Recension Megadeth "Endgame"

Dags för ännu en platta med Megadeth, denna gång med finfina recensioner i press och med mycket lovord i övrigt. Som vanligt är plattan också breddfull med läckra solon, snygga detaljer och klassiska bra texter a la Dave Mustaine. Dessutom är det hela producerat av Andy Sneap (som en gång i tiden hade brittiska thrashgruppen Sabbath. Jag hade en CD med dem i nån låda nånstans... undrar var? Om den ens finns kvar?) - och han har gjort ett grymt jobb!

Ljudbilden är riktigt bra, och bandet spelar som ett band istället för en egotripp av Mustaine - trumspelet är bra, gitarrarbetet är bra, allt är tajt. Plattan startar med instrumentala "Dialectic Chaos", en snygg gitarrduell som sedan övergår i snabba "This Day we Fight". Sedan följer sega "44 minutes", rätt sköna "1320'', meningslösa "Bite the Hand" och den lite udda men smittande "Bodies". hux flux har halva skivan gått, och allt är bra... men inte så mycket mer.

Kanske är detta ett klassiskt fall av att ha för höga förväntningar, för jag tycker allt är bra, men inget är riktigt bra.

Slutet är bäst i mina öron, "How the Story Ends" och "The Right to Go Insane" ger mig mersmak, och många gånger när jag lyssnat på skivan så har jag kommit med själv med att "stå ut med" de två spåren innan dessa avslutslåtar.

Kort sagt - här finns egentligen allt men jag saknar ett gäng starka låtar - eller i alla fall en monsterhit för att jag ska tokdigga denna giv. Det är absolut bättre än förra "United Abominations", men jag hade hoppats på mer.

Bästa Spår: "The Right to Go Insane". Tror jag, denna gången var det rätt svårt att peka på något spår med bestämdhet.

Megadeth "Endgame" - 3

Nytt i spelaren

Jajamen, det är onsdag och dags att uppdatera lite av vad som spelats.
Förra veckan blev det som bekant ingen uppdatering då semester i España kom ivägen, därför kikar vi hela 2 veckor bakåt denna gång - och då händer det grejer! Inte en enda av förra listans skivor har rullat speciellt frekvent denna gång. Istället har gubbrock bytts mot pudelrock (på semestern spelades mycket 80-tals hårdrock typ Whitesnake, Yngwie, Rainbow, Talisman och liknande...).

Dessutom har Pearl Jams och Megadeths nya plattor gått varma, samt Megadeths klassiker "Rust in Peace". Grym platta, som bekant.

Sista spellisteplatsen tas av gamla kanadensiska thrasharna Annihilator och plattan "Never, Neverland". Har fått en liten revival hos mig, Vancouverbördiga grabbarna. Eller, grabbar och grabbar, det är väl bara gubbar nu. Och bara gitarristen Jeff Waters som är kvar, kan jag tänka...

Acceptomröstningen avslutad!

Sen en tid tillbaka har man kunnat rösta vilket av Accepts album "Restless and Wild", "Balls to the Wall" och "Metal Heart" som är bäst - allt som ett resultat av den fasta avdelningen Tvekampen här på bloggen.
Resultatet blev ett ganska skralt antal röster, men inte deppar vi för det - bloggen är ju trots allt ganska nystartad.
19 röster fördelade sig på följande vis:

1. Metal Heart, 8 st (42%)
2. Balls to the Wall, 6 st (31%)
3. Restless and Wild, 5 st (26%)

Rätt eller fel resultat?

Alla tycker vi väl olika. Du hittar i alla fall hela artikeln där skivorna ställs mot varandra här: http://metalyze.blogspot.com/2009/09/tvekampen-accept.html

Mustasch i Nyhetsmorgon

Alldeles nyss spelade de första låten, snart kommer en möjlighet att chatta med bandetr innan de sen stänger programmet. Som vanligt lägger inte TV4 ut någon text om vilket band eller vilken låt som spelas (hur svårt kan det vara?), eller säger nåt omvilken låt spom spelas.
Som tur är så har ju bloggen koll.
Första låten var väl "Damn it's Dark", och jag kan väl gissa att de kommer avsluta med "Heresy Blasphemy".

Idag är som bekant officiellt releasedatum för bandets nya skiva då man ska försöka följa upp förra succén "Latest Version of the Truth". Ska bli spännande att se hur de lyckas.
Idag är för övrigt ett stort datum på releaseffronten, då även Paradise Lost & Alice In Chains släpper sina nya alster.
Om det nu inte går som vanligt alltså.
Att skivaffärerna misslyckas och du inte kan få tag i plattorna förrän om en vecka eller så...

Här på bloggen händer det en del också.
Vi ska följa upp resultatet av Acceptomröstningen, och så kommer en recension av senaste plattan från Megadeth,
I eftermiddag.
Häng med!

EDIT: Nä, bloggen hade inte koll. De spelade inte alls "Heresy Blasphemy" som andra låt, utan istället en ganska hård och tung sak som jag faktiskt inte vet vad den hette (någon av er läsare som vet?)... vill du läsa chattet eller se videon så hittar du det här: http://www.tv4.se/1.1240195
Låten "Heresy Blasphemy" som jag trodde de skulle spela hittar du däremot på bandets MySpacesida: http://www.myspace.com/mustasch
Vill du läsa om vad nya trummisen Danne sa till bloggen när vi träffades på väg hem från Metal Town i somras så hittar det gamla inlägget här: http://metalyze.blogspot.com/2009/08/mustasch-manson.html

Lugn tisdagkväll

I alla fall i rebell-ängel-huset.
T är på middag med tjejerna, M har somnat dyngslut efter att vi lekt i sandlådan nu på kvällen.
Själv kollar jag hockey, mitt lag ligger under mot Djurparken (fast det kanske man ska bjuda på? Jag vet att rätt många av bloggens läsare har sympatier med just DIF, och vad jag förstår är det mest misär för dem efter fotbollsäsongen...) samtidigt som jag funderar lite på mina val inför lördagen.

Tror jag är rätt klar nu med mina val, faktiskt.
Jag kommer chansa lite på att andra väljer en del "givna" kategorier...
Rävspel, helt enkelt! :)

Dessutom - du glömmer väl inte att detta är sista kvällen för omröstningen av vilken Acceptplatta som är bäst?

Pearl Jam

Måste säga att den verkligen är riktigt jäkla bra, Pearl Jams nya släpp "Backspacer".
Trodde inte de hade det i sig, så det här är nog årets överraskning.
Rock'n'roll som passar perfekt att promenera till en vacker och kall höstdag. Som idag, t ex.

Recension kommer förstås så småningom, men redan nu kan jag nog säga att detta är årets bästa rockplatta!

Brütal Truth

Gillar du hårdrock, humor och TV-spel? (ja, vem faaaaan gör INTE det?)

Då kan bloggen ge ett perfekt tips:

Brütal Legend!

TV-spel med samtliga dessa ingridienser - dessutom laddat med färgstarka skådisar så som Lemmy, Jack Black, Lita Ford och Ozzy Osbourne.

