Metalbloggens samarbetspartner:

onsdag 30 november 2011

Jävligt bra!

Idag är det onsdag.
Det är jävligt bra.
Det är nämligen den sista dagen som jag har min nuvarande tjänst på det där jobbet som betalar lönen - från och med imorgon gäller annat. På samma företag, men annat.
Ska bli skönt, längtar efter den nytändningen - även om det säkert kommer att skvalpa lite under ett tag från gamla "synder", så att säga.
Dessutom är röstningen igång när det gäller semifinalerna på vem som är världens bäste hårdrockstrummis.
Också jävligt bra.
Vilka kamper!
Mera saker som är jävligt bra...?
Jo, igår ramlade ovan fotade paket ut ur brevlådan hemmavid. Terrortory. Debuten "The Seed Left Behind" med extra godis i form av en liten poster. Snyggt!
Bra låter det också, spontant är det tummen upp - men givetvis kommer en riktig recension så småningom.
Förresten, på tal om recension... minns ni diskussionen som blommade upp i samband med 3 Röster om Opeth? Jag lovade en krönika med mina tankar om ämnet - och den är nu på gång. Kommer up på bloggen på lördag, så det är bara att hänga på låset om du är nyfiken!
Okej, jävligt bra saker var det ju. Läge kanske att notera vad som spelas mest just nu?
Den här snubben, King Diamond, till exempel.

Han loggar massor av speltid, och jag håller sakta på att sugas in i den mannens galna, förvridna, mörka och underbara värld.
Riktigt jävligt serverar också The Devil's Blood med nya "The Thousandfold Epicentre", och om jag nu hann med innan deadline så får du en recension på den plattan imorgon. På Werock.

Där är det förresten också jävligt bra saker på gång, tävlingsmässigt. Du har väl inte missat tävlingssiten för denna veckans stolligheter? Böcker och skivor en masse!





Förresten, på tal om jävligt bra.

Lucifer Was!

Otroligt förhäxande, och just den här plattan har jag verkligen tagit till mitt hjärta.

"In Anadi's Bower".

Eller, som texten på ryggen lyder: "Lucifer Was In Anadi's Bower, And Now She Is Resting".

Jag ska verkligen ge detta band full uppmärksamhet och leta mig genom hela katalogen - men jag ska försöka gå emot min natur och instinkt och INTE gå bananas och köpa rubbet på en gång.

En skiva i taget - med uppmärksamhet på den!


Och, på tal om uppmärksamhet.

De här två skivorna har fått mycket sån den senaste tiden.








Du känner, förstås, igen dem. Grymma skivor båda två, och jag har dels "återupptäckt" dem för tillfället, dels valt att lyssna på dem. Det kommer nämligen en Tvekamp mellan dessa båda, så småningom...


Onsdag. Och jävligt bra!

Recension: Kee Marcello "Rockstjärnan Gud Glömde"

Kanske tjuvläste du i Kee Marcellos biografi "Rockstjärnan Gud Glömde", och blev sugen?
Kanske deltog du i tävlingen om ett eget exemplar förra veckan, den som (som vanligt numera) rullade på Werock?
Och nu vill du läsa en recension?
Då ska du leta någon annanstans.
Jag har nämligen skrivit en sådan för Werocks räkning, som finns här - och, nu kommer grejen...
...jag tycker inte att den blev så bra - men jag har helt kört fast.
Försökte i mer än en veckas tid, men det blev inte bättre.
Inte för att boken är dålig (snarare är den rätt bra), men jag bara... fastnade.
Kom inte till något som kändes bra.
Du får ha överseende med det när du läser. Eller leta på ännu något annat ställe!

tisdag 29 november 2011

Och vinnaren av WIMP-abonnemang är...



Magnus Ö!

Många bidrag till tävlingen, och svaret på frågan var förstås 40 platser på Topplistan.

Lotten fick avgöra till slut, och det känns rätt kul att just Magnus namn kom upp - han har ju donerat en jävligt stöddig kartong med skivor till bloggen, och är den som möjliggjort många av Torsdagstravarna (förresten, det är dags för det igen. På torsdag, förstås... klicka F5 hela tiden!). Dessutom har han varit med massor av gånger i tävlingar men inte lyckats vinna i stort sett nått, vill jag minnas.

...And Justice For All, till slut?

Kanske.


Abonnemanget sparkar igång på din telefon om en vecka eller två.


GRATTIS!

Resultat, kvartsfinaler "trummismästerskapen"!

Omröstningen om "Världens Bästa Hårdrockstrummis" rullar vidare, och nu har vi stängt Kvartsfinalerna. Det blev rafflande ända in i sista minuten!

