vara bra musik, trots att den är oväntad!

Kategori 3 - Bästa Upptäckt Senaste Året
Sjukt svårt. Här finns, i och med mitt "arbete" för Werock, så vansinnigt jävla mycket att välja på!
Det blir också en kategori som får fixa sig sista dagarna, även om jag har en ganska klar rålista av band redan nu.

Kategori 4 - Bästa Europeiska Akt
Ja, den här får inte vara Skandinavisk, utan skall komma från resten av europa - och här är jag faktiskt klar på vilken grupp jag ska ha! låtvalet är närapå klar, men på det hela taget känns detta ganska bra!

Kategori 5 - Bästa Titelspår
Oj. Det här kommer bli så vansinnigt svårt att det är rent av larvigt, för satan! vad mycket bra det finns att välja på! hur som helst, jag har en rålista på en 3-4 alternativ som jag tror jag väljer ifrån, och detta kommer att bli något hårt!

Kategori 6 - Bästa Black/Death
Återigen - sjukt svårt! Från början kändes det ju helt jävla klockrent, men ju mer jag tänkte på det, desto omöjligare blev det. kan hända att jag får gå till facit och spela Bolt Thrower!

Kategori 7 - Bästa/mest Passande Sånginsats
Hmm.. ja, alltså, det här är också lurigt - men inte lika som kategori 5 och 6. Här har jag en 3-4 alternativ som jag klurar på, och det kan bli allt från det hårdaste hårda till det mjukaste mjuka. Här finns också möjlighet att ta nåt finlir eftersom årets värd har en riktigt bra ljudanläggning, så en bra röst kommer verkligen fram!

Kategori 8 - Bäst Just Nu
den stående sista kategorin, också den roligaste - och den man brukar ha svårast att komma ihåg dagen efter... naturligtvis kommer det att avgöras i slutet av tiden innan, och tvekar jag så kan jag alltid ta till mitt gamla knep och välja något från "the Blackening" med Machine Head!

Dämn, bara att skriva det här får det nästan att vattnas i munnen och krullas i öronen av glädje.
Hur tänker ni på ovanstående kategorier? Ge mig tips nu, det finns ännu tid att justera!

Så slutar Elitserien 2010/2011

Imorgon är det nedsläpp, då drar Elitserien i ishockey äntligen igång.
Då kan man börja leva ett liv där man slits mellan hopp och förtvivlan på mer eller mindre daglig basis...
Såhär slutar det i år, om min kristallkula är rätt kalibrerad:

1) HV71. Läskigt bra lag, framförallt powerplay-uppställningen. Fredrik Bremberg platsat inte ens i första PP-sättningen, det säger en hel del. Men... HV71 vinner INTE guld!

2) ... för det tror jag Färjestad gör. Förra året var med Karlstadmått mätt riktigt usel, men i år har man värvat toppen. Enda frågetecknet är målvaktssidan.

3) Frölunda. Det här är kanske en överraskning, Göteborgarna har underpresterat i flera år nu. I år tror jag dock att man får ihop det, och det baserar jag på... ingenting. Slutspelet blir däremot ett magplask, jag tror att Frölunda åker ut redan i kvarten!

4) Djurgården. Bra värvningar, bra tränare, glöd runt hockey i 08-land. Djurgården bygger vidare på förra årets succé, men tappar lite mark i grundspelet pga energiläckage med grannen Gnaget i serien. Livsfarliga i slutspelet dock. Semifinal, minst...

5) Skellefteå AIK, "mitt" lag. Lite samma som DIF, bygger vidare på sitt kocept. Bättre lag på papperet men frågetecken för oprövad tränare. Livsfarliga i slutspelet.

6) Linköping. Säcken är en fantastisk tränare - men inte i ett lag med stora stjärnor. Hans styrka är kollektivet, och att få alla att dra åt samma håll. Håll koll på backen Erik Andersson dock, han kommer blomstra under Säcken och är ett bra tips för dig som letar fynd i Dream League.