Spelet släpps 13:e oktober, och vill du se en trailer på spektaklet så hittar den här: http://www.electronicarts.se/games/16949,xbox360/movies/8010/

Nä, bloggen kommer inte att handla om TV-spel framöver.

Men det här får vara ett undantag. Det är ju humor!

I'm a no-show!

Ja, på koncerten med Trouble & Candlemass ikväll alltså.
Dels är M fortfarande lite stökig (och ska jag prioritera en kväll den här veckan som familjen får klara sig utan eder ödmjuke bloggares närvaro så är det förstås lördagen, med val inför Hårdrockskväll 2010!), och dels var planen att jag skulle gå själv på spelningen.
Det är något jag tycker är helt ok, och har gjort förr - men idag känner jag inte för det.
Så, sorry, förväntansfulla läsare.
Det blir tyvärr ingen rapport från spelningen på den här siten.

Fast jag kan slå vad om att sångaren Robert Lowe fortfarande har målade naglar.
Alla gånger jag sett dem tidigigare och han varit på scen så har han sjungit överjävla bra - och jag har dumstirrat på de där emo-naglarna...

Straight Frank

Jag surrade lite med min vän Jolly Jonny igår, gitarrist i Straight Frank.

De har ju en platta klar, tilverkad för skivbolaget Bodog... som sen gick i konken när det var dags för lansering.

Surt.

Fast en gynnsam position, nu äger ju bandet rättigheterna till materialet, en färdig platta & en video.

Tyvärr ser det ut att dröja ännu ett tag innan vi dödliga kan få tillgodogöra oss detta, förhandlingar med olika bolag drar ut på tiden.

Surare, antar jag.

Att sitta på en bra platta som är färdig men som inte kommer ut.

Den enda födelen är väl att bandet antagligen har uppföljaren klar innan debuten kommer ut...



Hur som helst, MySpace-sidan funkar.

http://www.myspace.com/straightfrank

Fullmatad vecka

Måndag igen, och den här veckan är verkligen fullmatad.
Ikväll Trouble & Candlemass på Debaser (kanske, vill säga... lillkillen M är krasslig, så kvällens planer hänger rätt löst..), recensioner av Jorn och Megadeth, nya Veckans Tips och Remasters, sammanfattning av Accept-omröstningen...
Och, som om det inte räckte så ska vi klämma in en snabbkoll på vad oktober har att erbjuda och inte minst omröstningen av kategorier till Hårdrockskväll 2010!

Live! Slayer "Live - Decade of Aggression"

Så här ser den ut just nu alltså, världens genom tiderna bästa liveplatta! Genom åren har den haft ett antal olika utseenden (mitt ex har blå framsida med en bild på bandet, t ex), men det spelar ju mindre roll.. Med detta innehåll kan de förpacka plattan i en sopsäck, det är en klockren 5:a i beytyg lik förbannat!

Araya, Hanneman, King och Lombardo spelar som om livet hängde på det, och mixningen gör att detta är en skiva som verkligen KÄNNS live.

Sen är det förstås låtarna. Herrejösses, vilka pärlor!

"War Ensemble", "South of Heaven", "Raining Blood", "Dead Skini Mask", Seasons in the Abyss", "Mandatory Suicide", "Angel of Death" - och det är bara på Disc 1 på denna dubbel-CD!

När vi körde Hårdrockskväll 2009 så fanns en kategori som hette "Bästa Live". 3 av 9 låtar var tagna från den här plattan (och då hade jag personligen valt In Flames istället, lite för att överraska)... det säger en hel del.

Slayer live från -91. Metallhistoriens bästa livealbum!

Händelserik dag...

...idag. Besök på Närakuten för att få reda på att M inte hade öroninflammation (skönt!) utan bara vanlig förkylning, sen hem i tid för att se mitt lag ta 3 poäng mot Brynäs. Rättvist dessutom, och då är jag ju ändå heeeeelt opartisk!

Spanien förresten, jag lovade ju att skriva lite om semestern.
Det kommer väl lite som det blir, men några saker ska ni få redan nu...

• Ölpriset. Sinnessjukt lågt... Om man gick till stora affären och handlade deras egna öl "Cerveca Hollandesa" så fick man ett rätt bra pris... 3 plattor till priset av 2. Trots det roliga namnet så smakar ölen finfint, det är typ som om ICA skulle bestämma sig för att rippa en vanlig holländsk öl typ Amstel eller Heineken. Nå.. priset var det ja. Köp 3 plattor och då betalar man runt 17 eurocent per burk, 33 cl starköl. Alltså runt 1,60 stycket. Vafan?
• Spanska hårdrockscenen verkar inte vara så levande. Såg faktiskt plancher om att Paul DiAnno med förflutet i Iron Maiden skulle spela, men de var helt solblekta och koncerten ägde runt i oktober 2008...
• Vädret var helt ok. 29 som varmast, men även en dag med regn. Det får man ta när man åker mot slutet av säsongen, och det var rätt skönt när man hade med en liten krabat på under 1 år.
• Som vanligt hade vi med högtalare som kopplas till iPoden. Mest har det spisats pudelhårdrock, faktiskt. Whitesnake, Yngwie, Talisman m fl har dominerat huset. Härligt!

Övrigt att notera kan väl vara att det inte blir någon öl- och whiskymässa. Funkar inte med lillkillen i "stökar-mode", och dessutom har jag fortfarande siktet inställt på att se Candlemass i början av veckan.

I morgon börjar förresten bloggens nya fasta avdelning Live! också. Missa inte det!

Live! - Ny avdelning på bloggen

Jajamen, imorgon blir det premiär för ännu en fast avdelning på bloggen.
Denna gång kollar vi upp ett fenomen inom hårdrocken - liveskivor!

Den ska varvas med "Remasters", och naturligtvis startar vi med en rivstart.
Världens bästa liveskiva skärskådas... häng med för lite skön helgläsning!

Veckans Tips - Sacred Reich "Independent"

Amerikanska Sacred Reich är ett av alla de där banden som aldrig riktigt klarade att ta steget upp till hårdrockens Elitserie. De fick massor av cred för "Ignorance" och "Surf Nicaragua" (som för övrigt båda återsläpptes i en snygg box häromåret - håll ögonen på bloggens "Remasters" så kommer vi så småningom att kika närmare på den där...), men i övrigt ville det liksom inte lossna för de thrashiga amerikanerna.

Icket desto mindre är denna veckas tips en riktigt fest för öronen! Härliga riff, bra sång som verkligen passar till musiken och ett helt knippe bra låtar gör denna Veckas Tips till en hit för dig som gillar band som Exodus, Testament och Annihilator.

Lyssna!

Mer info och streamad musik av bandet hittar du på: http://www.myspace.com/sacredreich

Hemma igen!

Jo, det är verkligen en skön känsla att komma hem igen. Även om semestern varit riktigt bra.
Inte blir det sämre av att komma hem heller när ett paket från mina vänner på Ginza väntade i postlådan.
Innehåll var en massa smått & gott, bland annat senaste släppet från Pearl Jam.
Premiärlyssning medan familjen packade upp - och så långt lät det riktigt riktigt bra!
Spännande - fortsättning följer...