Thomas Haake var riktigt illa ute mot Vinny Appice, och med 45 minuter kvar att rösta ledde den sistnämnde. Till slut lyckades ändå favoriten ta sig vidare till semifinal med minsta möjliga marginal. 27-26 i röster!

Dave Lombardo går fram som en ångvält. Senaste offret blev Neil Peart, och här var det väl aldrig riktigt jämnt. Förkrossande 41-14 blev slutsiffrorna, och hela 27 rösters marginal. Han seglar upp som en favorit till slutsegern, den gode Dave...

Mikkey Dee hade tidigt en stor ledning mot Gene Hoglan, men den knaprades ikapp hela tiden. Ju längre tiden gick, ju fler röster kammade den sistnämnde hem och till slut skrevs resultatet till 29-22 och bara 7 rösters skillnad.

Sista kvartsfinalen bjöd på den enda "bortasegern". Brann Dailor som behövde sudden death-omröstning för att ta sig till denna omgång lyckades besegra Nicko McBrain med siffrorna 23-32, dvs 9 rösters skillnad.

Eftersom semifinalerna spelas ut enligt segermarginalen i kvartsfinalerna som innebär det följande matchup:

Dave Lombardo - Thomas Haake
Brann Dailor - Mikkey Dee

Röstningen öppnar imorgon, tidigt. Häng på låset!

NP: Lucifer Was

Såhär ser den ut.
Min nya besatthet.
Tack Jonny på Record Heaven som fattade att det var sån här musik som han skulle lobba in hos mig.
Norska Lucifer Was och plattan "In Anadi's Bower" rullar numera på repeat. Ruggigt skön 70-talsrock med influenser av Black Sabbath och Jethro Tull - och inte så lite inslag av progg.
Just den skivan verkar inte finns på Spotify, men väl en massa annat att utforska. Dags att öppna läsaren och slå in den här länken!

Visst är det härligt att upptäcka nya grupper som har lite skivor i katalogen? Suveränt!

måndag 28 november 2011

Bilder från helgens tatuering

Projekt vänster arm är ju igång.
För ca två månader sen gjordes första delen - ritning och konturer.
I helgen passade det med nästa steg, första sittningen avseende skuggor.
Hela armen ska bli en japanese sleeve med inspiration från vatten, med två karpar och en oerhörd mäng detaljer.


Först rakar man armen, sen kör man igång.

Bisarr känsla att bli rakad på armarna av en annan snubbe, men det får man leva med.

JollyJonny är trots allt inte vilken snubbe som helst, han är ju grymt kul.

Och det funkar bra att sitta en lördag i studion och snacka en massa skit och lyssna på hårdrock.

En bärs fick man också. Tre-halva.

Musiken - Pantera. Det funkar ju!



Kolla in flaskans etikett noggrannt.

Kul!


Nedan - det gör inte ont, det gör inte ont, det gör inte ont.

Och....det gjorde det faktiskt inte.

Rätt smärtfritt denna gång, bara skuggning på relativt lätta platser.

Tydligen är ett av de svåraste ställena man kan arbeta med som tatuerare själva handleden och vristen. Smalt, svårt att få stöd, mycket senor.

Och Jonny hade gjort en sån helsittning dagen innan, så han valde att köra en enklare del av kroppen idag. Inte mig emot, allt ska ju täckas i längden ändå...



Notera Motörheadtröjan. Den har jag vunnit av Grimgoth.

Notera också att även Jonny drack en öl.

Rätt avslappnad tillställnig på det hela taget alltså!


Ja... men hur blev det då?

Såhär.





Förstås körde vi en massa på insidan av armen också, men det orkar jag inte fixa foton på.

Du får leva med ovanstående.

Kommer ju bli grymt bra när det väl är klart, speciellt mycket längtar jag efter att få färgen på plats, så man ser hur fiskarna ligger delvis under vattnet och delvis över detsamma.


Dessutom... det är en bit kvar va?

Lördagens sittning var väl en tre, tre och en halv timme.

Totalt bedömer Jonny att det är en 7-9 sittningar. 2 avklarade. Pust!

Veckans Citat: Ozzy Osbourne

Jajamen.
Jag har skaffat plåt till Black Sabbath i sommar.
En fredag. 25/5. Swicht!
Denna Veckans Citat blir inspirerat av det...

"Det coolaste har varit att inse hur mycket folk verkligen älskar tidiga Sabbath.
Jag minns när Metallica värmde upp för mig och jag gick backstage och dom spelade gamla Sabbath-album.
Jag trodde först dom drev med mig."