7) Timrå. Perra som är ny tränare är precis rätt medicin, och förstalinan med alla finnar är grymt vass, så även lagkaptenen Gabbe Karlsson och ynglingarna. Problemet är mitt emellan, de där som ska leverera varje dag i 55 omgångar. Att möta Timrå i slutspelet blir däremot otroligt obehagligt, dte tror jag alla lag kommer dra sig för!

8) Modo. Konstigt lag i år. Igen. Men de har Niko Dimitrakos, han avgör ju fasen ett par matcher själv och det räcker till slutspel, tror jag. Det blir en kamp mot...

9) ...Brynäs, som är i stort sett lika bra. Minst. Det där två lagen kan lika gärna sluta vice versa, och egentligen vet jag inte varför jag tippar Modo före. Ska vi säga att det är en "förlust-av-Markström-effekt"?

10) Södertälje. Tälje är betydligt bättre i år, och jag tror de kommer vara med i racet om slutspelsplatserna rätt länge faktiskt. Till slut saknas kanske den där riktigt vassa spetsen.

11) Luleå. Tyvärr. Det har varit på gång länge nu, men i år ser truppen skralare ut än på mycket länge, och det är bara att hoppas att nye tränaren Rönnqvist klarar biffen. Håll ögonen på Kim Karlsson dock, det är en riktig flipp!

12) Gnaget. "Vi mot världen" blir lagets devis, och jag tror att de kommer streta emot bättre än vad många säger. Problemet är att det är 55 matcher, och jag tror det faller ihop i slutet. Dessutom är jag orolig för supportersvansen som laget har med sig, hockeysverige är inte vana vid den sortens element.

So, there you have it. Facit.
Helt klart kommer serien att bli otroligt spännande i alla fall, och i år är det fler juniorer som kommer att kriga om framstående platser än någonsin förrut. Stay tuned för mer hobbyanalyser under året!

Efterlysning!

En av den här bloggens roligaste inslag att jobba med är helt klart 3 Röster om...
Det är faktiskt också det jobbigaste, helt enkelt för att jag inte kan styra själv.
Lite läskigt är det att vara i händerna på andra... och för tillfället behöver jag lite hjälp.

Jag har ett par som är närapå klara, men behöver den eller de sista rösterna för att bli kompletta och kunna publiceras.
Det rör sig om:

Watain (saknar 1)
Nevermore (saknar 2)
Ozzy Osbourne (saknar 2)

Känner du att du vill medverka så är det enkelt. Skriv några korta meningar eller ord om vad du tyckte om skivan och sätt ett betyg mellan 1 och 5, och skicka sen ditt bidrag till chief-rebel-angel@hotmail.com

Vill du se hur det ser ut så hittar du länkar till 3 Röster om en massa band i arkivet som samlar recensionerna!

Recension: The Sword och Death Angel

Werock-skribenterna verkar ha fått upp ångan, och presenterar den här månaden ett släpp av recensioner även mitt i månaden.
Personligen har jag satt tänderna i två riktigt vassa plattor, så det är med glädje jag delar med mig av de intryck som ges...

The Sword "Warp Riders" är en konceptskiva som är rent av ohyggligt bra. Bandets tredje giv är mer polerad och producerad än de tidigare två, och också en platta som bjuder lite mer tuggmotstånd, det tar lite längre tid att bryta in i historien, helt enkelt.
Väl där är det dock en platta som belönar lyssnaren så riktigt att jag är helt övertygad om att detta alster kommer att återfinnas på min årsbästalista!
Du hittar hela recensionen här!




Amerikanska Death Angel är ett band som jag gillar skarpt. De har medverkat som Veckans Tips på den här bloggen, och sprillans nya "Relentless Retribution" är en mycket angenäm erfarenhet. Årets thrashplatta, anser jag, och det är väl inte illa?

Du hittar hela recensionen här, och jag hoppas kunna bjuda på en ganska lång intervju med Rob Cavestany under veckan (den är genomförd, men jag har fasen inte hunnit med att skriva ut det hela...).

Dessutom finns intressant läsning i form av recensioner av Kataklysm, Apocalyptica och Sister Sin.