För övrigt kommer mer om Spanienresan, ett nytt Veckans Tips, reflektioner av Elitseriestarten och lansering av ännu en ny fast avdelning här på bloggen. Imorgon...
Hoppas ni haft en bra vecka!

Recensioner - en snabbgenomgång!

Snart är vi inne i årets sista kvartal, och skivåret 2009 är inne i sista fasen.
Bloggen bjuder därmed på en snabbrepetion av alla recensioner som klarats av så här långt, allt för att vi gemensamt ska kunna kasta oss över den slutspurten med alla spännande releaser så här på höstkanten.
Dessutom är det ju lönefredag idag, så vem vet vilken du skiva du står och håller i under eftermiddagen... här har du svaret på om du ska köpa eller inte!

Betyg 4

• Behemoth "Evangelion"
• Candlemass "Death Magic Doom"
• Hardcore Superstar "Beg For It"
• Amorphis "Skyforger"
• Necrophobic "Death To All"
• Ghost Brigade "Isolation Songs"

Betyg 3

• Ex Deo "Romulus"
• Heaven and Hell "The Devil You Know"

Betyg 2

• Killswitch Engage "Killswitch Engage"
• Job For A Cowboy "Ruination"
• Chickenfoot "Chickenfoot"
• Corroded "Eleven Shades of Black"

Med andra saknas både skivor med betyg 5 och betyg 1. Än så länge, hösten bjuder ju som bekant på en hel del spännande släpp...

Vill du läsa mer om recensionerna så rekommenderas sökfunktionen här på bloggen!

Bli Hemsökt ikväll?

Du har i alla fall chansen.
Utmärkta The Haunted spelar på klubb Heaven & Hell/The Cave i Sundbyberg under aftonen.
Perfekt chans att höra klockrena stänkare så som "99" framförda med en extra dos vansinne!

Recension Ghost Brigade "Isolation Songs"

Då och då dyker det upp sånda där skivor som är lite svåra att få grepp om. Som inte är helt enkla att stoppa i ett fack, som spretar rätt mycket och som förhoppningsvis också växer med tiden, med varje lyssning.

Finländska Ghost Brigades "Isolation Songs" är en sån skiva.

I vissa spår låter det lugnt, dystert och väldigt mycket Katatonia, i vissa brötigare stunder får jag vibbar av både Kongh och Enslaved, och i en del riffdrivna låtar så minner mig det hela snarast om band som Lamb of God.

Med andra ord - det är många influsenser som ryms här, även om de alla görs till något eget.

Produktionen är klar, dyster och lite som vanligt när Season of Mist ger ut grejer... bra, alltså.

Sången är ömsom ren och ömsom skrik, men det beror mest på vilken låt som spelas, vilket också gäller hur hård musiken är. Ömsom vin, ömsom vatten kanske man kan säga.

För att sammanfatta skulle jag vilja säga att den här skivan växer, hela tiden. Ska du ge den en chans så gör det på riktigt. Gillar du de grupper som nämnts som referensramar så är det här absolut något du ska kolla in!

Skivans förmåga att växa är också invägt i betyget.

Mer information finns på http://www.myspace.com/ghostbrigade eller bandets officiella hemsida http://www.ghostbrigade.net/. Dessutom kan nämnas att bandet kommer till Stockholm i november, som förband till Paradise Lost.

Bästa Spår: Tja, antingen direkta "Architect of New Beginnings" eller långa kärva "Birth". Båda är riktigt bra...

Ghost Brigade "Isolation Songs" - 4

Inget nytt i spelaren?

Nja, onsdagar brukar ju i vanliga fall bloggen updateras med info om vad som spelats den senaste veckan.
Antagligan icke idag...
Anledningen är förstås den pågående Spaniensemestern, och tveksamheter om internetaccess.
Gissar att det inte finns alltför många internetkaféer på stranden.. :)

Se det så här - om det kommer en uppdatering så är det en bonus.
Om inte så är det ett perfekt tillfälle att rannsaka din egna spellista den senaste veckan.
What's hot and what's not?

Dessutom ligger en ny recension laddad för i eftermiddag, så du behöver inte gå sysslolös hur som helst!

Dio till Stockholm!

Jajamen, den lilla karlen med den stora rösten kommer hit!
9:e december smäller det, och jag har fått reda på att Zappzott & Jolly Jonny ska gå. Känns prioriterat, faktiskt.

Ska du dit?

Hur hittar du information?

Ja, om metal alltså?
Bloggen har funderingar på länkbibliotek, så alla dina tips mottages tacksamt!

Nedsläpp!

I Elitserien, mina svartgula fighters tar sig an Kafferosteriet på bortaplan.
Missa inte spektaklet i TV - SVT kör Hockeykväll från 19:00!

Själv lär jag hålla mina öron upptagna utom landet. Det är alltså heeeelt omöjligt att tracka eller gratta mig för eventuella resultat.. typ.
Hörlurar på, volym på, våldsam musik PÅ!

Tror det får bli Bring Me The Horizon. De må se ut som snorungar från en JC-reklam, men herrejävlar vilket röj.
Efter spelningen på Metal Town i somras tror jag det var mer än en unge som behövde läkarvård!
Är du nyfiken finns de på http://www.myspace.com/bmth eller så kollar du in dem med egna ögon. Den 16/10 spelar de på Klubben.

Remasters - Judas Priest "Painkiller"

"Painkiller" startar med ett våldsamt härjande på trummorna, ett tecken på att Judas Priest på denna giv från 1990 har bestämt sig.
Nu j**ar ska här sparkas stjärt!

Och det gör det. Massor!
Faktum är att detta är den vassaste och hårdaste skiva som Prästerna har gjort. Och den är fullkomligt lysande, låtarna är rakt igenom starka, med fullträffar både i titelspåret och "Night Crawler".

Extraspåren är en outgiven halvballad vid namn "Living Bad Dreams" samt en liveupptagning av "Leather Rebel". Både helt okej även om i alla fall den förstnämnda känns lite malplacerad bland de andra stenhårda pärlorna på just den här skivan. CD-häftet innehåller förutom texterna en del text om britterna, samt lite tankar om just "Painkiller" - inget extraordinärt, men ändå absolut tillräckligt.

Ljudbilden på återutgåvan är klar, välproducerad och påkostad. Tipton och Downing duellerar med sina gitarrer, Robban sjunger som allra bäst och trumspelet av Scott Travis är grymt!

Detta är en av de bästa skivor som gjorts i metalhistorien genom tiderna - står du och funderar på om du ska slå till eller inte så är det bara att kolla på omslaget. Klart som fan att du ska ha den.

Du kommer inte att ångra dig. KÖP!

Remasters!

Minns du tiden när man delade skivor på en mer primitiv nivå än idag? Alltså när fildelning bestod av att jag köpte allt med ex Candlemass, MadAxeman köpte allt med Sabbath osv, sen gjorde man ett band som kopia?
Svunna tider, rätt härliga minnen dock.
Kruxet är väl kanske att man också saknar en hel del fantastiska skivor i sin samling...
Nå, det finns ju en bra lösning på det numera - återutgåvor på CD, ofta med remastrat ljud & ett bra pris!