Ozzy Osbourne

söndag 27 november 2011

Demorecension: Eyes Front North



Dags för demorecension, och denna gång ska bloggen bli lite internationell. Vi ska kolla in svensk-franska (mest franska, verkar det som) orkestern Eyes Front North och deras rykande färska 3-spårs EP.

Bandet levererar en visuellt snygg demo, den dystra grå framsidan med träden som speglar sig och nästan gör att man kan vända skivan upp och ner samt en stilistisk logga ger bra vibbar från start.

Lionel Forest (sång, gitarr), Nicolas Simon (gitarr) och Victor Turhan (bas) säger sig själva skapa musik som är mörk, hypnotisk och djupt engagerande genom att inte dra sig för att blanda post-rock, hardcore, doom eller black metal till en egen hybrid som fylls med högljudda gitarrer.


Det låter det!

Tyvärr kan man konstatera att det låter mer nyskapande och spännande på papper än i verkligheten. Alla tre låtarna är långa stycken - de ligger upp mot eller över 8 minuter allihop - och varierar mellan rätt ordinär modern metall och att träffa en episk ådra.

Inledande "Words" är ganska tråkig, och bjuder på sång som kunde vara bättre likväl som ganska rått mixade gitarrer som inte riktigt funkar.

Andra spåret ""Worn As A Mask" funkar bäst, då träffar bandet oftast den där episka grejen som beskrves ovan. Det ger mig vibbar av en akt som Cult Of Luna - till viss del musikaliskt men främst emotionellt - och det är väl då som jag tar till mig Eyes Front North som mest.

På det hela är det dock en besvikelse med tanke på den snygga ytan och den läckra beskrivningen av musiken.



På EP'n har bandet tagit hjälp av Conny Pettersson, men sedan den inspelningen har Fabrice Berger tagit den permanenta platsen på trumpallen, och nu är bandet i full gång med att jaga livespelningar och försöka skriva ett "riktigt" avtal för att komma ut med den första riktiga debuten. Den har de planerat till februari 2012, men för egen del tror jag att det är för snabbt marscherat.

Eyes Front North känns inte färdiga för en fullängdsdebut, och kanske beror det på att man bara varit i farten sedan 2010 som studiopprojekt, och först nu är fulltaliga och kan spela live?

Eller så är det bara jag som fick fel förväntningar av första intrycket?



Du hittar bandets MySpace här, och där kan du kolla in låtarna själv.


Dessutom får vi nog säkert höra talas om bandet mer, speciellt kanske i Frankrike där man verkar satsa hårdare än i Sverige!

Remasters: Hughes/Thrall "S/t"



Gillar du när supersångaren/svängiga basisten Glenn Hughes slår sig i slang med en vass gitarrist, som i till exempel Black Country Communion?

Då är denna omgångs remastrade verk goda nyheter för dig, för det har hänt förrut! Samarbetet med Pat Thrall resulterade dessutom i en fantastisk skiva om man gillar lättuggad hårdrock (ja, stundtals är det väl nästan mer pop och klassisk rock än hårdrock) med känsla för melodi och genomförande.

Skivan i sig är till och med en av journalisten Anders Tegners absoluta favoritplattor genom tiderna, som extra kuriosa, men det är ju inte därför som du bör ha den remastrade plattan i din skivhylla.

Det är ju förstås för låtarna.

Den sorglösa och otroligt smittsamma "The Look In Your Eye" är en sån där låt som man fortsätter nynna på om man hör den.

Inledande "I Got Your Number" ett skönt rockigt och lite funkigt driv.

"Muscle And Blood" pur kvalitet.

Återutgåvan från 2007 kommer Rock Candy Records, ett bolag med känsla för hur en remastrad skiva ska se ut och laddas (de har ju även återutgett Badlands, till exempel), och i detta fall så får man med bonusspåren "Love Don't Come Easy" och "Still The Night".

Jo, "Still The Night" kan du nog känna igen om du gillar Glenn Hughes, men det är ju okej.

Låten är ju ganska bra...


Nå, den booklet som medföljer Hughes/Thrall är laddad med extra material, liner notes och nya intervjuer. På framsidan skryter en etikett med citat från herr Hughes att "My frineds in the music industry talk about "Hughes/Thrall" more than any of my other albums".

Öppna Spotify och lär dig varför!

lördag 26 november 2011

En rejäl klick läsning!


Lördagkväll, och Werock bjuder dels på fläskiga tävlingar som tar slut NU - och mastig läsning. I tävlingen kan du vinna Kee Marcellos biografi, likväl som ett paket med både skivor och T-Shirt från Dozer Records. Tävlingssidan finns här!


Dessutom finns det en hel del läsning att ta del av.

