Metalbloggens samarbetspartner:

fredag 31 december 2010

Årsbästalistan 2010 - och Gott Nytt År!

Gott Nytt år, kära läsare. Tack för 2010, och välkommen in i 2011.
Årsbästalistan 2010 ser ut som följer (recensioner i hyperlänkar på skivans namn):

1) High On Fire "Snakes Of The Divine"

2) The Sword "Warp Riders"

3) Watain "Lawless Darkness"

4) Grand Magus "Hammer Of The North"

5) Keep Of Kalessin "Reptilian"

6) Bring Me The Horizon "There Is a Hell..."

7) Black Label Society "Order Of The Black"

8) Death Angel "Relentless Retribution"

9) Bad Religion "The Dissent Of Man"

10) Khoma "A Final Storm"

11) Misery Index "Heirs To Thievery"

12) Bullet For My Valentine "Fever"

...vill du läsa mer om motiveringar så rekommenderar jag den fullständiga listan på Werock!

GOTT NYTT ÅR!

torsdag 30 december 2010

Årets Bästa, del 2 (2)

Okej, är ni med?
Här kommer del två av kavalkaden med alla Årets...
---------------------------------------------------------------------------------------------------
..Bästa Konsert:
Herrejävlar - vilken spelning de bjöd på, Australiensarnai Airbourne!
helt chockad, och halvdöv i en vecka efter.
Magiskt bra.
Så bra att det toppade svartmässan med Watain på Klubben bara en dryg vecka innan, och det säger inte så lite. Det har för övrigt varit ett riktigt bra konsertår, och jag har till och med fuskat lite och lyft jubileumsspelningarna med Candlemass och Opeth.
So sue me. Det är min blogg!
----------------------------------------------------------------------
..Bästa Öl:



Även i år har det tyska ölet funnit sin väg em till Rebellängeln.
Löwenbräu tog över som husöl under sommaren, och stannade kvar.
Enkelt, gott, lätt.

Bäst av alla var nog ändå Sleepy Bulldog Summer Pale Ale.
Gotland regerar, för helskotta!
---------------------------------------------------------------------
...Bästa powermetal:


Vad jag förstår av människor med mer känsla för sånt så har det varit ett rätt bra år för powermetal. Helloween och Blind Guardian levererade tydligen bra plattor, och Avantasia-dubbeln kom ju i år också.
Själv slår jag ett slag för en platta som kanske ör lite av en slamkrypare. Jag har knappt sett den på någon årsbästalista, och det är lite konstigt - för i alla enkelhet har Masterplan förenats med Jorn Lande på sång igen, och klämt ur sig en lite pärla.

It's Time To Be King!
----------------------------------------------------------------
..Säkraste Kort:

Punkveteranerna i Bad Religion levererar. Hela tiden.
"The Dissent Of Man" är verkligen inget undantag, och man förbluffas över att de fixar att spotta ur sig så mycket bra musik, år ut och år in.
Skulle jag nämna någon runner-up så skulle det väl få bli Motörhead, men mer om det i vad som antagligen blir 2011 års första recension...
------------------------------------------------------------------------
..Bästa Döds:

Det har varit ett bra år för dödsmetall, so they say.
Och det har det. Grejen är bara att jag av någon anledning inte riktigt varit "där" i år, och har dragits mer till annan musik. Kvalitén på en del släpp går dock inte att förneka, och främst i ledet står Misery Index. Bra texter, bra ös, bra låtar, bra musikantskap... what's not to like?
Även Immolation ska ha heder av sin platta (som dessutom har ett rasande snyggt omslag, eller hur?), och sen kommer de som ett pärlband. Interment, Stench, Trident, Unleashed... bra grejer hela vägen!
---------------------------------------------------------------------------------
..Bästa Live:


Otroligt bra år för liveskivor i år.
OTROLIGT bra!
Riktigt svårt att utse en vinnare, faktiskt, även om man fuskar lite för att slippa svåra beslut.
Det har jag gjort, och plockar bort sånt som "bara" finns i version med DVD/CD-paket. Då försvinner saker som Amorphis, Opeth, Behemoth, Big 4 Live. Små akter (inte!) med dåliga livesläpp i år (inte!).
Kvar är renodlade liveskivor, och där får man bortse från saker som Megadeth, Candlemass och t o m den stora Dio - för genren tillhör en skara återförenade svenskar.
At The Gates från Wacken är helt enkelt föredömligt bra skit!
------------------------------------------------------------------------
..Snyggaste Merch:
Jo, det är sjukt svårt att få tag i en av de här T-shirtarna från doomveteranernas 25-årsjubileum.
Jo.
Jag har en...
-------------------------------------------------------------------------------
..Bästa Whisky:

I år har jag verkligen gått bananer när det gäller den gyllene malten. Massor av riktigt bra dryck har runnit min väg, men ingen har jag fastnat för på samma sätt som den här runda juvelen. Glenrothes Robur Reserve är härligt mjuk och förtjänar förstaplatsen!

Övriga malter att nämna skulle väl vara Mackmyras Special 04, Balvenie Portwood 21, Aberlour a'bunadh och Hakushu 18 YO, för att nämna några...
-------------------------------------------------------------------------
...Bästa Låt:

1) High On Fire "Bastard Samurai"
2) Watain "Waters Of Ain"
3) The Sword "Lawless Lands", Hardcore Superstar "Last Call For Alcohol" och Dimmu Borgir "Dimmu Borgir" - men här finns det i ärlighetens namn hur många kandidater som helst.