Det har funnits förfrågningar om en avdelning här på bloggen som kikar mer i backspegeln, och vad passar då bättre än att kombinera dessa två saker..?
Det är alltså dags för bloggen att presentera ännu en återkommande rubrik, en som kallas Remasters.
Vad är det då?
Jo, det är helt enkelt en plats för mer retrokoll.
En möjlighet att kolla på klassiska skivor som numera har restaurerats med bättre ljud, och återsläppts på CD - ibland med extramaterial, ibland inte.

Oavsett vilket kommer vi att ta upp en hel del klassiker - och vi startar redan imorgon.
Häng med på en stenhård start!

Recension Corroded "Eleven Shades of Black"

Det första vi ska göra klart inför den här recensionen är att man lätt kan lura sig. Skivan heter "Eleven Shades of Black", men här finns verkligen ingen svärta. Det är mera ljusgrått, kan man säga. Radiovänliga låtar med ett gäng killar som ser snälla ut på alla bilder (med moderiktiga mössor och palestinasjalar runt halsen), texter om känslor och relationer. Söker du svärta i musik eller text så ska du söka på andra platser. Det här är mer Takida än Satyricon, om man så säger...

Med det sagt så innehåller "Eleven Shades of Black" elva låtar av ganska bra och jämn kvalitet, snygg produktion och bra sång - som att höra 11 rätt bra låtar i rad på radio!

Gänget är svenskar, från Ånge av alla ställen, och bjuder på klassisk hårdrock av det lite snällare slaget. Titlarna har namn som "Time and Again", "King of Nothing", "Scarred" och "Bleed", och ofta låtar kompositionen i fråga ungefär som titeln antyder. Bäst är det när bandet hittar både tyngd och sväng, exempelvis i inledande "6 ft of Anger". Personligen tycker jag att en hel skiva med bandet blir för snällt och slätstruket, men det beror nog också på hur hård du föredrar din musik.

Mer om Ångegänget hittar du här:

http://www.myspace.com/corrodedsweden och dessutom finns många ex på YouTube av video "Time and Again" om du är nyfiken. Plattan ifråga släpptes under försommaren, och det förvånar mig inte om det här har rullat på radio, ex Bandit utan att jag hört det (nä, jag lyssnar inte mycket på radio...)

Bästa Spår: "6 ft of Anger"

Corroded "Eleven Shades of Black" - 2

Stockholm Beer & Whisky Festival

I ågr kväll startarde den väl, den årliga öl- och whiskymässan.
Jag har - i ärlighetens namn - inte varit där ofta, och tycker det brukar vara lite för mycket folk, men ändå.
Det är ju ett gyllene tillfälle att prova lite fina smaker.
Jag tycker att du ska prova en öl som heter Brewdog Punk IPA, samt kanske lite Highland Park 18YO.
Ska du inte dit så löser det sig nog ändå..båda sorterna finns på Systembolaget! :)

Viva España!

Jajamen, nu är vi på väg.
Resan startade visserligen i svinottan, men det finns ju fördelar med det också. Man kommer fram tidigare, t ex...

Spanien, förresten.
Det är för mig ett land som helt saknar framstående band i den hårdare genren.
Moonspells senaste giv "Night Eternal" var ju fantastiskt bra, men vad hjälper det? Moonspell är ju från Portugal...!

Finns det något bra band från Spanien?

I Söderled!

Som bloggen skvallrat om så stundar semester i Sderled med familjen.
Spanien står det på flygbiljetten, och resan startar riktigt tidigt imorgon.

Dock.. det betyder INTE att bloggen dör under den kommande veckan.
Redan nu finns färdiga recensioner och annat godis som ramlar ut varje dag - och vem vet? Finns det tillgång till internetaccess kanske det hela kryddas med en rapport från södern.

Hasta La Vista, amigos!

Veckans Tips - Throwdown "Venom&Tears"

Veckans Tips är en platta för dig som gillar grupper så som Pantera, Machine Head och Lamb of God. Det är en platta som passar utmärkt att träna till, eller möjligen köra bil olagligt fort till. Den är fylld till bredden med adrenalinpumpat groove och sköna riff.

Det hela går loss med ett gäng riktigt bra låtar i "Holy Roller", "Day of the Dog" och "S.C.U.M", men även titelspåret och avslutande "Godspeed" är riktiga höjdare.

Throwdown spelar i Stockholm som förband till Chimaira under veckan, och vill du tjuvlyssna så hittar du dem på nätet, förstås. Närmare bestämt här: http://www.myspace.com/throwdown

Throwdown. Absolut något du bör kolla upp om du gillar de nämnda referenserna!

Nytt i Spelaren!

Jajamen, det är dags än en gång för en sån uppdatering.
Denna vecka har jag promenerat mycket. Knuffat barnvagn, helt enkelt, vilket ju förstås inbjuder till att lyssna på musik när den lille sover.

Fastnade lite på "T" i iPoden, så det blev dels några varv på Tribulation "The Horror", men även ett par vändar av det som var förra årets bästa släpp, Tiamat "Amanethes". Grym platta!

Naturligtvis har det spelats en hel del på de kommande recensionsskivorna också, men den sista posten är kanske en överraskning...
Gubbrock.
Alltså, musik så som Pink Floyd, Bruce Springsteen, Supertramp, Creedence och liknande har fått en hel del speltid, framförallt i samband med matlagning och på kvällstid. Jag tycker det är skönt ibland att variera med den typen av rock - som är laidback men ändå bra.

För övrigt ska dagen ägnas till jakt på prylar samt förberedelser inför fredags resa.
Givetvis innefattar jakten ett besök på utmärkta Sound Pollution i Gamla Stan... :)

Corroded i Nyhetsmorgon

TV4's Nyhetsmorgon fortsätter sin flirt med den svenska hårdrocken. Nyss var det ju Europe, idag Corroded.
Ser ut som vanliga snälla snubbar som spelar tuffare än vad de är.
Fast hjan har en rätt snygg gura, sångaren Westin!
Alldeles nyss spelade de låten "6 ft of Anger", och vill du veta mer om vad bloggen tycker om deras platta "Eleven Shades of Black" så kollar du in denna site till helgen!

(jo, bloggen åker bort... men inte trodde du väl att det skulle bli tomt på uppdateringar för det?)

Katatonia

Katatonia planerar att släppa sitt nya album "Night is the New Day" precis i början av november, och Per tipsar om att du nu kan tjuvlyssna på ett nytt spår från den, låten "Forsaker".

Mejlet i sig var också ganska kul, så jag kan inte hålla det från er:

Katatonia har släppt en låt från kommande plattan på nätet.
Forsaker heter den och jag får utslag av lycka, så löjligt bra de är:)
http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=126927
/Per

Jag kan nog inte mer än att hålla med, faktiskt.
Förra given "Great Cold Distance" var ju som bekant riktigt jävla bra, och den här låten skruvar upp förväntningarna på det nya alstret.
Väl tajmat också, att släppa plattan i november.
Katatonias musik gör sig minst sagt bra den tiden på året...

Seriekrock!

Ja, så kan man kanske kalla det. Bloggen åker till Spanien på fredag för en veckas sol och bad.

Härligt, förstås, men det är inte så lite som händer här hemma i Sverige under den veckan.