För egen del har jag snackat en del med skivbolaget Dozer Records. Jag var helt enkelt nyfiken på hur man tänker man vågar ta språnget och starta skivbolag (med mera!) i dessa tider, likväl vad någon "på insidan" tänker om branchens framtid.



Dessutom - du vet att du förr kunnat ta del av Toms krönika likväl som undertecknads betraktelser som en del i femårsjubileet. Nu är det Jonte som ger sina tankar, och visst - 5 år till låter ju bra...!

Inte godkänt Helloween!

Det var länge sen jag lyssnade på Helloween.
Eller, ja, inte länge sen jag lyssnade på dem, men länge sen jag hörde något av deras nya material. Har inte brytt mig på bra länge, och det är verkligen en grupp som jag gillar bäst när det är gammalt material.
However, som bekant besökte jag ju Tyskland för en tid sedan, och som en bonus kpte jag bandets senaste alster. För en låg penning.
Tänkte att, when in Germany,..
"7 Sinners" kom 2010, och fick rätt bra betyg av Fredrik på Werock.
Saken är nu den - att skivan är fullkomligt meningslös.
Har lyssnat på den ett par varv nu, men det är så trist att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv.
Och allra allra sämst är det valda singelspåret.
"Are You Metal".
Även Fredrik är inne på att det är ett märkligt val av singel, men detta är inte bara ett konstigt val - det är dålig smak i all dess fullfjädrade form.
"Are You Metal, Heavy Metal?" frågar sig Andi Derris, och man kan tänka sig att alla i hela Tyskland som inte kan mer engelska unisont ställer sig upp och ylar "jaaaa".

Okej då, "World Of Fantasy" och "Who Is Mr Madman" är inte hel oävna, men är det så här Helloween låter numera så är det ju bara dags att lägga ner...

Recension: Coexistence "Flow"

Svenskfranska Coexistence har varit i farten sedan 2009, men "Flow" är deras riktiga debut. Skivan ges ut på eget bevåg, och man hoppas enligt egna ord att detta ska få större skivbolag att få upp ögonen för bandet.
Enkelt uttryckt kan man säga så här - håller bandet lika bra live som de gör på skiva så behöver de nog inte oroa sig. Då är det bara en tidsfråga innan de får skriva på ett snyggt avtal med ett större bolag!
10 spår serveras, totalt mäktiga 68 minuters musik - men det är lite av en lögn. Sista låten "Akira" är nämligen nästan 25 minuter lång, och resterande spår är relativt "normala" i längd - vilket är bra.
Bandet spelar musik som hämtar sin inspiration av akter som Symphony X, Dream Theater, Evergrey och Pain Of Salvation, och det kräver förstås några grundbultar för att man ska komma undan med det.
1) Gott låtsnickeri.
2) Bra hantverk med instrumenten, och
3) En sångare av hög klass.

Coexistence besitter för det mesta alla tre, och det ger dem den ljusnande framtid som det talas om i inledningen av recensionen. De starka personligheterna i bandet är Gregory Giraudo som hanterar gitarrspelet och Carl Lindquist som står för sången - och de gär det båda med den äran.
Framförallt finner jag sången varierad och ofta ganska fascinerande.
Produktionen på skivan är också mycket passande, och gör de instrumentala insatserna rättvisa.
Den sista grundbukten är då låtsnickeriet.
Inledande "Carrion Comfort" är ett gott exempel på hur bandet låter sett över hela skivan, men det är i efterföljande "Web Of Oppression" som det lyfter som mest. Den låten är smittsam å det grövsta, och flera gånger har jag de senaste veckorna funnit mig själv sjunga en del av textstroferna - framförallt bryggan/inledningen av refrängen "whats the point of asking when we both know the answer..."
Mycket snyggt.
Även titelspåret "Flow" är riktigt bra, det startar på ett närapå balladliknande sätt innan man höjer temperaturen stegvis. Bra!
Håller det dock hela vägen, i samma klass?
Njaej. Visst, relativt hårda "Lord Of War" och "Seize The Day" är bra låtar men inte riktigt på samma nivå. Finurligt döpta "Layarteb" (läs det baklänges så får du se..) är också okej, liksom "Twisted Soul", men balladen "A Rose To Wither" är ett svagt kort i leken, liksom avslutande "Akira". Där har man nog fallit offer för sina egna amobitioner och pretentioner, och som lyssnare blir det helt enkelt lite för trist i längden...