Det första två är dock relativt ohotade. Tycker jag.
Och inget har varit bättre än just "Bastard Samurai" med Matt Pikes släpiga stämma.
Grymt bra!
----------------------------------------------------------------------------
..Största Förlust:

En kategori ingen vill veta av, ingen vill ha - men i år är det ett faktum. Ronnie James Dio försvann från oss, och han kommer att vara saknad och ihågkommen, och ska jag i ärlighetens namn summera musikåret 2010 till en enda sak så är det detta jag kommer att bära med mig.
Oavsett hur bra skivor som släppts under året.
Det känns också som en lämplig kategori för att sätta punkt på sammanfattningen!
--------------------------------------------------------------------------------

Phuu!
Det där var ju en hel radda olika saker, och som vanligt har man väl glömt en massa.
Årets Video, t ex, blir det inget av. Jag har faktiskt inte fastnat så mycket för någon speciell sak. Skulle jag tvingas välja något så blir det väl Behemoths "Alas, Lord Is Upon Me", men det känns futtigt att ta något bara för sakens skull. Passar istället på att skicka lite "get well"-tankar till polacken och hoppas att det hjälper!
imorgon är det nyårsafton.
Då publiceras Årsbästalistan. På den här siten får du de 12 bästa skivorna, precis som förra året. På Werock får du de 10 bästa från alla skribenter.
Passar väl bra om du inte gillar att fira tolvslag?

onsdag 29 december 2010

Årets Bästa, del 1(2)

Det är dags nu. Snart räknar vi timmar som är kvar på hårdrocksåret 2010, och givetvis ska det sammanfattas. Det sker på den här bloggen i två maffiga kavalkader, idag och imorgon.
Varsegod, här kommer alla Årets...

-----------------------------------------------------------------------------------------------
..Bästa Konsertrend:


Detta år har alltså bjudit på inte en, utan två specialdesignade jubileumskonserter från svenska världsledande band. Opeth har fyllt 20, och Candlemass har fyllt 25 år, och jag har fått äran att bevista båda de fenomenala spelningarna. TACK!
Att båda banden dessutom gör det tydligt att detta bara är en milstolpe och ingen ändhållplats gör det hela så mycket bättre, och jag hävdar att dessa två spelningar har varit årets bästa - oavsett vad jag kommer att skriva längre fram.
Tack, Opeth.
Tack, Candlemass.
Vi gör det väl igen va?
--------------------------------------------------------------------------------------
..Största överraskning:
Att den gamle Glenn Danzig, Elake Elvis själv, skulle ha förmågan att komma tillbaka till gammalt gott slag och klämma ur sig en så jäkla bra platta hade jag adlrig någonsin kunnat gissa. Jag trodde han var too far gone med konstigheter, och att hans hjärnspöken fullständigt tagit hans förmåga att faktiskt skriva bra låtar. Ack, så fel jag hade. Tur det.
Synd bara att produktionen är så jäkla svag, för dte här hade absolut varit en skiva föär årstopplistan annars. Lyssna bara "The Revengeful", "Hammer Of The Gods" eller avslutande "Left Hand Rise Above" - det är Danzig i högform!
-----------------------------------------------------------
...Bästa Vin:
...vet jag faktiskt inget om. Definitivt coolast är hur som helst Motörheads vin, det råder det ingen tvekan om. Jag har en flaska, men den är inte öppnad så smaken kan jag inte säga något om. Än. Extra rolig detalj i sammanhanget är att Lemmy själv, enligt tidningen Allt Om Whisky, helst ville ha ett rosévin. Det känns ju... hårdrock?
------------------------------------------------------------------------------------------
Största Besvikelse:
En besvikelse hör ju förstås ihop med förväntningen. Och mina förväntningar var verkligen skyhöga på Witcherys giv "Witchkrieg", speciellt efter det fantastiska omslaget. Bandet består ju dessutom av idel superproffs.
Totalt sett tycker jag tyvärr inte alls att detta blev bra, och det hänger främst ihop med sångaren Legion. Jag har inget emot hans sång i ex Marduk, men för mig blev det här bara pannkaka. Jag tycker inte att det passar i den mer thrashiga musik som Witchery lirar, och när dessutom själva låtarna inte är så grymt starka på "Witchkrieg" så blev resultatet för min del en dena stor suck.

Den här skivan har inte spelats alls sen den kom, i stort sett.
------------------------------------------------------------------
...Roligaste:

Rent privat har det verkligen varit ett händelserikt år. Giftermålet tar förstås priset, men även för Rebellängeln har det hänt mycket roliga musikmässiga andra saker. Allra högst måse jag nog placera alla intervjuer med artister för Werocks räkning, och kronan i den juvelen är för egen del snacket med Zakk Wylde. Säg vad ni vill, jag tycker det var skitkul, och kommer leva länge på det!