En rejäl krock, kan man säga.

• Elitseriepremiär


• Öl- och Whiskymässan


• Progressive Nation med Dream Theater & världens kanske bästa band Opeth


• Skivsläpp med bl a Immortal och Pearl Jam

Nåväl, om allt går som det ska så tar jag med mig färska släpp från Megadeth, The Devil's Blood och Jorn ner till Spanien. Kombinerar man det med sol, bad och cervesa så går det knappast någon nöd på er favoritrebellängel...

Spellista till Spanien

Hmmm... enklare sagt än gjort, att fixa en skön spellista för lata stunder på stranden under den kommande Spanienresan.
Slayer, förstås, att lyssna på världens bästa liveplatta "Decade of Aggression" i solen med en kall öl i näven är nog snudd på oslagbart, men sen är det lurigare.
Nåt att klura på.

Förslag?

Ett rött skynke

Ja, så kanske man kan kalla det. Grupper eller musik som får en att gå igång fast på fel sätt, så att säga.
Just termen rött skynke passar dessutom denna vecka extra bra för bloggen, då en resa till Spanien ligger runt hörnet.

Som nämnts i kommentarer tidigare så har jag ju en fis på tvären vad det gäller Disturbed. I alla fall för tillfället, det går nog över med tiden. Det finns dock ett band som jag tycker är snäppet hemskare, och som jag absolut byter kanal om jag hör på radion. De framkallar närapå allergiska utslag.
Sonic Syndicate.
Efter att ha sett dessa posörer live som förband till Dark Tranquillity så klarar jag inte av dem. Minst sagt.
Jag tror inte det spelar någon roll om de så släpper världshistoriens bästa skiva - jag ger dem liksom aldrig chansen i alla fall. Orättvist, kanske omoget, men jag tror inte jag är ensam om att ha sådana käpphästar...

Vad får dig att byta kanal eller hålla för öronen?

Genrep

Mitt lag hade genrep idag, sista träningsfajten inför Elitseriepremiären.
Motståndare var ärkerivalen Björklöven, det enda lag mina svartgula spelar derby mot (nä, de nya hitte-på-derbyna mot Luleå räknas inte. Det är ett massmedialt trick utan verklighetsförankring...).

Vinst med 1-0, men tydligen ganska mediokert.
Jag börjar på allvar bli rätt orolig för Elitserien 09/10.
Vi har ett lag som saknar riktig spets än så länge - det påminner faktiskt lite om skivåret 2009 än så länge.
Det finns lovande ynglingar, en hel del bra spelare/skivor... men jag väntar liksom fortfarande på den där bomben. En riktigt kanonplatta/spelare som gör det varje gång, oavsett vilket humör jag är på eller vad motståndet heter.
En riktig topp.
Förhoppningsvis växer det ut ett riktigt spetsigt horn eller två under säsongen, annars tror jag det kan bli rätt tufft att knipa en slutspelsplats. På skivfronten är jag rätt säker på att det löser sig. Bäst än så länge är väl Tribulation, Mastodon, Amorphis och Behemoth, utan någon ordning, men jag tror att det ligger en riktig fullträff och lurar...

Kanske är det tur att jag flyr landet när det är den riktiga premiären, borta mot Färjestad. Spektaklet ska väl visas på SVT dessutom, ett faktum som gör att jag är ganska säker på förlust...

Recension - Job For A Cowboy "Ruination"

Detta är andra fullängdaren med den amerikanska gruppen med det konstiga namnet. Förra given "Genesis" innebar ett ganska stort genombrott, och framförallt i Staterna sålde den bra, och den absolut första EP'n med namnet "Doom" har rätt mycket cred i metalkretsar. Kanske hade publiken i vårt avlånga land upptäckt det än mer om gruppen inte ställt in sitt framträdande på förra årets Metal Town, men sjukdom hindrade dem då.

Nu är de dock tillbaka med andra given "Ruination", och det märks att det satsas en del. Det medföljande CD-häftet är påkostat och produktionen är snygg. Visst rör det sig fortfarande om teknisk, intensiv och Amerikansk dödsmetall, men jämfört med förstlingsverket så är det aningen mindre piskrens och mer tyngd. Bra i sig, men jag hade nog gärna sett att bandet skrivit lite mer bra låtar innan de släppte ifrån sig "Ruination". Det känns faktiskt som om de pressats lite av skivbolagsdirektörer som slickar sig runt munnen och hoppas att detta ska sälja guld och platina.

Resultatet blir alltså rätt enformigt i längden, tyvärr, med lite för få toppar.

Fast det är klart - gillar du den här typen av musik så sitter det är som en smäck!

Bandets hemsida finns här: http://jfacmetal.com/ eller så tjuvlyssnar du via: http://www.myspace.com/jobforacowboy

Bästa Spår: Antingen titelspåret "Ruination" eller rappa "Lords of Chaos", det går på ett ut.

Job For A Cowboy "Ruination" - 2

Lördag i gamla mäns tecken

Ja, musikmässigt alltså.
Idag har det varit en synnerligen icke-metal-dag på musikfronten.
Rod Stewart, Supertramp & Pink Floyd har rullat.

Inte så hårt kanske, men riktigt bra.
Passar dessutom mycket väl till den Innis & Gunn Oak Aged Beer som avnjuts i skrivande stund.
Lördagar är riktigt bra dagar!

Ont i huvet...

..och lite småbakis igår.
T drack i stort sett inget alls av sin Glemorangie. Inte jag heller.
Däremot smakade jag lite Scapa, Laphroaig, Oban och Auschentoschan.
Stereon spelade Creedence, D A D och Dio ett tag, sen övergick det i TV-kollande.

Idol.
Jag är ganska säker på att det är därför jag har lite ont i huvet idag.
En timme falsksång måste vara roten till det hela...

Skål, Kungen!

En sak jag lärde mig av min whisky-överraskningstidning var att vår nuvarande regent, Kung Calle, har Glemorangie som favoritwhisky. En len, mild Speyside som jag själv tycker OK, men lite slätstruken.
Saken är den att min kära sambo T - som inte tycker om whisky alls, inte ens nära - har varit krasslig under veckan och nu är så pass panikslagen att hon gått med på att dricka en liten slatt av det gyllengula guldet.

Så, vad bjuder man då på?

Jag tänkte mig samma som Hans Majestät gillar.
Skål! :)

Bygget är klart!

Ja, bygget av den nya TV-bänken alltså. Ser ut såhär.

Det hela gick rätt utan missöden, faktiskt, trots en MYCKET Hifi-intresserad son... :)

Anläggningen består av elektronik från Marantz, AV-8003 som försteg samt MM-8003 som slutsteg. CD-spelaren heter SA-8003, och både den & iPod-docken kommer från samma tillverkare, Marantz.

Högtalarna är danska Dynaudio Focus 220 för front & centerhögtalare, medan Monitor Audio sköter surroundljudet.

Allt snörs samman med kablage från Nordost & Monster som signalkablar, samt högtalarkabel från The Cord Company.

Det låter varmt, djupt och fylligt.