Trodde du att dte var allt, förresten?
Nä. Du hittar också Blind Guardian, Tarja Turunen och Trigger The Bloodshed. Bara att kasta sig över godbitarna, helt enkelt.
Enjoy!

Gästrecension: Marduk, Vakyria och Ragnarok på Klubben, 2010

Jodå, den gode Per levererade även den här gången.
När Rebellängeln var förhindrad att närvara så tog han sällskap med sin kamera och sitt intellekt, och bjuder oss på följande gästrecension från gårdagens spelning.

TACK!

Marduk/Ragnarok/Valkyria Klubben 2010-09-11

Valkyria
Ynglingarna i Valkyria som jag aldrig hört talas om innan imponerar ordentligt på mig med smiskande BM och de ser dessutom jävligt coola ut. De har definitivt en framtid inom detta, tämligen säker på att mor och far till nån i bandet står bredvid mig och farsan uppmanar alla sina krafter för att se ut som han diggar med bilsompluggarna djupt planterade i öronen. Morsan ser ut som hon vill ha 2V på Kreta. Mindre roligt och tankeväckande är att de ser ut att vara i min ålder!

Ragnarok
Under sista låten som Valkyria kör känner jag som numer slutat röka att detta går inte längre och kilar mot rökrutan för att tigga en cigg. Rutan är tom förutom på 2 killar som snackar norska.
Efter att jag fått min bomcigg visar det sig att det är sångaren och trummisen i Ragnarok som är löjligt trevliga och vi snackar en stund om Inferno o dyl.
När de sen står på scen 30min senare är det nästan läskigt vilken förvandling dessa killar gått igenom.
Sångaren ser effektfullt galen ut med blod över hela överkroppen.
Åter ett band som jag hört talas om i en herrans massa år men aldrig lyssnat på av nån anledning.
Kommer att bli ändring på det kan jag säga för de har precis allt jag vill ha av ett bra BM band.

Marduk
Sist jag såg Marduk vilket väl lär vara ca.2år sedan så gick jag innan de lirat färdigt.
Tyckte det var nåt så in i helvete tråkigt av nån anledning.
Ikväll tar de dock gruvlig revansch, vet inte om det beror på att Mortuus blivit varm i kläderna men han fullkomligt dominerar scenen denna kväll, liksom hela bandet som verkligen ser ut som att "nu ska ni få era jävlar"
Även om jag gillar när Marduk låter som ett bombanfall under andra världskriget så är det när de drar ner på tempot som jag tycker de är allra bäst så Bleached bones är kvällens höjdpunkt för min del.
Saknade Accuser/Opposer dock, hur fan kan man skippa den???
Trots allt en grym konsert 4/5
/Per

Remasters: Ozzy Osbourne "Blizzard Of Ozz"

Ozzy Osbourne är förstås inget annat än en legendar, det vet vi sen tidigare. Efter att det spruckit med Black Sabbath så var det verkligen upp till bevis för den brittiske galningen, och genom att slå sina påsar ihop med unge lovande gitarristen Randy Rhoads och basisten Bob Daiszley (som senare skulle ägna mer eller mindre ett helt liv till att bråka med Ozzy i olika rättsinstanser, bland annat avseende rättigheter till låtarna på den här skivan) så kom till slut Ozzys solodebut 1981 - "Blizzard Of Ozz"!

Det kan inte ha tagit lång tid för världen att konstatera att The Prince Of Darkness står alldeles utmärkt på egna fötter, för kolla in låtlistan på den här klassikern:

"I Don't Know", "Crazy Train", "Goodbye To Romance" (som faktiskt handlar om uppbrottet med vännerna i Sabbath), "Suicide Solution" (som skulle ställa till det massor då den anklagades för att ha inspelade meddelanden som kommer fram om man spelar låten baklänges, och där amerkanska fanatiker stämde Ozzy som ansvarig för ett ungdomssjälvmord - trots att låten egentligen handlar om alkohol!), "Mr Crowley", "Revelation (Mother Earth)"...