Nå, totalt sett är detta ändå en bra skiva, och framförallt en mycket lovande debut.
Coexistence är verkligen ett band att hålla ögonen på i framtiden om man gillar denna typ av musik, och betygstrean hade kunnat glida upp lite om avslutningen på skivan hållits upp lite i nivå.
Skivan finns ju tyvärr i skrivande stund inte på Spotify, men du får kolla in bandets hemsida eller MySpace istället.

Bästa Spår: "Web Of Oppression"

Coexistence "Flow" - 3

fredag 25 november 2011

101, 102, 103...

Jag har under året haft ett vad med min kära hustru.
Hur många nya CD-skivor som flyttat in i min hylla.
Mitt bud - inte mer än 100, hennes... långt över.
Så vi har fört räkning.
Igår landade skivorna som ger mig dödsstöten i vadet.
nummer 101. 102 och 103.
The Devil's Blood, Lucifer Was och Fight.

Fan.
Storförlust alltså, det är ju en försvarlig del av året kvar och beställningar ligger på kommande Vektor och Vildhjarta.
Hustrun blev så glad att hon slog på stort igår.


Jo, du ser rätt.

Till världens bästa pannkakor (som undertecknad faktiskt står för, det kanske är det enda jag gör bra i köket) så serveras ett glas rött.

Vete fan om det var speciellt gott, men har man vunnit så har man...

Döden är närvarande



Fredrik tipsade bloggen om dessa två återutgåvor.

Remastrade mästerverk från jänkarna Death.

"Human" och "Individual Thought Patterns".

Fantastiska skivor i grunden, och för en sådan som jag - som inte hängde på när det väl begav sig utan i efterhand har letat mig fram hit - så innebär lyssningen en ren fröjd.

Speciellt som ljudet är så bra på dessa utgåvor.

Lyssna på hur Steve DiGiorgio blästrar skiten hur sin bas och ändå lyckas göra det... ja, svängigt och progressivt, på något sätt.

Fin lyssning detta, speciellt i lurar, och du kan räkna med att en eller båda skivorna dyker upp i Remastersserien vad det lider.

Om bloggen lever så länge.

Det vet man aldrig.

Nu när döden är närvarande!

Veckans Tips: At Vance "Chained"

At Vance är verkligen ett andra klassens band.
Egentligen.
De skapar musik som man oftast kan vara utan, och har inte gjort något bestående avtryck på omvärlden på det stora hela - trots att man klämt ur sig rätt mycket plattor (nä, jag har inte hört alla, men en del av dem).
På skivan "Chained" från 2005 har man dock ett trumfkort som gör plattan till något väsentligt, och till en skiva som jag spelar sådär smygmycket. Återkommer till relativt ofta.
Det trumfkortet heter Mats Levén.
Han hanterar nämligen sången på ett fenomenalt sätt, och gillar man den mannens lite skitnödiga sätt att sjunga - som jag verkligen gör - så blir det här en skiva som tar ett steg upp från enkel och snabb power/heavy-metal till lite mer.
Låtar som "Rise From The Fall" och "Run/Leave" skulle annars ha varit ganska banala men funkar fint - men de största ögonblicken kommer när Levéns röst får lyfta låtarna med lite lägre tempo.
"Heaven" och "Two Hearts" är goda exempel på det, liksom helt klart titelspåret "Chained".
En riktigt bra låt som börjar i lite smygande start men växer ut ett fantastiskt epos.
Snyggt!

Nå, Veckans Tips denna gång är ändå relativt smalt.
Du vet nog om du gillar denna typ av hårdrock, och i så fall behöver du kolla in det.
Skivan finns på Spotify, så det är bara att hugga in.
Gillar du inte riktigt denna typ av musik men ändå vill ha Levéns sköna stämma så rekommenderar jag detta istället. Krux. Liiiiiite tyngre...

torsdag 24 november 2011

Kvartsfinal

Jaha, det blev Brann Dailor som till slut knep den sista slutspelsplatsen.
Sudden Death slutade med en ganska komfortabel seger mot Tobben Gustafsson till slut (mer än 10 rösters marginal, 20-9), och det innebär att vi äntligen är igång med KVARTSFINALERNA!
Eftersom det är rankingen som styr och några tidigare har fallit bort så har vi en ny ranking på de som är kvarvarande (som du hittar ute till höger).
Det innebär att vi har följande uppställning:

KVARTSFINALER
Thomas Haake - Vinny Appice
Dave Lombardo - Neil Peart
Mikkey Dee - Gene Hoglan
Nikko McBrain - Brann Dailor

Detta är också den sista omgången som alla kvarvarande skinnpiskare har fördel av sin tidigare ranking. Vad innebär det då?
Jo, att man fortsättningsvis kommer att rankas efter sin vinstmarginal.
Alltså, den som vinner med 10 rösters försprång räknas högre än den som vinner med 5 rösters försprång. Sen möts de på det viset i semifinalen.
Och nu är det ju bara tajta matcher kvar. Spännande!