Förutom Zakk så har det varit grymt mycket andra roliga snack. Rob Cavestany från Death Angel var nog trevligast, och mest ödmjuk är nog Martin "Axe" Axenroth i Opeth!
-----------------------------------------------------------
..Bästa Comeback:




..kommer från två grupper på bokstaven A. Både Accepts "Blood Of The Nations" och Armored Saints "La Raza" har verkligen gått hem hos mig, och jag har efter en hel del funderingar kommit fram till att det minsann är sången som är grejen. Både John Bush och Mark Tornillo gör riktigt bra insatser, och dessa två plattor har spelats mycket under året. Låt oss hoppas att båda dessa comebackplattor markerar startskottet för en ny storhetstid!
-------------------------------------------------------------------------
...Bästa debut:

Norska Kvelertak har tagit hela Sverige med storm känns det som, och de måste väl anses vara årets debut (möjligtvis i konkurrens med den andra stora hypen i år, Ghost) - även om jag personligen lyssnat mer på en annan platta, och nog egentligen tycker att det är bättre.

The Wretched End har helt enkelt klämt ur sig en fenomal platta. Grymt bra, och har du missat den så är det bara att ågärda. Bums!
---------------------------------------------------------------------------------------------------
...Bästa Blogg:

3) The Great Nasuea

Hur Stones och Thetania som kör Tune Of The Day orkar fattar jag inte, men jag är glad över att de gör det. Ny låt varje dag i flera års tid, och inte bara bra variation - dessutom mängder av sköna backstagebilder och annat kul från bakom scenen. Att de dessutom delat med sig av så sjukt mycket roliga bilder till den här bloggen gör dem till Årets Blogg i mina ögon.

Tvåa är 666 Skulls. Inte mycket att säga om det, Slusk är ju genialiskt galen... och tredjeplatsen kniper Tom S på The Great Nasuea. Bra texter, en del inlägg så bra att jag egentligan borde lägga mitt egna plumpa skrivande!
---------------------------------------------------------------------
...Bästa Ickerock:


Jag gillar Kings Of Leons säregna sound. Förra given var fantastisk, men även årets "Som Around Sundown" är bra.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
...Snyggaste Omslag:


...kanske inte ens är en skiva från 2010, men Throwdowns "deathless" var i stort sett omöjlig att lägga fingrarna på under slutet av 2009, så den får räknas in. Och snygg är den så det förslår!
Kolla in liemannen som gömt sig i pupillen... läcker detalj, tycker jag!

Andraplatsen kan vi viga till svenska Witchery. Rasande snyggt konvolut, med den där nazizombieromantiska känslan. Synd att inte själva skivan var lika läcker, men ändå. Tumme upp för omslaget!
---------------------------------------------------------------------------------
...Chips:

Inga alls! I år har jag dominerats av jordnötsringar, konstigt nog.

Vete fanken hur det gick till, men det har blivit en grej i familjen, att varje vecka avslutas med soffmys på fredagarna, och då har just jordnötsringar varit grejen. Skulle jag tvingas välja ett chips så blir det dock naturligtvis samma vinnare som förra året. Black Rain Habanero!

--------------------------------------------------------
...Black Metal:
Är förstås Watain med "Lawless Darkness". Vinnare av de flesta aggregerade årsbästalistor runt om i branchen, och med en svärtad äkthet som går utöver det mesta. Övriga topplaceringar borde vara Keep Of Kalessin, Abigail Williams, Winterfylleth och Dimmu Borgir - om nu det kan räknas till black metal...
-----------------------------------------------
Så, det var alla grejer för idag. Imorgon kommer del två av Årets Bästa!

tisdag 28 december 2010

2009 års bästa

Nu är det mellandagar och kanske tror du att rubriken på det här inlägget är fel.
Men det ska faktiskt stå 2009.
Detta är nämligen en tillbakablick på förra året, och en kavalkad i alla "Årets..." från 2009.
Imorgon kommer ett mastodontinlägg som kikar på 2010, men lite nostaligi till dess är väl inte fel? Nä. Varsågod, här är alla 2009 års bästa.
Vill du läsa mer om det hela (och se vilka som kom tvåa, eller se en bild) så klickar du helt helt enkelt på länken för varje kategori.
Nu kör vi!

2009 Års Bästa Julsång: Rage Against The Machine "Killing In The Name"
2009 Års Bästa Whisky: Springbank 10YO
2009 Års Bästa Träningsmusik: Lamb Of God "Wrath"
2009 Års Bästa Ickerock: U2 "No Line On The Horizon"
2009 Års Största Besvikelse: Killswitch Engage "S/t"
2009 Års Säkraste Kort: Slayer "World Painted Blood"
2009 Års Bästa Chips: Black Rain Habanero
2009 Års Bästa Video: Paradise Lost "Faith Divides Us - Death Unites Us"
2009 Års Bästa Överraskning: Pearl Jam "Backspacer"
2009 Års Snyggaste Omslag: Tribulation "The Horror"
2009 Års Fulaste Omslag: Jorn "Spirit Black"
2009 Års Bästa Tipsare: Nattgeten
2009 Års Bästa Comeback: Alice In Chains "Black Gives Way To Blue"
2009 Års Bästa Öl: Brewdog Punk IPA
2009 Års Bästa Namn: Chickenfoot
2009 Års Bästa Live: Dark Tranquillity "Where Death Is Most Alive"
2009 Års Värsta Miss: Hypocrisy "A Taste Of Extreme Divinity" och Funeral Mist "Maranatha"
2009 Års Bästa Spelare: Kimmo Koskenkorva, Skellefteå AIK
2009 Års Bästa Blogg: Blasphemedia Metal 4 Life
2009 Års För Sena Inköp: Gorgoroth "Quantos Possunt Ad Sathanitatem Trahunt"
2009 Års Bästa Dödsmetall: Tribulation "The Horror"
2009 Års Bästa Konsert: Behemoth på Klubben
2009 Års Bästa Black Metal: Immortal "All Shall Fall"
2009 Års Svensktopp: Tribulation "The Horror"
2009 Års Genombrott: Baroness
2009 Års Hedersomnämnande: Megadeth "Endgame", Gates Of Slumber "Hymns Of Blood And Thunder" och Kongh "Shadow Of The Shapeless"