Inte dåligt, eller hur?

På den remastrade versionen som släpptes 2002 så får du också låten "You Lookin' At Me Lookin' At You" som i sig inte är så bra utan mest en charmig bonus.

Fast det spelar ju inte direkt någon roll.

De vanliga låtarna duger ju fint, minst sagt, och det här är en skiva som du helt enkelt MÅSTE ha i din samling. Tvekar du i alla fall så finns den här på Spotify, och du kan också kolla in förra plattan som medverkade i Remastersserien, "No More Tears" om du vill.

Lördagslyx: Film och metal

Ahhhhhh!

Det är dags för premiär av en ny, återkommande avdelning på den här bloggen.

Lördagslyx kallas den, och det kommer att bli lite längre artiklar med en hel del listor och mer eller mindre meningslös läsning. Dessutom får du förslag på passande snacks och dryck, och på det hela är andemeningen att skapa en skön och lite lyxig stund en lördagkväll, främst för dig som inte är ute på stan och hänger eller har annat skoj för dig.

Först ut blir en betraktelse av ett gäng gamla klassiska filmer och en koppling till en subgenre inom den musikstil som dominerar den här bloggen - metal. Förvirrande nog har det ändå inget att göra med skådespelare eller soundtrack, utan är en rent subjektiv betraktelse...

Film och metal

Dagens ämne handlar om film. Rättare sagt, gamla mer eller mindre klassiska filmer och hur de känns med en koppling till hård musik. Alla gillar vi väl film mer eller mindre - trots att åsikter om vilken film som är bra respektive dålig kanske går isär - men ibland infinner sig en känsla av att det här, det är bara så jäkla dödsmetal. Tex. Tycker jag. Och eftersom det kan bli så så kommer här ett gäng filmer kopplade till en eller annan undergenre.

Naturligtvis äter du helst popcorn till den Lördagslyxen, det säger ju sig självt, och som dryck föreslår jag en lättdrucken ljus amerikansk lageröl (ex Miller eller Budweiser) om du dricker alkohol, eller cola (givetvis i en pappmugg med plastlock och sugrör) om du föredrar din kväll utan alkohol.

Slå dig till ro i soffan.

Känn dig sugen på film, och häng med.

Mad Max 2 - Thrash Metal!

Det finns absolut ingen anledning att vila på hanen.

Vi kastar oss istället direkt in i en riktig klassiker, Mad Max 2 - The Road Warrior med en numera inte helt okänd Mel Gibson i huvudrollen.

Filmen i sig är både kultig och rätt bra, men framförallt präglas hela rullen av en stenhård känsla av aggressiva thrashriff.

Det är helt enkelt ett laglöst land där man klarar sig bäst genom att hänga ihop i ett gäng som kör mer eller mindre hoptejpade hemmabyggen till bilar - om man nu inte råkar vara just huvudrollsinnehavaren. Varje gång jag ser den här rullen så ekar klassiska thrashriff i min skalle - av den sorten som är kanke inte är superkända Metallicasorten, utan mer Exodus och Death Angel, typ. Kunglig film, kunglig musik.

Dessutom innehas den andra huvudrollen av en svensk, Kjell heter han och har en kinky lädermask på sig hela rullen igenom.

Bara en sån sak ger ju pluspoäng när vi moshar oss hela vägen rakt ner i apokalypsen....

--------------------------------------------------------------------------

Blade Runner - Metalcore!

Jaha, tänker du.

Vafan menas med det?

Jo, men såhär är det. Blade Runner är en av de bästa filmer som någonsin gjorts. Svärta, humor, djup, action - allt finns i den här rullen med en gråruggig Harrison Ford i huvudrollen som replikantjägaren som förälskar sig i ett av sina villebråd.

Och precis så är faktiskt också bra metalcore!

Då finns ingridienserna på plats för en liknande soppa, och lägger man dessutom till alla underbara citat som filmen innehåller så är kopplingen till ex Bring Me The Horizon lika logisk som självklar.

I alla fall för mig.

Och då har jag ändå lite svårt för just metalcore...

