Titta på den pyttelilla bilden till vänster.Det är allt jag kunde hitta i bildväg på den här skivan. På hela internet.
Det säger kanske en del om hur spridd den är.
Och det är ju synd.
Denna vecka ska vi nämligen ta en redig tur längs memory lane när vi kollar in Trästocksfestivalens mesta akt, Skellefteås Stardog och deras fullängdsdebut "Champions"!
Bandet bildades -91, och släppte först EP'n "The Godrats" på det lokala skivbolaget A West Side Fabrication. Det var ett bolag som den här tiden täljde guld, då hela Norrlandskusten bestämde sig för att gå bananer när det gäller att producera bra rock och pop, och de fick hjälpa fram akter som exempelvis The Bear Quartet, A Shrine, Hardy Nilsson, The Wannadies, Carpe Wade och This Perfect Day. Om jag förstod medias rapporter från den tiden så sålde det som smör, framförallt i Asien och Japan.
Det gick som det gick i alla fall.
Bolaget hade förstås ingen chans att behålla dessa akter när de slagit igenom, och de seglade iväg till andra större etiketter - inte mer med det. Skivbolaget verkar faktiskt finnas kvar idag också, men givetvis är det helt andra akter som jag inte längre har koll på. Nå, den här tiden då.
Början av -90.
Det var min gymnasietid. Och Stardog var något/några år äldre än mig, samtidigt som de gjorde hårdrock med själ.
Och var från Skellefteå.
Det räckte långt då, och jag var helt betagen av bandet. Debutskivan "Champions" (snygg nickning till Mother Love Bone, antar jag, som ju har en låt vid namn "Stardog Champion") är fortfarande en platta som jag återvänder till med jämna mellanrum, eftersom den är så pass bra.
Det blev till slut 3 fullängdare, vill jag minnas, och jag har dem allihop hemma i hyllan.
Bra, hela högen, men ändå är det debuten som sticker ut.
Kombinationen av bra låtar och den där brinnande passionen som ibland kan lysa igenom på just debutalbum gör att detta är en skiva du ska plocka upp om du får chansen. Det är inte så lätt att få den jämnt, tror den är slutsåld i stort sett överallt... och inte finns den på Spotify, förstås.
För låtar som "All I Want", "Precious", "Heal Me", "Open", fantastiska "Patience" och "Drift Away"... det är ren och skär njutning.
Undrar du hur bandet utvecklades så finns faktiskt en MySpace-sida. Den innehåller lite musik från senaste (och sista) plattan "In Order To Disorder", som i mina öron är snäppet sämre... men, hey, det är bra ändå. Även så här pass långt efteråt!