Phuu... många utmärkelser!
Bara en sista post kvar. 2009 Års 12 Bästa.
Såg ut som följer (med länk till ev recensioner i varje bandnamn):

ÅRSBÄSTALISTAN 2009
1 - Mastodon "Crack The Skye"
2 - Amorphis "Skyforger"
3 - Tribulation "The Horror"
4 - The Devil's Blood "The Time of No Time Evermore"
5 - Paradise Lost "Faith Devides Us, Death Unites Us"
6 - Pearl Jam "Backspacer"
7 - Baroness "Blue Record"
8 - Lamb of God "Wrath"
9 - Immortal "All Shall Fall"
10 - Ghost Brigade "Isolation Songs"
11 - Katatonia "Night Is The New Day"
12 - Necrophobic "Death To All"

2009 var uppenbarligen ett bra år. Återstår att se hur 2010 sammanfattas...

måndag 27 december 2010

Hifi och Musiks Årsbästalista (spoiler)

Första mellandagen idag, och det börjar vara dags att summera året.
Sen tidigare har du fått Close-Up Magazines samt Sweden Rocks Årsbästalista.
Idag är det dags för ytterligare en, och nu är det riktigt konstigt.
Vi pratar om Hifi och Musiks dylika, och det här är för mig riktigt udda saker.
Vill du inte veta så läser du inte vidare, är du nyfiken så hittar du den nedanför.

Tidningen delar in listan efter kategori, och det finns lite spännande saker att notera utanför hårdrockslistan. Till exempel toppar Avenged Sevenfold listan för rock, hiphop & pop (!). På tal om märkliga saker, alltså.
Nå, till listan för hårdrock:

1) Vanden Plas "The Seraphic Clockwork"
2) James LaBrie "Static Impulse"
3) Kamelot "Poetry For The Poisoned"
4) Arjen Lucassen's Star One "Victim Of The Modern Age"
5) Dark Tranquillity "We Are The Void"
6) Avantasia "The Wicked Symphony"
7) Kataklysm "Heaven's Venom"
8) Steve Hackett "Out Of The Tunnels Mouth"
9) Overkill "Ironbound"
10) Pure Reason Revolution "Hammer And Anvil"

Konstigt, sa Bill.
Konstigt, sa Bull.

Utan att avslöja allt för mycket kan jag ju säga att det inte kommer att se likadant ut för min del!

söndag 26 december 2010

Recension: Hardcore Superstar "Split Your Lip"


Årets sista recension på Metalbloggen blir också den första gruppen att recenseras två gånger sen bloggens start - ett av världens mest produktiva band, Hardcore Superstar!
Att just produktiviteten varit så hissnande hög sen den självbetitlade plattan år 2005 är en av de saker som jag alltid imponerats av. Göteborgarna har trots allt klarat av att prångla ut även "Dreaming In A Casket" 2007 samt "Beg For It" 2009, likväl som extraspår i form av låten "Bastards" och "Lovin' The Dead" som prånglats ut via exempelvis Close-Up Magazine och Sweden Rock Magazine.
Dessutom har man lyckats hålla en fantastiskt hög nivå på låtskrivandet, och det är väldigt få bottennapp på dessa plattor.
Frågan är dock om man inte haft väl bråttom med nya "Split Your Lip"?
Jag tycker nämligen att den mer än tidigare far lite upp och ner. Den innehåller fantastiska låtar, likväl som låtar som är, tyvärr, ganska dåliga. I alla fall för att vara Hardcore Superstar.
Inledningen är rätt okej, man startar med en höghastighetsdänga vid namn "Sadistic Girls", som visar bandets vanliga party-sleaze-thrash, men som egentligen bara funkar som introduktion till skivan. Efterföljande "Guestlist" och framförallt "Last Call For Alcohol" är istället toppen på skivan, och efter tredje spåret finns förhoppningar om att detta kan bli en grym platta.
Tyvärr tycker jag att det kommer lite på skam.
Efter ett tjugotal lyssningar så håller en del spår fortfarande riktigt riktigt bra (förut om de tidigare nämnda så gillar jag "Moonshine", "Won't Go To Heaven" och avslutande balladen "Run To Your Mama" som har en fantastisk text om splittringen i bandet), men det finns också ett knippe låtar som jag aktivt hoppar förbi.
Det har inte hänt förr med Hardcore Superstar.
"Split Your Lip", "What Did I Do" och framförallt "Bully" hör dit, och på det hela taget så tycker jag nog att detta är den klart ojämnaste plattan av de senaste fyra.
Skivan är inspelad på extremt kort tid, men produktionen är rätt bra. Texterna är alla skrivna utifrån trummisen Addes upplevelser om jag förstår det rätt, och självklart framstår Hardcore Superstar som Sveriges absolut främsta partyband - både musikaliskt och praktiskt.
Det röjs, helt enkelt, och det är lovvärt att bandet försöker sig på lite nya trick som exempelvis balladen "Run To Your Mama".
Förra skivan fick en svag fyra i recensionen, och jag har vacklat en hel del i samband med denna recension också. Trea, fyra, trea, fyra... till slut säger jag att låtar som "Last Call For Alcohol" förlåter så mycket, så mycket - men inte allt. Det blir en stark trea, men ändå än trea.
Det säger förresten en hel del om bandet också, om den svagaste plattan av fyra kammar hem en stark trea!
Bästa Spår: "Last Call For Alcohol". Årets låt, månne?
Hardcore Superstar "Split Your Lip" - 3

lördag 25 december 2010

Blogg I Fokus: 666 Skulls!