En skön anläggning att spisa musik på helt enkelt.... :)

Fredagslyssning

Pappaledig som jag är så fillifjonkade jag runt i ett köpcentrum igår tillsammans med grabben M.
Som av en slump sprang vi på tipset från Zappzott häromdagen, Corroded.
Snabb lyssning av pappan, snabba protester av sonen - så jag köpte plattan "11 shades of black" på den lilla lyssningen. Härligt att få lite ny spännande musik inför helgen!
Första intrycket - efter en 2-3 varv av plattan - är bra. Riktigt skönt album, och han sjunger bra.
Det finns egentligen bara en sak som kan störa mig...
...han låter stundtals som killen i Disturbed. Och det är ju ok rätt ofta, Disturbed har ju gjort en hel del rätt bra låtar.
MEN:
Sen deras spelning på Metal Town i somras, med den fullständigt vedervärdiga versionen av "Down with the Sickness" så ger det hela mig lätt kväljningar. Helt klart en upplevelse jag önskar att jag inte utsatt mig för!

Nåväl, idag är det fredag, och Corroded ska härska i Casa Chief Rebel Angel!

Veckans Tips - GZR "Plastic Planet"

Veckans tips är ett sidoprojekt med Geezer Butler i huvudrollen. I normala fall hanterar han ju basen i Black Sabbath och Heaven & Hell, men här får han leka fritt med en helt annan typ av musik. Han har sällskap av bland annat Burton C Bell från Fear Factory på sång och Dean Castronovo från Journey på trummor, och musiken drar åt industri- och gothmetalhållet, samtidigt som den behåller känslan av metal hela tiden.

Tänk Marylin Manson med mer aggression, så är du på rätt spår.

Detta är den första plattan. Geezer har i olika konstellationer gett ut fler plattor under namnet GZR (däribland en som är extremt svår att få tag på, och som min vän MadAxeman påstår är än vassare än "Plastic Planet").

Veckans Tips är sylvasst, lyssna bara på början med spåren "Catatonic Eclipse", "Drive Boy, Shooting" ocg "Giving up the Ghost"... stenhårt!

Har du inte hört den här skivan är det bara att kasta sig på nätet och köra Spotify eller köpa den.

Du behöver det här!

Ombyggnad av systemet

Ja, hemmasystemet alltså. Förstärkare, högtalare och what-not.

Jag och sambon har under en lägre tid sökt en ny stereobänk (eller mediabänk, som det visst heter numera...), eftersom den lille snart 1-åriga ligistens fingrar blir allt vetgirigare.

En uppgift som visat sig vara enklare sagt än gjort.

Vi hade 3 kriterier... 1) den skulle ha luckor av glas, 2) den skulle vara tillräckligt stor, och 3) den skulle se ok ut.

Lögn i helvete att hitta, skulle det visa sig.

För det vi stötte ihop med visade sig vara häpnadsväckande uselt, mycket av det.

En del designers verkar leva på Pluto, och inte på den här stenklumpen vi andra framleve våra liv på.

Exempel från verkligheten:

• Vem gör en mediabänk med 3 fack som vardera är 40 cm breda - när standardstorleken för förstärkare/CD-spelare och liknande är 19'', dvs ca 44 cm? Genomtänkt...


• Vem gör snygga rökfärgade glasluckor som täcker allt, men klistrar sen en folie på baksidan så att ingen fjärrkontroll går genom glaset?


• Vem gör en snygg solid mediabänk utan något hål för kablar på baksidan?

Man blir ju förbannad, rent av.

Så då tänkte jag att jag kunde få hjälp av ett snickeri att bygga en (händig som jag är...)

Nä, inte fan. Trots dubbla påstötningar fick de aldrig ur sig ett svar avseende pris eller leverans. Jag antar att lågkonjunkturen inte är så farlig här...

Hur som helst, till slut har vi nått i mål. Alla kompromisser är mötta, och det slutade med mediebänken Libretto, från de otrevliga människorna på Folkhemmet (som dessutom hade mage att ta 200 spänn i "hanteringsavgift" för att vi hämtade varan i butiken... kundvänligt?). Blir nog bra, och det gör också att vi kan se fram emot att riva dagens befintliga bygge i helgen, och installera hifigrejor i den nya bänken.

Är för övrigt lite tvehågsen inför det. Dels blir man ju ofelbart utan skön musik ett tag medan man gör det, dels är jag lite rädd att grabben M ska sätta i sig signalkablar för ett par tusen spänn. Och att kabellängderna inte riktigt ska räcka till, vilket ju vore ett dråpslag.

Fast å andra sidan... visst är den ganska snygg, den nya bänken?

Inget ont som inte har något gott med sig!

Egentligen skulle jag ha åkt på kickoff med jobbet i svinottan imorgon, åter fredag.
Dock, sjukdom här hemma gör att de planerna har skrinlagts.
Men, som rubriken lyder, inget ont som inte har något gott med sig.
Det innebär nämligen fortsatt bloggande under torsdag och fredag, med bland annat Veckans Tips. Härligt!

Dessutom landade nya Close Up i brevlådan idag.
Stora intervjuer med Immortal, Alice In Chains och Paradise Lost, bland annat. Och upptäckten att Marduk släpper nytt alldeles strax... deras förra giv var ju ett steg bort från enbart piskrens och mot tyngd och melodi, så har den resan fortsatt kan den nya plattan vara helt grym.
Spännande! :)

Nytt i spelaren!

Ja, givetvis har även denna vecka dominerats av att jag lyssnat på Accept... det krävde som sagt en hel del lyssning innan jag kunde skriva klart den första Tvekampen!
För övrigt har Rage Against the Machine snurrat en hel del, samt den inlånade "The System has Failed" med Megadeth. Med på listan finns också Lemmys självbiografi "Whithe Line Fever", som än så länge är den roligaste hårdrocksbiografin jag läst - den har efter bara 4-5 kapitel fått mig att skratta galet och högt för mig själv! Rekommenderas stark!

Job for a Cowboy är superintensiv teknisk amerikansk döds, och eftersom jag arbetar på en recension av senaste given "Ruination" har den snurrat en del. Håll utkik mot helgen till, så får du läsa mer.

För övrigt har det börjat droppa in en del sköna tips till bloggen, både via telefon & andra forum.
Zappzott tipsade om Corroded igår, de hade jag aldrig hört talas om, och Nattgeten har gett tips om The Devils Blood som släpper nytt i dagarna. Undertecknad har använt MySpace för att tjuvlyssna på just Devils Blood, och det faller mig på läppen, det ska bli mycket spännande att fördjupa den bekantskapen.
Tack för tipsen - fortsätt gärna!

Recension - Ex Deo "Romulus"

Det här är ett tillfälligt sidoprojekt, en livslång dröm från främst Maurizio Lacono som i vanliga fall sköter vrålandet i dödskombon Kataklysm. Han har helt enkelt överdoserat på Gladiatorfilmerna och skapat en konceptplatta om Rom och Julius Ceasar - smockfull med ljud som avbildar slag, marscherande fötter, horn, hästar och annat som ska minna om en svunnen tid.

All sång sköts av Maurizio själv, som fått hjälp av sina kompisar från Kataklysm vad gäller övriga instrument Uppbackad av penningstinna Nuclear Blast har han även fått till gästspel av ett antal riktigt tunga nam, så som Nergal från Behemoth, Karl Sanders från Nile och Obsidian C från Keep of Kalessin.