Tävling: Vinn årsabonnemang från WIMP!


Har du funderat på det där med Spotify, och om det inte finns något alternativ?
Det gör ju det.
WIMP, till exempel - och nu kan du vinna ett årsabonnemang. Här och nu!
WIMP i sig kanske kräver lite av en presentation, i alla fall en kortis.
Det är, om jag inte har helt fel, ett företag från vårt västra grannland Norge som ger dig möjligheten till streamad musik.
Du tar del av musiken via din dator, telefon eller kanske stereon. Musiken är tillgänglig även off-line, och naturligtvis kan du skapa spellistor och annat.


Mängden musik som finns tillgänglig är förstås ofantlig, vi pratar om miljontals låtar i alla genrer, och det finns möjlighet att prova tjänsten gratis ett tag. Du hittar hela paketet här!

Men - vill man ha en riktigt bra upplevelse så ska man ju go "all in" och skaffa ett riktigt abonnemang.


Ocj varför inte gratis?

Just nu kör Metalbloggen - i samarbete med WIMP - en liten tävling där priset är ett årsabonnemang. Gratis.

Snyggt va?


Så, vad behöver du göra då?

Inte mycket. Öppna den här länken, kolla in Sverigetopplistan för album - och kolla hur många placeringar som listas. Just nu, i skrivande stund hittar du för övrigt Megadeths nya "Th1rt3en" på plats 39 som enda reprentant för hårdrock, men det kan vi ju ändra på om vi börjar använda tjänsten.

När du vet svaret så skickar du ett mejl till chief-rebel-angel@hotmail.com och talar om det, samt ditt namn och ditt telefonnummer så att WIMPs representanter kan kontakta dig och sparka igång abonnemanget.

Lätt va?

Och gratis.

Bara att köra, tycker jag.

Du har till och med måndag på dig!

Recensioner av In Flames och Decapitated!

Werock fortsätter förstås firandet av 5 år, och tävlingarna rullar som vanligt. Det har du säkert inte missat. Vad du kanske inte sett är de nya liverecensionerna som kommit upp på siten.

Fredrik står får en mycket fin litterär insats när han beskriver In Flames (ja, och förbanden Ghost och Trivium också för den delen) spelning i Göteborg, och det får i alla fall mig att önska att jag var där. Episk känsla i både text och spelning, vad jag förstår - och du hittar den här.


Är du mer inne på fullständigt röj så kanske en recension av livepaketet med Fleshgod Apocalypse, Aborted och Decapitated som Martin har satt i sig. Det verkar ha varit en mastig måltid, men visst blir man sugen på att nu äntligen ta sig an de där skivorna som legat på "att kolla in"-listan och som för min del innehåller både Fleshgod Apocalypse som helhet och Decapitateds senaste? Kolla in recensionen och bilderna här!


Så. God morgon!

onsdag 23 november 2011

Blogg i Fokus: SpinningBlack

Hey ho, let's go!
Det har blivit dags att återse en kär favorit igen. Blogg I Fokus, serien där vi kollar in vad som egentligen döljer sig bakom de sidor som undertecknad själv härjar runt på.
Denna gång dyker vi ner i en blogg som jag följer av flera anledningar. Dessa kan enklast sammanfattas som genuin entusiasm, jag gillar att det alltid är läsvärt och skrivet med hjärtat när dte kommer upp inlägg här, och det lyser igenom att skribenten verkligen gillar de saker han skriver att han gillar.
Dessutom är detta den blogg som har det bästa namnet av alla.
Jo, jag pratar givetvis om SpinningBlack!

SpinnigBlack, en blogg om dina skivor. Jag har fått för mig att namnet kommer från den snurrande svarta vinylen. Har jag rätt? Och hur kom du på det namnet i så fall, det är ju ett av de bästa i cyberrymden!
Visst har du rätt. Det handlar helt enkelt om en hyllning till vinylskivan. Namnet kommer från Pearl Jams låt Spin the black circle från albumet Vitalogy (1994).

Okej. Bloggen då. Vad hittar man där, och har du någon speciell filosofi när det gäller dina inlägg?
Framför allt handlar den om mina skivor (har ju ganska nyligen lagt till "en blogg om mina skivor). Utöver skivor dyker ibland inlägg om nån musikbiografi upp, och man kan även få sig en filmrecension. Tyvärr har väl just filmrecensionerna lyst med sin frånvaro då det helt enkelt inte ses så mycket film för tillfället. Filsofin är väl främst att visa upp schyssta vinyler och trevliga utgåvor. Försöker även bjussa på ett gäng egentagna bilder.