Var det länge sen du fick sätta dig in i något vansinnigt?
Ett projekt så ambitiöst att det gränsar till omöjligt?

Goda nyheter. Denna gång handlar Blogg I Fokus om något så underbart galet som ett prjekt att måla en skalle i veckan - i 666 veckor i sträck!!!

Bakom denna mer eller mindre stolliga fantastiska idé döljer sig Slusk, en man som faktiskt medverkat i den här serien en gång förrut (fast då med sin mer sansade blogg). Jag följer 666 Skulls slaviskt, och kollar in varenda mästerverk när det läggs ut. Gör det du med - efter att du har läst det här...

666 Skulls... alltså 666 skallar som ska målas. Du är ju helt underbart galen, men du måste berätta... var kom den där idén från, egentligen? Och hur håller du liv i den?
Jag vet inte riktigt. Det var en idé som växte fram i huvudet på mig. Då jag satt och räknade på det så insåg jag att det skulle bli ett gigantiskt projekt att genomföra och det verkade liksom inte ens rimligt att försöka. Just den tanken fick mig att le ett sånt där äckligt nöjt leende som tyder på mental ohälsa.

Motivationen är just att utmana mig själv. Dock så blir jag riktigt motiverad då folk väljer visa sin support genom att sponsra en skalle. Jag kan inte nog trycka på hur kul det är att titta på listan över folk som valt att hjälpa mig med det här. Det peppar nåt oerhört.

Hur stort djup har du, alltså.. har du massor av motiv som inte är målade? Och får du mycket förslag från läsare runt om i världen?
Jag har en hel del motiv som inte är målade. Nånstans 50-60stycken. Jag letar inte så aktivt efter nya eftersom jag känner att jag har en del redan. Däremot händer det att jag tar en del bilder på intressanta skallar med min mobiltelefon när jag råkar springa på någon sådann.
Då och då så droppar det in nåt förslag vilket är kul. Alla förslag är välkomna. Ju enklare motiven är desto större är chansen att jag gör dem. Projektet bygger trots allt på kvantitet före kvalitet, vilket i och för sig inte utesluter avancerade motiv.

Vilken är den snyggaste skallen du gjort då? Den personliga favoriten?
Den snyggaste jag hittills gjort tycker jag nog vara Poison Idea. (bild längst upp i artikeln)
Den kommer dock hamna på en god andraplats när jag lyckas färdigställa en rackare som jag bråkat med bra länge nu.

Blir du aldrig less på att måla just skallar? Du målar ju en del andra motiv, ex från TV-spelet Nintendo, men om du nu var en übertät människa som inte behövde jobba för brödfödan och bara kunde glassa runt och leva på dina målningar - vad skulle du helst vilja ha för "ledmotiv", så att säga?
Nä, det går ju faktiskt att variera sig så otroligt mycket, begränsningarna sitter nog mer hos mig än i motivet i så fall.

Då skulle jag förmodligen måla Nintendo-målningar hela dagarna. Stora sådana. Det är fruktansvärt kul att göra. Även om det är enformigt att sitta och måla en massa fyrkanter.

Vem är världens bästa konstnär? Din favorit, levande eller död? Var hittar du din inspiration?
Med risk för att låta pretentiös så måste jag ändå säga Pierre Brassau.
Han personifierar hela min syn på konst, dock delar jag inte riktigt hans fäbless för färgen blå.
Inspirationen finner nog sig själv. Jag vet ärligt talat inte.
Eller jo. Kaffe. Koffein har en otrolig påverkan på mig.


Detta är ju andra gången du medverkar i "Blogg I Fokus", din vardagsblogg har varit i rampljuset förr. Dessutom har du en Flickr-sida för dina bilder. Följer du själv några bloggar eller sajter som handlar om konst och konstnärskap - eller finns det inga andra liknande projekt?
Jag följer en blogg som heter "Surrealism, dröm och dravel"
Sen följer jag ett annat mastodontprojekt där nån bestämt sig för att brodera hela första banan i Super Mario Bros. ett mycket imponerande projekt som jag haft förmånen att få se på en utställning, något jag även hoppas göra när det är färdigställt.
Annars brukar jag mest flyta runt på flickr och se vad jag kan hitta.

OK. Slut på seriösa frågor, nu blir det oseriöst!

A - Om du var tvungen att byta ditt eget huvud mot en skalle du målat, vilken skulle det blir då?
Haha. Lätt att det skulle bli döden från Discworld då. Han ser så läskigt from ut.


B - Vem i riktiga världen skulle du vilja pixla och måla fast på en tavla?
Den var lite klurig. Skulle ju vara skoj att pixla in mig själv i en målning tror jag.


C - Vem bestämmer egentligen hemma hos dig, du, IG-86 eller kissemiss?
Där kom tiotusenkronors-frågan. Det enklaste svaret jag kan ge dig där är att det är lite av en sten-sax-påse-situation i det maktförhållandet. Pälsdjuren bestämmer över IG-86, som bestämmer över mig, som bestämmer över pälsdjur.