------------------------------------------------------

Exorcisten - Death Metal!

Jag gillar egentligen inte skräckfilm så mycket (jo, jag vet, jag är lite mesig), men det finns helt klart undantag.

Exorsisten är förstås ett sånt.

Tokbra film, och det hade förstås varit enkelt att falla i fällan att koppla något blodigare till en genre som death metal (jo, det finns ju gott om exempel på filmer som innehåller bra mycket mer gore och gegga, och egentligen kanske man borde dela in hela dödsmetalgenren i flera olika underkategorier i sig...men nu är det såhär, och det får ni finna er i!), men jag kan ändå inte låta bli att tycka att just Exorcisten innehåller allt som behövs.

En svensk inblandad i en av huvudrollerna, precis som i de flesta framgångsrika och riktigt bra dödsbanden, och en besatt satanshyllande vrålare i den andra huvudrollen.

En spännande story med kopplingar till det övernaturliga och hin håle med kompisar - precis som en bra dödsmetaltext.

En skvätt spya och hånande av jesus, precis samma som du vill ha av en riktigt bra dödsmetalplatta.

Spänning, dramatik, action, mystik, ond bråd död... ja, listan kan helt enkelt göras rätt lång på varför de här två sakerna passar ihop!

Exorcisten är dessutom ganska mycket old school, precis som det ska vara. Ska vi säga tidiga Entombed eller Grave, förslagsvis?

----------------------------------------------------------------------------------

Braveheart - Heavy Metal!

mel Gibson återvänder till denna lördagslyx, denna gång något äldre och iklädd klänning.

men det är inte det som är grejen med den här filmen.

Det är istället att den i stort sett var först (ja, vafan, egentligen har jag ingen aning, det där baserar jag nog inte på fakta utan enbart mina egna erfarenheter och synnerligen begänsade filmerfarenheter) i en rad filmer som skildrade brutala slag.

Massor av folk som rusar mot varandra med allehanda tillhyggen som svärd och yxor och sen pucklar på varandra till blodiga bilder av kroppsdelar som lossnar.

Det är ju det klassisk heavy metal handlar om. Die With Your Boots On, Dio!

Personligen gillar jag både filmen och musikstilen, men jag kan ändå förstå de som skrattar åt de texter som handlar mest om drakar och svärd. Här är det svärd, uppror och krig, något som figurerat i heavy metalbandens texter sen... ja.. heavy metal uppfanns!

------------------------------------------------------------------------

Rain Man - Rock'n'Roll!

Rain Man är en helt magisk film.

Dustin Hoffman och Tom Cruise gör fenomenala rollprestationer, och trots allvaret i den underliggande berättelsen så lyckas den med samma sak som bra rock'n'roll alltid gör.... att sätta ett lyckogrin i ansiktet på betraktaren eller lyssnaren!

Bra rock får dig att må bra.

Att garva lite.

Rain Man var en av de första filmerna jag såg som skulle kunna kallas "feelgood"-film (ett annat uttryck för chick-flic kanske, men det skiter jag i... ja är säker i min manlighet helt enkelt och står för att jag gillar rullen!), och så är det för mig med rock.

Man kan ju för fanken inte lyssna på t ex Hellacopters utan att få ett grisflin av lycka på läpparna!

------------------------------------------------------------

Seven - Goth/Doom Metal!
Brad Pitt är naiv i den här smutsiga, svarta och rätt briljanta rullen. Morgan Freeman är mer luttrad, men båda dras in i sökandet efter den seriemördare som härjar.

och allt är mörkt.

Svart.

Det vilar en känsla av depression över hela filmen, samtidigt som det hela vilar på en grund som är riktigt bra - storyn är helt enkelt genomarbetad och intressant hela vägen till slutknorren.

När jag tänker Goth och Doom metal så tänker jag ingen emokrafs.

Jag tänker på band som Paradise Lost eller för den delen Novembers Doom.

De där banden som baserar sina plattor på grymma låtbyggen i grund och botten, och sen klär dem i svart och släcker lyset för att det inte ska framstå som för glättigt.