Man kan läsa sig till att det är KISS som är husgudarna, men ändå tycker jag att det är hygglig variation på de skivor du går igenom. Vad är det som gör att du fastnar för en grupp eller skiva?
Oj, det var en svårare fråga. Jag börjar med att svara att visst är det Kiss som är husgudar. Jag har lyssnat på dem i snart 30 år, så visst har de en speciell plats i hjärtat. Annars lyssnar jag på väldigt mycket, främst traditionell heavy metal, men även glam och sleaze. Sedan en del goth som mina andra favoritband Paradise Lost och Type o Negative. Sen gillar jag lite annat som Depeche mode, Doors, Nick Cave och Bruce Springsteen. Kvalitetsmusik skulle jag vilja sammanfatta det.

Du har även skivsamlingen på Pop.nu. Varför det? Och är du mer samlare än musikälskare, eller tvärtom?
Det är bra att ha samlingen listad. Dels för att jag inte alltid kommer ihåg exakt vilka skivor jag har så det kan vara bra att kolla när jag är ute på skivjakt. Dels för att det är ju kul att lista saker och ting. Jag är mer musikälskare än samlare, behöver inte alltid ha originalpressar utan kan nöja mig med att få tag i plattan. Men visst, jag gillar schyssta utgåvor!

Är det mer spännande att komma hem och lägga på en vinyl som är förpackad i dina förväntningar, eller att lägga ut ett riktigt bra inlägg?
Svår fråga, får nog bli att jag tillfredsställer mitt ego först genom att granska paketet, hålla och granska vinylen sen är det givetvis gött att lägga upp den på bloggen.

Vad är det roligaste med att blogga, egentligen - och finns det någon baksida? Vilka är inspiratinoskällorna?
Det roligaste är att jag lyssnar ordentligt på albumet och så givetvis att få kommentarer och lite cyberkontakt med likasinnade. Baksidan är nog att jag ibland känner att jag inte uppdaterar tillräckligt ofta då tiden inte alltid räcker till. 3 småbarn, hus och jobbet gör att tiden ofta är knapp, men tar de tillfällen som bjuds på att spisa vinyl och blogga. Inspirationskälla är Film och musikbloggen! din blogg (inget fjäsk), och It's about trout.

Dags för en obligatorisk fråga... vlka sajter hänger du själv på? Finns det några guldkorn du kan dela med dig av?
Det är väl inga jättespeciella sidor men här är några recordnerds.se, swedenrock.com, kissarmysweden.com

2011 lider mot sitt slut. Vad har varit bäst av det som släppts i år - och har någon gammal goding seglat upp på din radar under detta år?
Tycker 2011 är ett bra skivår med Machine Head, Mastodon, Opeth, Dream Theatre och Alice Cooper. Har inte hört Megadeth ännu. Får väl sätta ihop en topp tio lista sen. Men tror nog att jag för dagen håller Saxon högst!
Gamla godingar som jag missat är Heavy Loads "Death or glory" och "Stronger than evil". Vilka mästerverk!

Du, kolla djupt in i spåkulan och försök förutse framtiden. Vad blir höjdpunkten 2012?
Skulle kunna bli Skogsröjet festivalen i Rejmyre. Ska ju så klart bli spännande med nya skivor från Kiss, Europe och Paradise lost.

Varför är vinyl förresten bättre än CD?
Främst är det nog för känslan. Att hålla i vinylen. Stora omslag. Och så lyssnar jag mer koncentrerat på vinyl då jag behöver hålla mig i närheten för att strax byta sida på skivan.

Till sist - vilket hårdrocksvin är egentligen godast?
Kul att du tar upp vinfrågan. När jag startade bloggen hade jag för avsikt att också skriva inlägg om drycker. Idag har jag precis gjort klart min vinkällare, redo att fyllas på med tunga rödviner. Givetvis är Kiss Zinfire Zinfandel vin godast!!!


Ja.
Visst är det roligt med Blogg I Fokus?
Underbara små vardagsvetskaper om de där sidorna man hänger på, och dessutom tänkvärt. Det är klart att man lyssnar mer fokuserat med vinyl om man behöver vara in ärheten för att kunna vända sida - men det har jag aldrig tänkt på.
Tack Daniel, för inblicken i din blogg SpinningBlack.
Glid dit nu för att kolla.

Vasa?
Fler Blogg i Fokus?
Visst. Kolla Arkivet. Det kanske inte är helt uppdaterat bara, så du kan ju alltid prova att söka också. I sökfältet...