Musiken som sådan är klassisk, episk dödsmetal - i stort sett allt framfört i mellantempo för att ge det en skönt gungande tyngd. Det finns ett knippe starka låtar på albumet, men det lyfter i ärlighetens namn aldrig till svindlande höjder. Det blir helt enkelt FÖR mycket inspelat hästgnäggande, så till slut drunknar alla fina ambitioner och låtar i detaljer. Till och med jag - som har en soft spot för episk, storslagen metal - tycker att det är bra men inte mer. Jag hade högre förväntningar på den här skivan, och även om det faktiskt är ganska svårt att utnämna främsta spåret så känns betyget som en ganska klockren trea.

Med det sagt - lägg lite tid för att låta spåren "Cry Havoc", "The Final War", "Cruor Nostri Abbas" eller "Blood Courage and the Gods that Walk the Earth" sjunka in. Det är det värt.

Känner du för mer ångvältsöverkörning så rekommenderar jag stenhårda Kataklysmdängan "Crippled and Broken". Då får du höra bandet i sitt perfekta element!

Information och video hittar du här: http://www.myspace.com/exdeo

Bästa spår: "Legio XIII"

Ex Deo "Romulus" - 3

Mysteriet är löst!

Gårdagens mysterium är löst, det var den gode brodern (Junior Rebel Angel?)som skojat till det. Mycket uppskattat!

Skönt också.
Så slipper man bli paranoid eller liknande!

Gratiskoncert med Wolf!

Gillar du melodiös metal av den gamla "brittiska" sorten?
Tycker du att gratis är gott?

Då har bloggen ett bra tips.
Nu på lördag spelar en uppsättning band på Debaser Medis, och huvudattraktion är inga mindre än Wolf - allt helt gratis (ja, så länge du kliver innanför dörrarna innan 22:00, därefter kostar det dig en hundring...)!
Wolf har en uppsättning plattor i ryggen, och en hel del bra låtar, så en spelning kan nog vara riktigt kul.
Själv kan jag inte gå pga andra planer, men är du där får du gärna kommentera. Jag är lite nyfiken!

Close Up har all info du behöver om arrangemanget: http://www.closeupmagazine.net/?id=1515

Mer om Wolf hittar du här: http://www.wolf.nu/

Överraskning med posten

Idag när jag anlände hemåt och vittjade postlådan så dök det upp en trevlig överraskning - tillika mysterium!
Däri låg en tidning om de ädlaste av maltdrycker, Allt om Whisky.
Adresserad i mitt namn.
Utan att jag beställt den. Eller min sambo T (enligt vad hon säger i a f, och jag tror henne).
Härligt att ta emot förstås, speciellt eftersom den innehöll ett fint kåseri av ingen mindre än Anders Fridén från In Flames, men... icke desto mindre - mystiken ligger tung.

Vem har skickat den?
Har bloggen nått redaktionens kretsar?

Jag tar en härligt tjärig & rökig Caol Isla och begrundar detta, trots att det måndag.
I högtalarna har Amorphis senaste verk "Skyforger" återtagit sin rättmätiga plats. Det är en platta jag kan komma att tvingas till revision av betyget på - den fortsätter att växa för min del, och närmar sig faktiskt maxbetyget 5.
Så bra är den just nu!

Måndag på jobbet

Måndag igen, och denna vecka ska jag visst vara på jobbet. Konstig känsla, när man är van att vara ledig.
För min del är det ju ganska tur ändå, jag ska göra en vecka innan jag går tillbaka till ledigheten. Fixa lite praktiska saker. Vara lite störig på kontoret.
Dessutom - inget ont som inte har något gott med sig.
Att spela musik riktigt högt i bilen är rätt skönt! :)

Hade sällskap av utmärkta "The System Has Failed" av Megadeth, en av de plattor jag lånade av R2 i förra veckan.
Den har överraskat mig positivt, och faktiskt fått mig rejält uppspelt inför kommande "Endgame".

Tvekampen - Accept

Så var det dags, bloggens första Tvekamp - som egentligen är en Trekamp!

Vi kommer här att titta på 3 klassiska Acceptalbum, "Restless and Wild" från 1982, "Balls to the Wall" från 1983 samt "Metal Heart" från 1985. En bra trio, minst sagt, där alla tre plattorna har gjorts för det gamla LP-formatet med 10 spår och en A- och B-sida. Min bedömning har gjorts på de remastrade CD-versionerna, för den som nu är intresserad, och när det gäller betygen i de olika avdelningarna så har bloggen försökt följa sin vanliga skala, 1-5.

Här kommer en genomgång av de olika delarna som bloggen har bedömt:

Konvolut

"Restless and Wild" har ju ett av de mest klassiska omslag man kan ha, i mitt tycke. Flying V-gitarrer som bildar ett bål med snygga eldsflammor - det är både stilrent, snyggt och passar titeln på albumet. Klockrent! Naturligtvis kan man önska en del övrigt avseende medföljande bilder, texter och extramaterial, men det är lika för alla de tre skivorna (fanns väl helt enkelt inte plats när man använde det gamla LP-formatet!), så det får kvitta i denna bedömning.

"Balls to the Wall" har ju ett okej omslag, med vag antydning till titeln - men inte så mycket mer än så. "Metal Heart" har förutsättningar för att vara en klassiker... men... allvarligt talat: ljusblå bakgrund och rosa detaljer i metallhjärtat? Vafan? Det känns inte hårdrock, och där försvinner möjligheten till en riktigt hög poäng!

"Restless and Wild" - 5

"Balls to the Wall" - 3

"Metal Heart" - 3

Produktion

Här tittar bloggen på ljudbilden och känslan i produktionen. Utan att gå in allt för djupt så kan man konstatera att "Restless and Wild" har en okej produktion, men att det finns en känsla av att bandet "söker" sin formel lite fortfarande. Antagligen var väl budgeten begränsad också. Motsatsen finns på "Metal Heart", där gitarrerna är ganska distade, och det känns att bandet eftersträvar en känsla av "fläskighet" redan från början av spår 1. Mer pengar att leka med? Dock, min egna favorit här är mittenskivan "Balls to the Wall". Ljudbilden är skönt avskalad och man kan verkligen höra precis alla instrument - inklusive basens enkla dansbandsgungande. Behagligt att lyssna på, men ändå med tyngd.

"Restless and Wild" - 3
"Balls to the Wall" - 4
"Metal Heart" - 3

Titellåt
Helt klart skrevs bra titellåtar på den tiden! Krosande tunga "Balls to the Wall" och episka "Metal Heart" (som innehåller ett av de bästa gitarrsolon som gjorts) är förståsgivna maxpoängare. "Restless and Wild" ärockså bra, men väger lite lättare...den stora låten på den plattan var jusom bekant en viss "Fast as a Shark"...