Mörker är härligt. Mörker är bra!

------------------------------------------------------------------------

Den Gode, Den Onde, den Fule - 70-talshårdrock!
70-talshårdrock?

Hur menar han nu då, den där Rebellängeln?

Jo.. med 70-talshårdrock så menar jag hårdrock från den tiden när heavy metal inte riktigt var uppfunnet, när byxbenens utsvängning var närapå lika viktigt som musikens sväng, när polisongen var självskriven och man använde 8 kanaler för inspelning.

Tidiga Deep Purple eller Rainbow, t ex, vars arv till stor del numera förs vidare av band som Graveyard, SAHG eller Blowback.

Och för mig finns ingen film som bättre symboliserar det än mästerverket Den Onde, Den Gode, Den Fule.

Stenhårda miner.

Vandringar genom öknen.

Uppgörelser via duell.

Clint Eastwood.

Det blir fan inte bättre, så jag ville ha med den här filmen - även om kanske kategorin blev lite krystad. Screw you... :)

--------------------------------------------------------------------------------

Korpen Flyger & Korpens Skugga - Black Metal!

Ja, om förra filmen och genren kändes aningen krystad så är det raka motsatsen nu.

Det finns fasen ingen film som fångar essänsen i black metal bättre än de här två skitiga och mörka isländska klassikerna signerade Hrafn Gunnlaugsson.

Med den karga naturen som bakgrund så klär han Gest i lädermask och låter honom återvända som brutal hämnare i Korpen Flyger, medan Korpens Skugga sätter den nyblivna kristet utbildade Trausti på pottkanten och förvandlar honom till en våldets hantlangare - och hela tiden ekar hymner från norsk och svensk högklassig black metal i mitt huvud när de här filmerna spelas.

Nä, det är inte Satyricon, Marduk eller Immortal som gjort soundtracket, men det hade inte varit fel.

Verkligen inte!

-----------------------------------------------------

De 12 Apornas Armé - Progressive Metal!

Förvirrat.

Börja från slutet, återkom i mitten och låt aldrig lyssnare eller tittare veta vad som komma skall.

Istället för att dyka ner i ett riff i moll så stannar vi upp och tar en paus.

Eller kastar huvudpersonen i isolerad cell på dårhuset.

På det hela taget så är det här en film som verkligen kräver att du följer med för att det ska bli bra, och det är därför jag tycker den passar till just progressiv musik.

Varken Dream Theater eller Opeth vinner på att du lyssnar lite slött på dem i bakgrunden; de kräver uppmärksamhet och fokus för att fungera.

Lite som den här rullen, som i sig kanske är en av de sämsta som rapas upp i den här Lördagslyxen, men likväl värd sin plats.

Underskattad, faktiskt...

----------------------------------

Highlander - Power Metal!
Sist ut av de filmer som får sig en genre tilldelad i den här Lördagslyxen är en klassiker med Sean Connery och Christopher Lambert (var tog han vägen förresten?) i huvudrollerna.

Den handlar om lite folk som är odödliga förutom om de får huvudet avhuggna av en konkurrent som då absorberar dennes krafter, typ.

Jag tyckte den var skitbra för sisådär 20 år sen.

Nu har jag inte den blekaste längre, eftersom jag inte kollat på den på hur länge som helst.

Precis som med Power Metal!

Med svärd, en osannolik story och en lite ostigt skön stämning igenom så är det här vad Helloween är för mig. Nostalgi.

Underhållning för stunden.

Och då och då påminns jag om varför jag gillade det en gång i tiden, för likt Helloweens mästerstycken från tidiga glansdagar så är dte inte så lätt att värja sig från Sean Connerys charm.

Det bor ändå kvalitet i både karl'n och bandet...

------------------------------------------------

Jaha, det var allt för den här gången.

inga fler filmer just nu, men förhoppningsvis har du hittat en del kul läsning.

En del kanske du håller med om, annat inte, men under resans gång kanske du har druckit upp din dricka, nått botten på popcornskålen och faktiskt... blivit sugen på att kolla in någon av de föreslagna rullarna.