Till sist, några kloka ord till andra som funderar på att starta mastodontprojekt?
Gör det! Jag vill inte vara ensam med att misslyckas!
Haha, nä men slutresultat är helt klart värt det(försöker jag inbilla mig tills det är klart).
Sådärja, en tackar för inblicken.
Jag tycker att du ska göra som Rebellängeln. Rota runt i din fantasi, hitta lite sjyssta motiv som du vill stå bakom och skicka lite stål till Slusk för att hålla projektet igång.
Mastodontgalenskap på den här nivå måste helt enkelt underhållas.
Att målningarna dessutom är vansinnigt snygga gör ju inte saken sämre heller...
666 Skulls var namnet!

fredag 24 december 2010

Tvekamp: Gorgoroth vs Gorgoroth



Julafton, kanske den mest kristna högtiden av alla. Ett perfekt läge för en rent av helvetisk Tvekamp, med andra ord!
Istället för Kalle så kan du nu läsa om när ett band med samma namn men helt olika sättning brakar samman... Gorgoroth!
Vi ställer den sista (?) skivan med sättningen där King Ov Hell spelar bas och Gaahl står får gastandet mot efterföljaren där gitarristen Infernus tagit kontrollen helt över bandet och istället har spelat in bland annat Pest som sångare.
Krångligt?
Jo, okej. Den här Tvekampen får börja med en liten resumé.
Det var så att bandet Gorgoroth bildades i Bergen -92, av just Infernus. Efter ett tag kom de kreativa krafterna King Ov Hell och Gaahl med i bandet, och var medlemmar länge. Tyvärr gick det troll i det hela, och efter skivan "Ad Majorem Sathanas Gloriam" (hädanefter kallad "...Gloriam") så bestämde sig dessa två herrar för att försöka ta kontrollen över namnet och rättigheterna.
Det gick sådär.
Tingsrätten dömde till fördel för grundaren, och hux flux hade sprickan blivit så avgrundsdjup att bandet var splittrat för gott. Gaahl har dragit sig tillbaka från musiken, medan King Of Hell har startat bandet Ov Hell. Infernus kom däremot tillbaka starkt till scenen med skivan "Quantos Possunt Ad Sathanitatem Trahunt" (hädanefter kallad "...Trahunt").
Vill du se hur bandet var när de var sams så kollar du in DVD-tipset "Black Mass Krakow", men för tillfället räcker nog det här som bakgrundsinformation.

Det är dags att istället kasta sig in den här bloggens svartaste Tvekamp. Black metal med ont blod mellan sig. Häng på!

Rond 1 - Omslag & Booklet
Vi börjar med att kolla in en relativt visuell sak. Omslaget, och den medföljande booklet man får. Snabbt kan man konstatera att "...Gloriam" är relativt oskarp i sin bild, men att motivet är föreömligt elakt. Ett odjur/demon som biter en man i halsen, det är grejer det! Medföljande häfte bjuder inte på några texter dock, men en knippe bra bilder på bandmedlemmarna samt ett bra livefoto. Snyggt.
"...Trahunt" är minst sagt enkel. Vit skalle på svart bakgrund, och papperet känns ganska högkvalitativt. Stilrent, men lite för banalt för att bli klassiskt, tycker jag, och det är en känsla som förstärks av den minst sagt spartanska bookleten. Eller, booklet... det är mer ett ensidigt blad med information om vilka som spelar på skivan på insidan.

"...Gloriam" - 4
"...Trahunt" - 2

Rond 2 - Låt 1-4
Är ni uppvärmda?
Hoppas det, för nu tar vi en tungviktaromgång!
Båda skivorna har ca 8 låtar (ja, "...Trahunt" har i o f s 9 spår, men det sista är så kort så det kan vi väl räkna in bland de sista 4...), så vi delar helt enkelt allt på mitten.
Först ut är låtarna i början av skivan. Och det är inte vilka låtar som helst!
"...Gloriam" startar på ett briljant sätt. "Wound Upon Wound", "Carving A Giant" och "God Seed" är alla riktigt bra spår som bjuder på både rens och känsla, och även om "Sign Of An Open Eye" inte håller samma fantastiska nivå så räcker det givetvis för maxbetyg. Fantastisk öppning!
Svaret från "...Trahunt" är inte dåligt det heller. "Aneuthanasia", "Prayer", Rebirth" och "Building A Man" är världsklass rakt igenom, även om det inte har samma ursinne och piskande som föregångaren så väger man upp det med ett helt makalöst sväng och en låtkvalitet som... ja, hissnande.

"...Gloriam" - 5
"...Trahunt" - 5

Rond 3 - Låt 5-8
En sak blir tydlig när man kollar in båda skivorna.
De är starkare i början än i slutet.
Där "...Gloriam" inleder helt makalöst starkt så tappas farten en del. Visst bjuds man på ett infernaliskt larm i "White Seed" och en bra och elak känsla i avslutande "Prosperity And Beauty", men det är är ändå svagare än starten. Inte så konstigt i o f s, men ändå inte den enorma toppen.
Även "...Trahunt" har en svagare andra del, men här tycker jag att det håller lite bättre.
Låtar som "New Breed", "Cleansing Fire" och "Human Sacrifice" är riktigt bra, och hade det inte varit för den bländande inledningen av skivan så hade de kanske fått lysa klarare.
Bra, riktigt bra till och med - men ändå svagare än inledningen!