"Restless and Wild" - 4

"Balls to the Wall" - 5

"Metal Heart" - 5

Låt 1-5

Tittar man på "Restless and Wild" så kan man ju konstatera att det börjar riktigt jäkla bra. "Fast as a Shark" följs av titelspåret. Tyvärr sjunker kvaliteten lite sen, även om "Neon Nights" är fin. Bra, men ändå inte klockrent. "Balls to the Wall" inleder med titelspåret och klassiska "London Leatherboys". Tyvärr är den mer klassisk än bra, och även resterande delen av gamla A-sidan lämnar en del övrigt att önska, trots svänget i "Head over Heels".

Avdelningens vinnare är förstås "Metal Heart", där det är fest hela vägen, från den mäktiga titelspåret till avslutande "Screaming for a Lovebite", vilken jag absolut tycker borde ha toppat Tracks vecka ut och vecka in!

"Restless and Wild" - 4

"Balls to the Wall" - 3

"Metal Heart" - 5

Låt 6-10
"Restless and Wild" lever egentligen på sin inledning och avslutning. "Fast as a Shark" i början, och "Princess of the Dawn" i slutet är kanske det vassaste Accept presterat! tyvärr är resterande del av B-sidan inte lika bra. "Flash Rocking Man" är t ex inte så bra som du minns den, egentligen... Även "Balls to the Wall" lider av att låtmaterialet inte riktigt håller hela vägen. "Love Child" är förstås en riktig rökare, men i övrigt lyfter det aldrig.

"Metal Heart" har en jämnhet på B-sidan som är något bättre än sina två föregångare, även om också den saknar de där riktiga höjdarna. "Too High to get it Right", "Dogs on Leads" och "Living for Tonight" räcker rätt långt ändå...

"Restless and Wild" - 3
"Balls to the Wall" - 3
"Metal Heart" - 4

Bandets "form"

Luddig rubrik, men den syftar till att återspegla känslan av hur hungrigt bandet är, om de har den där "på liv eller död-feelingen", samt hur bra de spelar och sjunger.

"Restless and Wild" har ett skönt driv och en vilja till att lyckas, men den känns också lite "rå". Bandet är inte helt färdigt, på något sätt. "Metal Heart" visar upp ett tekniskt fulländat band som har hittat sin form, men då saknas kanske en del av den där hungern. Jag tycker nästan att man kan hitta den bästa kombinationen i "Balls to the Wall", och lyssnar man på alla plattorna efter varandra så får man lätt känslan av ett band som utvecklas massor - trots den korta tiden mellan albumen.

Svårt att betygsätta denna kategori, men...

"Restless and Wild" - 3

"Balls to the Wall" -4

"Metal Heart" -3

Egen känslaDetta är helt enkelt en sammanställning över min egen känsla... vilken skiva är det jag plockar ner från skivhyllan när jag vill lyssna på Accept? Vad rullar jag fram i iPoden?Poängen är lite annorlunda här. Den skiva jag oftast lyssnar på får 3 poäng, den jag lyssnar näst mest på får 2 poäng, och - överraskande nog - så får den skiva jag lyssnar minst på 1 poäng!

"Restless and Wild" -1

"Balls to the Wall" -2

"Metal Heart" -3

Sammanfattning

Jaaa.. först och främst: det är 3 riktigt bra plattor, och det är svårt att skilja dem åt. Jag har lyssnat ganska intensivt på dem under en dryg vecka, i olika spelare, och därefter försökt beskriva vad jag tycker och känner.

Och just här är det ju jag som bestämmer! :)

Slutpoängen blev som följer:

"Restless and Wild" - 23

"Balls to the Wall" -24

"Metal Heart" -26

Alltså...

Accepts bästa platta är "Metal Heart"!

Tycker du inte som jag?

Då har du nu möjlighet att säga det - både i kommentarer och bloggens nya röstningsfunktion.

Använd den!

Tvekampen!

Nu börjar det vara dags att glänta lite på förlåten till bloggens kommande avdelning, Tvekampen!
Här kommer några av de mest klassiska albumen att ställas mot varandra och jämföras i olika typer av skärskådning. En form av retrokoll, kan man säga - men där en vinnare koras varje gång.
Tvekampen återkommer då och då beroende på hur det fungerar med tid, och bloggen har laddat en hel del intressanta dueller för kommande debatt. Eller vad sägs om följande axplock:

¤¤ Bästa Svarta Album - AC/DC "Back in Black" vs Metallica "Metallica"
¤¤ Bästa konceptalbum - WASP "The Crimson Idol" vs Queensryche "Operation Mindcrime"
¤¤ Bästa Maidenl-ive - "Live After Death" vs "Rock in Rio"
¤¤ Bästa Seattle-debut - Nirvana "Nevermind" vs Pearl Jam "Ten"

För att sparka igång det hela rejält så startas allt dessutom med en Trekamp, där bloggen ska försöka gå till botten med en ständig diskussion jag har med gode vännen MadAxeman. Vi talar om Accept.
Vilket är egentligen det bästa albumet av trion "Restless and Wild", "Balls to the Wall" och "Metal Heart"?

Häng på under herlgen så får du veta - och ge din åsikt!

MIna val, Hårdrockskväll!

Ja, inte till den kommande förstås. Det kan jag ju inte avslöja här. Förstås.
Men väl till de som varit. Såhär valde jag:

2008
Låt 1 - Deep Purple "Burn"
Låt 2 - Rainbow - "Tarot Woman"
Låt 3 - Queensryche - "Eyes of a Stranger"
Låt 4 - Dio "We Rock"
Låt 5 - Iron Maiden "Fear of the Dark"
Låt 6 - At the Gates "Slaughter of the Soul"
Låt 7 - Entombed "Cheif Rebel Angel"
Låt 8 - Mastodon "Blood and Thunder"

Tja, vad ska man säga. "Burn" ger dig Coverdale & Glenn Hughes på sång i samma låt som ett av de mest klassiska riffen. At the Gates skapade väl nästan själva hela Göteborgsscenen och den låten smiskar fortfarande de flesta av efterföljarna!

2009
Låt 1 - Paradise Lost "Enchantment"
Låt 2 - Black Stone Cherry "Ghost of Floyd Collins"
Låt 3 - Hardcore Superstar- "We Don't Celebrate Sundays"
Låt 4 - AC/DC "Let Me Put My Love int You"
Låt 5 - In Flames "My Sweet Shadow"
Låt 6 - Gary Moore "Murder in the Skies"
Låt 7 - Machine Head "Halo"
Låt 8 - Manowar "Metal Daze"

Jaaadu... Paradise Lost-dängan med sitt fina piano-intro och sen förmågan att få mig att verkligen vilja lyssna på HELA plattan ("Draconian Times") gör den till ett bra vl, tycker jag. Black Stone Cherry hamnade där för att jag fick panik, kunde inte välja bland alla fantastiska alternativ - och ville väldigt gärna spela ynglingarna från USA, så då blev det så. Manowar skämdes jag ordentligt för när jag presenterade, men det var nog en del alkohol som talade i kombination med vad Manowar har blivit. Idag är de ett plojband, men då... "Metal Daze" håller än!

Sammanfattningsvis så kan man ju säga att det är jävulskt svårt att välja sina låtar.
Jag bytte säkert tio gånger på nästan alla kategorier, och hade i slutänden flera olika alternativ.
Ser verkligen fram mot den kommande upplagan!