Jävulska bilder på Watain!

Du vet ju att denna blogg publicerade en del bilder från spelningen med The Devil's Blood och Watain senast? Den som gick av stapeln på Münchenbryggeriet? Skönt stämningsfulla bilder levererade av Per, men jag antar du vill se fler?
Riktigt jävuskt snygga bilder?
Demonia har givetvis placerat sig bra, och nu har hon publicerat allt.
Fantastiska bilder från en person i rätt vinkel - hon tog helt sonika hjälp av en snubbe vid namn Viktor Kjellberg!
Kolla in dem. Genast. Du hittar Watain här, och The Devil's Blood här!

tisdag 22 november 2011

Brann vs Tobben!



Första delen av slutspelet i Världens Bästa Hårdrockstrummis är avklarad.

Åttondelsfinalerna slutade såhär:


Thomas Haake - Chad Smith.... 33-13

Dave Lombardo - Tim Yeung... 47-2 (!!!)

Mikkey Dee - Snowy Shaw... ??

Nikko McBrain - Dave McClain...28-18

Brann Dailor - Tobias Gustafsson...20-20

Gene Hoglan - Tommy Lee...??

Ian Paice - Vinnie Appice...14-26

Tommy Aldridge - Neil Peart...21-22


Det verkar som om något konstigt skett med antalet röster för Mikkey Dee och Gene Hoglan, men alla namn i fet kursiv stil har trots allt klarat sig vidare till kvartsfinalen.

Men.

Vänta nu?


det är ju oavgjort i en match - och det är Vomitorys Tobben Gustafsson som ännu en gång behöver sudden death?

Alltså - kort rösttid nu, men du kan rösta på Brann Dailor eller Tobben nu!

Årets julklapp - Rock Science?

Undrar du över vad du ska köpa i julklapp?
Till mamma, brorsan, syrran, katten eller dig själv?
Goda nyheter.
Du kan sluta leta nu.
Svaret är det nya spelet Rock Science.
Ett spel som en av bakgrundsfigurerna säger såhär om:

Think Monopoly, Black Jack, Trivial Pursuit,
Roulette all rolled up in one. The theme being rock 'n' roll"


En av bakgrundsfigurerna, förresten.
Han heter Nicke Andersson.
Du kanske har hört talas om honom?
Entombed, Hellacopters, Death Breath, Imperial State Electric?
Mannen med 1000 järn i elden?
Exakt han. Ovanstående citat kommer från inspelningen av Imperial State Electrics "Rock Science Anthem".
Nå, det som är så jäkla häftigt med detta spel (nä, jag har inte spelat det själv... ännu....) är att det verkar vara anpassat efter allas kunskap. Olika expertnivåer samt det faktum att man kan betta på vad en annan person kommer att fixa gör det ett bra familjespel.
Tror jag.
Men, för tusan - lita inte på mig.
Kolla in video själv!





Okej, sugen på att lära dig mer nu?
Läsa mer, kolla in siten?
Bra det.
Den finns här. Rock Science. Vilken grej!

Nostalgi

Åker ner till norrköping för att hålla i ett kundevenemang under morgonen idag. Tillbaka i El Stoccolmo runt lunch om allt går som det ska, och på vägen ner laddar jag med nostalgi.
Artillery "By Inheritance" i remastrad återutgåva!
Danska thrashgruppens tredje skiva är en sån där histroia jag haft på vinyl och har köra minnen till.
Låtar som "Khomaniac", "By Inheritance" och "Don't Believe" är ju hits fortfarande, så det blir en fin resa. La även Death "Individual Thought Patterns" för hemresan, så risken for fortkörningsböter kanske är överhängande...!

måndag 21 november 2011

Bildspecial: In Flames och Ghost på Hovet, 18/11

I fredags var ju In Flames och spelade på Hovet här i Stockholm. Man hade med sig en hel bredsida med förband, och det verkar ha varit en helkväll. Många texter och kommentarer uttrycker att man är riktigt nöjda med spektaklet, trots att många har svårt för Trivium.
Menlöst band, om du nu frågar mig, men samtidigt ett logiskt förband till just In Flames.
Nå, det om det.
På plats i fredags var Magnus, som den senaste veckan agerat hovfotograf till bloggen (först Arch Enemy, sen Club Distortion... ojoj, det kommer bli en dyr nota...), och han gör att det idag serveras ett helt knippe suveräna bilder.
Först Ghost och Trivium, sen en kavalkad med bilder från huvudattraktionen.
Tack Magnus. En gång till!






















...avslutsbilden är ju klassisk In Flames dessutom.

Är de Sveriges bästa liveakt?

Mycket möjligt!