"...Gloriam" - 3
"...Trahunt" - 4

Rond 4 - Bandets insats
Ja, det går ju liksom inte att komma ifrån.
En av de mest intressanta sakerna med denna Tvekamp är ju hur de olika sättningarna uppträder. Hur taggade de är, hur bra och inspirerat de spelar och sjunger.
Låt oss börja med det mest framträdande - sången.
Gaahl ylar, väser och skriker som en besatt på "...Gloriam", och jag gillar hans insats. Han har en ganska hög pitch i sin sång, och jag tycker nästan att man kan känna hur galenskapen ligger på lur precis under ytan. Nackdelen kanske är att han inte är så varierad, det är samma sak mer eller mindre hela tiden, och ibland kanske det kan bli lite mycket av det goda. Pest har en mer kontrollerad sång, och varierar sig mer mellan olika tonarter och sätt att sjunga. Han kan väsa han med (lyssna på väsningen i "Rebirth", när han förkunnar att kriget är i gång med meningen rebirth of Gorgoroth... grymt bra), men han känns inte lika farlig.
Bandet piskar också mer på "...Gloriam", och även om de känns tajta och hungriga så finns det ännu en nivå av hämnd och revanchlusta i efterföljande "...Trahunt", något som också framkommer mer i den typen av produktion.

"...Gloriam" - 4
"...Trahunt" - 4

Rond 5 - Produktion
Ja, eftersom rond 4 slutatde med en hänvisning till just produktionen så är det väl lämpligt att vi kastar oss in i det som rond 5, eller hur?
Just det.
Och här skiljer sig hela grundtanken en hel del.
"...Gloriam" har nämligen en brutal produktion som känns rätt hårt ihoptryckt - det är inte mycket luft i den musiken alls, och det finns i stort sätt ingen stund som är tyst (något som framkommer extra tydligt när spåret "White Seed" helt plötsligt tar tvärstopp - då undrar man närapå om det blivit något fel på skivan!). Det är dock bra gjort, och i allt piskande så har man ändå lyckats få fram detaljerna. Jag gillar speciellt trummorna!
Helt motsatt tanke verkar ha fått härska på "...Trahunt".
Här finns en känsla av att tonerna svävar i luften i ett mörkt rum, och det finns gott om utrymme mellan noterna. Produktionen är helt kristallklar, och det är bara att erkänna - jag anser att detta är en av de bästa producerade black metal-skivor jag har hört! Jag gillar verkligen känslan som sitter i låtarna, och kan finna mig vid att det där vitglödgade ursinnet och raseriet inte är så framträdande.
Det är mer som en ständigt närvarande låga som flammar upp ibland istället för en hetsig svetslåga. Och för mig funkar det!

"...Gloriam" - 4
"---Trahunt" - 5

Rond 6 - Elakhet
Jo, man måste ha en sån rond om man kollar på två skivor från black metalgiganterna Gorgoroth. Man kanske kan kalla den "ondhet" eller "djävulskap" eller nåt, men det är i korta ordalag den känsla av att bli skrämd som jag är ute efter. Vilken skiva som helt enkelt känns elakast.
Och där har vi en rätt tydlig vinnare, tycker jag. "...Trahunt" har mer än känsla av revanch i sig än komplett galenskap. "...Gloriam" är däremot en skiva som jag får för mig kan ställa till med vad som helst. Det är liksom soundtracket till ett vansinnesdåd.

"...Gloriam" - 5
"...Trahunt" - 3

Rond 7 - Hållbarhet & Kvalitet
Det börjar närma sig slutet på den här Tvekampen, och med det så kommer de där lite luddiga kategorierna. De där som inte är så lätta beskriva eller avgränsa.
Med hållbarhet och kvalitet så menar jag hur skivan har förmåga att locka in mig som lyssnare, att bita sig fast och att hålla för en mängd spelningar. Slitstyrka, kanske är ett bra ord. Lockelse ett annat.
"...Gloriam" är en bra skiva, och den åker rätt ofta fram de gånger jag vill ha black metal som rensar. För renset på den här skivan är svårslaget. Däremot är det just de gångerna jag plockar fram den, jag plockar inte fram den så ofta annars. Det är skillnad om man jämför med "...Trahunt", för det är en skiva som jag tycker passar när jag lyssnar i min ensamhet i lurar, på bussen, i ett mörkt rum, i stereon hemma, som bakgrundsmusik... ja, i stort sett alltid. Och den håller, oj vad den håller!

"...Gloriam" - 3
"...Trahunt" - 5

Rond 8 - Känsla
Sista ronden. Luddigaste ronden. Den där jag försöker klä i ord mina känslor för skivan.
Och sen sätta poäng på eländet!
Nåväl.
"...Gloriam" är en skitbra skiva. Den får mig att vilja slå sönder saker så som mitt vardargsrum när jag spelar den, och det är ju aldrig fel.
"...Trahunt" är en skitbra skiva. Den får mig att vilja uppgå i ett högre äsen när jag lyssnar koncentrerat på den. Och det är ju aldrig fel.
Svårt att sätta de sista poängen alltså, men såhär får det bli:

"...Gloriam" - 4
"...Trahunt" - 5

Sammanfattning
Nu ska jag erkänna en sak. Jag har skrivit en del Tvekamper, och i vanliga fall skriver jag bara alla ronder rakt upp och ner, och räknar samman i slutet. I detta fall så visste jag att det var oavgjort inför den sista ronden, och satte poängen något högre på "...Trahunt".
Varför det då?
För att jag egentligen innerst inne tycker att den skivan är något bättre.
Slutresultatet blev således:

"...Gloriam" - 32
"...Trahunt" - 33

Rätt eller fel?
Det vet man inte. Och det spelar kanske mindre roll, trots de olika sättningarnas ilska mot varandra. Det viktiga är väl att båda skivorna är riktigt bra, och att du som läsare fått sätta tänderna i en lagom blasfemisk läsning såhär på julen!

torsdag 23 december 2010

God Jul!