Vem vet, kanske känner du för lite black metal i filmform ikväll?

After all. Det är lördag.

Då förtjänar man lite lyx!

Ikväll intar Marduk Klubben!

Stockholm blir ikväll lite hårdare.
Lite elakare.
Det är dags för black metal i världsklass på för ändamålet perfekta Klubben - Marduk intar stan!
Hade en plåt, välvilligt införskaffad av Per, men kan inte ta mig dit pga andra, tidigare bokade åtaganden. Å andra sidan så har sagde Per (sankte Per?) tidigare bidragit med grymma recensioner och bilder från både Lamb Of God samt Machine Head tidigare, så man ju aldrig vad som händer. Du får kolla in här med jämna mellanrum i nästa vecka också, helt enkelt!
Till dess kan du ju alltid njuta av "Wolves" med just Marduk.
Finfin smörja! :)

Imorgon är det premiär för Lördagslyx...

... den här bloggens nya återkommande avdelning.
Och för att du ska ha chansen att verkligen hänga med så kan du redan nu få lite tips.

Det snacks som rekommenderas är popcorn och amerikansk lageröl alternativt cola i pappmugg med plastlock och sugrör.

Det kommer att handla om film, i stort sett bara lite äldre klassiska filmer, och det kommer att handla om subgenrer inom hårdrock.
Imorgon klockan 19:00 publiceras det hela, och som teaser kan jag avslöja att bland annat Blade Runner och Rain Man kommer att avhandlas. Och vilken annan film är egentligen mest black metal?

Syftet med artikeln är dels att bjuda på något läsvärt en lördagkväll, samt få dig, som läsare, lite sugen på att kolla in en eller annan rulle ur arkiven, så du kan lika gott ladda upp med att botanisera i DVD-hyllan också.
19:00. Glöm inte det!

Veckans Tips: Bloodbath "Nightmares Made Flesh"

Jaha, tänker du kanske. Varför är Veckans Tips en av de mest dokumenterade och välkända supergrupperna som finns, framförallt inom högkvalitativ dödsmetall?

Anledningen är enkel, svarar jag då.

Det här får du faktiskt inte missa!

Bandet har medverkat i bloggens live!-serie tidigare, då med en viss Micke Åkerfeldt vid micken, men eftersom det här är så fantastiskt bra så får de chansen även som ett Veckans Tips. Detta är bandets 2:a fullängdare, och här hanteras micken av Peter Tägtgren - vanligtvis figurerandes i Pain, Hypocrisy och som producent i egna studion Abyss.

Detta är även bandets bästa giv, än så länge.

Låtlistan innehåller bland annat spår som "Cancer Of The Soul", "Soul Evisceration", Bastard Son Of God" och "Outnumbering The Day" - men alla dessa bleknar ändå i jämförelse med bandets kanske finaste stund.

"Eaten".

Detta är inget annat än ren poesi med fötterna fast rotade i dödsmetallmyllan, och kombinationen av brutalitet och humor när låten utvecklar sig är helt enkelt fantastiskt bra!

Bloodbath är förstås inget okänt band eller någon bortglömd pärla som du tipsas om, men det spelar ingen roll - du behöver den här skivan. Kräver du av någon anledning mer övertalning så rekommenderar jag den här Spotifylänken, eller kanske bandets hemsida, där du också kan läsa mer om medlemmarna, diskografin och annat kul!

NFL-premiär

Idag är det förresten premiär för NFL-säsongen, den riktiga. 16 omgångar innan slutspelet, och förra årets mästare New Orleans tar sig an Minnesota Vikings i dagens premiären, ett Minnesota som jag tror blir livsfarliga i år.
Brorsan lär väl som vanligt hålla sina tummar för Seattle Seahawks medan mina favoriter, Buffalo Bills, biter i gräset tidigt på säsongen. Inget nytt under solen där..

Nå, minnen är kul. Reprisdags... Green Day & U2 i "The Saints Are Coming". Idag, faktiskt!