Dan före dan idag. Det betyder att jag har annat i kikaren än att skriva massor av blogginlägg, så jag rekommenderar att du spanar in världens bästa tomtefilm. Bad Santa med ovanstående par i grymma huvudroller, och så ses vi imorgon.

Då får du en riktigt helvetisk Tvekamp som kompensation för det knappa läsutbudet idag.

GOD JUL, alla läsare!

onsdag 22 december 2010

3 Röster om Soilwork

Stabil och svängig metal, tycker jag om den här skivan - Peter Wichers återkomst till Helsingborgs stolthet Soilwork. Recensionen från i somras innebar en stabil 4:a från min penna, och äntligen är det dags för en artikel av modellen "3 Röster om" igen.
Kolla in vad denna omgångs panel tycker om "The Panic Broadcast"!

SheerFaith: När första låten drar igång tänker jag "satan i gatan vilket ös". Bra driv, snygga gitarrslingor, bra sång/vrål, vad är det som saknas? Denna fråga har jag ställt mig varje gång jag lyssnat på Soilwork.
Soilwork är ett habilt gäng och Björn "Speed" Strid är en bra frontman men det är något som gör att det fastnar inte riktigt. När jag har hört igenom en hel platta så kan jag inte minnas något från den.
The Panic Broadcast är något bättre än Sworn to a Great Divide men inte lika bra som Stabbing the Drama. En platta som är ok för stunden men jag kommer förmodligen inte att lyssna på den så många gånger till.
Betyg 3/5

Metallbibliotekarien: När Peter Wichers återkomst till bandet utannonserades byggdes i alla fall mina förhoppningar upp. Nu skulle det bli bättre låtar än på "Sworn To A Great Divide". Det blev det också. Att sedan Dirk Verbeuren verkligen sätter prägel på musiken med sitt spel på ett sätt som inte kom fram lika tydligt på de tidigare plattorna gör saken bara än bättre. Det låter som om hela bandet drar åt samma håll, att spelglädjen och självförtroendet är på topp och att detta verkligen återspeglar sig i det som är grädden på mosberget - Björn Strids sånginsats som är magnifik."

En 4:a i betyg.

Kim: Soilwork är bandet jag gillar – men som jag "borde" älska. Melodisk dödsmetall av skönt och karaktäristiskt snitt möter även på årets skiva. Peter Wichers är tillbaka i bandet, men jag tycker inte detta har förändrat soundet nämnvärt från förra skivan. ”The Panic Broadcast” är Soilwork såsom Soilwork förväntas vara, varken sämre eller bättre.

Betyget blir en stark trea, eller 3,5 om halvbetyg tillåts.


Jahapp, ett snitt på 3,5 alltså.
Mitt mellan 3 och 4, och det tycks som om Soilwork delar hårdrocksdyrkarna i två läger. De som köper grejen rakt av, och de som inte fastnar för det, oavsett antal försök.
Vilket läger tillhör du?

tisdag 21 december 2010

Recension: Candlemass på Debaser, 18/12

Nu ligger min recension av lördagskvällens jubileumsspelning med doomveteranerna Candlemass ute på Werock.
Själv kör jag VAB idag, så det blir inte mer action på bloggen än såhär.
Mycket nöje - text och bilder finns här!

måndag 20 december 2010

Bildspecial: Candlemass Jubileumsspelning på Debaser

I helgen var det jubileum för Candlemass på Debaser.
Jag var där. Det var tur det, för spelningen var helt enkelt FANTASTISK!

Trääfade och pratade med Carl Westholm från Jupiter Society, bytte några ord med Mikael Åkerfeldt ("trodde du skulle gästsjunga ikväll... nä, ikväll var pure pleasure"), träffade Lord K från Torture Division - och fick en spontan kram av Johan Längqvist när jag tyckte att han sjöng fantastiskt ikväll, och var vassare än på 20-årsjubileet. Kul!

Mindre kul var däremot igår. Eftersom jag drack öl som en besatt så ville jag egentligen bara ligga i fosterställning hemma, något som tyvärr inte är så enkelt med en 2-åring i huset. Tur min hustru är bäst och hjälpte mig. Dessutom blev jag lite gladare när jag läste vad konsertsällskapet svarade på mitt meddelande "bakfull som en älg". Detta kom tillbaka:

"Tror du ligger i lä, Vaknade och undrade varför det är så jävla kallt. Balkongdörren på vid gavel och 2 decimeter snö i boningen. brallorna liggandes ut och in på toagolvet. Men skjut mig:("

Jag skrattade på fullaste allvar så jag höll på att kissa på mig, och genast kände jag mig lite bättre!

Nå, på Werock kommer text och lite bilder så småningom, till dess får du bisarrt många bilder att spana in här. Håll till godo!